I was reading BBC news, most of the times I only search for 'Nigeria' and look at the headlines. And sometimes I find something interesting to read. I try to follow what happens there. Like a month ago I found an interesting headline. Mass Nigeria wedding aims to tackle divorce rate. My first response was "What?" The text under the headline was "One hundred couples have been married in a mass wedding in Nigeria's second city, Kano."
I just had to click on it! The reason I do not post it as I write it is that I am already facing so many negative opinions about me wanting to travel to Nigeria. I choose to set the blog so late that I should already be home from Nigeria when this is posted.
If I want to travel to Nigeria that is MY decision! I KNOW it is not safe! I KNOW there are a million other locations I could visit and a MILLION other men I could date!
It's just that I do not want to date a million other guys. And it is not his fault that he is born in a country that is not safe. And it is NOT HIS FAULT that I want to visit his country! I have wanted to go to Africa since before my teens. The countries has changed. First I wanted to go to Zaire or Kongo, I actually don't remember which, I liked both (don't ask the reason...that one I don't remember....I think it had something to do with rainforest...). Later I wanted to go to Egypt. When I was dating a man from Algeria I wanted to go to Algeria! I have also wanted to visit Morocco, but that is only because it would have been simple to take a ferry from Spain to Morocco....but then again, I never went to Spain. Then I found a friend from Gambia, and I do still want to visit Gambia! I met a man from Ghana also, and I thought it would have been nice to visit Ghana! He is one out of two person I have blocked! So he wasn't the best person to meet. But I can not blame his country for that. Even though I can blame his culture, because he is blocked because of a cultural collision....I understand that. But I can not bring myself to unblock him, because he scared me so bad. I have also wanted to go to Cape Town. That is in South Africa. Oh my god! Now I remember I have also wanted to go to some other countries! Never mind...Madagascar would also have been nice to visit.
So my conclusion is. There is no way to keep me from going to Africa. That I want to go to Nigeria is because I want to visit the country of my Honey. But even if we broke up. I would still go there! I have made up my mind! If people want to see me single, or if people want to see me dating a person from Finland och Sweden. Don't worry! I will still go to Nigeria! So why don't let me date the boy I want. Not even he can keep me from coming! He cares about me, he don't want me to be in a country that is not safe.
My blog was supposed to be about: How can mass marriage help? Did these people actually have a choice or are they just brought together by force? If so, how can it lead to helping the children have a safe environment to grow up in? Are people happy with being together with a wife/husband somebody else chose? If it would happen here, both the man and the woman would be out having other affairs on the side, leaving the home to be anything but a safe environment. I do not mean that it would be a dangerous place to grow up in, but it would be a place where it wouldn't feel safe. There would be no consistence.
Instead it became a blog about: How can it help for me to change boyfriend? I will never change anyway! I have for so long wanted to go to Africa! That is a dream that will not go away even though I change to a boyfriend of your choice. Would I be happy if I am not the one that got to choose who to live with? I live in a country where we have a freedom to choose. What we want to study, what we want to wear, who we want to marry, we have the right to speak our mind.
So why do you have the right to speak your mind? When it means that I don't have the right to choose whit who I want to be in a relationship with?
Is it possible to choose who you love?
lördag 29 september 2012
fredag 28 september 2012
Att flyga till Lagos
Jag har funderat fram och tillbaka, hur kommer man till Lagos på billigast möjliga sätt. Jag tycker ju logiskt att man ska vara så nära slutdestinationen som möjligt. Men ju närmare man kommer, desto dyrare blir det! Vad??
Jamen kolla bilden! Jag tänkte att om jag tar mej till Afrika, till Marocco, så kanske det skulle bli något billigare, eller i alla fall liknande. Men se icke sa Nicke! Det blev dubbelt dyrare istället! Logiskt? Ja som fan! Jag har funderat om det skulle vara billigar från typ London. Det är det, men att ta sig dit kostar ungefär mellanskillnaden, plus att man i såfall ska spendera nästan ett helt dygn i London. Inte helt fel annars, men nja....jag kommer att missa flyget med X-antal minuter, så det är lite surt. Det kostar typ 600-700€ att åka från London. Hur göra, hur göra....?
Gud va enkelt allt sku vara om jag sku ens få prata med någon om mina planer? Reflektera och diskutera.... Men se dom få som är öppna för att jag åker....vilka är det? Jag har hittat ett fåtal. Men de övriga lämnar övrigt att önska, så att säga. Dom får mej att tappa reselusten och livsglädjen. Så det "TACKAR" jag för!
Jag tackar er för er omtanke som gör att jag bara vill gräva ner mej i ett stort hål och bara sluta leva! Hoppas ni är nöjda med er själva!!
(skriven 1 juni 2012)
torsdag 27 september 2012
Finally ♥
Jag pratade med Honay idag (12 augusti 2012). Jag har bett honom kolla priser på var jag ska bo i Lagos. Till och med resebyrån rekommenderar att jag låter honom ordna boende åt mej. Han har hittat ett boende för 280€ för 10 dagar. Det är inte så farligt tycker jag. Låter helt bra. Det blir 28 euro per natt, inte som om jag letar på nätet, då kommer det upp allt från 70€ till 100€ per natt! Omöjligt! Var ska jag få dom pengarna ifrån??
Men 280€ är överkomligt :) Oj oj oj!! Jag är lycklig!! Det känns som om jag snart ska åka :D Även om det i den mest uppdaterade planeringen är 6 veckor till resedatum. Det känns bra att jag har tid att fixa allt i ordning. Mitt största problem är jobbet....hur jag ska få ledigt från jobbet. Jag kan omöjligt säga att jag ska åka till Nigeria. Försök att föreställa er hur jag skulle ha det?
Usch....jag blir deppig bara att tänka på det... för jag VET....det kommer inte att vara ett enda: "Nej gud va roligt! Ska du få åka till Nigeria? Oj! Dit skulle jag också villa åka!" utan det kommer att vara "Nämen herregud....vad ska du dit och göra? Är du riktigt klok? ....kan du inte skaffa en pojkvän lite närmare ifrån så du int måst åka till Afrika...."
...jag orkar inte. Jag vill vara lycklig! Jag vill se fram emot min resa! Jag vill i lugn och ro kunna väga för och nackdelar, förbereda mej mentalt för min resa, för jag vet, det är en risk. Tror ni inte att jag vet det? Det är inte rom jag ska åka till! Det är Lagos, det är Nigeria, det är det land som varit på BBC på grund av sina oroligheter i landet det senaste året. Jag har inte missat det! Och skulle jag ha missat det så har Honey hållit mej updaterad. Ibland har jag varit rädd, ibland har jag varit orolig, men ofrast så känner jag att det är ett tryggt ställe.
Våldtäckter händer överallt! Som min pappa sa, man ska inte gå ensam ut efter mörkrets inbrott i Helsingfors. Vad som helst kan hända, här som jag bor också, ett litet samhälle men ändå händer det saker. Inte mord, men våldtäckter. Det är väl det som är skillnaden. Här överlever jag, där överlever jag inte ett överfall. Men, det räcker med att gå till Sverige så hör man helatiden om kidnappningar och mord. Det finns inte ett säkert ställe på jorden. Och vart du än går, det är när du har den falska bilden av trygghet som det blir som farligast. Är du medveten om faran, kan du skydda dej, du kan förbereda dej.
Jag längtar till Lagos! Av hela mitt hjärta längtar jag till Lagos! Jag känner ingen skräck för att åka, jag känner skräck för att någon här ska sätta käppar i hjulet och se till så att jag inte får åka....
Märkligt....jag reser från ett tryggt land till ett mindre tryggt land. Och det som skrämmer mej mest är personerna i min absoluta närhet. Ord skadar lika mycket som fysisk skada. Det är bara det, skär jag mej i fingret så läker det, man ser ett ärr och förstår att det gjorde ont. Ord lämnar ingen fysisk skada, det lämnar inget fysiskt ärr, så ingen förstår hur ont det gör.
