Aaaargh!
Om det är nåt jag inte kommer att sakna när jag äntligen går på semester så är det MÖTE!! Jag får spunk! Möte på möte på möte!!
Idag ska det vara ett sommarsammanslagningsmöte. Tidigare var det ett nya-föräldrar-möte. Innan det var det ett styrelsemöte. Innan det var det ett personalmöte....för att inte tala om kurser och privata möten.
Ah!!
Nu får det vara nog! Efter denna fredag ska jag inte gå på ett endaste arbetsrelaterat möte före juli!! SOMMARLOV!!
onsdag 30 maj 2012
söndag 27 maj 2012
Hey! I know that one!
Jag körde hem en kompis efter nattklubbsjobbet. Härlig jobbnatt annars!! Love it! Tyckte att det var massor med folk, men att det sen blev färre. Mina kolleger tyckte att det skulle kanske ha behövts en till på jobb, varpå jag svarade om vi jobbade på samma nattklubb! Visst var det mycket, men inte allt för mycket. Fast alla har vi rätt till olika åsikt!
I alla fall, så på väg hem efter att ha lämnat min kompis ser jag en person stå vid vägkanten och en bil som ser ut som att ha stannat för att plocka upp personen. När jag kommer närmare förstår jag att han blivit avsläppt för han promenerar ut mot mitten och visar med tummen att han vill lifta. Jag tvärnitar, för även om han var långt från mitten så är det ju onödigt att jag kör över honom bara för att jag tror att han är längre bort än han egentligen är. Medan han promenerar fram till bilen inser jag att jag har sett kille i fråga. Innan han kommer fram till bilen har jag till och med kommit på var. Och då vet jag också att det är en schyst kille.
Jag öppnar dörren, han frågar vart jag är påväg. Jag svarar och han inser att det är åt fel håll. Jag frågar vart han ska och han nämner en plats 30km från mitt hem. Jag funderar inte länge, jag säger att om han har bensinpengar så kan jag såklart skjutsa honom. Han förklarar att hans kompisar jävlas med honom, men att de nog egentligen bara gör det på skoj. Jag svarar att han ska hoppa in, självklart kan jag skjutsa honom! Jag inser att han har ångrat sig, eftersom han troligtvis fattar att det betyder en 60km omväg för mej kl.5 på morgonen.
Så jag förklarar att han har tagit hand om mej på sjukhuset, han förde mej från uppvaket efter operationen. ENDA personen av alla personer som presenterade sig som jag kommer ihåg vad heter, haha! Han konstaterade att han inte får utnyttja det. Fast jag menade ju bara att det var lite komiskt att det just råkade vara han som stannade just mej! Jaja, han fick ta det som han ville. En kram fick jag i alla fall eftersom jag var så härlig. Så mitt kramkonto fick en till insättning! Härligt med kramar!!
I alla fall, så på väg hem efter att ha lämnat min kompis ser jag en person stå vid vägkanten och en bil som ser ut som att ha stannat för att plocka upp personen. När jag kommer närmare förstår jag att han blivit avsläppt för han promenerar ut mot mitten och visar med tummen att han vill lifta. Jag tvärnitar, för även om han var långt från mitten så är det ju onödigt att jag kör över honom bara för att jag tror att han är längre bort än han egentligen är. Medan han promenerar fram till bilen inser jag att jag har sett kille i fråga. Innan han kommer fram till bilen har jag till och med kommit på var. Och då vet jag också att det är en schyst kille.
Jag öppnar dörren, han frågar vart jag är påväg. Jag svarar och han inser att det är åt fel håll. Jag frågar vart han ska och han nämner en plats 30km från mitt hem. Jag funderar inte länge, jag säger att om han har bensinpengar så kan jag såklart skjutsa honom. Han förklarar att hans kompisar jävlas med honom, men att de nog egentligen bara gör det på skoj. Jag svarar att han ska hoppa in, självklart kan jag skjutsa honom! Jag inser att han har ångrat sig, eftersom han troligtvis fattar att det betyder en 60km omväg för mej kl.5 på morgonen.
Så jag förklarar att han har tagit hand om mej på sjukhuset, han förde mej från uppvaket efter operationen. ENDA personen av alla personer som presenterade sig som jag kommer ihåg vad heter, haha! Han konstaterade att han inte får utnyttja det. Fast jag menade ju bara att det var lite komiskt att det just råkade vara han som stannade just mej! Jaja, han fick ta det som han ville. En kram fick jag i alla fall eftersom jag var så härlig. Så mitt kramkonto fick en till insättning! Härligt med kramar!!
Buk Bak - Kolom
intro: Kolom…..Buk Bak baby…..
Chorus: Osumor ni eha ni e gbeey min Kolom.
Wakoma yi ama ma tor wo dom Kolom >>>(2 X)
Ama ma tor wo dom, Kolom
Eha ni e gbeey min, Kolom. (2x)
Yeeeeeaaaaaah!! Woama makoma mu ay3 me
d3d3d3d3didididi (3x). Yeeeeeeaaaah!!
Bright verse:
Things you dey do dey make I feel some way.
Eni3ma bia wo y3 no na ema me trimu y3 me d3.
Wo ahuof3 nkuto na 3ma me feele wo eeey.
3n3 de3 y3 b3 di dor, I’m falling in love with you girl.
Falling in love with u is like a dream.
Me k3 bo baa sumor wor hey tamor taami.
Norf33nor ni esumor l3 ofeyor haa me.
Honey esumor Bo waa, I’m falling in love with u girl.
Yeeeeeaaaaaah!!
Repeat chorus….KOLOM
Bright rap:
Woama me feele wo more, chorke min buey wakoma front door.
Fi mano breake me jaw, dwiri me se gu na min tor bi wor Accra mall.
Me se y3 thirty two a, chew my mof mano nka just 4.
Me whene bor na me di lotto a, 3hor na wo b3 te s3 fourty four portipor.
Pope John Paul, Peter Paul Saul, The Boy K3 Sean John. Wana song no be doll. Buk Bak dey ch33 but they
bog the stage, thema fans no be small.
My padi be Sarkordie but abrofo sem nti me min di bordi3.
Me we plantain chips, you no maintain hips, commotu for there.
Ohemaa, tswin ma me wai, bisa B-Phat New York me fans no y3 more.
Me fa me ho s3 Kenny, me dresse ma wo kong dor.
Me wor goons gu m3tsi V.I.P, 4×4.
I got sons in the game like Castro and Buky Core, X-Ray, Boogie Down, Big Apple, we on tour.
Any yawa go dey pai, in your love I want fall like. KOLOM.
Repeat chorus:KOLOM
Ronnie ragga.
Woama me feele macho, chorke ma me na me nfeele borl33. (2X)
Odo wo dor a y3 nyunu s3 fridge, na s3 me wura mua I dey freeze.
Odo wo dor ay3 me d3 ama me ho popo popo popo, me ho popo popo popo,
Please….Odo wo dor a y3 nyunu s3 fridge, na s3 me wura mua I dey freeze.
Tutu ntokro bi na fa me sh3 mu, me sh3 mu, me sh3 mu, me sh3 mu. FREEZE. Woama me feele macho, chorke
mama na me nfeele borl33.
KOLOM.
Repeat chorus to fade.
Copyright : Buk Bak
-----------------------------------------
I have not yet managed to sing this one right ;) you try!! LOVE THE SONG though!!
lördag 26 maj 2012
Kan jag få en kram?
Var det en kille som frågade när nattklubben skulle stänga. Jag är inte den som snålar med mina kramar, så självklart! Han slog armarna runt mej och meddelade att detta var så härligt! Han skulle aldrig släppa mej!
...okej, tänkte jag....det här går ju bra....han höll om mej en bra stund innan jag till sist släppte och konstaterade att nä, han håller nog fast mej! "Åååååh! Men jag måste ju jobba!" suckade jag. Varpå han svarade "Nej! Du ska inte stöna så!" Jag började skratta, och han insåg vad han hade sagt och ändrade sig till "Jomen du SKA stöna så!" Jag slingrade mej loss och meddelade att "nej nu får du bestämma dej!" sedan lämnade jag killen och gick för att plocka glas.
Senare så plockade jag glas på ett annat ställe. Plötsligt konstaterar en kille att där är ju hans kramkompis! Jamen visst! Där är han igen! Han vill ha en till kram. Jaja. Hans kompis ser oss och suckar något om du och diskplockaren igen.
Han frågade när jag skulle sluta och svarade ärligt att jag slutar halv 5. Han sken upp! Precis när han skulle gå och lägga sig! Kanske jag kunde ringa när jag slutade och komma upp på frukost? Han skulle sannerligen bjuda på hotellfrukost! Okej, svarade jag, väl medveten om att han inte har gett sitt nummer, men det tänkte jag inte påminna honom om. Hans kompis blandade sig i och frågade om jag hade en syster, varpå jag svarar "Nej, men jag har en pojkvän" (Vadå nej jag har ingen syster....??) Ja, men det skulle i alla fall gå bra, kompisen kunde ta honom då, var var han? Och kramkillen tyckte att jag visst kunde komma på frukost i alla fall, men pojkvännen var inte bjuden för det fanns bara 4 stolar. Vi blev tydligen 4 om man räknade in mej. Jaja.
