Gott Nytt År! Same procedure as last year?

I min familj, och säkert i flera familjer, har vi traditionen att titta på Dinner for one. Jag vet inte varför det har blivit så, men jag tror att förut så visades den alltid på TV ett visst klockslag, så att det passade bra att titta på det medan man väntade på 12-slaget.

På senare tid blev det däremot ändrat, det blev satt på eftermiddagen, eller på nyårsdagen....suck.....

Tur att det finns youtube så att man säkert kan följa sina traditioner utan att bry sig om vad TV-teamet tycket att man ska se på och när.

Dessutom är det lite charmigt att den är i svartvitt!

Hoppas ni har ett fint nyår!

White Christmas

White Christmas

Jag har inte ens vetat om den här filmen. Det var en kompis från Stor Britannien som sa att den hör till deras julfilmer. Jag tänkte inte först så mycket på det. Men sen började jag fundera på det faktum att jag inte har ens den mista aning om vilken film det är frågan om, så jag sökte reda på den. Inte konstigt att jag inte känner till den eftersom det är en musikal från 1954! Genre: Romantig, komedi OCH musikal! Alltså?!?  Verkligen ingen film för mig, tänkte jag.

Men, jag hade bestämt mig för att ta reda på vad det var för en film, så jag klickade igång den. Typ 10 minuter in i filmen förstod jag att den här skulle jag gilla! Och det gjorde jag!

Bölade som en lite barnrumpa i slutet av filmen dessutom!

....fast det är inte så konstigt. Jag gråter ofta till filmer. Fast då pratar vi ofta rödkantade ögon och inte tårar av glädje som rullar ner för kunderna. Så ja, tycker den fick ett relativt bra betyg jag :) Ska det vara en känslosam film så är det väl bäst att ta i!

Rekommenderas alltså! Lite långa dansnummer ibland. Men det får man väl leva med. Det är en musikal liksom!

Richie Rich och genustänk

Gud vad mycket nojs om jämlikt samhälle och likabehandling. Jag tycker att ju mer vi nojsar om det desto större blir klyftan. Jag har just sett en film från 1994, Richie Rich, den starkaste sidokaraktären är utan tvekan en tjej. Hon tar plats, hon är tuff och hon är ledaren i gänget. Vi ska heller inte glömma den tjejiga tjejen. Mamman in familjen, hon också en framstående och betydande person.

Varför ska vi åter uppfinna hjulet? Kan vi inte bara fortsätta som förut med att behandla både pojkar och flickor som människor? Sen att skillnaden mellan kvinnor och män alltid har varit tydlig...ja, det kan vi ju försöka ändra på. Jämlik lön för lika arbete, bland annat. Bättre lön också i de kvinnodominerande yrkena.

Men tills vidare är vi allt för upptagna med att fundera på hen eller inte hen för att verkligen se vad som är viktigt. Personen bakom hen! Vill hen ens kallas hen? Bra att det finns ett ord, men man behöver inte använda alla ord i svenska språket. De kan väl användas när de behövs. För personer som känner att de vill använda hen eller i fackuppsatser där man vill prata om båda könen och inte vill referera till personerna som "den" eller "det".

Och filmen. Det var en av mina favorit filmer som barn. Richie Rich en snuskigt rik kille som har allt man kan tänka sig. Han har till och med en egen berg-och-dalbana. Men han har inga vänner. Klasskompisarna pratar bara om pengar (och en mycket märklig skola om jag får säga det), och de fattiga kompisgänget tycker inte att han passar i deras kvarter. Bortskämd rikemansunge som de tycker att han är.

Men efter att de har blivit inbjudna att hälsa på Richie Rich hemma på hans villa ändrar de åsikt. Snart tycker de till och med att han är okej. Och det är bram för snart behöver Richie hjälp! Någon försöker döda hela familjen Rich för att ta över ägendomen, ödet gör att Richie inte är ombord på planet när det störtar. Men han vägrar att tro att hans föräldrar är döda. Han kämpar för att behålla sitt familjeföretag och för att hitta sina föräldrar, samtidigt som han behöver klara sig ur diverse knipor.

En mycket sevärd film!