Men 280€ är överkomligt :) Oj oj oj!! Jag är lycklig!! Det känns som om jag snart ska åka :D Även om det i den mest uppdaterade planeringen är 6 veckor till resedatum. Det känns bra att jag har tid att fixa allt i ordning. Mitt största problem är jobbet....hur jag ska få ledigt från jobbet. Jag kan omöjligt säga att jag ska åka till Nigeria. Försök att föreställa er hur jag skulle ha det?
Usch....jag blir deppig bara att tänka på det... för jag VET....det kommer inte att vara ett enda: "Nej gud va roligt! Ska du få åka till Nigeria? Oj! Dit skulle jag också villa åka!" utan det kommer att vara "Nämen herregud....vad ska du dit och göra? Är du riktigt klok? ....kan du inte skaffa en pojkvän lite närmare ifrån så du int måst åka till Afrika...."
...jag orkar inte. Jag vill vara lycklig! Jag vill se fram emot min resa! Jag vill i lugn och ro kunna väga för och nackdelar, förbereda mej mentalt för min resa, för jag vet, det är en risk. Tror ni inte att jag vet det? Det är inte rom jag ska åka till! Det är Lagos, det är Nigeria, det är det land som varit på BBC på grund av sina oroligheter i landet det senaste året. Jag har inte missat det! Och skulle jag ha missat det så har Honey hållit mej updaterad. Ibland har jag varit rädd, ibland har jag varit orolig, men ofrast så känner jag att det är ett tryggt ställe.
Våldtäckter händer överallt! Som min pappa sa, man ska inte gå ensam ut efter mörkrets inbrott i Helsingfors. Vad som helst kan hända, här som jag bor också, ett litet samhälle men ändå händer det saker. Inte mord, men våldtäckter. Det är väl det som är skillnaden. Här överlever jag, där överlever jag inte ett överfall. Men, det räcker med att gå till Sverige så hör man helatiden om kidnappningar och mord. Det finns inte ett säkert ställe på jorden. Och vart du än går, det är när du har den falska bilden av trygghet som det blir som farligast. Är du medveten om faran, kan du skydda dej, du kan förbereda dej.
Jag längtar till Lagos! Av hela mitt hjärta längtar jag till Lagos! Jag känner ingen skräck för att åka, jag känner skräck för att någon här ska sätta käppar i hjulet och se till så att jag inte får åka....
Märkligt....jag reser från ett tryggt land till ett mindre tryggt land. Och det som skrämmer mej mest är personerna i min absoluta närhet. Ord skadar lika mycket som fysisk skada. Det är bara det, skär jag mej i fingret så läker det, man ser ett ärr och förstår att det gjorde ont. Ord lämnar ingen fysisk skada, det lämnar inget fysiskt ärr, så ingen förstår hur ont det gör.
onsdag 26 september 2012
RESEFEBER :D
(skrivet 1 september, 3 veckor kvar till min resa)
Det börjar bli omöjligt att hålla denna resa hemlig! Men samtidigt vet jag att jag inte kommer att orka med allt nojs. Jag känner mej själv och jag vet att skulle de börja nojsa med mej på jobbet så skulle jag säga upp mej....Jag orkar helt enkelt inte! Alla andra som nojsar kan jag sluta umgås med, men kolleger...tja, vad ska jag göra? Jag måste jobba!!
Men nu vill jag inte vara negativ! Det kommer att komma många negativa inlägg snart! De kommer att poppa upp var och varannan dag. De är fördigt skrivna, i min frustration, som kommer att publiceras enligt datum.
Jag har sådan resfeber!! Det pirrar i mej! När jag tänker på att jag snart ska få åka! Jag vill börja packa! Det kanske hjälper lite min nervositet...kanske inte....jag vet sen! För när jag har packat så kommer jag ju att villa åka! ....ok, skulle någon säga åt mej att jag kan åka idag, så skulle jag skita i att packa och åka oberoende! Jag skulle ha massor som jag skulle måsta ta med mej som skulle få bli skickat efteråt, MEN det skulle jag skita i just då!
Jag ska mellanlanda i Amsterdam på vägen ner. Där har jag 5 timmar och 20 minuter på mej att söka min gate. Jag ska kolla på nätet om det finns en bild på hur flygplatsen ser ut så jag kan förbereda mej lite....jag tror ju inte det. Men jag kan alltid fördriva tiden med det. På flygplatsen ska jag troligtvis läsa bok :) Hade jag tänkt.
På hemvägen ska jag vara i Paris i 4 timmar. På hemvägen är jag väl mindre nervös, och från paris går det ju i alla fall flyg hem ifall jag skulle missa mitt plan.
Allt sånt funderar jag egentligen inte alls på! Det enda jag väntar på och längtar efter är att få träffa Honey! Hur det ska kännas att se honom igen efter att jag inte har sett honom på 9 månader! Kommer jag att känna igen honom? Kommer jag att känna samma för honom än? Hur kommer jag att lyckas att inte flyga på honom när jag ser honom? Kulturen är annorlunda....att kyssas offentligt, eh...nej! Jag sa att det är det första jag tänker göra när vi ses! Kyssa honom! Han svarade, offentligt på flygplatsen? Det var inget nej! Han sa inte nej!! Det gjorde mej förvånad! Men jag förstod ju på honom att han inte tyckte att det var en så bra idé, hehe.
Men jag vill känna på hans hår! Oj Oj Oj! Vad det har växt sen han åkte! Jag vill känna hur det känns! Idag vaknade jag tidigt, tänkte att jag skulle somna om, jag ska jobba natt. Men så började jag tänka på Honey....aaaaah!! Det går inte att somna om när jag ligger och längtar och planerar! Funderar vad jag ska ta med mej och när jag får börja packa....
Jag får betala priset inatt när jag ska jobba då. Men det gör inget, jag har svårt att sova oberoende, jag är så spänd på att äntligen få åka! Jag har äntligen resan bokad och betald!
....den som stör sig på mina utropstecken (!) får gärna räkna dem och meddela åt mej att jag har missbrukat utropstecken, för jag vet att jag gör det. Jag kan bara inte låta bli. Jag vill bara ropa ut att jag på riktigt kommer att åka till NIGERIA!!!
Det börjar bli omöjligt att hålla denna resa hemlig! Men samtidigt vet jag att jag inte kommer att orka med allt nojs. Jag känner mej själv och jag vet att skulle de börja nojsa med mej på jobbet så skulle jag säga upp mej....Jag orkar helt enkelt inte! Alla andra som nojsar kan jag sluta umgås med, men kolleger...tja, vad ska jag göra? Jag måste jobba!!
Men nu vill jag inte vara negativ! Det kommer att komma många negativa inlägg snart! De kommer att poppa upp var och varannan dag. De är fördigt skrivna, i min frustration, som kommer att publiceras enligt datum.
Jag har sådan resfeber!! Det pirrar i mej! När jag tänker på att jag snart ska få åka! Jag vill börja packa! Det kanske hjälper lite min nervositet...kanske inte....jag vet sen! För när jag har packat så kommer jag ju att villa åka! ....ok, skulle någon säga åt mej att jag kan åka idag, så skulle jag skita i att packa och åka oberoende! Jag skulle ha massor som jag skulle måsta ta med mej som skulle få bli skickat efteråt, MEN det skulle jag skita i just då!
Jag ska mellanlanda i Amsterdam på vägen ner. Där har jag 5 timmar och 20 minuter på mej att söka min gate. Jag ska kolla på nätet om det finns en bild på hur flygplatsen ser ut så jag kan förbereda mej lite....jag tror ju inte det. Men jag kan alltid fördriva tiden med det. På flygplatsen ska jag troligtvis läsa bok :) Hade jag tänkt.
På hemvägen ska jag vara i Paris i 4 timmar. På hemvägen är jag väl mindre nervös, och från paris går det ju i alla fall flyg hem ifall jag skulle missa mitt plan.