Han konstaterade i alla fall att han var nöjd med sina 3 kramar. Jag rättade honom och sa att det var 2. Men han envisades, det var 3! Så han fixade en tredje! Först tänkte han ta mej på rumpan, men sen vågade han inte, utan jag fick en helt vanlig kram och hanmeddelade mej att han var en snäll kille.
Ja, mitt kramkonto fick ju sig någon påfyllning! Alltid hemåt! Eftersom jag inte kan kramas med min egen Honey!
Honey skulle väl inte ha gillat det, men jag tycker att så länge jag inte är gör något mer än bara kramar så är det okej. Jag skulle inte ha nåt emot att han kramar någon i sitt hemland. ...undra om det hör till hans kultur ens....jaja, hans problem!
...okej, tänkte jag....det här går ju bra....han höll om mej en bra stund innan jag till sist släppte och konstaterade att nä, han håller nog fast mej! "Åååååh! Men jag måste ju jobba!" suckade jag. Varpå han svarade "Nej! Du ska inte stöna så!" Jag började skratta, och han insåg vad han hade sagt och ändrade sig till "Jomen du SKA stöna så!" Jag slingrade mej loss och meddelade att "nej nu får du bestämma dej!" sedan lämnade jag killen och gick för att plocka glas.
Senare så plockade jag glas på ett annat ställe. Plötsligt konstaterar en kille att där är ju hans kramkompis! Jamen visst! Där är han igen! Han vill ha en till kram. Jaja. Hans kompis ser oss och suckar något om du och diskplockaren igen.
Han frågade när jag skulle sluta och svarade ärligt att jag slutar halv 5. Han sken upp! Precis när han skulle gå och lägga sig! Kanske jag kunde ringa när jag slutade och komma upp på frukost? Han skulle sannerligen bjuda på hotellfrukost! Okej, svarade jag, väl medveten om att han inte har gett sitt nummer, men det tänkte jag inte påminna honom om. Hans kompis blandade sig i och frågade om jag hade en syster, varpå jag svarar "Nej, men jag har en pojkvän" (Vadå nej jag har ingen syster....??) Ja, men det skulle i alla fall gå bra, kompisen kunde ta honom då, var var han? Och kramkillen tyckte att jag visst kunde komma på frukost i alla fall, men pojkvännen var inte bjuden för det fanns bara 4 stolar. Vi blev tydligen 4 om man räknade in mej. Jaja.
Han konstaterade i alla fall att han var nöjd med sina 3 kramar. Jag rättade honom och sa att det var 2. Men han envisades, det var 3! Så han fixade en tredje! Först tänkte han ta mej på rumpan, men sen vågade han inte, utan jag fick en helt vanlig kram och hanmeddelade mej att han var en snäll kille.
Ja, mitt kramkonto fick ju sig någon påfyllning! Alltid hemåt! Eftersom jag inte kan kramas med min egen Honey!
Honey skulle väl inte ha gillat det, men jag tycker att så länge jag inte är gör något mer än bara kramar så är det okej. Jag skulle inte ha nåt emot att han kramar någon i sitt hemland. ...undra om det hör till hans kultur ens....jaja, hans problem!
torsdag 24 maj 2012
Kräftarmar och bonnbränna!
Shit! 3 dagar sol efter varandra och mina armar glöder! Lite herbalife aloegel på så ska det väl lugna ner sig, hoppas jag. Tror inte att det är någon underkur eftersom jag brände mej på jobbet, märkte inte det före senare, då jag inte var hemma, så NU lite före midnatt har jag alltså fått armarna smörjda. Tror jag ska smörja ansiktet också.
Nu sova i alla fall! Så jag orkar stå ute med barnen imorgon igen. Bra med bonnbränna :)
Nu sova i alla fall! Så jag orkar stå ute med barnen imorgon igen. Bra med bonnbränna :)
onsdag 23 maj 2012
Vithetsnorm
Jag var på kurs på måndagen. Egentligen ett avslut av en serie kurser som vi har gått på. Genus. På kursen kom det fram en massa annat också. Också angående normer. Hur det ät att bryta en norm.
Det stör! Det som inte är som alla andra är störande! Till exempel hade han som exempel att rapa i bussen, under hela bussresan sitta och rapa. Visst är det störande? Eller att man står i bankomatkön och personen bakom ställer sig vid sidan om och kikar en över axeln! Det är så att man skulle kunna slå till personen i fråga!
Könsnorm, visst sticker det ut lite när man ser en manlig sköterska eller en kvinnlig jägare. Jag tycker liksom inte att det finns något rätt eller fel i valet av jobb utgående från kön. Syster yster är jägare, jag har kört traktor långt innan jag tänkte på körkort. Närmsta grannen var bonde, hon hade ensam hand om x-antal får med tillhörande arbete.
Heteronorm. Jamen visst! Kom hem och berätta att din partner är av samma kön som dig och du kommer att uppleva hur det är att bryta heteronormen! Jag har inte testat, kan jag ju tillägga. Men jag tror att där är det mera accepterat att komma hem som kvinna och meddela familjen detta än att komma hem som man....För mej spelar det ingen roll. Jag blev nästan lycklig när en kompis meddelade att han var bi...men sen så är jag ju inte riktigt som alla andra barn.
Sekulära norm, har jag glömt vad handlade om. Funktionsnorm, ja men det säger ju sig själv! Är man annorlunda så är man utanför normen, och då sticker det någon i ögonen! Ålder samma sak! Helst ska man vara tillsammans med någon som är av samma åldersgrupp! Gud nåde om du är tillsammans med någon som är hälften så gammal som dig själv!
VITHETSNORM tycker jag är det mest intressanta! Den råkar jag ut för dagligen! Jag är tillsammans med fel man, med fel namn, fel språk, från fel land och GUD FÖRBJUDE! FEL FÄRG!! Nå, egenltigen är det väl mest det att han är från fel land.
Jag är så fed up med alla kommentarer. Det kommer att rinna ut i sanden. Varför skaffar jag inte en kille som är närmare, det är lättare så.Tänk lite på vad folk pratar på stan.
Det är ingen som säger åt mej att Tänka på vad mitt hjärta säger! Det säger folk bara om man gillar rätt kille, som är rätt ålder, rätt status, rätt land och rätt hudfärg.....
Det är MÅNGA som stöder mej! Jag är glad för varenda liten en som stöder mej! Jag har inget emot att vara den som bryter normen! Som vågar visa att jag älskar min man, som vågar stå för att JAG inte har gjort ett VAL utan jag har ACCEPTERAT en KÄNSLA! Man kan inte rå för sina känslor!
Oj oj, jag har bloggat om detta förr! Jag vet! Men jag blir så arg!
När jag har energin kan jag berätta precis vad jag tycker och tänker! Då kan jag stå ut på alla sätt och vis. När jag inte har energin, då berättar jag inte. Men det betyder inte att jag slutat tycka och tänka. Det betyder bara det att för stunden har NI gjort så att jag inte känner att jag orkar prata med er. Jag orkar inte ta del av er negativitet. Jag orkar helt enkelt inte med att ni är delaktiga....
Och vems fel är det? Jo, det är ert eget!
Om ni tror att ni mässar för mitt bästa. Så kan jag meddela att jag har slutat lyssna för längesen. Det är också därför jag har slutat berätta. Jag önskar att alla som verkligen bryr sig om mej skulle göra som min kära far. Jag önskade att han bara kunde säga att det är okej. Han svarade mej att det kan han inte säga, men han vet att jag kommer att göra det i alla fall, så han håller tyst.
Nykär
Det är vad jag räknar känslan som. Den pirrande känsla som känns i magen när man tänker på den man älskar. Jag har alltid haft den känslan i början av ett förhållande. När det är nytt och spännande. Men den avtar, och den avtar fortare än jag egentligen har velat att den ska göra det.
Därför blev jag så förvånad med Honey. För det första var den pirrande känslan inte liten! Den var så stark att den kunde ta andan ur mej i början! Om jag bara gick och lät tankarna flyga, utan att tänka på något speciellt, och tankarna oförhappandes letade sig till Honey, så var jag helt oberedd på styrkan!
Jag älskade den känslan! Men ibland funderade jag om det är så hälsosamt att den var så stark. Men kan man älska för mycket? Känslan tog andan ur mej, men lämnade en glädje i mej, starkare än jag tidigare känt!
Jag säger absolut inte att jag inte har älskat mina tidigare pojkvänner! Det har jag! Jag skulle inte ha varit tillsammans med dem om jag inte skulle ha älskat dem! Ja, pojkvänner och pojkvänner....jag har haft ett långt förhållande, och där blev jag berövad första tiden tillsammans, så jag kan inte jämföra om jag kände samma styrka då.
Men jag vet i alla fall att känslan aldrig varar mer än de första veckorna. Månaden. Inte längre. Men med Honey....jag kände den känslan från det att jag insåg att jag hade känslor för honom, till det att han åkte. Trodde jag.
Tills jag en dag satt och funderade, jag lät tankarna flyga och jag mindes stunder vi haft tillsammans. Och jag känner samma känsla! Hur det pirrar i magen! Känslan som jag räknar som att vara nykär! Är jag fortfarande nykär??
Vi har varit ifrån varandra ... oj, oj, oj...jag vill inte ens tänka på det, så jag säger som det är, sen sista november, eller egentligen dagen innan, så 29 november. Känslor svalnar väl när man inte umgås? Man kommer väl till ett stadie av att inte vara nykär, i alla fall....