Bilden är från IMDB

Hur det var med nyårsraketer

Jag var och tittade på när de provsköt nyårsraketsortimentet i år. Först kommer några raketer som man skjuter högt upp, och jag inser efter en stund att det faktiskt är ganska tråkigt (jag som älskar raketer). Sen kommer plötsligt romerska ljusen. Ni vet, dom där rören som ploppar upp bollar i olika färger. Det är inte det där öronbedövande BANG utan ett vackert "plopp", och färgerna. Jag inser att jag älskar romerska ljusen (tja, googlar jag romerska ljus så kommer det upp något helt annat...de där som typ sprutar eld....det är inte de jag menar. Så om de inte heter romerska ljus vet jag inte vad de heter!)

Vad de än heter

Jag flyttades 20 år tillbaka i tiden...eller mer. Jag tänkte på hur familjen och grannarna brukade samlas. Hur vår familj kom med sina, kanske 5 raketer. Hur grannarna bidrog med typ lika många var (vi var 3 familjer) och hur en av grannarna alltid hade en stor raket som kunde avsluta hela kalaset, Jag minns hur jag älskade den sista raketen! Hur den var speciell. Hur hela natten var speciell. Hur jag när jag blev äldre fick loc att tända eld på raketerna, om jag verkligen visste hur jag skulle göra. Jag skulle tända eld, och sen springa. Var det så att raketen inte tände ordentligt så var det en "död" raket, och totalt förbjudet att röra den före tidigast följande dag, ifall den skulle få för sig att sprängas i alla fall.

Jag minns också hur kul det var att följande dag springa omkring på åkrarna och leta raketdelar!

Inte riktigt lika kul att som idag sitta i bilen och titta på raket demonstrationen och ha raketdelar regnande ner över taket....hm.....

Jag har alltid älskat raketer! Men jag har ett par år på rad struntat i att titta på raketerna i stan. Den där raketshowen som skjuter upp raket på raket på raket, gärna i takt med musik och med en sådan hastighet att himlen aldrig är tom. Visst. Det är vackert första gången. Mäktigt! Men när man blir van så är det inte vackert. Det är ett sammelsurium av färger och BAN BANG.

Jag är uppvuxen med att nu skjuter vi en raket. Sen tittar vi på den, och efter det skjuter vi upp nästa! På det viset fick vi verkligen njuta av raketen vi skjöt upp. Det är faktiskt så att vi betalar för dem! Bäst att se till att man får valuta för pengarna och inte bara slänger iväg raket efter raket som om de var gratis.

När man dessutom har 5 raketer. Varav 3 var typ romerska ljus (eller vad de nu sen heter), då uppskattar man verkligen den där sista avslutningsraketen som verkligen lyser upp hela himlen och det regnar stjärnor och färger!

Filmer under julhelgen

Jag har mina favoriter, absolut. Till dem hör Noitarumpu, alltså Trolltrumman, av Mauri Kunnas. Eftersom jag kan så brukar jag se den på orginalspråk, alltså finska. En annan som jag gärna ser är Mickey's Cristmas Carol. En julsaga baserad på Charls Dickens. Sen något år tillbaka såg jag Niko lentäjän pojka, tror den heter Niko siktar mot stjärnorna på svenska, jag ser den också gärna på orginalspråk, alltså finska. En mysig historia om hur Niko söker efter sin pappa.

I år struntade jag i mina fördomar mot Grinchen, How the Grinch stole Christmas alltså, och tittade på den. En mycket vacker historia <3 p="">

För den som inte har sett någon av dem så kommer jag att förklara kort i bildordning.

Niko Lentäjän pojka. En renpojke som vet att hans pappa är en av jultomtens flygande renar. Han drömmer om sin pappa, den stora hjälten som drar jultomtens släde. Han övar och övar och övar för att också lära sig flyga. Denna önskan att lära sig flyga sätter såklart honom och hela renflocken i fara. Han känner sig utanför och oönskad och bestämmer sig för att rymma till Korvatunturi för att träffa sin pappa, som inte ens vet om att han finns. Hans adoptivpappa, flygekorren Julius, försöker gång på gång övertala Niko att återvända till flocken.En vacker saga om en faders kärlek, ett barns dröm och att övervinna rädsla.