Allt sånt funderar jag egentligen inte alls på! Det enda jag väntar på och längtar efter är att få träffa Honey! Hur det ska kännas att se honom igen efter att jag inte har sett honom på 9 månader! Kommer jag att känna igen honom? Kommer jag att känna samma för honom än? Hur kommer jag att lyckas att inte flyga på honom när jag ser honom? Kulturen är annorlunda....att kyssas offentligt, eh...nej! Jag sa att det är det första jag tänker göra när vi ses! Kyssa honom! Han svarade, offentligt på flygplatsen? Det var inget nej! Han sa inte nej!! Det gjorde mej förvånad! Men jag förstod ju på honom att han inte tyckte att det var en så bra idé, hehe.
Men jag vill känna på hans hår! Oj Oj Oj! Vad det har växt sen han åkte! Jag vill känna hur det känns! Idag vaknade jag tidigt, tänkte att jag skulle somna om, jag ska jobba natt. Men så började jag tänka på Honey....aaaaah!! Det går inte att somna om när jag ligger och längtar och planerar! Funderar vad jag ska ta med mej och när jag får börja packa....
Jag får betala priset inatt när jag ska jobba då. Men det gör inget, jag har svårt att sova oberoende, jag är så spänd på att äntligen få åka! Jag har äntligen resan bokad och betald!
....den som stör sig på mina utropstecken (!) får gärna räkna dem och meddela åt mej att jag har missbrukat utropstecken, för jag vet att jag gör det. Jag kan bara inte låta bli. Jag vill bara ropa ut att jag på riktigt kommer att åka till NIGERIA!!!
tisdag 25 september 2012
Att ha ett visum i sin hand!
Jag fick hem en lapp från posten. Jag kan komma och hämta ett rekommenderat brev från Nigerias ambassad i Stockholm. Jag tittade på klockan. Jag har 9 minuter på mej att hinna till posten. ... ... nä....jag kommer inte att hinna, jag väntar tills imorgon.
Jag sätter mej och kollar ett youtubeklipp.....jag kollar klockan.....16.52.....16.54.....nä TUSAN heller! På med skorna och så RUSAR jag nerför trappan! I mitt bakhuvud är jag medveten om att skosnörena flyger och flänger kring mina oknutna skor och jag susar ner för trappan! Jag slänger mej i bilen, i med backen! I med ettans växel! På med bälte när man i rasande fart rattar ut från gården. Jag kommer fram till posten precis när radion meddelar att det är dags för 5:ans nyheter! Jag RUSAR till dörren bara för att konstatera att den inte går upp..... Jag hinner cirkla två varv runt min högra axel innan jag ser en kille komma gående mot dörren. Jag trycker upp mej mot dörren och trycker lappen mot fönstret. Jag försöker se så bedjande ut som bara möjligt med pulsen rusande så att jag knappt hör vad jag själv tänker.
Gudarna tack! Han visar att de ska öppna dörrarna och jag smiter in. Valsar fram till disken där jag löst ut ett annat paket bara minuter tidigare. Räcker fram lappen, kvinnan i kassan knapprar in, tittar på mej och meddelar att jag behöver visa ID.
....ID....mitt hjärta hoppar över ett slag....ID???? Nej....jag hade tur som hade skor på fötterna när jag rusade ut från lägenheten! Att jag hade telefonen i fickan och nycklarna i handen....ID....NEJ! Det lämnade jag i handväskan som jag slängt på sängen när jag kommit hem.
Jag cirklar pånytt runt i osaliga cirklar, vad som helst som skulle duga som ID! Jag vill ha det NU! Jag vill se mitt visum! Jag vill veta att jag har fått det! Jag vet, jag VET att jag har fått det. Men jag vill se det! Jag vill SE!!
Så säger kvinnan i kassan att jag kan ha någon annan som kan identifiera sig, som kan lösa ut det åt mej. Har jag någon i närheten som kan identifiera mej och lösa ut det istället för mej? Jag kikar ut genom fönstret, det är lika tomt där som i mitt huvud. Vem kan jag ringa???
Då slår det mej, som en blixt från klar himmel! Mitt EX! Jaaaa! Jag tar upp telefonen, hittar hans namn och ringer upp. Han svarar. Jag frågar frågan som är så viktig just då "Är du i stan??" Ååååh!! Han är i stan! Ååååh han har sitt ID!
Men hur ska jag göra?? Om jag lämnar posten blir jag utlåst?? Jamen hur ska jag göra??
HÄRLIGA kvinna på posten! Hon säger åt mej att komma till fönstret så att hon ser mej, så kan hon släppa in mej!! AAAAAaaaaaaah!!! Lycka!! Jag går mot utgången, ännu med telefonen vid örat, ber mitt ex att skynda sig, jag är på väg!!
Väl framme ringer jag igen, VAR ÄR DU?? Jamen, klockan är ju redan 17.11?? Hur länge kan de orka vänta på mej på posten?? ÄNTLIGEN kommer han! In i bilen och i raserfart mot posten! Fort en parkeringsplats och så är det bara att springa till fönstret! ...ja,ja, släpa benen efter sig kan han nog fast mitt hjärta dundrar i hyperspeed!
Skulle dom se mej?? Där var ingen inne!! Men sen äntligen såg jag en! Fick ögonkontakt och vi fick komma in! Tänk att jag inte får lösa ut mitt brev utan ID, men jag kan ge fullmakt åt en annan utan att visa mitt ID...hur som haver!
Jag fick mitt BREV!! AAAAaaahh!! Jag öppnade det direkt utanför posten! Hittade mitt pass....stackars mitt ex som följde efter mej och fattade inte ens vad han hade löst ut. Han frågade vad det handlade om, jag svarade, omedveten om att jag egentligen inte hade tänkt berätta än. Jag var så totalt ut kontroll att jag inte ens visste var jag hade parkerat bilen!
Lyckorusad kommer jag till sist ihåg var bilen är, men än vågar jag lita på min lycka! Mitt ex mumlar att han hoppas att jag inte fått visumet. Jag ignorerar honom, men meddelar att det var just därför som jag inte ville att han skulle veta. För att han oroar sig. Och så känner jag mej fruktansvärt dålig som låtit honom veta på detta sätt att jag ska åka.....
Senare när jag skjutsar honom hem pratar vi om att jag ska åka. Jag förklarar för honom att jag inte bryr mej om att det är farligt! Jag bryr mej inte om att jag riskerar mitt liv! Han förklarar att ingenting är värt att förlora sitt liv för! Jag säger att jag vet. Men jag mår inte bra! Jag mår verkligen inte bra! Inte av att älska Honey SÅ mycket som jag gör och INTE få träffa honom! Jag saknar honom varje dag! Jag kan inte njuta av livet för jag vet att han finns där. Och jag vill njuta av livet tillsammans med honom! Jag mår inte bra!
Det tar flera minuter. Vi diskuterar fram och tillbaka. Jag stannar bilen för att låta honom kliva av. Jag är redan redo att köra vidare när jag hör honom säga. "Se nu till att passa på å gifta er när du e i Nigeria så han kan komma hit sen!"
Mina ögon tåras! Vad ska jag svara?? Finns det något vettigt svar..? Tack för att du finns
Jag sätter mej och kollar ett youtubeklipp.....jag kollar klockan.....16.52.....16.54.....nä TUSAN heller! På med skorna och så RUSAR jag nerför trappan! I mitt bakhuvud är jag medveten om att skosnörena flyger och flänger kring mina oknutna skor och jag susar ner för trappan! Jag slänger mej i bilen, i med backen! I med ettans växel! På med bälte när man i rasande fart rattar ut från gården. Jag kommer fram till posten precis när radion meddelar att det är dags för 5:ans nyheter! Jag RUSAR till dörren bara för att konstatera att den inte går upp..... Jag hinner cirkla två varv runt min högra axel innan jag ser en kille komma gående mot dörren. Jag trycker upp mej mot dörren och trycker lappen mot fönstret. Jag försöker se så bedjande ut som bara möjligt med pulsen rusande så att jag knappt hör vad jag själv tänker.