Men så är det inte för mej. Jag kan uppleva den pirrande känslan! Och jag älskar den! Jag blir glad av den!
Och idag, när vi pratade på telefon (okej, jag ringer från datorn, men i alla fall) så säger jag något, jag hr totalt glömt bort vad jag ens pratade om. Och han skrattar! Behöver jag ens säga att jag älskar att höra hans skratt? Jag älskade det då, och jag älskar det nu! Jag älskade att se honom le också! ♥ Han skrattar, och jag blir alldeles varm inombords! Jag glömmer helt och fullt vad jag höll på att säga, och bara förundras, HUR kan jag älska honom så? Hur kan jag älska honom så att jag bli alldeles varm inanför bara jag hör honom skratta?
Jag älskar dej ♥ Jag älskar dej fortfarande lika mycket som innan du åkte ♥ De som trodde att detta skulle rinna ut i sanden.....tji fick ni! Ni som önskar att jag skulle lämna honom och hitta en annan man som är närmare, lättare, säkrare framtid....Inser ni att ni då önskar att jag ska vara mindre lycklig? Ni önskar att jag ska hitta någon jag inte älskar lika mycket. Ni önskar att jag ska spendera resten av mitt liv med att fundera om jag gjorde ett rätt val. Eftersom det då skulle betyda att jag skulle lämna den enda mannen som har lyckats hålla mej nykär i ett års tid! ♥ Okej, nästan ett år...jag minns inte när vi träffades, jag vet inte när vi blev tillsammans. Sånt var inte viktigt! Det viktiga var att vi var tillsammans ♥
Därför blev jag så förvånad med Honey. För det första var den pirrande känslan inte liten! Den var så stark att den kunde ta andan ur mej i början! Om jag bara gick och lät tankarna flyga, utan att tänka på något speciellt, och tankarna oförhappandes letade sig till Honey, så var jag helt oberedd på styrkan!
Jag älskade den känslan! Men ibland funderade jag om det är så hälsosamt att den var så stark. Men kan man älska för mycket? Känslan tog andan ur mej, men lämnade en glädje i mej, starkare än jag tidigare känt!
Jag säger absolut inte att jag inte har älskat mina tidigare pojkvänner! Det har jag! Jag skulle inte ha varit tillsammans med dem om jag inte skulle ha älskat dem! Ja, pojkvänner och pojkvänner....jag har haft ett långt förhållande, och där blev jag berövad första tiden tillsammans, så jag kan inte jämföra om jag kände samma styrka då.
Men jag vet i alla fall att känslan aldrig varar mer än de första veckorna. Månaden. Inte längre. Men med Honey....jag kände den känslan från det att jag insåg att jag hade känslor för honom, till det att han åkte. Trodde jag.
Tills jag en dag satt och funderade, jag lät tankarna flyga och jag mindes stunder vi haft tillsammans. Och jag känner samma känsla! Hur det pirrar i magen! Känslan som jag räknar som att vara nykär! Är jag fortfarande nykär??
Vi har varit ifrån varandra ... oj, oj, oj...jag vill inte ens tänka på det, så jag säger som det är, sen sista november, eller egentligen dagen innan, så 29 november. Känslor svalnar väl när man inte umgås? Man kommer väl till ett stadie av att inte vara nykär, i alla fall....
Men så är det inte för mej. Jag kan uppleva den pirrande känslan! Och jag älskar den! Jag blir glad av den!
Och idag, när vi pratade på telefon (okej, jag ringer från datorn, men i alla fall) så säger jag något, jag hr totalt glömt bort vad jag ens pratade om. Och han skrattar! Behöver jag ens säga att jag älskar att höra hans skratt? Jag älskade det då, och jag älskar det nu! Jag älskade att se honom le också! ♥ Han skrattar, och jag blir alldeles varm inombords! Jag glömmer helt och fullt vad jag höll på att säga, och bara förundras, HUR kan jag älska honom så? Hur kan jag älska honom så att jag bli alldeles varm inanför bara jag hör honom skratta?
Jag älskar dej ♥ Jag älskar dej fortfarande lika mycket som innan du åkte ♥ De som trodde att detta skulle rinna ut i sanden.....tji fick ni! Ni som önskar att jag skulle lämna honom och hitta en annan man som är närmare, lättare, säkrare framtid....Inser ni att ni då önskar att jag ska vara mindre lycklig? Ni önskar att jag ska hitta någon jag inte älskar lika mycket. Ni önskar att jag ska spendera resten av mitt liv med att fundera om jag gjorde ett rätt val. Eftersom det då skulle betyda att jag skulle lämna den enda mannen som har lyckats hålla mej nykär i ett års tid! ♥ Okej, nästan ett år...jag minns inte när vi träffades, jag vet inte när vi blev tillsammans. Sånt var inte viktigt! Det viktiga var att vi var tillsammans ♥
måndag 21 maj 2012
Antal visningar
Med tanke på att jag nästan aldrig har en kommentar känns det bra att nån i alla fall läser min blogg. Eller....ja, kanske de bara tittar på den, vad vet jag :p
söndag 20 maj 2012
Intressanta saker man kan hitta på en nattklubb...
Ja, då är jag tillbaka på jobb! Känns bra! Jag har varit borta cirka ett år. Eller, okej då, jag jobbade till slutet av juli förra året, så inte fullt ett år.
Alltid nu och då är det kvällar som man hittar intressanta saker! En gång hittade jag en telefon på dansgolvet, i så många delar som en telefon möjligtvis kan gå i! Först hittade jag knapparna och baksidan. Så småningom hittade jag framsidan, och sist men inte minst hittade jag simkortet! Har jag glömt nåt? I alla fall hittades hela telefonen. Om den någonsin löstes ut från lost-and-found vet jag inte.
Idag hittade jag följande:
Ett stycke kateter
Ett stycke....ja....vad heter dom här? Artificiell snopp? Jag kollade inte om den var använd, men jag hittade den på ett bord så jag hoppas ju att den inte innehöll nån urin...
Som sagt, känns bra att vara tillbaka! Får jobba nästa helg också! Det ser jag fram emot. NU ska jag sova lite, klockan är ändå halv 6 och jag tycker att det är okej att blogga innan läggdags. Jaja, det är hur man prioriterar!
fredag 18 maj 2012
Du är bäst!
Jag berättar åt mamman som hämtar sin son att han och jag har sovit så skönt på vilan. Han somnade snabbt och sov länge. Hon frågar honom om han har "pajat" mej på ryggen nåt då? Han tycker om att bli masserad på ryggen innan han ska sova.
Nej, svarar han. Jag blir ivrig och frågar honom om han kan paja mej på ryggen nåt! Nej svarar han. Jag skämtar med honom lite fram och tillbaka och mamman berättar sen åt pojken att han ju brukar massera pappa på ryggen hemma.
Va? utropar jag, får pappa nbli pajad på ryggen men int jag?
Jo, svarar han.
Är det för att pappa är bäst? frågar jag
Jo, svarar han, pappa är bäst....men du är bäst på dagis!
♥
Nej, svarar han. Jag blir ivrig och frågar honom om han kan paja mej på ryggen nåt! Nej svarar han. Jag skämtar med honom lite fram och tillbaka och mamman berättar sen åt pojken att han ju brukar massera pappa på ryggen hemma.
Va? utropar jag, får pappa nbli pajad på ryggen men int jag?
Jo, svarar han.
Är det för att pappa är bäst? frågar jag
Jo, svarar han, pappa är bäst....men du är bäst på dagis!
♥
torsdag 17 maj 2012
Du har blivit vägrad visum
Jag såg på orden i mailet. Jag vägrade tro på betydelsen. Jag kopierade meningen och klistrade in den i google translate. Vägrad.
Hjärtat stannade i bröstet på mej. All energi gick åt att hålla mej samlad. Jag skakade så att jag hade svårt att hitta telefonen. Jag måste ringa. Jag ringer C, ber att han ska komma hit. Han är på gymmet, han kan komma sedan. Det har blivit vägrat, får jag fram. Vadå, han förstår inte. Visum, svarar jag. Han har blivit vägrad visum.
Du skämtar! Oh my god! jag hör hur han svär. Han lovar att komma. Jag kan inte vara ensam. Jag ringer nästa person, jag ringar L. Han jobbar, så jag vet att han inte kan komma, men jag måste berätta.
Jag skakar så att jag inte klarar av att skriva. Jag skriver fel på chatten. Jag vet inte vad jag håller på med. Jag har messat Honey, han vet ännu inte svaret. Han messar tillbaka och ber mej ringa. Jag kan inte förstå hur jag lyckas klara av ett samtal. Jag minns inget av det....
Jag bara måste ut! Bort från lägenheten! Jag har bestämt mej! Jag tänker åka dit! Jag skiter i att det inte är säkert. Han säger att det inte är säkert. Att jag inte får komma. Jag ber att han antingen låter mej komma, eller så kommer jag att ringa honom därifrån och informera honom om att jag är där. Han kan inte hålla mej därifrån. Han inser det, och ber att jag i alla fall ska hålla mej i de områden som är säkrast. Hans område är inte säkert, så jag kanske inte kan träffa hans familj. Det är hans beslut, svara jag. Han missförstår mej och tror att jag tror att jag inte vill träffa hans familj. Men nej, jag vet att det är hans land, och säger han att det inte är säkert så kommer jag att respektera det, det är hans beslut om det är säkert eller inte!
