Hemma

Jag skrev till mina föräldrar att jag skulle komma hem till jul, eller ringde och sa, jag minns inte. Jag tänkte inte så noga på det, bara att jag skulle minnas att informara dem så att de kan plocka upp mig från tåget.

Jag kom hem till dem. Julen kom, vi firade jul, det var mysigt, och sen kommer annandagen när vi sitter runt köksbordet och slappar och pratar. Plötsligt säger pappa att han tycker att det var ganska intressant att jag valde att säga att jag kommer HEM till julen.

Jag tittar på honom. Har jag sagt hem? Jag minns det inte ens själv? Jag har inte sagt det på länge, att jag ska åka hem, när jag åker till mina föräldrar...

Han fortsätter. Jag har ju aldrig bott i huset var dom bor, de flyttade in förra året, eller var det året före det. Innan det har jag bott hemifrån sen 2003, fast jag var hemma över somrarna fram till 2006 när jag flyttade ut för gott.

Men ändå. Så är det hem jag åker när jag åker till mina föräldrar.

Jag visste inte vad jag skulle svara. För det var ju sant, men jag hade inte tänkt på det. Han försäkrade att han tyckte att det var positivt, och visst, det tycker jag också att det är. Men visst är det märkligt.

Hem.

I am Adam Lanza’s Mother

I am Adam Lanza’s Mother

Om man funderar varöf det finns så många skolskjutningar.....varför ges inte hjälp till den som BER om det?? Till den som BEHÖVER det!!!

Alkoholkonsumtion

Nu är det märkligt hur accepterat drickandet av alkohol är.

Jag var på julfest igår. Vi började med att före festen ta en drink och lite glögg. Det var trevligt! Och det blev inte mycket vi drack utan det var mest umgänge.

Sedan kom vi till själva festen. Det serverades snaps och vin. Jag valde att tacka ja till snaps. Så var det snaps-visa och plötsligt byttes mitt toma glas ut mot ett fullt. Detta upprepades 3 gånger! Jag fick plötsligt i mig 4 snapsar innan efterrätten!

Förrätten var okej. Varmrätten var fantastisk!! Oj oj oj vad gott!! Lyckans mig som hade några som inte gillade köttet så jag fick MASSOR!! Jag delade med min bordsgranne, för hon var också hungrig.

Efterrätten var fantastisk!! Men jag kunde inte njuta av den för jag hade fått i mig för mycket alkohol! Varför? Ja, det är väl mitt eget fel! Men det är också så acceperat! Det är en snaps per person, men vill man inte ha den kan man ge den till någon annan.

Jag har ägnat morgonen med att räkna ut hur mycket alkohol jag hade i kroppen innan jag tog taxi hem. Enligt mina egna kalkyler hade jag 3,5 promille, enligt en kalkyleringsräknare på nätet hade jag 2,42 promille. Enligt en tredje hade jag 108.39g alkohol i blodet, och på den tid som förflutit har jag noll procent kvar.

Nu är det ju så att jag fick ju inte i mig all alkohol på samma gång, så jag hade knappast allt i blodet samtidigt. Men snapsarna var ganska tätt efter varandra.

Behöver jag ens tala om att jag inte  hade roligt??  För jag HATAR att vara full. Jag förstår inte vad folk säger att de har roligare när de är fulla. Det är ett helvete!! Skulle jag ha roligt innan jag blir så full så är det väl sin sak, men när jag inte hann ha så kul innan.

Vad ska jag njuta av liksom? Vara rädd att ramla från stolen när vi skulle stå på den och sjunga en sång. Jag var så koncentrerad på att inte ramla ner så jag vet inte vad vi sjöng. Att dansa som jag annars älskar...usch...tacka vet jag kompisen jag dansade med fattade att dansa styrdans med mig, för då kunde jag tycka att det var kul, för det elimierade risken att jag skulle tappa balansen!

