Bloooooodet droppar!

En vanlig dag på jobbet. Tillräckligt med folk, massor med glas splitter. Är man inte försiktig så kommer man åt ett söndrigt glas. Glasskärvorna är vassa.

Jag stöter i alltid nu och då. Sån är min vardag (på helgen). Jag har en hel korg med glas att plocka ur när jag tar ett glas och slänger is och frukt i diskbänken inser jag att jag blöder.

Jag stirrar på min hand. Det gör inte ont, men det ser hemskt ut. Tur så är det inte den hand jag oftast plockar glas med. Jag plockar med höger, så min hand har inte kommit i kontakt med andras glas. Jag håller korgen med vänster.

Det är ju nog så att jag måste ju se till mitt sår, så jag säger till min kollega att hon ska plocka ur korgen, men just innan jag sköljer min hand kommer jag på "FACEBOOK OCH INSTAGRAM" ...inte för att jag har instagram, jag vet inte ens vad det är, även om folk har försökt förklara... Och bilden passar inte bland mina facebook foton...men i alla fall. Jag tar en hastig bild med telefonen och sköljer mitt finger. Det är inte ont, men när vattenstrålen träffar såret inser jag att det faktiskt är jag som har blödigt. Det är inte någon annans blod.

Jag tvättar rent och sja gå och hämta ett plåster när jag ser att jag har blod på min andra arm! Troligen har jag kommit med mitt finger emot. Jag tvättar det också, sätter plåster på mitt finger och kommer tillbaka till disken, där min kollega informerar mig att jag har blod i ansiktet. Blodigt jobb det här!

Tur så har jag på förra gynekologundersökningen blivit ombedd att ta prov på typ alla blodsjukdomar jag känner till så jag kan säga, INGEN fara jag är ren :)

Som avslutning på kvällen slår jag mitt pekfinger i diskbänken när jag plockar ur en diskkorg. Och första gången i min diskar karriär tar jag en isbit och kyler. Jag känner mig dum, jag brukar aldrig kula, jag brukar aldrig bry mig desto mer, en skada hit eller dit, det är inte så farligt!

Men denna gång var det troligen bra, för även om jag kylde direkt så är mitt pekfinger lilaskiftande just under andra leden....undra hur det skulle ha varit om jag inte skulle ha kylt?

Du som är begåvad med ....saker!

Jag jobbar. Jag kommer till ett bord med toma glas. Jag sträcker mig fram och efter glaset. Mannen på min högra sida sträcker ut armarna och ber om en kram. Ja, varför inte. Kramar är jag generös med. Jag sätter min högra arm runt hans nacke och han kramar mig. Inser att hans huvud är i min brösthöjd.

Plötsligt inser han det också och trycker sig med huvudet mot mig. Jag blir förvånad, road, men jag drar mig inte undan. Han är inte närgången på något annat sätt. Han bara .... är där. Han pratar, men jag lyssnar inte vad han säger, för hans kompis, till vänster om mig informerar mig att om det skulle vara någon annan av bordssällskapet så skulle de kunna hantera situationen på ett bättre sätt! Jag förstår att det är riktat delvis till killen som håller om mig. Jag låter armen ligga kvar medan jag står och pratar. Plötsligt informerar killen till höger mig om att jag har "dom här" och pekar med pekfingret mot mina bröst. Han är helt mållös..."dom här" upprepar han. Jag skrattar och meddelar hans kompis till vänster om mig att han inte hanterar situationen någå bättre fast han fick en pik.

Killen som sitter till höger om min kramkompis konstaterar plötsligt att mitt ansikte ser bekant ut. Jag känner igen honom på sekunden som pappan till ett av mina dagisbarn, föredetta dagisbarn. Jag pratar lite med honom och frågar hur det går med dottern. Jag blir avbruten av kramkillen som informerar "strunta i hennes ansikte! Men dom här!" ...nu kan jag säga att jag börjar bli lite irriterad. Jag försöker konversera med pappan jag känner, men jag märker ju att det inte blir till någonting med någon som ska kommentera "dom här" var och varannan sekund. När han sedan informerar mig om att jag är begåvad med "saker" så säger jag att nu räcker det! Jag tycker synd om sällskapet som faktiskt måste känna honom och uppleva hela situationen. Jag försöker få situationen mindre pinsam, men det hjälper ju inte med en som inte fattar att det inte är okej att kommentera mina bröst hur länge som helst! Hela situationen kan inte ha tagit mer än ett par minuter.