The Grinch, om jag förkortar det. The Grinch är egentligen en Who, men han bor utanför Whowille. Alla Who älskar julen, men Grinch, han hatar den. Alla i Whowille känner till Grinch, det är den där som bor utanför Whowille, som hatar julen, en som man kan prata illa om och försöka komma nära för att imponera på flickorna. Inte så konstigt att The Grinch hatar julen, tycker jag. Nåja. Det finns en liten flicka, Cindy Lou, som träffar The Grinch när han är i stan för att göra hyss. Hon träffar honom och inser att han är inte så illa som alla tycker att han är, så hon vill gärna att han ska inkluderas i gemenskapen. Hon försöker ta reda på varför han hatar julen så mycket. En berättelse om utanförskap och mobbning, till största delen, men också om julens budskap och att kärleken kan övervinna allt. Mycket gullig film som definitivt kommer att läggas till mina julfilmer!

Mickey's Christmas Carol. Tja, den är baserad på en Charles Dickens, men jag har faktiskt inte läst originalet. Cratchet (ja...stavningen? Musse Pigg!) jobbar för Ebenezer Scrooch (....phu...staaaaavning??? Joakim Von Anka). Scrooch är som sin tilldelade figur, en snål person som vänder på alla sina slantar, som inte kan ge åt de fattiga och som verkligen inte betalar ut en vettig lön till sin arbetare. Men Cratchet är lika glad för det, han har ett jobb. Scrooch tycker att julen är humbug, Bah, Humbug!, men när han kommer hem på julafton möts han av spöket av sin föredetta collega Marley, det är alltså Långben. Marley berättar att Scrooch kommer att träffa på 3 julspöken. Dessa tre kommer att ge honom viktig information som om han lyssnar på dem kan rädda sig själv från det öde som väntar. En vacker historia som visar hur man kan ändras som person, hur saker som är viktiga under en del av livet tas över av andra saker, hur prioriteringar kan förändra hela ens liv och vad som egentligen är viktigt här i livet. Den visar att det aldrig är försent att ändra sig, vi får en andra chans.

Joulupukki ja noitarumpu. Vi är tillbaka på Korvatunturi, i tomtebyn. Jultomten har fått den sista säcken med barnens önskelistor och går igenom dem. Det sista brevet i påsen är från Pikku Vekara, Lilla Vekara. Det är en teckning, men jultomten kan inte riktigt tyda den. Medan han går på inspektionsrunda i tomteverstaden passar han på att fråga mästar tomtarna om deras åsikt. Tillsammans har de kommit på många olika förslag, men de vet inte vilket som är rätt. Samtidigt börjar konstiga saker hända i tomtebyn. När en trumma hörs verkar allt gå på tok för jultomten. Så smångingom förstår de att det är en av Lapplands shamaner som är i farten, men de förstår inte varför shamanen har något emot tomtarna, och speciellt jultomten. En historia om övergivenhet, hur missförstånd eller miss i komunikationen kan förstoras upp och förtära en inifrån. Hur man kan reda ut saker bara man förstår vad det var som gick fel till att börja med. Om barns nyfikenhet och mod. Men mest av allt att det löser sig till slut.

Det är ju såklart min tolkning, alla har fritt fram att göra sin tolkning, och varför inte skriva den som komentar här nedan. Det är längesen jag har fått någon kommentar.

Det där med samhällsfostran

Ibland skulle jag önska att det var okej för andra människor att lägga sig i hur föräldrar uppfostrar sina barn, hur de tar hand som sina barn och att man skulle kunna ge tips och idéer utan att vara orolig att man får "blickar kan döda"-blicken tillsammans med värsta utskällningen.

Jag tänker på en situation där jag bara skulle ha velat gå fram till föräldrarna och be dem söka läkarhjälp. Men jag tog beslutet efter att ha sett hur lugna och utan oro föräldrarna verkade vara.

Barnet sov på allmän plats, och man kunde höra dess snarkningar tydligt, Jag tänkte ganska snabbt att det skulle vara bra om föräldrarna lutade barnets huvud lite bakåt så att luftvägarna skulle bli mera fria. Men det är väl inte min sak att gå fram och säga. Det var ju det där med samhällsfostran...

Efter en stund lät det som att andningen var riktigt ansträngd och jag höll på att få hjärtat i halsgropen när barnet plötsligt fick andningsuppehåll! Antingen är det så att barnet har det ofta och de får hjälp för det, men för mig känns det obehagligt!