Jag var hemma runt kl.23. Vaknade runt kl.halv 5 och då kände jag att jag skulle ha kunnat stiga upp! Men jag försökte faktiskt somna om sen, för annars skulle jag ha sovit vadå, 5 timmar? Vaknade igen vid kl.11. Nu ska det bli godistillverkning! Måste väl klä på mig och masa mig in till stan för det är en sak jag har glömt at köpa....tror bestämt att butikerna har öppnat nu i alla fall :)

Ha en bra söndag allihop!!

Åååååååh så syder det åt höger!

Åh vilket jävla nojs om att det är farligt att cykla på vintern! Jamen det är klart att det är det! Men så länge man inte bromsar och cyklar rakt fram är det oftast inga problem! Bara man cyklar mitt på vägen där det är skrapat och inte i kanterna (där man egentligen SKA cykla) för där är allt sörj som skrapbilen har lämnat, och DÄR är farligt att cykla! 

För att inte tala om trottoarer och vissa cykelvägar...där kommer man inte fram alls för det är omöjligt att hålla cykeln stående. ....så jag ber om ursäkt till alla som tvingas köra förbi mig på gatan.....det bara är det enda stället man KAN cykla på! De har inte resurser att hålla alla ställen snöfria! 

Men igår skulle jag vara duktig flicka och cykla längre mot kanten. ...gick mindre bra....först slirade bakdäcket så jag verkligen fick kämpa med att inte ramla rakt ut på vägen! Jag lyckades ta emot med foten och var glad att jag inte hade mer fart...för ni minns väl vad jag skrev om att bromsa! Sen tog jag mej vidare och så kom en bil bakom, jag svängde snällt ut till sidan....och måste igen parera så att jag inte ramlade...nu med ännu saktare fart så jag tappade inte ens balansen. Men hoppade av cykeln, väntade att bilen passerat och gick sen MITT ut på körbanan ... typ...hjulspåret och cyklade där istället.

Och på väg hem från en kompis så hade det snöat, vilket betyder att man inte ser ojämnheter. Jag cyklade i allskönsro och kom tills jag var 50 meter hemifrån. Då skulle jag cykla över en skrap-vall. Jag saktade ner, för det brukar slira. Sen cyklade jag över, framhjulet hoppade över vad som verkade vara en isvall och bakhjulet klarade inte samma konststycke så det följde med det som alltså var ett hjulspår till vänster. 

Vilket betyder att cykeln och flickan syder åt höger! Och inte bara syder! Hela jag ramlade i marken! Av någon anledning bestämde jag att det var bäst att landa på knä direkt, så jaglandade bredvid cykeln på knä. Skadade mig inte alls. Satt en stund och flåsade, för det hade varit JOBBIGT att cykla i snön! 

Ingen såg mig, och skulle nån ha sett mig så skulle de säkert ha trott att jag var skadad eftersom jag satt kvar. Sen var det bara att hoppa upp på cykeln och cykla resten av biten hem.

Åska?? På vintern??

Vi står på dagisgården. Pratar lite med barn och personal, jobbar på med nödvändiga saker, som att gräva tunnlar och plantera tallkvistar....

Plötsligt hörs ett muller. Min första tanke är om dom spränger nånstans, men mullret åker som över himlen på ett sätt som gör att det inte kan vara från en sprängning. Jag tittar förvånat på mina kolleger som bekräftar min tanke. Det åskar!

KAN det åska på vintern? Jag har då aldrig varit med om det förut!

Senare fick jag veta att på ett annat dagis hade de sätt blixtar till och med.

Jaja, nu har jag alltså upplevt vinteråska! Ska jag anse att det är något coolt eller ska jag bara rycka på axlarna och strunta i det...?

Bilden är från när jag googlade på bilder av åska.

Hur lättpåverkad får man vara?

En dag som annars har varit helt okej kan bli helt värdelös på grund av orsaker man inte kan påverka :(


... nu ska jag somna till en film.... mitt val är polisskolan 2! Min favorit-serie! Kanske det gör mig på bättre humör...

Älskade snö ♥

Ah! Äntligen är det snö! Jag blev så glad när jag på fredag morgon tittade ut genom förnstret och insåg att det hade kommit MYCKET snö under natten. Jag tittade på termometern (vilket jag annars aldrig gör) och insåg att det dessutom var noll, bra lekväder med andra ord!