Jag kommer säkert att tänka annorlunda när jag är där. Jag kommer sannoligt att vilja träffa hans familj. Men till att börja med ska jag prata med min egen familj, diskutera. Jag vet att det är mitt beslut. Jag vill åka. Det beslutet tog jag för längesedan. Jag kommer att åka. Att det blir nu och inte senare beror ju på omständigheterna.
Eftersom jag lämnade lägenheten missade jag C. Men vi bestämde att träffas senare, eftersom jag hade ringt M och bestämt att vi skulle luncha. Inser ju att jag måste se till att äta. Och det gör jag om jag har sällskap.
Senare träffar jag C, han har med sig Honeys bror och tillsammans åker vi till L. Gud så skönt att få vara tillsammans med hans vänner och hans bror! Alla saknar vi honom, något fruktansvärt! Men tillsammans kan vi prata och skrata. Vi kan vara förbannade på beslutet och på orättvisan.
Orsaken till att han inte får komma? De har inte fått garanterat att han kommer att åka tillbaka innan hans visum löper ut. När han var här senast var han noga med att resa på rätt resedatum, så att han inte skulle få problem om han vill komma tillbaka. Vad fick han ut av det? Det lönar sig inte att vara ärlig! Inte blev det lättare för det....
Nu ska det överklagas!
Jag har inte brutit ihop. Jag kan skratta och le, jag kan prata och fungera. Men jag kan inte sova. Jag har sovit max 3 timmar. Jag vill inte sova. Och även om jag försöker så kan jag inte sova. Ädå ska jag försöka sova. Min kropp behöver sova!
Hjärtat stannade i bröstet på mej. All energi gick åt att hålla mej samlad. Jag skakade så att jag hade svårt att hitta telefonen. Jag måste ringa. Jag ringer C, ber att han ska komma hit. Han är på gymmet, han kan komma sedan. Det har blivit vägrat, får jag fram. Vadå, han förstår inte. Visum, svarar jag. Han har blivit vägrad visum.
Du skämtar! Oh my god! jag hör hur han svär. Han lovar att komma. Jag kan inte vara ensam. Jag ringer nästa person, jag ringar L. Han jobbar, så jag vet att han inte kan komma, men jag måste berätta.
Jag skakar så att jag inte klarar av att skriva. Jag skriver fel på chatten. Jag vet inte vad jag håller på med. Jag har messat Honey, han vet ännu inte svaret. Han messar tillbaka och ber mej ringa. Jag kan inte förstå hur jag lyckas klara av ett samtal. Jag minns inget av det....
Jag bara måste ut! Bort från lägenheten! Jag har bestämt mej! Jag tänker åka dit! Jag skiter i att det inte är säkert. Han säger att det inte är säkert. Att jag inte får komma. Jag ber att han antingen låter mej komma, eller så kommer jag att ringa honom därifrån och informera honom om att jag är där. Han kan inte hålla mej därifrån. Han inser det, och ber att jag i alla fall ska hålla mej i de områden som är säkrast. Hans område är inte säkert, så jag kanske inte kan träffa hans familj. Det är hans beslut, svara jag. Han missförstår mej och tror att jag tror att jag inte vill träffa hans familj. Men nej, jag vet att det är hans land, och säger han att det inte är säkert så kommer jag att respektera det, det är hans beslut om det är säkert eller inte!
Jag kommer säkert att tänka annorlunda när jag är där. Jag kommer sannoligt att vilja träffa hans familj. Men till att börja med ska jag prata med min egen familj, diskutera. Jag vet att det är mitt beslut. Jag vill åka. Det beslutet tog jag för längesedan. Jag kommer att åka. Att det blir nu och inte senare beror ju på omständigheterna.
Eftersom jag lämnade lägenheten missade jag C. Men vi bestämde att träffas senare, eftersom jag hade ringt M och bestämt att vi skulle luncha. Inser ju att jag måste se till att äta. Och det gör jag om jag har sällskap.
Senare träffar jag C, han har med sig Honeys bror och tillsammans åker vi till L. Gud så skönt att få vara tillsammans med hans vänner och hans bror! Alla saknar vi honom, något fruktansvärt! Men tillsammans kan vi prata och skrata. Vi kan vara förbannade på beslutet och på orättvisan.
Orsaken till att han inte får komma? De har inte fått garanterat att han kommer att åka tillbaka innan hans visum löper ut. När han var här senast var han noga med att resa på rätt resedatum, så att han inte skulle få problem om han vill komma tillbaka. Vad fick han ut av det? Det lönar sig inte att vara ärlig! Inte blev det lättare för det....
Nu ska det överklagas!
Jag har inte brutit ihop. Jag kan skratta och le, jag kan prata och fungera. Men jag kan inte sova. Jag har sovit max 3 timmar. Jag vill inte sova. Och även om jag försöker så kan jag inte sova. Ädå ska jag försöka sova. Min kropp behöver sova!
tisdag 15 maj 2012
NEJ!
Jag har lovat ett inlägg om svaret om Honey kommer tillbaka eller inte. Jag trodde att jag skulle skrika och gråta och dö.
Jag orkar inte. Jag har inte energi till det. Jag måste spara min energi till att komma på en lösning. Han får inte komma hit. För dom tror inte att han kommer att åka hem innan visumet går ut.
KAN DOM INTE SE ATT HAN HAR VARIT HÄR FÖRUT OCH HAN HAR ÅKT HEM NÄR HAN SKULLE!! AAAAAAAAAAAAAAaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaarrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrggggggghhh!!!
Vi ska överklaga! Det ska vi göra! Vi ska ÖVERKLAGA!!!
Jag vill bara gråta. Men jag vet att om jag börjar gråta så kommer jag aldrig att sluta. Jag måste hålla mej samman, jag måste vara stark.
Jag orkar inte. Jag har inte energi till det. Jag måste spara min energi till att komma på en lösning. Han får inte komma hit. För dom tror inte att han kommer att åka hem innan visumet går ut.
KAN DOM INTE SE ATT HAN HAR VARIT HÄR FÖRUT OCH HAN HAR ÅKT HEM NÄR HAN SKULLE!! AAAAAAAAAAAAAAaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaarrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrggggggghhh!!!
Vi ska överklaga! Det ska vi göra! Vi ska ÖVERKLAGA!!!
Jag vill bara gråta. Men jag vet att om jag börjar gråta så kommer jag aldrig att sluta. Jag måste hålla mej samman, jag måste vara stark.
söndag 13 maj 2012
Energi
Det är något som antingen finns eller inte finns. På fredag var hag helt orklös. Totalt! Jag gick till jobbet med sjukintyget, en sträcka som jag går eller cyklar varje arbetsdag. Jag trodde inte att jag skulle komma hema vägen dit....omöjligt om jag inte var så otroligt envis! Vägrade ge upp.
Igår hade jag mera energi, antagligen för att jag hade spenderat nästan hela fredagseftermiddagen och kvällen på soffan tillsammans med 3 filmer. Och hela lördagen på soffan tillsammans med underbara K och titta i fotoalbum. Och så kanske det hjälpte att jag sov till kl. 2. Jag som aldrig sover så länge! Men det gjorde jag i alla fall.
Så igår hade jag mera energi igen. Jag tror faktiskt att jag inte behöver mer sjukskrivning än den vecka de ordinerade mej! Jag har varit orolig att jag skulle behöva vara mera stilla. Men nej, jag känner inte att jag behöver vara stilla! Klart att jag behöver vila. Kroppen behöver vila, men jag känner att jag kan jobba nästa fredag! Jag tror inte ens att det är ett problem :)
VARFÖR oroade jag mej?? Skit mycket energi gick åt till att oroa mej för hur det skulle gå för mej, och hur det skulle gå för min arbetsplats! Varför ens bry mej om min arbetsplats? De klarar sig!! Don't worry! Be happy!
Igår hade jag mera energi, antagligen för att jag hade spenderat nästan hela fredagseftermiddagen och kvällen på soffan tillsammans med 3 filmer. Och hela lördagen på soffan tillsammans med underbara K och titta i fotoalbum. Och så kanske det hjälpte att jag sov till kl. 2. Jag som aldrig sover så länge! Men det gjorde jag i alla fall.
Så igår hade jag mera energi igen. Jag tror faktiskt att jag inte behöver mer sjukskrivning än den vecka de ordinerade mej! Jag har varit orolig att jag skulle behöva vara mera stilla. Men nej, jag känner inte att jag behöver vara stilla! Klart att jag behöver vila. Kroppen behöver vila, men jag känner att jag kan jobba nästa fredag! Jag tror inte ens att det är ett problem :)
VARFÖR oroade jag mej?? Skit mycket energi gick åt till att oroa mej för hur det skulle gå för mej, och hur det skulle gå för min arbetsplats! Varför ens bry mej om min arbetsplats? De klarar sig!! Don't worry! Be happy!
Hakuna Matata
fredag 11 maj 2012
Dirty Dancing
Så då blir det soffläge! Vad ska man då göra? Jo, man kan passa på att se filmer man borde se! Dirty Dancing till exempel!