Gudarna tack! Han visar att de ska öppna dörrarna och jag smiter in. Valsar fram till disken där jag löst ut ett annat paket bara minuter tidigare. Räcker fram lappen, kvinnan i kassan knapprar in, tittar på mej och meddelar att jag behöver visa ID.
....ID....mitt hjärta hoppar över ett slag....ID???? Nej....jag hade tur som hade skor på fötterna när jag rusade ut från lägenheten! Att jag hade telefonen i fickan och nycklarna i handen....ID....NEJ! Det lämnade jag i handväskan som jag slängt på sängen när jag kommit hem.
Jag cirklar pånytt runt i osaliga cirklar, vad som helst som skulle duga som ID! Jag vill ha det NU! Jag vill se mitt visum! Jag vill veta att jag har fått det! Jag vet, jag VET att jag har fått det. Men jag vill se det! Jag vill SE!!
Så säger kvinnan i kassan att jag kan ha någon annan som kan identifiera sig, som kan lösa ut det åt mej. Har jag någon i närheten som kan identifiera mej och lösa ut det istället för mej? Jag kikar ut genom fönstret, det är lika tomt där som i mitt huvud. Vem kan jag ringa???
Då slår det mej, som en blixt från klar himmel! Mitt EX! Jaaaa! Jag tar upp telefonen, hittar hans namn och ringer upp. Han svarar. Jag frågar frågan som är så viktig just då "Är du i stan??" Ååååh!! Han är i stan! Ååååh han har sitt ID!
Men hur ska jag göra?? Om jag lämnar posten blir jag utlåst?? Jamen hur ska jag göra??
HÄRLIGA kvinna på posten! Hon säger åt mej att komma till fönstret så att hon ser mej, så kan hon släppa in mej!! AAAAAaaaaaaah!!! Lycka!! Jag går mot utgången, ännu med telefonen vid örat, ber mitt ex att skynda sig, jag är på väg!!
Väl framme ringer jag igen, VAR ÄR DU?? Jamen, klockan är ju redan 17.11?? Hur länge kan de orka vänta på mej på posten?? ÄNTLIGEN kommer han! In i bilen och i raserfart mot posten! Fort en parkeringsplats och så är det bara att springa till fönstret! ...ja,ja, släpa benen efter sig kan han nog fast mitt hjärta dundrar i hyperspeed!
Skulle dom se mej?? Där var ingen inne!! Men sen äntligen såg jag en! Fick ögonkontakt och vi fick komma in! Tänk att jag inte får lösa ut mitt brev utan ID, men jag kan ge fullmakt åt en annan utan att visa mitt ID...hur som haver!
Jag fick mitt BREV!! AAAAaaahh!! Jag öppnade det direkt utanför posten! Hittade mitt pass....stackars mitt ex som följde efter mej och fattade inte ens vad han hade löst ut. Han frågade vad det handlade om, jag svarade, omedveten om att jag egentligen inte hade tänkt berätta än. Jag var så totalt ut kontroll att jag inte ens visste var jag hade parkerat bilen!
Lyckorusad kommer jag till sist ihåg var bilen är, men än vågar jag lita på min lycka! Mitt ex mumlar att han hoppas att jag inte fått visumet. Jag ignorerar honom, men meddelar att det var just därför som jag inte ville att han skulle veta. För att han oroar sig. Och så känner jag mej fruktansvärt dålig som låtit honom veta på detta sätt att jag ska åka.....
Senare när jag skjutsar honom hem pratar vi om att jag ska åka. Jag förklarar för honom att jag inte bryr mej om att det är farligt! Jag bryr mej inte om att jag riskerar mitt liv! Han förklarar att ingenting är värt att förlora sitt liv för! Jag säger att jag vet. Men jag mår inte bra! Jag mår verkligen inte bra! Inte av att älska Honey SÅ mycket som jag gör och INTE få träffa honom! Jag saknar honom varje dag! Jag kan inte njuta av livet för jag vet att han finns där. Och jag vill njuta av livet tillsammans med honom! Jag mår inte bra!
Det tar flera minuter. Vi diskuterar fram och tillbaka. Jag stannar bilen för att låta honom kliva av. Jag är redan redo att köra vidare när jag hör honom säga. "Se nu till att passa på å gifta er när du e i Nigeria så han kan komma hit sen!"
Mina ögon tåras! Vad ska jag svara?? Finns det något vettigt svar..? Tack för att du finns
måndag 24 september 2012
Gula febern och poloi
(Bloggen är skriven den 30 maj 2012, jag bara inte orkar med all negativ kritik jag kommer att få för att jag vill åka och hälsa på min pojkvän, so bloggen publiceras EFTER att jag har åkt. Oberoende när det blir!! Tankarna är från maj 2012)
Om man åker till Afrika (nu har jag inte kollat om det gäller alla länder...men hur som helst...) behöver man ha en massa vacciner på klart. Polio, stelkramp, hepatit A + B, gula febern. Gärna ska man ha Kolera också, men det var inget måste, så jag tror faktiskt att jag förljer rekommendationen och skippar den, rekommendationen innebär också att jag inte ska dricka kranvatten utan vatten på flaska eller kokat vatten. Malariamedicin är ett måste.
Billigt är det inte, ska jag säga! Hepatiten hade jag tur med och fick den via mitt extrajobb ifjol. Den lär annars kosta en del. Stelkrampen tog jag för 6 år sedan, polio är bara att fylla på, 4€ kostade det mej. Gula febern gick på 39€ och själva besöket 22€. Malariamedicinen behöver jag 2 askar, de kostar 50€ styck. Koleran var också 50€.....kanske en av orsakerna till att jag lämnar bort den!
Då ska vi inte heller glömma bort att själva visumet kostar 700kr plus någon annan avgift. Blir väl 85€, cirka gurka, om inte min omräknare har helt fel.
Då är vi alltså uppe i 300€ och det är alltså innan resan. Får jag avslag på turitsvisumet har jag kastat 300€ i sjön? Nja, inte riktigt, vaccinen håller ju i 5 år, gula febern i 10 (om jag minns rätt), så det är ju egentligen bara turistvisums pengarna som åker i sjön. Och malariamedicinen behöver jag ju inte lösa ut före jag vet att jag åker. Då ska vi också minnas att samma summa lades ut för att ansöka om hans visum, det visum han fick avslag på, eftersom dom inte kan garantera att han kommer att lämna schengenområdet innan visum löper ut... Så innan det är klart har vi lagt ut 600€ på att få träffa varandra!
På detta tillkommer själva resan och boendet! Ca.1000€ tur och retur plus boende. Som jag blivit rekommenderad att boka på plats. Redan en sådan sak.....tror ni jag orkar lyssna på alla som säger åt mej att jag är galen som åker till ett av de farligaste länderna i afrika utan att veta var jag kommer att bo?Tror ni inte att jag fattar själv att det är risky business?? Men bokar jag härifrån kan jag få betala 100$ per natt. Har jag råd med 70€ per natt?? Till och med min pojkvän som avråder mej från att komma på grund av oroligheterna i landet, håller med om att jag ska boka på plats. Jag kan inte söka boende via nätet, säger han, han måste söka boende åt mej. Jag vill ALDRIG höra talas om att han har lurat mej att komma till hans land!! Han är medveten om var han bor och hur oroligt det är! Han är orolig för mej och vill inte att det händer mej något. Han har frågat mej hur han ska kunna leva med att jag kommer till hans hemland på grund av honom och det sedan händer mej något.
Inte ens det att han älskar mej och vill skydda mej kan hålla mej från att åka. Jag svarade att antingen låter han mej komma, eller så meddelar jag honom när jag har kommit till landet. Oberoende så kan han inte hålla mej från att åka. Detta vet min käre far redan. Jag pratade med honom och ville att han bara kunde säga att det är okej att jag åker. Han svarade att han inte kan säga det, men jag kommer att åka i alla fall, så han säger ingenting! Älskade pappa!!