Det är ingen fara för barnet på det viset. Men jag har haft att göra med andningsuppehåll och jag vet hur mycket energi det tar från sömnen. Man sover och sover men det känns som att man inte har sovit alls. I alla fall upplevs det så när man ser från sidan.

Skulle det vara allmänt accepterat skulle jag ha gått fram till paret och frågat om det är så att barnet ofta snarkar när det sover. Om det är så att de tycker att deras barn verkar trött fast det har sovit länge... Men som det är nu kände jag att det hjälper inte barnet alls att jag går fram och pratar. Det skulle till och med kunna göra att föräldrarna blundar ännu mer för det. Nej, jag hoppas att personer i barnets närhet ställer de frågorna istället.

Och ett bra tips om någon överlag snarkar. Tippa huvudet lite bakåt, så där som man ska göra när man ska göra hjärt- lung-räddning. Det finns en orsak till att man gör det, det friar luftvägarna och tar bort den snarkande andningen som man kan få när tungan täpper till luftvägarna.

Tagen från internet

Spectral

Jag var hos en kompis för några dagar sen. Jag skulle egentligen hjälpa honom med att dekorera ljus. vilket jag hade gjort ett år innan. Inte beskrivningen från bloggen, den är äldre :)

Hur som helst så hade han ingen förkunskap alls och det slutade med att han gav upp innan vi ens börjat och jag envisades med att i alla fall visa hur det skulle gå till så att han visste vad han gav upp. Resultatet blev faktiskt helt bra! Han var nöjd, jag var nöjd!

Som tack fick jag niddag :) Nokaw, alltså kikärtsoppa. Riktigt gott! Gillar att bli bjuden på mat från andra länder!

Till middagen tittade vi på film. Vi velade fram och tillbaka en stund men sen valde vi Spectral, en film som jag inte hade hört talas om men som såg intressant ut (jag tittade på en bild bara egentligen när jag valde). Den var faktiskt riktigt bra! Jag hade inte förväntat mig en sådan film. Tja...vad kan man förvänta sig från en bild liksom :)

Det handlar om vad som ser ut att vara en störning i deras videokamera men som också tycks vara vilsna själar som dödar soldaterna. Det blir en spännande film där den egentliga hjälten är en tekniker som en officer inte ens vill ha med ut på fältet eftersom han ansåg att han var en "turist" i en krigszon. Mycket sevärd!

Hur det här med mobbning egentligen fungerar...

Så länge man står utanför men inte har en hög status, så ska det vara "rätt" att retas med en. Men så fort statusen ändra så kan det vara det där som gjorde att man stod utanför som gör att man blir populär!

Se bara på Rudolf med röda mulen, först fick han inte vara med och leka med de andra renarna, sen plötsligt bara för att samma sak som gjorde att de inte kunde leka med honom gjorde att jultomten valde honom som ledare, då skulle de plötsligt vara så viktiga och tycka att han kommer att gå till historien.

Jag vet inte om jag skulle villa ha något att göra med de där andra renarna jag. Om jag inte hade ett värde förut så kan de verkligen gå och gömma sig nu när jag plötsligt har fått ett värde. Undantaget är om de kan komma krypandes och faktiskt inse att de har gjort fel, att de klarar av att be om ursäkt för sitt synnerligen fula beteende och fråga om det är okej att umgås med mig.

Ja, skulle mina gamla mobbare komma krypandes och be om ursäkt skulle jag be dem dra åt skogen! Jag skulle säkert kunna acceptera deras ursäkt och tycka att det var modigt av dem. Men att jag skulle villa umgås i samma rum med dem? Pytt heller! Jag har mitt liv fyllt med underbara människor! Kärleksfulla, empatiska vänner som ställer upp när jag behöver dem. Såklart ställer jag upp när de behöver mig!

En orsak till att jag har lättare att förlåta mina mobbare. De har faktiskt format mig till den människa jag är idag. På gott och int. Men jag tror att jag är en mycket mer empatisk människa tack vare att jag hade styrkan att kämpa mig igenom åren av mobbning. Men det är inte alla som har samma tur som jag.

Ser ni mobbning, på vilken nivå som helst, stoppa det! Om mobbarna säger "men det var bara på skoj!" ...ja, och, det är inte skoj om inte alla inblandade tycker att det är roligt. Om en gråter och de andra skrattar, ja då är det fel sorts skoj.