Jag klädde på mig och gick ner efter min cykel. Jag cyklade mot jobb och kom till första rondellen när jag hörde hur något brakade till och föll på en intilliggande gård. Jag tittade dit och såg en gren komma ner med väldig fart.

Märklig tid att kvista träd, tänkte jag. Jag hade fullt upp med min cykel som verkade slira lite hit och dit med bakhjulet. Jag kom till jobbet, barnen var ute och läkte, så jag gick också ut. Vi byggde grottor (inte så djupa, för man vill inte att de rasar över dom) och en tunnel, en snögubbe, hopptorn, vi grävde och hade hur kul som helst. Vi gick in, hade dagens verksamhet och gick sedan ut igen på eftermiddagen. Vi var alla samlade utanför dörren till vår avdelning, där hopptornet, grottan och tunneln var. Till och med de andra avdelningarnas barn och personal var där.

Plötsligt brakar det till och en kvist faller ner från trädet som står mitt på gården! Det går upp ett ljus för mig att det var DET som hände på morgonen! Sen tänder följande ljus! INGA barn under träden!! Alla hålls på det område vi är på just då! Följande ljus tände en förälder...kanske dags att skotta taket?? Bara att ringa chefen att ringa någon som kan komma för vi var endast två personal på plats och att lämna henne med alla kunde jag inte.

En stor del av gården är trädfri, så det är inga problem för barnen att underhålla sig på lovlig yta!

Efter att sista barnet gått och jag cyklar hem noterar jag flera knäckta grenar. Idag ser jag trädet jag har på bild ovan......snö är vackert! Men det kan också vara farligt! Inte bara kylan och risken att förfrysa sig eller bli nerkyld, men också att tyngden av snön kan knäcka stora grenar....du vill inte vara under när dessa trillar ner!!

Skräp..??

Jag har gått ut genom bakdörren till huset var min lägenhet är. Jag har cykeln i förrådet på baksidan, så jag går oftast ut där. 

En dag såg jag ett skräp. En lusgrön skrutt....och jag insåg att det är JAG som har tapat det skräpet. För det är en herbalife Liftoff. Jag suckar, men har händerna fulla så jag orkar inte ta upp det. 

Sen ser jag den igen, flera dagar senare. Jag ställer in min cykel och har glömt bort det när jag kommer ut.

Någon dag senare ser jag det igen! Men då är det under snön...orka plocka upp skräpet liksom! Orkar ingen annan så varför ska jag anstränga mig? Jag VET att det är jag som har tappat det.....enda orsaken till att jag funderar att jag borde ta upp det. Så jag bestämmer att är det kvar på våren när snön smält bort så ska jag plocka upp det!

Idag när jag kom hem från jobb hade det faktiskt smält bort från trappan! Eller om någon skottat bort översta lagret och sen hade resten smält för det var ju plusgrader. Så då hade jag inga flera ursäkter!

Jag tar upp skräpet.....trycker på det och inser att det är något inuti? Va? Det är inget skräp? Det är en Liftoff?!!

Jag tar den med mig upp till lägenheten. Slänger den på ett skåp i hallen och bestämmer mig för att jag ska se hurdan kvalitet själva omslaget har! Tabletten inuti är en brustablett, så jag ser ju ganska hastigt om det har kommit in fukt eller inte. Jag låter i alla fall "skräpet" torka innan jag utför mitt experiment! Jag vill ju inte ha extra fukt! Jag vill ju veta om den har hållit behandligen att vara under snö och is i flera dagar i sin ensamhet.

Jag äter lite julmat, chillar framför FB....när jag kommer på att jag ska ta en liftoff innan nattjobbet. Kommer ihåg mitt fynd och öppnar förpackningen! Det jag inte tänkt på tidigare är att det är plastigt på insidan. Plastet strechar och går till sist av. En brustablett tittar fram. Felfri torr sådan dessutom! Coolt!!

Jag slänger den i ett vattenglas och den får brusa. Jag gillar denna limegröna, den smakar som färgen säger, Lime. Den får brusa klart och sen sveper jag glaset. Smakar helt som vanligt! 

