En tidsoptimist kan ta 1 dl tid och räkna att det nog räcker till 2 fulla dricksglas.
Medan jag tar en skopa tid och innan jag har hunnit fundera ut hur mycket det ska räcka till så inser jag att jag skopar tid med ett durkslag....typ....
Så jag fick förslaget att googla på tidsdyslexi. Det är nog inte ett riktigt ord, men jag kunde försöka googla i alla fall. Så jag snubblade på en blogg om just tidsdyslexi. Det beskriver ganska bra hur jag känner det! Hur jag kan se på klockan och göra en bedömning av hur mycket tid jag har kvar, bara för att 2 minuter senare inse att bedömningen är fel och att jag egentligen redan är sen.
Vetskapen om det här har jag ju, och jag är så medveten om det så egentligen har jag utvecklat ett system där jag försöker vara i förtid. Det fungerar inte på vardgssituationer som jobbet. Men där har jag utvecklat ett annat system. Jag har en app på telefonen, AlarmDroid, där jag kan ställa in larm beroende på när jag ska vara på jobb. Då vet jag när larmet ringer vilken tid jag ska vara på jobbet, alltså vilken tid jag borde gå hemifrån, och sedan använder jag snooze funktionen inte bara till att faktiskt få sova de där viktiga 10 minutrarna, utan också för att dela upp min morgon i 10-minutrar så att jag vet hur mycket tid jag har kvar och hur många "10.minutrar" jag har kvar innan jag måste få det eller det gjort.
T.ex. "Jag kan snooza 2 gånger till....sen MÅSTE jag verkligen stiga upp för att hinna". Sen att jag kan sätta ner telefonen och blunda 2 minuter för att sedan nästan vakna i panik för att jag har försovit mig, är en annan sak. Men då VET jag vad jag hade bestämt att klockan skulle vara, så det gör att jag har kontroll över min förvirrade tillvaro.
I min egen lilla värld har jag kontroll över tiden. Jag skapar kontroll över den genom att inte låta den styra mig. Det är egentligen andra som har "problem" med mitt "problem". De som lite skämtsamt ska kalla det tidsoptimist och försöker få mig att planera min tid bättre. De som inte förstår att jag ser utan att se tid, de som tror att jag nog skulle komma i tid om jag skulle ha en "riktig klocka".
Ja, det hjälper mig lika mycket med en riktig klocka som det hjälper en döv att man pratar lite högre. Ibland gör de digitala siffrorna det enklare att förstå tid, ibland gör en vanlig urtavla det enklare, ibland är de båda som rena rama ryskan för mig.
Men jag har min AlarmDroid! Den och jag är goda vänner! Jag kan skapa hur många larm jag vill. Jag bara ser till att snooze är 10 minuter så jag har koll, och är det riktigt viktigt så har jag olika alarm-melodier för att jag ska reagera på att nu är det något som är annorlunda
bilden är hittad på internet
