Det finns för och nackdelar med att jobba på förskola eller daghem. Jag väljer att kalla det dagis, kalla det vad du vill. Pedagogiken ändrar inte med namnet.
Hur som helst. Födelarna är att man har 5-22 älskade ungar (jaja, barn!) som man har fått förtroendet att ta hand om under de tider som föräldrarna är på jobb.
Nackdelen är väl då att vissa föräldrar inte är på jobb, utan de anser att det är DERAS rättighet att ha barnet på dagis MAX-TIMMAR för att DE betalar för platsen. Och på dagis ska vi jobba ur ett BARNPERSPEKTIV. Hur ska vi kunna göra det? Hela daghemmet är uppbygt på FÖRÄLDRARNAS behov och rättigheter.
Hur känns det för ett barn att stå vid grinden från klockan 15 till klockan 16.30 och vänta på att mamma eller pappa ska komma?
Jamen ta med barnet och engagera barnet i någon lek, säger du. Ja-a, det finns ett visst antal gånger man kan gå och hämta det där barnet och försöka få det där barnet att engagera sig i någon lek innan man inser att det kanske till och med upplevs som kränkande att man inte får stå där man vill stå eller göra det man vill göra... Ibland lyckas det såklart! Lyckan när barnet som väntar och väntar på att mamma ska komma äntligen kommer till ro och t.ex sätter sig ner i sandlådan för att bygga sandkakor....sen kommer barn nummer två, kanske det barnet har slagit sig, vill visa något, kanske saknar sin mamma eller har kommit i konflikt med något annat barn. Och medan man under dessa korta sekunder vänder uppmärksamheten till något annat så hittar man barn nummer 1 uppe vid grinden och väntar på sin mamma eller pappa....
Hur roligt är det för en under 4 åring att lära sig att "Om du leker och har roligt så går tiden mycket snabbare! Då känns det som att mamma kommer fort!", samtidigt som mamma sitter hemma och slösurfar på datorn, rensar i rabatten, handlar det sista innan helgen, storstädar (för Gud ska veta att det behövs!) och tänker att OJ VAD BRA att mitt barn får vara på dagis och umgås med alla kompisar (alternativt får umgås på tumanhand med personalen eftersom kompisen ju går hem tidigt)?
TÄNK OM MITT BARN MISSAR NåGOT NÄR DET INTE ÄR PÅ DAGIS?
Nej för GUDS SKULL ditt barn missar INGENTING! Visst, det kan vara kul att gå på promenad till den närliggande lekparken, eller pyssla det där pysslet med alla de där pysselgrejjerna som inte finns hemma. Men ditt barn missar faktiskt något viktigt när barnet ÄR på dagis! Barnet missar den värdefulla tid som kan spenderas tillsammans med DIG som förälder!
Jag läste en artikel här om dagen;
Varför skaffar man barn om man inte vill umgås med dem. Jag känner som så...VARFÖR?
Om de är så att det känns som att det där med egen tid är super viktigt. Samtidigt som du känner att du jätte gärna skulle villa ha de där små liven i ditt liv. Utbildade dig till förskollärare! Utbildada dig till barnskötare, assistent, det är bara att välja och vraka. Du kan sedan fundera vilken ålder du vill att "dina" barn ska vara. Kanske du helst av allt skulle villa njuta av småbarnsperdioden. Sök till en småbarns sida. Allt ingår (förutom vaknätter eller ta hand om sjuka barn)! Du får torka spyor (för att sedan ringa till föräldrarna för att de ska komma och hämta sitt barn, eftersom sjuka barn inte ska vara på dagis, men såklart kan barn bli sjuka under dygnets alla timmar), du får byta bajsblöja, du får njuta av den härliga trotsåldern, men mest av allt. Du får barnens oföreställda kärlek, kramar, tankar, följa med utvecklingen, lyckan i deras ögon. Och i slutet av dagen får du lämna tillbaka barnet till den person som betyder MEST AV ALLT i barnets liv; barnets egen förälder (alternativt vårdnadshavare). Och efter det har du all egen tid du kan önska dig resten av kvällen. Vill du ha hela dagar av egen tid, det finns helger! Du kan ta semester. Two in one liksom.
Eftersom jag inte är förälder, men full av åsikter. Så vet jag ju inget om de där vaknätterna, hur jobbigt det är att aldrig få sova... allt det andra har jag väl en ganska bra koll på...blöjor...trots.....sätta gränser (trots att man satt den där gränsen 40 miljoner gånger redan idag!). Och det är klart. Ingen är Super Woman. Möjligtvis
Wonder Woman.... Ingen klarar av att le genom hela småbarnstiden, och det är inte meningen heller. Barn behöver gränser, de behäver lära sig vett och ettikett, att kontrollera impulser,...ja, listan kan göras hur lång som helst.
Men det var inte det jag hade åsikter om just nu.
Jag har åsikter om saker som folk tydligen tycker att jag inte borde ha åsikter om. Samtidigt som jag egentligen borde hålla käft, för jag jobbar på dagis och personer med avvikande åsikt vill kunna använda SIN rätt att utnyttja dagisplatsen enligt hur DE önskar utan att jag kommer med några åsikter.
Jag vet ju inte hur det är med vaknätter, som sagt.
Men vad jag VET är att när jag får barn, så vet jag att det kommer att bli jobbigt! Det kommer att vara stunder som jag verkligen inte orkar med. Men jag VET att jag då har SJÄLV VALT att bli mamma. Mitt barn har INTE valt att bli fött. Alltså måste JAG TA MITT ANSVAR som mamma och se till att mitt barn får leva sitt liv med dennes behov och rättigheter i fokus. Samtidigt ska vi inte glömma barns skyldigheter...eller vad ska jag kalla det. Bara för att jag vill sätta mitt barns rättigheter och behov i fokus betyder det INTE att mitt barn kommer att få betee sig illa på t.ex. restaurangen bara för att det då anser sig ha ett behov av att kasta mat runt sig....
Jag ser fram emot att vara mamma. Oj vilka rättigheter att ha åsikter som kommer med titeln "mamma". Men än så länge är jag fullt nöjd med att ha egen tid på kvällarna. Jag är fullt nöjd med att ha "egna" barn på dagarna och vara barnfri efter arbetsdagens slut.