Ibland har man tur! Synd att ingen annan tog vara på denna lyx när den legat där så länge! ....fast, det är väl ingen annan som skulle vara tillräckligt galen att faktiskt använda den efter att ha hittat den i snön! 

Trevlig helg allihop!! 

Jocke ♥

Oh my god! Det är 8 år sedan min älskade kisse dog. Någon dag före halloween....jag minns det som igår! Hur jag först fick meddelandet på morgonen, att Jocke var dålig....och tanken som ila genom mitt huvud var "Shit!! Han var dålig när jag kom hem från Interrailen! Så fans dålig att jag in te trodde han skulle klara sig....och DÅ meddelade ingen att han var dålig...hur illa är det inte nu??"Det var en torsdag eller fredag och det skulle vara halloweenfest på skolan på helgen och den ville jag vara med på. Jag vägde lite hur jag skulle göra...åka hem eller stanna..? Jag valde att stanna. Skitnervös var jag ju, men han är en stark kisse! Jag gick till skolan, hade kort dag, sen hem och hade tvättstuga. Cirka kl.12-13 fick jag meddelandet, en uppmaning att läsa min mail. Jag visste....jag visste!! Men jag vägrade ta det till mig. Jag skundade till skolan, upp till datarummet, sorgen och smärtan ville riva i mig, men jag ville inte...jag ville inte att det skulle vara sant! Så läste jag meddelandet. Det var från min pappa, han klarade inte av att ringa, han valde att meddela mig per telefon. Min älskade katt var död! Jag läste det...jag läste det igen....sen loggade jag ut och gick hem....eller, jag kom knappt utanför skolan så bröt jag ihop, jag klarade inte av att hålla tårarna borta, jag klarade inte av att hålla smärtan borta, så jag sprang! Ville fly från allt!! Ville bara hem så att jag inte behövde svara på några frågor!!

Att springa gjorde mig andfådd. Jag stannade bara för att se mig för innan jag gick över vägen.... väl hemma var jag så andfådd att jag andades flåsande genom munnen. Luften skyndade in, luften skyndade ut....jag vet inte hur jag klarade av att få syre. Jag satt på golvet och andades så tillika som jag grät och grät och grät! Plötsligt insåg jag att det har gått hur länge som helst, och jag bara fortsatte att hyperventilera....jag KUNDE INTE sluta!! Jag tvingade mig att koncentrera mig på att lugna ner mig! Men det gick inte....istället kom jag till ett skede där jag måste springa till toaletten för jag höll på att börja spy...x-antal kräkreflexer senare, men jag spydde inte på riktigt, tvingade jag mig att blunda och lugna ner mig....

Till slut lyckade jag. Jag satt på toalettgolvet bredvid toaletten och kände mig tom innuti! Jag ångrade SÅ mycket att jag hade bestämt att jag skulle stanna kvar...varför åkte jag inte bara hem?? I detta virrvarr av sorg och skuld kom jag i alla fall på att jag hade tvätt-tid och måste hämta min tvätt...

Jag vet inte hur många timmar jag var ensam innan äntligen min rumskompis kom hem! Hon tittade på mig...hon visste om meddelandet jag fått på morgonen...och hon visste! Första gången jag sett henne gråta. Men sedan fick hon mig på bättre humör...hon fick mej att skratta.

Och senare har jag insett att det skulle inte ha hjälpt fast jag skulle ha störtat till tåget, jag skulle inte ha hunnit hem innan min kisse var död.. det gick så snabbt...

Sorgen jag kände var stor! Jag har tänkt på att jag har förlorat min morfar, min mormor och min farmor, men sorgen att förlora min katt var större! Att förlora min mormor var jobbigt, för det var så oväntat. Min morfar och farmor var mer väntat och det var deras tid. Jag sörjde, men inte på samma sätt! Jag svor på att aldrig skaffa en annan katt. Folk säger att det går om. Jag har två katter, de bor nu hos mina föräldrar. Jag gillar dem, de är mina älsklingar och de betyder mycket för mig. Ändå är det inte mina, det känns inte som mina. Jag har inte låtit dem komma mig nära, de är katter för mig. Medan Jocke var som min son.