Jag får väl räkna med en utgift på 2000€ för en resa till ett Afrikanskt land! Vill du veta vilket så framkommer det med största sannolikhet i bloggen. Bara att leta sig fram. Jag berättar troligtvis också var jag har varit så snart jag kommer hem :) DÅ kan jag orka med alla som bannar mej för att jag åkte!
Om man åker till Afrika (nu har jag inte kollat om det gäller alla länder...men hur som helst...) behöver man ha en massa vacciner på klart. Polio, stelkramp, hepatit A + B, gula febern. Gärna ska man ha Kolera också, men det var inget måste, så jag tror faktiskt att jag förljer rekommendationen och skippar den, rekommendationen innebär också att jag inte ska dricka kranvatten utan vatten på flaska eller kokat vatten. Malariamedicin är ett måste.
Billigt är det inte, ska jag säga! Hepatiten hade jag tur med och fick den via mitt extrajobb ifjol. Den lär annars kosta en del. Stelkrampen tog jag för 6 år sedan, polio är bara att fylla på, 4€ kostade det mej. Gula febern gick på 39€ och själva besöket 22€. Malariamedicinen behöver jag 2 askar, de kostar 50€ styck. Koleran var också 50€.....kanske en av orsakerna till att jag lämnar bort den!
Då ska vi inte heller glömma bort att själva visumet kostar 700kr plus någon annan avgift. Blir väl 85€, cirka gurka, om inte min omräknare har helt fel.
Då är vi alltså uppe i 300€ och det är alltså innan resan. Får jag avslag på turitsvisumet har jag kastat 300€ i sjön? Nja, inte riktigt, vaccinen håller ju i 5 år, gula febern i 10 (om jag minns rätt), så det är ju egentligen bara turistvisums pengarna som åker i sjön. Och malariamedicinen behöver jag ju inte lösa ut före jag vet att jag åker. Då ska vi också minnas att samma summa lades ut för att ansöka om hans visum, det visum han fick avslag på, eftersom dom inte kan garantera att han kommer att lämna schengenområdet innan visum löper ut... Så innan det är klart har vi lagt ut 600€ på att få träffa varandra!
På detta tillkommer själva resan och boendet! Ca.1000€ tur och retur plus boende. Som jag blivit rekommenderad att boka på plats. Redan en sådan sak.....tror ni jag orkar lyssna på alla som säger åt mej att jag är galen som åker till ett av de farligaste länderna i afrika utan att veta var jag kommer att bo?Tror ni inte att jag fattar själv att det är risky business?? Men bokar jag härifrån kan jag få betala 100$ per natt. Har jag råd med 70€ per natt?? Till och med min pojkvän som avråder mej från att komma på grund av oroligheterna i landet, håller med om att jag ska boka på plats. Jag kan inte söka boende via nätet, säger han, han måste söka boende åt mej. Jag vill ALDRIG höra talas om att han har lurat mej att komma till hans land!! Han är medveten om var han bor och hur oroligt det är! Han är orolig för mej och vill inte att det händer mej något. Han har frågat mej hur han ska kunna leva med att jag kommer till hans hemland på grund av honom och det sedan händer mej något.
Inte ens det att han älskar mej och vill skydda mej kan hålla mej från att åka. Jag svarade att antingen låter han mej komma, eller så meddelar jag honom när jag har kommit till landet. Oberoende så kan han inte hålla mej från att åka. Detta vet min käre far redan. Jag pratade med honom och ville att han bara kunde säga att det är okej att jag åker. Han svarade att han inte kan säga det, men jag kommer att åka i alla fall, så han säger ingenting! Älskade pappa!!
Jag får väl räkna med en utgift på 2000€ för en resa till ett Afrikanskt land! Vill du veta vilket så framkommer det med största sannolikhet i bloggen. Bara att leta sig fram. Jag berättar troligtvis också var jag har varit så snart jag kommer hem :) DÅ kan jag orka med alla som bannar mej för att jag åkte!
söndag 23 september 2012
I'm counting the days ♥
Ah!! Nu har jag bestämt mej :) Eller, beslutet är taget för längesen, men NU (16 augusti). just NU har jag visumansökan ifylld och redo att lämna in på tisdag (21.8)! Oh my god oh my god oh my god :) Jag är så nervös att jag knappt kan sova!! Åååååååååååh vad jag läääääängtar!!!
Det som pinar mej mest just nu är alla som frågar om Honey. För jag kan inte säga sanningen. Eller, jag vill inte säga sanningen. Sanningen att jag vet precis vad som händer! Precis vad vi planerar som följande!
Att ljuga, oj vad jag hatar att ljuga!
....men.....jag kanske hatar att ljuga, men det sårar mej och gör mej förbannad att höra era åsikter om vad jag vill och tänker göra, oberoende av era åsikter. Jag sparar mej själv smärta. En kompis sa en gång, att jag aldrig ska göra något som skadar mej! Oberoende vad det är och vem det gäller! Jag ska inte heller låta honom övertala mej att göra något som skadar mej!
Han har rätt! Jag har inte följt det rådet förr. Jag har skadat mej själv. Men det får vara slut på det nu! Nu följer jag mitt hjärta! Jag har slutat att följa sånt som jag redan från början vet att skadar mej, fast jag vet att jag har åsiktsfrihet och frihet att göra vad jag vill så länge jag inte skadar mej själv eller andra.
Men vad jag längtar! Och vad jag önskar att jag kunde berätta åt alla! Dela med mej av glädjen som bubblar i mej! Ååååååh!!! Om ni bara kunde förstå!! Jag önskar av hela mitt hjärta att det kunde vara 22.september idag! Så att jag kunde sitta på Arlanda, nervös och förväntansfull!! Nervös, för att jag inte vet vad som väntar mej, jag kommer att resa till en väld jag aldrig har vait i förut. Förväntansfull, för jag kommer att resa till en värld jag aldrig varit i föut!!
Jag har svårt att sova :) För det pirrar i mej! Jag är så glad!! Jag vill bara skrika och skratta :)
Märkligt! Att jag känner så, och inte får säga ett ord. Oj oj oj!! Jag har fått bita mej i tungan många gånger! Senast idag, när en kompis frågade om jag tänker gå med på att ha ett långdistansförhållande i all evighet. Jag fick slå dövörat till för att inte försäga mej.
Älskling! Honey Bunny!! Jag får äntligen se hur du bor! Var du bor!
Det är en risk. Jag vet. Men det är en risk jag är villig at ta. Min familj vet om mitt beslut. Eller, jag har inte allt klart än, så jag har endast informerat lite. Min familj är de som vet!
Det som pinar mej mest just nu är alla som frågar om Honey. För jag kan inte säga sanningen. Eller, jag vill inte säga sanningen. Sanningen att jag vet precis vad som händer! Precis vad vi planerar som följande!
Att ljuga, oj vad jag hatar att ljuga!
....men.....jag kanske hatar att ljuga, men det sårar mej och gör mej förbannad att höra era åsikter om vad jag vill och tänker göra, oberoende av era åsikter. Jag sparar mej själv smärta. En kompis sa en gång, att jag aldrig ska göra något som skadar mej! Oberoende vad det är och vem det gäller! Jag ska inte heller låta honom övertala mej att göra något som skadar mej!
Han har rätt! Jag har inte följt det rådet förr. Jag har skadat mej själv. Men det får vara slut på det nu! Nu följer jag mitt hjärta! Jag har slutat att följa sånt som jag redan från början vet att skadar mej, fast jag vet att jag har åsiktsfrihet och frihet att göra vad jag vill så länge jag inte skadar mej själv eller andra.