Jag har sett halva en gång, om det var på jullovet. Men nu passade jag alltså på att se hela. Jag gillar den! Den är skön att se på. Oj om man skulle kunna dansa så!
Och såklart vet jag vem jag skulle vilja dansa med! Och såklart skulle jag vilja bli lyften så där snyggt över huvudet! Wow! Jag skulle såklart ramla ner....men kanske i vattnet?
Panter MIX
En kompis var här hos mej efter att hon slutade jobba. Vi åt skräpmat (pizza!) och drack sockervatten (cola!) och till efterrätt fick vi mera socker (pantermix!). Ja, om något så fick vi i oss vårat kaloribehov!
Pizzan var för det första fantastiskt god! Kyckling, orientalisk curry, mozzarella, hot chili och rödlök, till det satte jag extra manago. Passade fantastiskt! Varför mango?? Ja, för att jag inte kunde bestämma mej om jag ville ha en pizza med kyckling mango och fetaost, eller om jag ville ha pizzan med kyckling, mozzarella, curry, hot chili och rödlök. Så jag kombinerade! Egentligen ville jag välja bort curryn, men när jag fick veta att det inte gick, och att det ar orientalisk curry, så tänkte jag att jag kan väl pröva det då! MED mango! Passade fantastiskt bra med mango på pizza!
Sedan frågade kompisen, J, om hon skulle köpa något godis. Ja-a....godis har jag inte ätit på läääänge! Jag visste inte vad jag skulle säga att hon skulle ta! För det var såklart jag som skulle få välja. Nåmen, ta en blandpåse då! Svarade jag.
Hon hämtade med sig pantermix, och en annan Aakkoset, eller vad den heter. Eftersom tar man bara en så är det säkert en sådan sort som kompisen inte gillar. Pamtermixen var nog min favorit! Jag tog kort på baksidan också bara för att visa vilka smaker som finns! Jag älskar kombinationen med mentol! Så salmiakk är ingen höjdare, eftersom de saknar mentolinslaget. Men jag vet inte skillnad på smakerna innan jag stoppar dom i munnen, för alla är ju VITA!
Mums! hur som helst! Värt att testas!
torsdag 10 maj 2012
Att opereras
Ja, först vaknar man som alla andra dagar av väckarklockan. Jag är inte den som annars duschar på morgonen, utan föredrar att duscha på kvälle, men nu gällde att duscha både morgon och kväll. Så då gör jag det!
Inget att äta, inget att dricka, bara att chilla och vänta på skjuts. Är så glad att jag har en kompis som börjar jobba 7.30 så att jag kan åka med honom. Han glömde att informera mej om att han annars lämnar dottern till dagis på morgonen innan han åker, och att han inte kan göra det eftersom han ska skjutsa mej. Det löste sig förstod jag, och jag är i alla fall super tacksam att jag hade någon som kunde skjutsa mej till sjukhuset ♥
Jag kommer i tid. Tack vare ombyggnad är det lite kaotiskt. Ingenstans att anmäla sig, bara att sitta ner och vänta. Jag och två andra väntar. Klockan tickar. Den ena har redan frågat någon innan jag kom, och fått svaret att hon får sitta ner och vänta. Den andra går efter en stund och frågar, får samma svar, att sitta ner och vänta. Någon kommer strax. Ca. kvart över 8 kommer någon och hämtar mej. Först får jag ett rum, och fel "diagnos", oj, fel journal, men rätt namn. Jag flyttas till mitt rum. Där får jag vänta lite till. Jag är förberedd, jag har bok med mej. Jag läser. Sedan känner jag mej trött och sover en stund. Kl.10.00 vet jag att jag är vaken, för då måste jag ta telefonen för att se vad klockan är. Ungefär då får jag veta att jag ska opereras vid 1 tiden. Men att de ska förbereda mej lite. Går på toa, så har jag det gjort!
Får dropp, så att jag inte ska bli så törstig, vatten. De tar mitt blodtryck, pulsen och jag får en panadol. Jag svänger mej sedan på mage och sover lite till. Plötsligt kommer dom in igen, det har blivit ändringar, jag ska köras ner till operation direkt. Jag och sängen åker iväg. På operation tycker det att det är intressant att jag är svängd på mage, oftast är patienterna svängda andra vägen. Men det fungerar. Sen får jag gå till operationssalen och sätta mej ner.
Jag blir förberedd. Får blodtrycksmätare, och såna där lappar på bröstet, sen blir jag också inbäddad i varma filtar! Härligt! De skulle gärna ha fått vara lite varmare till och med! de är duktiga med att hälsa och presentera sig! Jag minns inte vad någon av dom heter i alla fall... men duktigt av dom i alla fall! Narkosläkaren kommer, han presenterar sig också. Han kan möjligen ha varit blond, vad han heter minns jag inte. Jag blundar gärna när jag är på sjukhus och hos tandläkaren. Så jag blundar också när narkosläkaren ger min narkosmedicin. Säkert sa han det, men jag noterade inte, annat än att han ville veta vilken arm jag hade kanylen. Sedan känner jag hur hela jag domnar bort. Det känns märkligt.
Plötsligt är det någon som säger mitt namn. Jag minns att jag drömt något och att jag inte vill vakna. Jag rör väl på mej, eller om jag öppnar ögonen, jag minns inte, men rösten fortsätter med att berätta att det är klart och att allt har gått bra.
Jag har två frågor: Är det okej om jag sover? När får jag veta hur lång sjukskrivning jag får?
Det är okej att jag sover och sjukskrivningen får jag veta om en stund. Jag får frågan om jag kan flytta mej till en annan säng själv. Det kan jag. Sen flyttas jag och sängen till uppvaket. Jag sover. Ibland kollar jag in mitt blodtryck och min puls. Det är intressant att mitt blogtryck är normalt, till och med så att jag funderar om det är för långt, eftersom jag annars fått veta att det är aningen förhöjt.
Till slut kommer sköterskorna och hämtar mej. Jag får veta att jag kunde ha körts till rummet tidigare, men att jag sov så skönt så jag fick stanna en stund extra. Min fråga då är om jag får sova på mage. Det får jag! En sköterska är en riktig snygging! Han presenterar sig, och jag minns faktiskt vad han heter! Men han pratar lite annat med mej också, frågar varifrån jag är, berättar lite om sig, och konstaterar att han inte sett mej förr. Plus att han var snygg, så kanske därför jag minns honom!
Han körde mej tillbaka till mitt rum.
Där fick jag frågan om jag ville ha nåt att dricka, vatten eller saft. Jag önskade mjölk. Mjölk?? Ja, men det skulle de ordna. Jag plockade fram mina herbalife, för jag var hungrig. Jag kollade om det var okej att jag tog det direkt, ja, det var det, om jag inte mådde illa så. När min mjölk anlände så bad jag att få den hälld i shakern, och fick ett glas vatten också. Plus ett glas bredvid! Service! Det kändes bra att veta att jag fick ta min shake, för den vet jag att jag kan äta utan att må illa.
Behövde jag gå på toa skulle jag ringa, jag fick inte gå själv första gången. Efter ca. 2 timmar ringde jag, läkaren och sköterskan kom in och frågade vad jag önskade. Jag blev förvånad att läkaren var med, men förklarade att jag inte får gå på toa ensam. Ja, men nu kunde jag gå när de var där, sa läkaren, och sen kan du få gå hem. Förvånad igen! Läkaren satte fram mitt sjukintyg och förklarade att jag är sjukskriven till och med den 17de. Sedan fick jag gå på toa, sköterskan stannade i rummet utanför. Jag frågade om jag kan byta om direkt, och det fick jag. Om jag orkade. Jo, jag kände att jag orkade. Hon rekommenderade i alla fall att jag skulle stanna där och vila, eftersom jag inte fick köra hem själv. Jag hade en kompis som kunde skjutsa hem mej, så jag väntade på henne, sa jag. Samtidigt fick jag också veta att de hade beställt middag åt mej till kl.16, vilket var om 20 minuter. Så jag tyckte att det kan jag väl vänta på.
Nu har jag varit hemma ca. 3½ timme. Och gissa vad jag vill göra? Jo sova!! Jag har väl inte gjort annat, men jag är så trött!
Allt har gått bra! Nu behöver jag inte oroa mej för det här, nu är det bakom mej, nu behöver jag bara bekymra mej om att bli frisk!
Jag har inte ens ont!
Inget att äta, inget att dricka, bara att chilla och vänta på skjuts. Är så glad att jag har en kompis som börjar jobba 7.30 så att jag kan åka med honom. Han glömde att informera mej om att han annars lämnar dottern till dagis på morgonen innan han åker, och att han inte kan göra det eftersom han ska skjutsa mej. Det löste sig förstod jag, och jag är i alla fall super tacksam att jag hade någon som kunde skjutsa mej till sjukhuset ♥
Jag kommer i tid. Tack vare ombyggnad är det lite kaotiskt. Ingenstans att anmäla sig, bara att sitta ner och vänta. Jag och två andra väntar. Klockan tickar. Den ena har redan frågat någon innan jag kom, och fått svaret att hon får sitta ner och vänta. Den andra går efter en stund och frågar, får samma svar, att sitta ner och vänta. Någon kommer strax. Ca. kvart över 8 kommer någon och hämtar mej. Först får jag ett rum, och fel "diagnos", oj, fel journal, men rätt namn. Jag flyttas till mitt rum. Där får jag vänta lite till. Jag är förberedd, jag har bok med mej. Jag läser. Sedan känner jag mej trött och sover en stund. Kl.10.00 vet jag att jag är vaken, för då måste jag ta telefonen för att se vad klockan är. Ungefär då får jag veta att jag ska opereras vid 1 tiden. Men att de ska förbereda mej lite. Går på toa, så har jag det gjort!