Varför firar vi jul?

Hur ofta funderar du på det? Varför firar vi jul? Samtidigt som så många skriver ut sig från kyrkan och religion inte ska vara en stor del av vardagen, den ska tas bort från skolor, från daghem....barn ska få möjlighet att välja själva....

Men julen är en kristen högtid. Vi firar jul för att vi firar Kristi födelse. Har ni hört julevangeliet? Ja, det heter väl julevangeliet av en orsak. När jag var barn spelade vi julevangeliet som teater för föräldrarna på julfesten. Nuförtiden har det varit debatt om vi får eller inte får gå med barnen till julkyrka från daghemmen. Barnen som älskar julkyrkan! De kanske inte förstår julkyrkan eller julens budskap, men oj vad länge de kan prata om "När vi var till kyrkan och sjöng!"

Jag är inte uppväxt med kyrkobesök, men jag vill verkligen ändra på det. I alla fall vill jag gå i kyrkan på högtider. Mina favoriter är Lucia och julottan. I år fick jag veta att det finns ett midnattskyrkotillfälle! Visst låter det mäktigt! Att gå i kyrkan vid midnatt! Det är den 24:de. Det betyder att om jag vill gå till midnattkyrkan och till julottan så kommer jag att gå i kyrkan vid midnatt natten till den 25te och sedan tillbaka till kyrkan den 25te klockan 7. Jag funderar allvarligt på det!

Julen är en tid för glädje, för tacksamhet, för kärlek. Det är en tid att ge gåvor.

Men det känns som om julen nu mest handlar om ego, få och såklart jultomten. Visst, det är viktigt att älska sig själv. Men det är en viss skillnad mellan att älska sig själv och att vara egoistisk. Det är klart att du inte kan ge utan att det är någon som får, men när betoningen blir på "jag vill ha" är det fel. Jag hade redan i unga år hittat glädjen av få ge gåvor. Inte dyra gåvor, nej, sådana uppskattas inte så ofta. Visst, man blir glad och så. Men det blir ett mervärde i gåvan än det blir av att få ge något.

Jultomten. En märklig, magisk varelse som kommer för att ge gåvor till de barn som har varit snälla. Det är klart att barnen ska få ha sin rätt att tro på julgubben! Jag tror att så länge vi tror på julgubben så finns han. Och visst, han sprider glädje, magi och julkänsla!

Men så var vi tillbaka till barnens rätt att välja. Barn får lära sig om jultomten i unga år. Första gången barnen träffar jultomten är de små, de är till och med rädda för gubben, men så småningom lär de sig att vara förväntansfulla och vänta på honom. När de sedan växer upp väljer de flesta att inte tro på tomten mera.

Varför kan det inte vara det samma med religion? Varför kan inte religionen och tron få vara en del av barnens uppväxt? Så mycket gott kommer ur religionen. Varför ska vi stirra oss blinda på det negativa i religionerna? Terroristdåd hit och dit...att jämföra terrosrister med vissa religioner är väl som att jämföra tomten med en flaska 40% glögg. Du hittar båda på julen, javisst. Men det hjälper väl inte att ta bort julen? Man kan väl inte skylla på julen att någon blir redlöst berusad och slår ner kvinnor, barn och män?

Om man däremot skulle lära barn vad religionen går ut på. Vad som är viktigt, vad som är grunden, Guds kärlek....det är först efter det som barnen verkligen har fått en rätt att välja vilken religion de vill tillhöra!

Eller?

Den familj som redan har valt att inte ha någon religion, som inte vill tillhöra en kyrka. Ja, det är ett val och det är en livsstil som barnen växer upp med. De känner till den och de har rätt att välja att följa den eller inte när de blir äldre. Men jag saknar den religionsfostran som jag hatade så mycket i skolan. Jag minns morgonsamlingarna i lågstatidet, i högstadiet. Det var inget man uppskattade då, men jag tror faktiskt att det är bra. Att få samlas, att få ha en gemenskap.

Jag tror att jag egenltigen har tappat tråden. Men vad jag vill säga är att i all julstress, kom ihåg varför vi firar jul. Skulle vi inte ha en religion som Kristendomen som har en person som Jesus, så skulle vi inte ha någon jul. Inga tomtar, inga renar...och vill man bojkotta julen, varsågod!