Men vad jag längtar! Och vad jag önskar att jag kunde berätta åt alla! Dela med mej av glädjen som bubblar i mej! Ååååååh!!! Om ni bara kunde förstå!! Jag önskar av hela mitt hjärta att det kunde vara 22.september idag! Så att jag kunde sitta på Arlanda, nervös och förväntansfull!! Nervös, för att jag inte vet vad som väntar mej, jag kommer att resa till en väld jag aldrig har vait i förut. Förväntansfull, för jag kommer att resa till en värld jag aldrig varit i föut!!
Jag har svårt att sova :) För det pirrar i mej! Jag är så glad!! Jag vill bara skrika och skratta :)
Märkligt! Att jag känner så, och inte får säga ett ord. Oj oj oj!! Jag har fått bita mej i tungan många gånger! Senast idag, när en kompis frågade om jag tänker gå med på att ha ett långdistansförhållande i all evighet. Jag fick slå dövörat till för att inte försäga mej.
Älskling! Honey Bunny!! Jag får äntligen se hur du bor! Var du bor!
Det är en risk. Jag vet. Men det är en risk jag är villig at ta. Min familj vet om mitt beslut. Eller, jag har inte allt klart än, så jag har endast informerat lite. Min familj är de som vet!
lördag 22 september 2012
Jag tycker att du ska komma till Nigeria ♥
Jag är ledsen. Jag har just fått veta att en kompis som har pojkvän i Nigeria har fått avslag på sin ansökan om visum. En ansökan som enligt mej är vattentät! Arbetskontrakt som väntar! Vad kan det finnas för orsak till avslag? Vad har då jag för chans?? Jag har inget kontrakt? Jag har inget fotbollslag som kan bjuda in honom, jag har ingenting!! Jag har en inbjudan som turist!
Jag har dessutom i färskt minne svaret som Honey gav när jag ville att vi skulle söka igen, inte vad han sa, utan hur han formulerade det så att jag missförstod och det gjorde ont. Så ont! Men jag förstår vad han ville ha sagt, och jag förstår att han har rätt. Men det gör inte mindre ont för det!
Jag berättar åt honom vad jag fått veta. Jag är ledsen, besviken, vilsen....jag vet inte vad vi ska göra. Lönar det sig ens att söka turistvisum eller är det att kasta pengarna i sjön? Vad tycker han att vi ska göra? Han svara att för tillfället vet han inte. Jag nöjer mej inte med det. Jag känner mej utan hopp. Jag säger som det är, jag vill inte ge upp, men det känns hopplöst.
Det tar en stund, men så frågar han, vad menar jag med det.
Jag sitter på min sida av datorn, med honom på facebook chat, den enda möjlighet jag har att vara ledsen när jag är ledsen. Ringer jag, hör jag hans röst, då blir jag glad! Det är som att inga sorger existerar! Nu hör jag inte hans röst, jag gråter, jag svarar att jag menar precis det som det står. Finns det alls något hopp att få honom tillbaka? Jag berättar, för första gången, att han på riktigt krossade mitt hopp med sitt svar att söka turistvisum igen. Att jag verkligen inte vet vad jag ska göra eller tänka just nu.....
Det tar en stund, det känns som en evighet, innan han svarar. Jag vet att vad jag skriver kan utvecklas till ett gräl. Jag VET det! Men jag har inget hopp, jag saknar honom för mycket för att låta denna brist på hopp förstöra vad vi har. Jag sätter allt på spel och visar vad jag känner, innerst inne. Den bit som jag gömmer, för att jag vill vara stark...
Till sist kommer hans svar. Han tycker att jag måste komma till Nigeria ♥
Jag tittar på meningen...jag känner värmen, jag känner tårarna komma....jag vågar inte tro att det är sant! Jag vill fråga honom om han verkligen menar det! Men jag vill inte att han ska tro att jag inte till komma... så jag frågar! Men skriver också att jag verkligen vill komma.
Han skriver och påminner mej så att jag är medveten att vi tar en risk.
Jag vill bara skrika!! Jag bryr mej inte om vilka risker Nigeria medför!! Jag vill få honom att förstå hur mycket mycket jag vill komma!! ....han kanske vill få mej att förstå hur mycket mycket han skulle hata om det händer mej något i Nigeria.... så jag låter bli. Jag skriver att jag vet att det innebär en risk att komma till nigeria, men att jag är villig att ta alla risker som innebär att risken att jag aldrig får se honom igen försvinner.
Jag har länge sagt att jag tänker åka till Nigeria. I början var jag ärlig med det. Jag berättade åt allt och alla, hur jag känner, vad jag vill, vad jag tänker. Men nu orkar jag inte strida mot alla trångsynta som verkar bosätta sig på denna planet. Nu vill jag bara glädjas åt det faktum att jag FÅR ÅKA TILL NIGERIA!! ♥ Jag får koncentrera mej på att skaffa alla papper, ansöka om visum, fixa flygbiljetter, och sist men inte minst. Hitta på en lämplig lögn så att jag kan vara ledig från jobbet! Bara min familj kommer att veta när jag åker. En handfull människor vet att jag kommer att åka. De har varit positivt inställda och frågat om jag inte tänker åka dit, så jag tänker inte ljuga för dem.
Min högsta önskan just nu, förutom att få spendera resten av mitt liv med den jag älskar, är att jag skulle få leva ett liv där jag inte behöver ljuga för att få vara lycklig.
Vill du se mej olycklig? Vill du att jag ljuger? Fortsätt då att motarbeta mej!! Då vet jag vem jag kan ta bort från min vänbok, jag tänker inte spendera energi på att försvara mitt val, för jag anser att jag inte har gjort något val. Mitt hjärta har gjort ett val som jag har valt att acceptera. För jag vill verkligen vara lycklig! Jag vill verkligen njuta av att vara kär!
Om kärleken dör, låt den dö. Men jag vill njuta av den så länge den lever! Jag tänker inte döda den!!
(Inlägget är skrivet 8 augusti, ca. 2 veckor efter att konversationen ägt rum)
Jag har dessutom i färskt minne svaret som Honey gav när jag ville att vi skulle söka igen, inte vad han sa, utan hur han formulerade det så att jag missförstod och det gjorde ont. Så ont! Men jag förstår vad han ville ha sagt, och jag förstår att han har rätt. Men det gör inte mindre ont för det!
Jag berättar åt honom vad jag fått veta. Jag är ledsen, besviken, vilsen....jag vet inte vad vi ska göra. Lönar det sig ens att söka turistvisum eller är det att kasta pengarna i sjön? Vad tycker han att vi ska göra? Han svara att för tillfället vet han inte. Jag nöjer mej inte med det. Jag känner mej utan hopp. Jag säger som det är, jag vill inte ge upp, men det känns hopplöst.
Det tar en stund, men så frågar han, vad menar jag med det.
Jag sitter på min sida av datorn, med honom på facebook chat, den enda möjlighet jag har att vara ledsen när jag är ledsen. Ringer jag, hör jag hans röst, då blir jag glad! Det är som att inga sorger existerar! Nu hör jag inte hans röst, jag gråter, jag svarar att jag menar precis det som det står. Finns det alls något hopp att få honom tillbaka? Jag berättar, för första gången, att han på riktigt krossade mitt hopp med sitt svar att söka turistvisum igen. Att jag verkligen inte vet vad jag ska göra eller tänka just nu.....
Det tar en stund, det känns som en evighet, innan han svarar. Jag vet att vad jag skriver kan utvecklas till ett gräl. Jag VET det! Men jag har inget hopp, jag saknar honom för mycket för att låta denna brist på hopp förstöra vad vi har. Jag sätter allt på spel och visar vad jag känner, innerst inne. Den bit som jag gömmer, för att jag vill vara stark...
Till sist kommer hans svar. Han tycker att jag måste komma till Nigeria ♥
Jag tittar på meningen...jag känner värmen, jag känner tårarna komma....jag vågar inte tro att det är sant! Jag vill fråga honom om han verkligen menar det! Men jag vill inte att han ska tro att jag inte till komma... så jag frågar! Men skriver också att jag verkligen vill komma.