Får dropp, så att jag inte ska bli så törstig, vatten. De tar mitt blodtryck, pulsen och jag får en panadol. Jag svänger mej sedan på mage och sover lite till. Plötsligt kommer dom in igen, det har blivit ändringar, jag ska köras ner till operation direkt. Jag och sängen åker iväg. På operation tycker det att det är intressant att jag är svängd på mage, oftast är patienterna svängda andra vägen. Men det fungerar. Sen får jag gå till operationssalen och sätta mej ner.
Jag blir förberedd. Får blodtrycksmätare, och såna där lappar på bröstet, sen blir jag också inbäddad i varma filtar! Härligt! De skulle gärna ha fått vara lite varmare till och med! de är duktiga med att hälsa och presentera sig! Jag minns inte vad någon av dom heter i alla fall... men duktigt av dom i alla fall! Narkosläkaren kommer, han presenterar sig också. Han kan möjligen ha varit blond, vad han heter minns jag inte. Jag blundar gärna när jag är på sjukhus och hos tandläkaren. Så jag blundar också när narkosläkaren ger min narkosmedicin. Säkert sa han det, men jag noterade inte, annat än att han ville veta vilken arm jag hade kanylen. Sedan känner jag hur hela jag domnar bort. Det känns märkligt.
Plötsligt är det någon som säger mitt namn. Jag minns att jag drömt något och att jag inte vill vakna. Jag rör väl på mej, eller om jag öppnar ögonen, jag minns inte, men rösten fortsätter med att berätta att det är klart och att allt har gått bra.
Jag har två frågor: Är det okej om jag sover? När får jag veta hur lång sjukskrivning jag får?
Det är okej att jag sover och sjukskrivningen får jag veta om en stund. Jag får frågan om jag kan flytta mej till en annan säng själv. Det kan jag. Sen flyttas jag och sängen till uppvaket. Jag sover. Ibland kollar jag in mitt blodtryck och min puls. Det är intressant att mitt blogtryck är normalt, till och med så att jag funderar om det är för långt, eftersom jag annars fått veta att det är aningen förhöjt.
Till slut kommer sköterskorna och hämtar mej. Jag får veta att jag kunde ha körts till rummet tidigare, men att jag sov så skönt så jag fick stanna en stund extra. Min fråga då är om jag får sova på mage. Det får jag! En sköterska är en riktig snygging! Han presenterar sig, och jag minns faktiskt vad han heter! Men han pratar lite annat med mej också, frågar varifrån jag är, berättar lite om sig, och konstaterar att han inte sett mej förr. Plus att han var snygg, så kanske därför jag minns honom!
Han körde mej tillbaka till mitt rum.
Där fick jag frågan om jag ville ha nåt att dricka, vatten eller saft. Jag önskade mjölk. Mjölk?? Ja, men det skulle de ordna. Jag plockade fram mina herbalife, för jag var hungrig. Jag kollade om det var okej att jag tog det direkt, ja, det var det, om jag inte mådde illa så. När min mjölk anlände så bad jag att få den hälld i shakern, och fick ett glas vatten också. Plus ett glas bredvid! Service! Det kändes bra att veta att jag fick ta min shake, för den vet jag att jag kan äta utan att må illa.
Behövde jag gå på toa skulle jag ringa, jag fick inte gå själv första gången. Efter ca. 2 timmar ringde jag, läkaren och sköterskan kom in och frågade vad jag önskade. Jag blev förvånad att läkaren var med, men förklarade att jag inte får gå på toa ensam. Ja, men nu kunde jag gå när de var där, sa läkaren, och sen kan du få gå hem. Förvånad igen! Läkaren satte fram mitt sjukintyg och förklarade att jag är sjukskriven till och med den 17de. Sedan fick jag gå på toa, sköterskan stannade i rummet utanför. Jag frågade om jag kan byta om direkt, och det fick jag. Om jag orkade. Jo, jag kände att jag orkade. Hon rekommenderade i alla fall att jag skulle stanna där och vila, eftersom jag inte fick köra hem själv. Jag hade en kompis som kunde skjutsa hem mej, så jag väntade på henne, sa jag. Samtidigt fick jag också veta att de hade beställt middag åt mej till kl.16, vilket var om 20 minuter. Så jag tyckte att det kan jag väl vänta på.
Nu har jag varit hemma ca. 3½ timme. Och gissa vad jag vill göra? Jo sova!! Jag har väl inte gjort annat, men jag är så trött!
Allt har gått bra! Nu behöver jag inte oroa mej för det här, nu är det bakom mej, nu behöver jag bara bekymra mej om att bli frisk!
Jag har inte ens ont!
Konisering
Ja nå, jag har i någon tidigare blogg pratat om stress, både på jobbet och privat. På jobbet har jag haft föräldrasamtal. Idag hade jag sista, skönt nu när alla dom är över! :)
Så ska min pojkvän få veta sitt svar på om han får visum eller inte, nångång nästa vecka hoppas vi få veta!
Men det som stressar mej just nu är just konisering. Ja, alltså vad? Jag hade inte hört ordet före! Ja, som de flesta vet så går man på regelbundna undersökningar för att kolla att allt är okej i nedre regionen. De tar cellprover för att kolla att allt är okej. Det gör inte ont, men för mej är det som en mensvärk, det är som att det drar överallt. Usch!
I alla fall så hittade de cellförändringar. Dubbelkolla, där var det okej. Sen nästa rutinkontroll, cellförändringar, och då ville de dubbelkolla med en annan metod. Bara för att vara säkra. Så de tog en lite större bit. Sjuttsingen vad det blödde! Jag hade tampong med någå medel som skulle stoppa blodflödet. Kändes efteråt som att jag hade en papperstuss i mej....troligtvis levrat blod för nåt papper ramla aldrig ur mej.
De konstaterade fortfarande cellförändringar så nu ville de operera. Jag skulle få tid inom 4-6 veckor. En kompis trodde att jag skulle få veta min tid inom fyra till sex veckor, att det skulle ta längre än så innan jag fick opereras. Men nej, vi är inom 4 ve4ckor sen det konstaterades, och min operationsdag är idag.
Igår var jag inte rolig att ha på jobbet! Dels är jag en pina när jag är kissnödig (andra blir rena bitschar när de är hungriga, jag ska inte vara kissnödig) och en situation på jobbet där jag visste att jag behöver gå, även om jag kan hålla mej, men då innebär det att jag lämnar mina kolleger. Jag fick en harmlös pik för att jag alltid lämnar dem i den situationen, vilket sluta med att jag totalt tappa humöret och konstaterade att jag inte bryr mej, jag kan gå sen!
De konstaterade då att jag är stressad över att jag ska opereras. Ja, svarade jag. För det är jag. Jag är inte orolig för själva ingreppet. Men jag är skita-rädd för att sövas. Jag har fått veta att det inte är farligt, att det till och med är rätt roligt. Men jag är ändå nervös för det.
På tisdag speciellt kände jag i kroppen på riktigt att jag är stressad! Ska bli så skönt när operationen är över så jag inte behöver stressa för den! Det känns skönt redan att föräldrasamtalen är över så jag inte behöver fundera på dem.
Efter ingreppet får jag 1-4 dagars sjukskrivning. Det ligger ju en risk för att jag ska börja blöda pånytt, så jag ska ta det försiktigt 3-4 veckor efter operationen. Ja, det går ju bra om man har kontorsjobb! Jag jobbar med 1-3 åringar! Jag har försökt ha framförhållning och fråga på sjukhuset vad som gäller, men de kan inte säga något före efter operationen. Så det är OCKSÅ något som stressar mej. Blir jag sjuksriven längre så lämnar jag mina kolleger en längre tid och det har inte funnits nån möjlighet att höra efter med vikarie innan.
Självklart, man kan bli akut sjuk och då måste man klara sig. Men ändå. Det här är ju nåt jag vet om!
Nu ska jag i alla fall duscha! Enligt en instruktion ska jag duscha kvällen innan operationsdagen, enligt ett annat papper ska jag duscha morgonen innan operationsdagen....+ tvätta håret. Så jag följer båda och duschar + tvättar håret både igår och nu på morgonen! Bloggen publiceras när jag är på sjukhuset. Ha en bra torsdag allihop!!
Så ska min pojkvän få veta sitt svar på om han får visum eller inte, nångång nästa vecka hoppas vi få veta!
Men det som stressar mej just nu är just konisering. Ja, alltså vad? Jag hade inte hört ordet före! Ja, som de flesta vet så går man på regelbundna undersökningar för att kolla att allt är okej i nedre regionen. De tar cellprover för att kolla att allt är okej. Det gör inte ont, men för mej är det som en mensvärk, det är som att det drar överallt. Usch!
