30 miniter internet

Och all tid i världen! Minns när jag var i Amsterdam för ca18 dagar sedan. Hur jag blev frustrerad när det var så kort tid! Men gudars skymning! Jag är nu klar på ca10 minuter...vad var det nu igen som var så viktigt med internet?? Undra hur jag tänker om några dagar med konstant internet tillgång??

Men sen igen, jag brukar ju vara på fb för jag har inget bättte för mig, hemma ensam i min lägenhet..ja du..ge mig en vecka och jag är säkrt tillbaka till internet användandet...

Första inlägget från iphone

Vem skulls kunna tro att jag skulle använda Iphone? Ven kunde tro att jag ens skulle äga en? För att inte tala om, blogga från den?? Men ändå är jag här, svärande över varenda Ä,Å och Ö, för det tar ju forever att få dom! För att inte tala om mina feta fingrar som konstant trycker på fel tangent så jag måste backa...för att få markören på rätt där jag vill ändra är ju mission impossible!

Och skriva med två händer....med mina fingrar??? Wow! Fler fel och fler svordomar får man väl leta efter! Som att skriva aÅ med vänster tumme och inse att man måst välja bokstaven längst bort.. Suck...

Men jag ska väl fastna precis som alla andra. Det var tydligen bara en fråga om tid. Undra hur lång tid jag behöver för att glömma min förra älskling, min trogna nokia som följt mig i vått och torrt och aldrig ställt till problem...kanske det går att fixa ett paralellkort?? Ja...det måste jag forska i...

Studio Killers - Jenny

Alltså, den här...jag gillar den! Den har rytm och den är annorlunda! Hur han uttalar vissa ord.... melodin....

Ja, alltså, det här är en låt jag kan lyssna på repeat!

Du var perfekt!

Jag har fått möjlighet att tala inför grupp, inför en klass, rent av. De hade pratat om proteiner, hur man ska äta och hur man inte ska äta, hur ingående det vet jag inte. Jag vet bara att diskussionen blev till att min kompis nämnde att han känner en som har en skanner var man kan skanna hur mycket fett, muskler och vatten som finns i kroppen, samt få ett medeltal av det i form av en ålder. Hans klasskamrater var skeptiska, men läraren bekräftade att det finns. Om jag förstod rätt.

Detta alltså innan jag är medveten om diskussionen.

Under ett samtal till honom frågar han om jag tar nåt betalt för att skannas. Jag vet att jag säkert kan ta betalt, men jag har inte gjort det, första gången är i alla fall gratis. Vänner kan jag skanna för skojs skull, bara för att jag tycker att det är kul, både att se reaktion och för att veta och informera hur de mår. Så jag svarar det. Han berättar då om diskussionen som uppkommit i klassen och undrar om jag vill komma och skanna dem, en klass på 11 stycken.

Intresset i mig förvånade till och med mig! Jag satte mina tidigare planer på is och funderade runt det för att kunna ha möjlighet att komma till hans skola för att skanna hans klasskamrater.

Jag fick en tid. Jag fick en dag. Jag bekräftade den senare så att jag skulle kunna planera lite, hur länge har jag tid. Så jag fick bekräftat, det handlar om en lunchpaus, frivillig närvaro och jag har ca.1 timme. Jag räknar på mina fingrar, 11 personer, 5 minuter per person, blir 55 minuter. Ja, det låter som att jag kan klara det!

Jag är där i tid. Jag har förberett mig mentalt, men jag har inte förberett så mycket, för jag vet egentligen inte vad som väntar. Jag tar det manjana, jag ska prata om saker som jag kan. Saker som är självklara för mig eftersom jag har "jobbat" med detta i snart 2 år. ALDRIG på detta sätt! Aldrig mer än 1 person att skanna, aldrig en föreläsning, aldrig förklarat vad resultaten innebär för en grupp människor....ändå var jag inte nervös!

Jag kommer till klassen, jag känner mig plötsligt oförberedd! Men jag tar fram min skanner, samtidigt som jag informerar att man måste vara barfota. Jag skannar första, andra, tredje, efter det börjar det gå som på löpande band. Skanna, skriva, ge rätt papper, kolla att mitt nummer finns där. Check!

När alla är klara har jag lovat att förklara vad de har fått veta. Vissa frågar redan, men min kompis förklara och säger att jag kommer att gå igenom det sedan efter att alla är skannade.

När alla sitter ner står jag framför klassen. Jag börjar med att säga att alla fakta finns på baksidan av pappret de har framför sig. Redan innan jag börjar förklara är det en i klassen som ifrågasätter sitt resultat. HUR kan det komma sig att hon har en högre fettprocent än tjejen som sitter framför henne? De ser till utseendet relativt lika ut. Jag väljer att gå fram till henne för att se och förklara bättre. Jag tittar på hennes papper, på den andras papper, ser genast varför, kommer på att jag kan förklara bättre om jag visar vad jag ser. I rätt tid kommer jag på att fråga FÅR JAG visa resultatet! Jag visar svart på vitt att orsaken till den olika fettprocenten är den olika muskelmassan.

Jag tycker att det går bra. Jag kan svara på alla frågorna, jag kan förklara OCH jag håller mig innanför tiden! Jag till och med hinner säga att jag själv har använt Herbalifes produkter och att om någon är intresserad så får de ta kontakt med mig, att mitt nummer finns och att man också kan fråga min kompis, om inte annat kan han se till att de får min facebookadress.

När jag är klar tackar jag för mig. Tyvärr glömde jag bort att ge alla hur mycket proteiner de behöver få i sig, men de får de om de tar kontakt med mig. Jag gav till en, bara som ett exempel.

Efter att ha tackat för mig och kommit ut på parkeringsplatsen känner jag det. Hur härligt det var att stå framför en grupp med människor som är verkligt lyssnar på vad jag säger och är intresserad av det. Men hur kände de som lyssnade? Det är trots allt första gången jag verkligen stått framför en klass.

Jag ringer min kompis ett par dagar senare. Vi pratar lite ditt och datt och hur vi mår, det där vanliga. Sedan måste jag fråga, hur skötte jag mig?

Jag var perfekt! fick jag som svar. Jag blir så glad! Han säger att det var en njutning att lyssna på mig och hoppades att jag njöt av att få prata för dem. Och det gjorde jag! Jag njöt verkligen av att få prata framför grupp!

VEM skulle ha trott det? Alla dom där föredragen framför klass....en PINA utan slut, att JAG gilla att prata framför klass?

Att verkligen gilla det man gör, är nyckeln till att det blir perfekt! Det är vad jag tror. Lita på dej själv! Så blir du perfekt!