Han skriver och påminner mej så att jag är medveten att vi tar en risk.
Jag vill bara skrika!! Jag bryr mej inte om vilka risker Nigeria medför!! Jag vill få honom att förstå hur mycket mycket jag vill komma!! ....han kanske vill få mej att förstå hur mycket mycket han skulle hata om det händer mej något i Nigeria.... så jag låter bli. Jag skriver att jag vet att det innebär en risk att komma till nigeria, men att jag är villig att ta alla risker som innebär att risken att jag aldrig får se honom igen försvinner.
Jag har länge sagt att jag tänker åka till Nigeria. I början var jag ärlig med det. Jag berättade åt allt och alla, hur jag känner, vad jag vill, vad jag tänker. Men nu orkar jag inte strida mot alla trångsynta som verkar bosätta sig på denna planet. Nu vill jag bara glädjas åt det faktum att jag FÅR ÅKA TILL NIGERIA!! ♥ Jag får koncentrera mej på att skaffa alla papper, ansöka om visum, fixa flygbiljetter, och sist men inte minst. Hitta på en lämplig lögn så att jag kan vara ledig från jobbet! Bara min familj kommer att veta när jag åker. En handfull människor vet att jag kommer att åka. De har varit positivt inställda och frågat om jag inte tänker åka dit, så jag tänker inte ljuga för dem.
Min högsta önskan just nu, förutom att få spendera resten av mitt liv med den jag älskar, är att jag skulle få leva ett liv där jag inte behöver ljuga för att få vara lycklig.
Vill du se mej olycklig? Vill du att jag ljuger? Fortsätt då att motarbeta mej!! Då vet jag vem jag kan ta bort från min vänbok, jag tänker inte spendera energi på att försvara mitt val, för jag anser att jag inte har gjort något val. Mitt hjärta har gjort ett val som jag har valt att acceptera. För jag vill verkligen vara lycklig! Jag vill verkligen njuta av att vara kär!
Om kärleken dör, låt den dö. Men jag vill njuta av den så länge den lever! Jag tänker inte döda den!!
(Inlägget är skrivet 8 augusti, ca. 2 veckor efter att konversationen ägt rum)
fredag 21 september 2012
Hej allihopa!
Nu har jag under en längre tid skrivit många inlägg, men valt att inte publicera dem på grund av förutfattade meningar om folk, kulturer och mina egna förutfattade meningar om hur folk reagerar. Vissa inlägg är fruktansvärt negativa och agressiva! Jag tänker inte ändra på något, inte ett ord! Eftersom det visar vad jag kände just då!
Jag har fått veta att jag lämnar ut mej för mycket, men så är detta ett bra ställe för mej att vara ärlig, för antingen så läser du det eller så låter du bli!
Jag kommer imorgon kl.6.00 på morgonen att lyfta från Helsingfors-Vanda flygfält med destination till den enda plats i världen jag vill flyga till! Följ med under de följande 7 dagarna så kommer det att poppa upp blogginlägg efter blogginlägg som jag inte har velat eller vågat publicera innan jag verkligen är ute ur landet.
Ni som förstår varför jag åker, jag är ledsen att jag inget har sagt. Ni som tycker jag är totalt från vettet, ni kanske kan förstå varför jag inget sagt! Ni som vet....tja, ni vet inte min berg och dalbana av känslor!
Jag svarar inte på frågor innan jag kommer tillbaka till Finland den 3 oktober :) Jag updaterar facebook i mån av möjlighet till internet!
Tack för visat intresse!!
Jag har fått veta att jag lämnar ut mej för mycket, men så är detta ett bra ställe för mej att vara ärlig, för antingen så läser du det eller så låter du bli!
Jag kommer imorgon kl.6.00 på morgonen att lyfta från Helsingfors-Vanda flygfält med destination till den enda plats i världen jag vill flyga till! Följ med under de följande 7 dagarna så kommer det att poppa upp blogginlägg efter blogginlägg som jag inte har velat eller vågat publicera innan jag verkligen är ute ur landet.
Ni som förstår varför jag åker, jag är ledsen att jag inget har sagt. Ni som tycker jag är totalt från vettet, ni kanske kan förstå varför jag inget sagt! Ni som vet....tja, ni vet inte min berg och dalbana av känslor!
Jag svarar inte på frågor innan jag kommer tillbaka till Finland den 3 oktober :) Jag updaterar facebook i mån av möjlighet till internet!
Tack för visat intresse!!
torsdag 20 september 2012
En dag kvar
EN DAG KVAR!!!
Undra om jag kommit ihåg allt.....undra om jag glömt något...??
Doesn't matter! Nu är det för sent :)
Undra om jag kommit ihåg allt.....undra om jag glömt något...??
Doesn't matter! Nu är det för sent :)
onsdag 19 september 2012
Hur man förstör dagen för alla andra!
man inser att vissa saker behöver berättas även om mottagaren inte gillar det.
reaktionen blir som väntat, en inre ilska som lyser igenom så starkt att man ryser inombords.
vad har det med personen att göra? Egentligen inget, men reaktionen var väntad så därför väntade man med att berätta tills senare.
Nu är det senare. Och reaktionen blev som väntat.
vad som inte var väntat var att personens ilska mot det som blev berättat skulle gå ut över andra.
är jag förvånad? Egentligen inte!
men något onödigt eftersom personen inte har någon orak att bli arg eller låta ilskan gå ut över andra!
sen undrar man varför man inte vill säga sanningen från första stund....
reaktionen blir som väntat, en inre ilska som lyser igenom så starkt att man ryser inombords.
vad har det med personen att göra? Egentligen inget, men reaktionen var väntad så därför väntade man med att berätta tills senare.
Nu är det senare. Och reaktionen blev som väntat.
vad som inte var väntat var att personens ilska mot det som blev berättat skulle gå ut över andra.
är jag förvånad? Egentligen inte!
men något onödigt eftersom personen inte har någon orak att bli arg eller låta ilskan gå ut över andra!
sen undrar man varför man inte vill säga sanningen från första stund....
tisdag 18 september 2012
Det är svårt att sopa i hörnen....
En vanlig natts jobb. Trött dock. Mins tre killar som frågar när jag slutar jobba. Kul!
Så blir det stängning. Alla glasen plockas bort, så ska det sopas. Lycklig blir man när det man har till hands är en LITEN sopborste. Ångra att man var frivillig till att sopa? Yes!
Sopa, sopa, sopa.....
Så kommer en man insvävande genom dörren. Han vill veta var varuintaget är. Eh?? Den tiden på natten? Jag frågar vart han vill, han vill hem. Jaha, jag meddelar att han ska gå åt andra håller. Men det vill han inte. Just så... Men han kan vänta en stund tills det har gått mer folk hem. Jahaaaa.....!
Jag sopar....sopa, sopa, sopa...
Han vill ha min sopborste! Eh...? Sen vill han ha min sopskyffel....njaaaa.....
Sopborsten får han, för man vet aldrig hur de reagerar när de inte är helt nyktra, sen skickar jag efter förstårkning. Två meddelanden skickas från min telefon.....ingen försärkning dyker upp! Man tackar....!
Sen ringer jag! Man måste ju vara lite försiktig med att visa att man ringer efter förstärkning också, tycker jag.
När vakten kommer så har killen just hittat en massa att sopa i ett hörn. Jag visar med armarna att han ska ut! Vakten fixar och får samtidigt veta den information som annars skulle ha varit för mej. Att det är svårt att sopa i hörnen och att han skulle visa mej hur. Meda jag börjar sopa informerar killen att vakten ska titta, det är svårt att sopa i hörnen!
Jag brister ut i gapskratt! Det bara inte går mera! Hur ska man kunna vara allvarlig när man får en lektion i hur man sopar i hörnet??
Så blir det stängning. Alla glasen plockas bort, så ska det sopas. Lycklig blir man när det man har till hands är en LITEN sopborste. Ångra att man var frivillig till att sopa? Yes!
