Att opereras

Ja, först vaknar man som alla andra dagar av väckarklockan. Jag är inte den som annars duschar på morgonen, utan föredrar att duscha på kvälle, men nu gällde att duscha både morgon och kväll. Så då gör jag det!

Inget att äta, inget att dricka, bara att chilla och vänta på skjuts. Är så glad att jag har en kompis som börjar jobba 7.30 så att jag kan åka med honom. Han glömde att informera mej om att han annars lämnar dottern till dagis på morgonen innan han åker, och att han inte kan göra det eftersom han ska skjutsa mej. Det löste sig förstod jag, och jag är i alla fall super tacksam att jag hade någon som kunde skjutsa mej till sjukhuset ♥

Jag kommer i tid. Tack vare ombyggnad är det lite kaotiskt. Ingenstans att anmäla sig, bara att sitta ner och vänta. Jag och två andra väntar. Klockan tickar. Den ena har redan frågat någon innan jag kom, och fått svaret att hon får sitta ner och vänta. Den andra går efter en stund och frågar, får samma svar, att sitta ner och vänta. Någon kommer strax. Ca. kvart över 8 kommer någon och hämtar mej. Först får jag ett rum, och fel "diagnos", oj, fel journal, men rätt namn. Jag flyttas till mitt rum. Där får jag vänta lite till. Jag är förberedd, jag har bok med mej. Jag läser. Sedan känner jag mej trött och sover en stund. Kl.10.00 vet jag att jag är vaken, för då måste jag ta telefonen för att se vad klockan är. Ungefär då får jag veta att jag ska opereras vid 1 tiden. Men att de ska förbereda mej lite. Går på toa, så har jag det gjort! 

Får dropp, så att jag inte ska bli så törstig, vatten. De tar mitt blodtryck, pulsen och jag får en panadol. Jag svänger mej sedan på mage och sover lite till. Plötsligt kommer dom in igen, det har blivit ändringar, jag ska köras ner till operation direkt. Jag och sängen åker iväg. På operation tycker det att det är intressant att jag är svängd på mage, oftast är patienterna svängda andra vägen. Men det fungerar. Sen får jag gå till operationssalen och sätta mej ner. 


Jag blir förberedd. Får blodtrycksmätare, och såna där lappar på bröstet, sen blir jag också inbäddad i varma filtar! Härligt! De skulle gärna ha fått vara lite varmare till och med! de är duktiga med att hälsa och presentera sig! Jag minns inte vad någon av dom heter i alla fall... men duktigt av dom i alla fall! Narkosläkaren kommer, han presenterar sig också. Han kan möjligen ha varit blond, vad han heter minns jag inte. Jag blundar gärna när jag är på sjukhus och hos tandläkaren. Så jag blundar också när narkosläkaren ger min narkosmedicin. Säkert sa han det, men jag noterade inte, annat än att han ville veta vilken arm jag hade kanylen. Sedan känner jag hur hela jag domnar bort. Det känns märkligt. 


Plötsligt är det någon som säger mitt namn. Jag minns att jag drömt något och att jag inte vill vakna. Jag rör väl på mej, eller om jag öppnar ögonen, jag minns inte, men rösten fortsätter med att berätta att det är klart och att allt har gått bra. 


Jag har två frågor: Är det okej om jag sover? När får jag veta hur lång sjukskrivning jag får? 


Det är okej att jag sover och sjukskrivningen får jag veta om en stund. Jag får frågan om jag kan flytta mej till en annan säng själv. Det kan jag. Sen flyttas jag och sängen till uppvaket. Jag sover. Ibland kollar jag in mitt blodtryck och min puls. Det är intressant att mitt blogtryck är normalt, till och med så att jag funderar om det är för långt, eftersom jag annars fått veta att det är aningen förhöjt. 


Till slut kommer sköterskorna och hämtar mej. Jag får veta att jag kunde ha körts till rummet tidigare, men att jag sov så skönt så jag fick stanna en stund extra. Min fråga då är om jag får sova på mage. Det får jag! En sköterska är en riktig snygging! Han presenterar sig, och jag minns faktiskt vad han heter! Men han pratar lite annat med mej också, frågar varifrån jag är, berättar lite om sig, och konstaterar att han inte sett mej förr. Plus att han var snygg, så kanske därför jag minns honom! 


Han körde mej tillbaka till mitt rum.


Där fick jag frågan om jag ville ha nåt att dricka, vatten eller saft. Jag önskade mjölk. Mjölk?? Ja, men det skulle de ordna. Jag plockade fram mina herbalife, för jag var hungrig. Jag kollade om det var okej att jag tog det direkt, ja, det var det, om jag inte mådde illa så. När min mjölk anlände så bad jag att få den hälld i shakern, och fick ett glas vatten också. Plus ett glas bredvid! Service! Det kändes bra att veta att jag fick ta min shake, för den vet jag att jag kan äta utan att må illa. 


Behövde jag gå på toa skulle jag ringa, jag fick inte gå själv första gången. Efter ca. 2 timmar ringde jag, läkaren och sköterskan kom in och frågade vad jag önskade. Jag blev förvånad att läkaren var med, men förklarade att jag inte får gå på toa ensam. Ja, men nu kunde jag gå när de var där, sa läkaren, och sen kan du få gå hem. Förvånad igen! Läkaren satte fram mitt sjukintyg och förklarade att jag är sjukskriven till och med den 17de. Sedan fick jag gå på toa, sköterskan stannade i rummet utanför. Jag frågade om jag kan byta om direkt, och det fick jag. Om jag orkade. Jo, jag kände att jag orkade. Hon rekommenderade i alla fall att jag skulle stanna där och vila, eftersom jag inte fick köra hem själv. Jag hade en kompis som kunde skjutsa hem mej, så jag väntade på henne, sa jag. Samtidigt fick jag också veta att de hade beställt middag åt mej till kl.16, vilket var om 20 minuter. Så jag tyckte att det kan jag väl vänta på. 


Nu har jag varit hemma ca. 3½ timme. Och gissa vad jag vill göra? Jo sova!! Jag har väl inte gjort annat, men jag är så trött! 


Allt har gått bra! Nu behöver jag inte oroa mej för det här, nu är det bakom mej, nu behöver jag bara bekymra mej om att bli frisk!


Jag har inte ens ont!