Själv älskar jag julen! Det är en verkligt mysig tid som jag anser är en tid för familjen.
(även om jag i år har valt att fira utan min familj. Men de finns i mitt hjärta, och så många har erbjudit sig att jag ska få fira julen med dem)

God jul på er!

En promenad i Åländska skogarna

Jag om min kompis Z hade planerat att gå på hike. Jag är inte riktigt så duktig på det här som hon, så jag litade helt och fullt på henne. Det visade sig vara en mycket bra idé!

Naturen var helt fantastisk! 

När vi sedan tittade på klockan efter att hiken var slut insåg vi båda att vi inte riktigt hade trott att det hade gått så lång tid :) En härlig hike på 6 timmar. Rekommenderas! Den är troligtvis kortare om man inte stannar varannan meter för att ha en fotosession. 

Vi startade på kartan där den gröna linjen korsar "stora vägen", där det står Lemland. Jag rekommenderar den varmt, speciellt i slutet av sommaren, när vi var på promenad, och jag egenltigen trodde att jag skulle skriva och publicera detta inlägg

Tidsdyslexi eller vad?

Jag hatar ordet "tidsoptimist". Folk brukar säga att jag är en tidsoptimist, men då borde jag ju vara optimistisk över att jag har mer tid än vad jag egentligen har. Inte som jag känner det; att tiden flyter som ett hav och jag vet inte egentligen hur mycket jag har.

En tidsoptimist kan ta 1 dl tid och räkna att det nog räcker till 2 fulla dricksglas.

Medan jag tar en skopa tid och innan jag har hunnit fundera ut hur mycket det ska räcka till så inser jag att jag skopar tid med ett durkslag....typ....

Så jag fick förslaget att googla på tidsdyslexi. Det är nog inte ett riktigt ord, men jag kunde försöka googla i alla fall. Så jag snubblade på en blogg om just tidsdyslexi. Det beskriver ganska bra hur jag känner det! Hur jag kan se på klockan och göra en bedömning av hur mycket tid jag har kvar, bara för att 2 minuter senare inse att bedömningen är fel och att jag egentligen redan är sen.

Vetskapen om det här har jag ju, och jag är så medveten om det så egentligen har jag utvecklat ett system där jag försöker vara i förtid. Det fungerar inte på vardgssituationer som jobbet. Men där har jag utvecklat ett annat system. Jag har en app på telefonen, AlarmDroid, där jag kan ställa in larm beroende på när jag ska vara på jobb. Då vet jag när larmet ringer vilken tid jag ska vara på jobbet, alltså vilken tid jag borde gå hemifrån, och sedan använder jag snooze funktionen inte bara till att faktiskt få sova de där viktiga 10 minutrarna, utan också för att dela upp min morgon i 10-minutrar så att jag vet hur mycket tid jag har kvar och hur många "10.minutrar" jag har kvar innan jag måste få det eller det gjort.

T.ex. "Jag kan snooza 2 gånger till....sen MÅSTE jag verkligen stiga upp för att hinna". Sen att jag kan sätta ner telefonen och blunda 2 minuter för att sedan nästan vakna i panik för att jag har försovit mig, är en annan sak. Men då VET jag vad jag hade bestämt att klockan skulle vara, så det gör att jag har kontroll över min förvirrade tillvaro.

I min egen lilla värld har jag kontroll över tiden. Jag skapar kontroll över den genom att inte låta den styra mig. Det är egentligen andra som har "problem" med mitt "problem". De som lite skämtsamt ska kalla det tidsoptimist och försöker få mig att planera min tid bättre. De som inte förstår att jag ser utan att se tid, de som tror att jag nog skulle komma i tid om jag skulle ha en "riktig klocka".

Ja, det hjälper mig lika mycket med en riktig klocka som det hjälper en döv att man pratar lite högre. Ibland gör de digitala siffrorna det enklare att förstå tid, ibland gör en vanlig urtavla det enklare, ibland är de båda som rena rama ryskan för mig.

Men jag har min AlarmDroid! Den och jag är goda vänner! Jag kan skapa hur många larm jag vill. Jag bara ser till att snooze är 10 minuter så jag har koll, och är det riktigt viktigt så har jag olika alarm-melodier för att jag ska reagera på att nu är det något som är annorlunda

bilden är hittad på internet

Film, igen

Jag har bestämt att jag ska kolla lite nya filmer. Hittade en som jag tyckte lät bra. Abducted.
Jag hade däremot inte så höga förhoppningar efter den senaste filmen jag såg. Den jag klassade till en D-film, D som i Dålig!