I alla fall så hittade de cellförändringar. Dubbelkolla, där var det okej. Sen nästa rutinkontroll, cellförändringar, och då ville de dubbelkolla med en annan metod. Bara för att vara säkra. Så de tog en lite större bit. Sjuttsingen vad det blödde! Jag hade tampong med någå medel som skulle stoppa blodflödet. Kändes efteråt som att jag hade en papperstuss i mej....troligtvis levrat blod för nåt papper ramla aldrig ur mej.
De konstaterade fortfarande cellförändringar så nu ville de operera. Jag skulle få tid inom 4-6 veckor. En kompis trodde att jag skulle få veta min tid inom fyra till sex veckor, att det skulle ta längre än så innan jag fick opereras. Men nej, vi är inom 4 ve4ckor sen det konstaterades, och min operationsdag är idag.
Igår var jag inte rolig att ha på jobbet! Dels är jag en pina när jag är kissnödig (andra blir rena bitschar när de är hungriga, jag ska inte vara kissnödig) och en situation på jobbet där jag visste att jag behöver gå, även om jag kan hålla mej, men då innebär det att jag lämnar mina kolleger. Jag fick en harmlös pik för att jag alltid lämnar dem i den situationen, vilket sluta med att jag totalt tappa humöret och konstaterade att jag inte bryr mej, jag kan gå sen!
De konstaterade då att jag är stressad över att jag ska opereras. Ja, svarade jag. För det är jag. Jag är inte orolig för själva ingreppet. Men jag är skita-rädd för att sövas. Jag har fått veta att det inte är farligt, att det till och med är rätt roligt. Men jag är ändå nervös för det.
På tisdag speciellt kände jag i kroppen på riktigt att jag är stressad! Ska bli så skönt när operationen är över så jag inte behöver stressa för den! Det känns skönt redan att föräldrasamtalen är över så jag inte behöver fundera på dem.
Efter ingreppet får jag 1-4 dagars sjukskrivning. Det ligger ju en risk för att jag ska börja blöda pånytt, så jag ska ta det försiktigt 3-4 veckor efter operationen. Ja, det går ju bra om man har kontorsjobb! Jag jobbar med 1-3 åringar! Jag har försökt ha framförhållning och fråga på sjukhuset vad som gäller, men de kan inte säga något före efter operationen. Så det är OCKSÅ något som stressar mej. Blir jag sjuksriven längre så lämnar jag mina kolleger en längre tid och det har inte funnits nån möjlighet att höra efter med vikarie innan.
Självklart, man kan bli akut sjuk och då måste man klara sig. Men ändå. Det här är ju nåt jag vet om!
Nu ska jag i alla fall duscha! Enligt en instruktion ska jag duscha kvällen innan operationsdagen, enligt ett annat papper ska jag duscha morgonen innan operationsdagen....+ tvätta håret. Så jag följer båda och duschar + tvättar håret både igår och nu på morgonen! Bloggen publiceras när jag är på sjukhuset. Ha en bra torsdag allihop!!
tisdag 8 maj 2012
Sista dagen
Imorgon är det sista dagen på jobbet denna vecka. Det firar vi med ett sista föräldrasamtal, ett av det enklare slaget. Det betyder, allt är bara bra och inget jobbigt att ta upp.
Sedan blir det hälsoafton på kvällen
Sedan blir det hälsoafton på kvällen
måndag 7 maj 2012
Könsidentitet
Mamman och jag pratade och konstaterade ändå att det är bäst att han går och leker, för som hon sa "små kastruller har också öron".
Så jag gav mitt halsband åt honom och sa att han får titta på det. Satte det över hans huvud så han fick ha det på sig en stund. Det tog inte många sekunder så tog han i kjeden och tittade på mej: "Men jag é ju ingen tjej!"
"Nej" svarade jag "men det är ett kors och killar kan också ha kors!" förklarade jag. Han var nöjd med det och sprang iväg med mitt halsband.
Så fick jag och mamman diskutera i fred. En stund senare kom han tillbaka och frågade om han fick ta smycket med sig hem. Så jag förklarade att nej, han får låna det en stund.
Fick det tillbaka en stund senare, för då hade han lånat det klart.
söndag 6 maj 2012
CRAZY BITCH!!
Ibland har jag bra idéer, ibland har jag bättre idéer.
Jag hade den fina idén att jag skulle cykla till Godby. Det är ca.15 km. Inte hela världen! Helt lagom, tycker jag. Det tog ca. 45 minuter att cykla dit. Och endast de sista 3 kilometrarna var jobbiga.
Väckte upp vännen jag hade bestämt att jag skulle hälsa på om han var hemma. Ja, klockan var 2 på eftermiddagen så jag antog att det var okej att ringa! Ja, gillar man att sova så gör man ;) Jag sa att han kan ringa då han vaknar. Så jag tog en herbalife shake, och unnade mej sedan en glass. Jag tycker faktiskt att jag var värd en glass!
Jag kikade bland glassarna och hittade denna, Ghana. Shit tänkte jag och sökte lite till, men Ghana var det enda intressanta jag hittade. Senare hos kompisen berättade jag att jag hade en glass som hette Ghana. Han kommenterade att jag troligtvis var besviken för att den inte hette Nigeria! Jamen JA! Fast jag konstaterade att Ghana är tillräckligt nära.
Vad är crazy bitch delen av detta då? Jamen, efter att ha spenderat hela dagen där så ska jag cykla hem! Fortfarande bara 15 kilometer. MEN nu i motvind och utan energi! BAH!! Trodde aldrig att jag sku komma mej hem :) Men se! Nu är jag hemma! Stolt över att jag klarat av mitt mål!
Sometimes you just have to be a crazy bitch ♥
Jag hade den fina idén att jag skulle cykla till Godby. Det är ca.15 km. Inte hela världen! Helt lagom, tycker jag. Det tog ca. 45 minuter att cykla dit. Och endast de sista 3 kilometrarna var jobbiga.
Väckte upp vännen jag hade bestämt att jag skulle hälsa på om han var hemma. Ja, klockan var 2 på eftermiddagen så jag antog att det var okej att ringa! Ja, gillar man att sova så gör man ;) Jag sa att han kan ringa då han vaknar. Så jag tog en herbalife shake, och unnade mej sedan en glass. Jag tycker faktiskt att jag var värd en glass!Jag kikade bland glassarna och hittade denna, Ghana. Shit tänkte jag och sökte lite till, men Ghana var det enda intressanta jag hittade. Senare hos kompisen berättade jag att jag hade en glass som hette Ghana. Han kommenterade att jag troligtvis var besviken för att den inte hette Nigeria! Jamen JA! Fast jag konstaterade att Ghana är tillräckligt nära.
Vad är crazy bitch delen av detta då? Jamen, efter att ha spenderat hela dagen där så ska jag cykla hem! Fortfarande bara 15 kilometer. MEN nu i motvind och utan energi! BAH!! Trodde aldrig att jag sku komma mej hem :) Men se! Nu är jag hemma! Stolt över att jag klarat av mitt mål!
Sometimes you just have to be a crazy bitch ♥
Get Smart
Jag är ju inte så bra på skådespelare, men jag är lite bättre på att känna igen ansikten! Några skådisarna gillade jag så jag tänkte att den här kan nog vara bra!Eftersom huvudpersonen är relativt torr så finns det en något torr humor över hela filmen. Jag gillar den, måste jag säga.
Om jag googlar Get smart så hittar jag att det är en TV-serie. Jag tycker att intrigen i filmen är lite samma som i TV-serien. Så utan att kolla upp desto mera skulle jag säga att filmen är baserad på TV-serien (och efter att ha kollat så vet jag att jag har rätt!)
Agent 23 är inte så illa att se på heller! Även om han är lagom dryg.
Jag gillar ett par scener från filmen. Den nedan som jag hittar på youtube, "Are you thinking what I'm thinking?" men också i slutet när agent 86 kommer på ett sätt att överrumpla agent 23 ;) Jag älskar den scenen också!!! Men jag kan omöjligt hitta den!! Orättvist!! MEN jag kan be er att titta på filmen så kommer ni nog att veta vad det är för scen jag menar! Och se om ni har samma åsikt som jag eller om ni har en annan!
lördag 5 maj 2012
♥ Omtanke ♥
Jag pratade just med faderskapet. Jag ringde bara för att! Ofta ringer jag av en orsak, nu ringde jag bara för att prata. Vilket var uppskattat.
Vi pratade om ett datum då moderskapet är ledig. Och han frågade också om min pojkvän redan är importerad då (jo, det var hans val av ord!), för om det är helgen som han kommer hen så kommer de inte den helgen!! Hahaha! Då vill vi troligen vara ifred!
Vi pratade lite och jag funderade på när han möjligtvis kan komma, och troliga dagar som jag kan hämta honom från flygfältet. Då faderskapet påminner mig om att han har ledigt torsdag-freda alla veckor fram till midsommar, han har fyra dagar ledigt som han kan plocka upp min pojkvän från flygfältet ♥
Jag älskar mina föräldrar ♥ ♥ ♥ De finns de som förstår precis vad jag går igenom. De förstår vad det handlar om. Det finns de som inte förstår, och tycker att jag skulle kunna välja en enklare väg. Jag skulle kunna välja en man från Finland. Vadå välja?? Så finns det mina föräldrar som BRYR SIG OM MEJ oberoende om de fattar vad jag går igenom eller inte! Min mamma som skulle kunna ställa upp som vittne om han och jag gifte oss efter att vi bara känt varandra i 4 månader! Vilka av mina vänner skulle ha kunna sagt det samma??? Så har vi min pappa som ställde upp och skjutsade min pojkvän till flygfältet sent en onsdag kväll, sista november, och som nu erbjuder sig att åka och plock upp honom om jag inte har passligt att åka själv! ♥
Jag är så glad så ögonen bara tåras!! Jag älskar min man!! Jag visste inte att man kunde älska så!!