Sopa, sopa, sopa.....
Så kommer en man insvävande genom dörren. Han vill veta var varuintaget är. Eh?? Den tiden på natten? Jag frågar vart han vill, han vill hem. Jaha, jag meddelar att han ska gå åt andra håller. Men det vill han inte. Just så... Men han kan vänta en stund tills det har gått mer folk hem. Jahaaaa.....!
Jag sopar....sopa, sopa, sopa...
Han vill ha min sopborste! Eh...? Sen vill han ha min sopskyffel....njaaaa.....
Sopborsten får han, för man vet aldrig hur de reagerar när de inte är helt nyktra, sen skickar jag efter förstårkning. Två meddelanden skickas från min telefon.....ingen försärkning dyker upp! Man tackar....!
Sen ringer jag! Man måste ju vara lite försiktig med att visa att man ringer efter förstärkning också, tycker jag.
När vakten kommer så har killen just hittat en massa att sopa i ett hörn. Jag visar med armarna att han ska ut! Vakten fixar och får samtidigt veta den information som annars skulle ha varit för mej. Att det är svårt att sopa i hörnen och att han skulle visa mej hur. Meda jag börjar sopa informerar killen att vakten ska titta, det är svårt att sopa i hörnen!
Jag brister ut i gapskratt! Det bara inte går mera! Hur ska man kunna vara allvarlig när man får en lektion i hur man sopar i hörnet??
lördag 15 september 2012
Det flimrar på min skärm!!
Jag spelar ett spel när skärmen börjar flimra! Det har hämt förr....usch usch usch....dags för nu skärm??
Jagkten på ny skärm till datorn har startat! ...när jag idag inser att det är bara en flik som flimrar så mycket! Byter jag till en annan internetsida så slutar skärmen flimra..?? Växlar jag mellan sidorna så flimrar det på den ena sidan, men inte den andra?? What??
Jag förstår ingenting!
Lika lite som jag förstod när jag stängde av datorn här om dagen och allt var okej. Sedan satte jag igång den x antal timmar senare....och skärmupplösningen var totalt vriden! Eh...? Va??
Ringde samtidigt min far som fick stå ut med random frågor som ploppade upp i huvudet, vilket ledde till att han inte förstod ett ord av vad jag sa, haha. Men det löste sig sedan, efter att jag kommit på att den ena skärmen var på väg att lossna från datorn.....hur det nu är möjligt, eftersom jag VET att jag skruvat fast den kabeln när jag monterade ihop datorn för 1½ år sedan. Fast jag vet lika mycket då som nu, att det var jobbigt att skruva, så kanske jag bara skruvade dåligt.....men varför tar det 1½ år för den att lossna?
Och två skärmar har jag haft i cirka ett år, att datorn skulle flippa på det nu var osannolikt, även om min far föreslog att datorn kanske inte klarar av två skärmar.
Allt löste sig när jag insåg att en kabel var lös! Men varför skärmupplösningen var som den var kan jag inte svara på.....för det förstår jag inte! Totalt....obegripligt!
Jagkten på ny skärm till datorn har startat! ...när jag idag inser att det är bara en flik som flimrar så mycket! Byter jag till en annan internetsida så slutar skärmen flimra..?? Växlar jag mellan sidorna så flimrar det på den ena sidan, men inte den andra?? What??
Jag förstår ingenting!
Lika lite som jag förstod när jag stängde av datorn här om dagen och allt var okej. Sedan satte jag igång den x antal timmar senare....och skärmupplösningen var totalt vriden! Eh...? Va??
Ringde samtidigt min far som fick stå ut med random frågor som ploppade upp i huvudet, vilket ledde till att han inte förstod ett ord av vad jag sa, haha. Men det löste sig sedan, efter att jag kommit på att den ena skärmen var på väg att lossna från datorn.....hur det nu är möjligt, eftersom jag VET att jag skruvat fast den kabeln när jag monterade ihop datorn för 1½ år sedan. Fast jag vet lika mycket då som nu, att det var jobbigt att skruva, så kanske jag bara skruvade dåligt.....men varför tar det 1½ år för den att lossna?
Och två skärmar har jag haft i cirka ett år, att datorn skulle flippa på det nu var osannolikt, även om min far föreslog att datorn kanske inte klarar av två skärmar.
Allt löste sig när jag insåg att en kabel var lös! Men varför skärmupplösningen var som den var kan jag inte svara på.....för det förstår jag inte! Totalt....obegripligt!
fredag 14 september 2012
Illamående....
...inte bra! Jag ska jobba om cirka gurka 45 minuter. Jag har försökt sova, jag har försökt äta....jag har ingen matlust och att sova....tja, det visade sig vara lika omöjligt som att flyga utan vingar! I och för sig går det väl bra att flyga, det är det där med att landa som är svårare att få till! Ner kommer man alltid, men på vilket sätt?
Bara att bita ihop! Jag har inga andra symptom, endast illamående, skulle jag spy eller nåt så skulle jag veta att jag inte kan jobba, nu kan det vara nåt jag ätit...vad som helst! Energin vet jag inte heller hur jag ska få, ska pröva med en liftoff, energitabletten jag inte klarar mej utan :) Vitaminbomb med koffein! Nice för lilla mej!! Precis den mängden koffein jag tål, och ger bättre energi än battery eller nån annan energidrink. Men idag mistänker jag att jag kastar "pengarna i sjön"...för jag tror inte att det hjälper på denna trötthet, men försöka måste man! Kan jag inte jobba så måste jag ju gå hem, men jag kan inte ge upp utan att försöka.
Så nattjobb here I come!
Bäst att i alla fall byta om :p
Bara att bita ihop! Jag har inga andra symptom, endast illamående, skulle jag spy eller nåt så skulle jag veta att jag inte kan jobba, nu kan det vara nåt jag ätit...vad som helst! Energin vet jag inte heller hur jag ska få, ska pröva med en liftoff, energitabletten jag inte klarar mej utan :) Vitaminbomb med koffein! Nice för lilla mej!! Precis den mängden koffein jag tål, och ger bättre energi än battery eller nån annan energidrink. Men idag mistänker jag att jag kastar "pengarna i sjön"...för jag tror inte att det hjälper på denna trötthet, men försöka måste man! Kan jag inte jobba så måste jag ju gå hem, men jag kan inte ge upp utan att försöka.
Så nattjobb here I come!
Bäst att i alla fall byta om :p
Gunatt :)
Behöver man säga så mycket mer :) Jag har kollat lite ekonomi, redigerat bland blogginlägg.....chattat på facebook....och nu är det sedan länge långt över läggdags! GÅ OCH SOVA KVINNA!!!
....eller.....så bara ligg ner! Inte gå!
....eller.....så bara ligg ner! Inte gå!
lördag 8 september 2012
Relaxtimme
Vad ska man hitta på en vanlig fredagseftermiddag? Jo, varför inte ha en relaxtimme? Bjuda hem ett gäng vänner och pröva på en massa hudvård och få en riktig lyxbehandling innan man går ut och äta eller varför inte ut och festa?
Det var vad jag gjorde! Jag samlade de kolleger som hade passligt och var intresserade för en trevlig kväll och sedan ut och äta. Riktigt kul! Ansiktsmasken gjorde att vi alla var alldeles gröna, man kunde riktigt känna hur den jobbade! Och lena som barnrumpor blev vi i ansiktet :)
Intresserad? Bara att fråga! Lämna en kommentar här eller meddela mej direkt om du är intresserad av att vara värdinna för en gratis Relaxtimme. Jag vet inte om det syns så bra, men det är Herbalifes hudvårdsprodukter.
Intresserad? Bara att fråga! Lämna en kommentar här eller meddela mej direkt om du är intresserad av att vara värdinna för en gratis Relaxtimme. Jag vet inte om det syns så bra, men det är Herbalifes hudvårdsprodukter.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)