Men den här var helt bra faktiskt! Rätt spännande. Visserligen med manshovinistiska mansgrisar till poliser. Jag blev riktigt slut av att se på deras förskräckliga polisarbete. Men men, allt har sin mening.

Jocelyn (det står 7 år på IMBD men jag tyckte de sa 6 år i filmen...nu blev jag osäker) är plötsligt spårlöst borta. Mamma Catlin och hennes nya man Javier har ett affärsmöte, egentligen ska Jocelyn ha en barnvakt, men barnvakten blev sjuk så hennes man skulle hoppa in istället, men han kommer att bli lite sen. De ska vara nära, så de bestämmer att Jocelyn kommer att klara sig, hon sover ju redan och de kan gå och kolla till henne med jämna mellanrum.

När Catelyn kollar till Jocelyn är sängen tom, det finns bara en kudde under täcket. Först tror hon att det är flickan som leker, och hon ber henne komma fram. Snart inser hon att det är allvar och får panik. De har dessutom just flyttat till Colombia, något som tydligen både polisen (minns min åsikt om den) och media påpekar. Hur kan man flytta till Colombia och sedan bara lämna flicka ensam? I ett främmande land? Javier svarar på det att det inte är ett främmande land, det är där de bor, men media tycker inte att han har en talan, han är landsman, hon är Amerikans medborgare.

Det har tydligen mycket stor skillnad när det gäller att skuldbelägga modern, men när hon går till embassaden för att söka hjälp får hon veta att det inte finns något de kan göra.

En helt ok film, som jag sa. Spänning och aktion.

The other wife

Jag kollade igenom vilka filmer som finns från 2016. Jag hittade en vid namn The other wife. Jag tänkte att tja, det kan ju vara en helt ok fílm. Det var det inte. Det var en riktig B-film! ...finns det C-film? Eller, ja, D-film....som i Dålig.

Hur som helst. Mannen i förhållandet begår självmord. Frun börjar forska lite i deras ekonomi, för det är något som inte stämmer. Plörsligt hittar hon en annan fru. Till mannen alltså. De tror båda att den andra kanske var en älskarinna. Men de hittar varandra, helt utan värre bråk eller fysiska påhopp.

Idén verkar vara helt ok. Men själva allting är bara en flopp.

Kolla trailern om ni är intresserade

Spontan promenad med picknick

Visserligen en tid sen nu. Men jag ringde en kompis som jag inte träffat på länge, vi bestämde att träffas senare samma dag. När hon sedan ringde upp fick jag en idé, jag tittade ut och tänkte att det skulle vara skönt med en promenad. Inte en sådan där "nu fan ska vi motionera"-promenad, utan en lugn promenad för att träffas och prata och ta vara på det fina vädret. Jag föreslog också att jag skulle ta med en muffins och hon skulle fixa något att dricka.

Vi började med att strosa ner mot vattnet. En bra årstid, möjlighet att se djur med ungar. Vi mötte bland annat vitkindad gås. Jag kunde inte namnet på den. Jag tänkte först på kanada gås, men sen tyckte jag att det var något konstigt med det. Min kompis var inne på samma, så vi googlade, men det var tydligen inte meningen att vi skulle googla för hennes telefon dog och min ville inte ha internet.

Vi mötte också en spansk snigel, kallad mördarsnigel. Vi har en miljon, så det är egentligen inte så speciella. Men vi bestämde oss för att den skulle få vara med på bild, och att vi skulle titta lite närmare på den.

Den hade ett mystiskt hål på ena sidan. Annars tycker jag att det blev riktigt lyckade bilder. Snigeln överlevde och en förbipasserande skrattade nog lite åt oss när hon förklarade att det finns hur många som helst av dessa.

Efter vår promenad bestämmde vi oss för att sätta oss ner för att äta muffins och dricka cola. Vi valde till slut nere vid vattnet. Här på bilden posserar vår pickning mat i en järn-ring, fast det kanske inte syns så bra.

Lite blommor och andra växter. Enjoy!