Jag visste heller inte att det fanns så många som har så många åsikter om vem JAG älskar. Jag är bara glad att de JAG bryr mej om och de som BRYR SIG OM MEJ verkligen ställer upp för mej och är ett stort stöd!!
Tacka alla underbara människor!! Bara för att ni orkar med att jag har det jobbigt! Bara för att ni orkar hålla mej uppe när jag inte orkar stå själv! ♥ Tack världens bästa mamma och pappa som förstår att min pojkvän är viktig för mej ♥ som inte bryr sig om vilken kultur han kommer ifrån, som inte bryr sig vilken hudfärg han har, som förstår att MAN INTE ALLTID BEHÖVER TA DEN ENKLA VÄGEN TILL KÄRLEK!!
Vi pratade om ett datum då moderskapet är ledig. Och han frågade också om min pojkvän redan är importerad då (jo, det var hans val av ord!), för om det är helgen som han kommer hen så kommer de inte den helgen!! Hahaha! Då vill vi troligen vara ifred!
Vi pratade lite och jag funderade på när han möjligtvis kan komma, och troliga dagar som jag kan hämta honom från flygfältet. Då faderskapet påminner mig om att han har ledigt torsdag-freda alla veckor fram till midsommar, han har fyra dagar ledigt som han kan plocka upp min pojkvän från flygfältet ♥
Jag älskar mina föräldrar ♥ ♥ ♥ De finns de som förstår precis vad jag går igenom. De förstår vad det handlar om. Det finns de som inte förstår, och tycker att jag skulle kunna välja en enklare väg. Jag skulle kunna välja en man från Finland. Vadå välja?? Så finns det mina föräldrar som BRYR SIG OM MEJ oberoende om de fattar vad jag går igenom eller inte! Min mamma som skulle kunna ställa upp som vittne om han och jag gifte oss efter att vi bara känt varandra i 4 månader! Vilka av mina vänner skulle ha kunna sagt det samma??? Så har vi min pappa som ställde upp och skjutsade min pojkvän till flygfältet sent en onsdag kväll, sista november, och som nu erbjuder sig att åka och plock upp honom om jag inte har passligt att åka själv! ♥
Jag är så glad så ögonen bara tåras!! Jag älskar min man!! Jag visste inte att man kunde älska så!!
Jag visste heller inte att det fanns så många som har så många åsikter om vem JAG älskar. Jag är bara glad att de JAG bryr mej om och de som BRYR SIG OM MEJ verkligen ställer upp för mej och är ett stort stöd!!
Tacka alla underbara människor!! Bara för att ni orkar med att jag har det jobbigt! Bara för att ni orkar hålla mej uppe när jag inte orkar stå själv! ♥ Tack världens bästa mamma och pappa som förstår att min pojkvän är viktig för mej ♥ som inte bryr sig om vilken kultur han kommer ifrån, som inte bryr sig vilken hudfärg han har, som förstår att MAN INTE ALLTID BEHÖVER TA DEN ENKLA VÄGEN TILL KÄRLEK!!
Love is like a fart
♥ If you have to force it ♥
it is probably SHIT!
Handduk i ångbastun
Men simning i all ära. Skönt var det! Sen funderade vi att sitta en stund i bubbelpolen, men det var såklart fullt. Så vi gick till ångbastun. Där satt redan någon när vi kom. Jag tittade inte så noga, men jag konstaterade i alla fall att personen i fråga saknade både simbyxor och handduk. Det är en ångbastu som är gemensam för båda könen!
Han kände sig säkert lagom dum! Och stackarn kunde ju inte resa sig upp och gå heller, för han hade ju ingenting att skyla sig med. Han fick bara snällt vänta tills vi gick därifrån. Kände mej lite jävlig så jag skulle bra ha kunnat sitta en stund där bara för att! Men när L gick ut så kände jag att det kändes bara dumt att sitta kvar när vi kom båda samtidigt.
När vi kom ut tittade jag på L och frågade, "var han utan...?", "Jo" svara hon.
Så kan det gå!
fredag 4 maj 2012
Föräldrasamtal
Ibland går det bra, och ibland går det bättre!
Hade samtal idag, med en förälder som var lite missnöjd med att hon hade missat att det var föräldrasamtal, hon hade egentligen velat ha en annan tid, men det hade vi inte som alternativ. Sen skulle hon ha velat att alla i personalen var med, men det är inte möjligt eftersom då ser ingen efter barnen. Så det var alltså inte någon höjdarstart på samtalet. Okej, detta visste jag från förr, så själva samtalet startade bra :)
Orsaken till att jag skriver har absolut inte något med föräldrasamtalet att göra, annat än att vi valde tiderna eftersom jag kommer att vara borta från barngruppen, och jag vet inte hur länge. Detta hade vi angett som orsak till föräldrasamtalstidernas datum.
Nu på själva samtalet fick jag frågan vad det var jag skulle på, om jag skulle bli frisk och om jag skulle få komma tillbaka. Wow! Jag var inte beredd på den frågan! Hon var superorolig och jag visste inte ens vilken information hon hade fått!
Jag förklarade att mitt mål är att bli frisk och komma tillbaka, det är inget allvarligt. Jag kommer att få en sjukskrivning på 1-4 dagar. Med kanske förlängning eftersom jag inte vet om jag får arbeta på lilla sidan med alla lyft (tänkte att det är lika bra att jag säger det direkt IFALL jag kommer att få en längre sjukskrivning, så behöver hon inte oroa sig för det, och så behöver mina kolleger inte ta ställning till vad de får säga och inte säga).
Jag frågade sedan mina kolleger vad de hade sagt. För jag visste att de hade sagt något om att jag skulle vara borta. Kollegan i fråga hade förstås fått frågan om jag skulle vara på semester och hon hade svarat att jag skulle på ett lite ingrepp. HELT OKEJ för mej! Jag bara funderade vad hon hade fått för information eftersom hon var så orolig.
Intressant hur mycket endel funderar och oroar sig. Och andra oroar sig inte alls! Jag har tränat mycket för att inte oroa mej i onödan, och just angående mitt lilla ingrepp så oroar jag mej inte alls. Annat än att jag kommer att sövas. Jag gillar inte tanken på att jag ska sövas. Tycker de bra kan göra en lokalbedövning, men nåja. De vet väl bäst antar jag!
Jag kan skriva om mitt ingrepp sen när det är gjort :) Så vet de som vill veta, och de som inte vill veta kan väl låta bli att läsa ;)
Hade samtal idag, med en förälder som var lite missnöjd med att hon hade missat att det var föräldrasamtal, hon hade egentligen velat ha en annan tid, men det hade vi inte som alternativ. Sen skulle hon ha velat att alla i personalen var med, men det är inte möjligt eftersom då ser ingen efter barnen. Så det var alltså inte någon höjdarstart på samtalet. Okej, detta visste jag från förr, så själva samtalet startade bra :)
Orsaken till att jag skriver har absolut inte något med föräldrasamtalet att göra, annat än att vi valde tiderna eftersom jag kommer att vara borta från barngruppen, och jag vet inte hur länge. Detta hade vi angett som orsak till föräldrasamtalstidernas datum.
Nu på själva samtalet fick jag frågan vad det var jag skulle på, om jag skulle bli frisk och om jag skulle få komma tillbaka. Wow! Jag var inte beredd på den frågan! Hon var superorolig och jag visste inte ens vilken information hon hade fått!
Jag förklarade att mitt mål är att bli frisk och komma tillbaka, det är inget allvarligt. Jag kommer att få en sjukskrivning på 1-4 dagar. Med kanske förlängning eftersom jag inte vet om jag får arbeta på lilla sidan med alla lyft (tänkte att det är lika bra att jag säger det direkt IFALL jag kommer att få en längre sjukskrivning, så behöver hon inte oroa sig för det, och så behöver mina kolleger inte ta ställning till vad de får säga och inte säga).
Jag frågade sedan mina kolleger vad de hade sagt. För jag visste att de hade sagt något om att jag skulle vara borta. Kollegan i fråga hade förstås fått frågan om jag skulle vara på semester och hon hade svarat att jag skulle på ett lite ingrepp. HELT OKEJ för mej! Jag bara funderade vad hon hade fått för information eftersom hon var så orolig.
Intressant hur mycket endel funderar och oroar sig. Och andra oroar sig inte alls! Jag har tränat mycket för att inte oroa mej i onödan, och just angående mitt lilla ingrepp så oroar jag mej inte alls. Annat än att jag kommer att sövas. Jag gillar inte tanken på att jag ska sövas. Tycker de bra kan göra en lokalbedövning, men nåja. De vet väl bäst antar jag!
Jag kan skriva om mitt ingrepp sen när det är gjort :) Så vet de som vill veta, och de som inte vill veta kan väl låta bli att läsa ;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)