Något år senare drömde jag om honom. Han gick längs vägen. Han var lycklig. Han gick precis så som han alltid gjorde, med sin stora gula yviga svans rakt upp och en böj högst upp. Han gick ifrån mig. Men jag visste, att låtsas jag att jag är ledsen så kommer han att svänga om och komma tillbaka för att se att jag är okej. Det gjorde han alltid! Han kom alltid springande när jag kom körande hem med bilen. Men var det min mamma som klev ur bilen tvärnitade han och gick åt andra hållet. Han svarade när mina föräldrar ropade på mig, han visste när jag skulle komma hem från skolan. Jag kunde diskutera med honom, han visste när det var hans tur att "prata" och när han skulle vara tyst. Det var min pappa som påpekade att det är roligt att lyssna på oss, för vi har faktiskt en dialog!

Inatt var jag efter en vän till färjan mitt i natten. Jag var hemma kl.4 på natten. Jag parkerar bilen, kliver ur och ser en katt sitta ett par meter ifrån mig. Jag brukar hälsa på katter och säga "ksksks!". Ibland svarar dom, ibland kommer dom och hälsar, ibland ignorerar dom mig totalt eller går iväg. Den här katten svarade. "Prrrr!" svarade den och satte svansen i vädret och kom emot mig. Det var skymt, det var ju natt, jag satte mig på huk för att hälsa på katten. Och då ser jag det! Det är Jocke som kommer emot mig!

Jag tror att hjärtat ska stanna! Det kan inte vara sant! Han har varit död i 8 år.....drömmer jag? Jag bara gapar...han kommer enda fram till mig, han beteer sig precis som Jocke....Jag vet inte om det är sant....men hans päls känns annorlunda, strävare, katten är större, min Jocke var smärtare. Men jag kan fortfarande inte skaka av mig känslan, Jag måste ta ett kort! Bara för att vara säker på att det är sant!

Jag vill inte gå in, jag vill stanna med katten, jag vill tro att det är min Jocke! Jag skulle kunna göra vad som helst för att få honom tillbaka! Så jag måste slita mig, jag vet att jag måste gå in! Det är inte sant.....

Katten går iväg när jag stiger  upp. Den går längs med huset. Jag följer efter, för jag är på väg mot min dörr. Katten väljer vilken dörr den vill gå in genom, den vill komma in i mitt trapphus! Jag vet att jag inte kan släppa in en katt i trapphuset, den blir instängd och kissar inne. Så jag smiter in utan att katten kommer in. Så han sätter sig utanför dörren och tittar på mig genom glaset.

Jag tittar på honom. Det är svårt att gå. Jag går runt hörnet och ska just gå upp för trappan, men jag måste svänga, jag måste se en gång till, är han kvar? Är han verklig?? Ja det är han....jag går upp för trappan och tittar genom trappfönstret....är han kvar? Är han verklig? Ja, han sitter kvar.... Jag kommer in och går direkt till hyllan där jag har bilder av min katt. Jag tar upp telefonen och jämför bilderna.

Det känns nästan skönt att se att deras teckning är olika! Katten på min gård har mer vitt på nosen än Jocke har. Men det känns fortfarande absurt.....



Och ja, jag saknar honom ännu!! Att minnas den dagen han dog.....jag gråter när jag tänker på det!

Alla bilder är tagna i natt. Det är the Jocke-lookalike

För kallt för bilen...

Jag vaknade med möda imorse....suck och stön och utan vilja att kliva ur sängen....snooze....10 minuter senare snooze...10 minuter senare...shit! Jag måste stiga upp så jag hinner mig till jobbet! På med kläderna, fixa å trixa. Nycklarna i handen, ner mot valet av fordon.

Jag har bilen denna vecka, men men...det är för kallt för bilen!! Tiden det tar innan jag har bilen sopad, skrapad, värmd, dittkörd....samma som att ta cykeln dit! Kanske till och med snabbare med cykel!!

Så jag cyklade!