Denna situation förklarar jag till en killkompis som blev totalt förskräckt för att en man kastade sin snusprilla så att den landade i min korg. Han tyckte att det var det vidrigaste! ...så jag tyckte att han skulle få en inblick i mitt arbete, var snusprillor faktiskt hör till något jag inte ens ägnar en tanke utan de är relativt rena.

I alla fall låter snusprillor min kropp vara ifred...

MEN till kramkillens försvar! Det var inget trakasseri! Jag har varit med om killar som tafsar och verkligen ger mig lust att ge en rak höger! Kramkillen var harmlös. En glad kille som njöt av situationen han hamnade i och inte kunde rå för att han inte visste hur han skulle hantera den. Det är en situation som roar mig! Jag kan skratta åt det och tycka att det är kul.

En kram kan jag alltid dela med mig. Och kan jag själv välja om jag stannar kvar i situationen eller går så är det mitt val om jag stannar och tar emot kommentarer.

SOVA!

Något som är överskattat!

....hoppas jag....

4-5 timmar sömn på sömnkontot efter att ha vaknar upp kl.8 och gått och lagt sig kl.5 ...över 5, för 5 varjag på väg hem.

Så en kort powernapp på soffan mellan typ kl.16 och kl.18....men det bara inte gick att sova!

Men nu gott folk, ska jag tala om för er, NU är jag trött! NU sku jag säkert kunna sova FLERA timmar! ...roligt för mig att jag ska klä om och fara på jobb....

Ha en bra lördag-natt!

Drömtydning

När jag var yngre tyckte jag att det var spännande med drömtydning. Jag har bland annat i en dröm hittat sanningen i ett av mina förhållanden. Jag drunknade i sand. Hur mycket jag än försökte klättra så kunde jag inte komma upp ur gropen av sand. Och efter att lite ha börjat tyda så insåg jag att det som man kan översätta drömmen till faktiskt sa ganska mycket om det förhållande jag var i. Tröstlöst och mycket kämpande för något som inte gav något resultat. Sen träffade jag mitt Ex så jag blev hjälpt ur min sandgrop.

Inatt drömde jag en annan märklig dröm. Jag har inte tytt den på samma sätt som jag gjorde med sandgropen. Jag är på väg någonstans. Jag flyr inte, men jag går utan att någon vet var jag är. Jag ska simma. Jag är fullt påklädd, jag har kläder och skor, och jag har försökt simma med skor, jag sjunker! Men i drömmen gick det bra. Jag simmar stadigt framåt, och något följer mig hack i häl. Jag vet att jag måste byta till simfötter om jag ska lyckas komma iväg fortare. Men då måste jag stanna för att byta och det kommer att sakta ner mig. Jag bestämmer mig för att göra det i farten. Jag plockar fram mina simfötter, medan jag simmar, jag kryper ihop till en boll och plockar fram mina simfötter som jag hade som barn. De svarta som jag har ärvt av min mamma. Oj vilken fart de gav när jag simmade som barn! Älskade dem!

Hur som helst så fick jag rätt. Bytet sackade ner mig och det som förföljde mig, en varelse, inte av denna värld. Mörk till färgen, hal som en delfin, smidig som en delfin, men vass och farlig som en krokodil. Den tar ett stadigt tag om mitt ben och vi dras ner under ytan. Jag kämpar. Jag är inte rädd, för jag vet precis vad jag ska göra. Men min kropp är fylld med adrenalin. Jag sticker något i djuret och sedan ser jag det sjunka ner mot bottnet. Jag kommer mig upp till ytan och tar mig utan problem till andra stranden, där jag sedan börjar gå för att söka hjälp för min skadade arm (??). Jag har ett sår som gör att en stor bit av min amrs skin, kött och muslker hänger ner. Det är inte ont. Det blöder inte. Men jag behöver få den fixad.

Hur ska jag tolka det?

Att jag är ute på djupt vatten? Ute var ingen kan hjälpa mig? Jag söker, men vet att det är mitt i natten och sannolikheten att jag kommer att få hjälp är inte stor. Något stort och farligt är mig ständigt i hälarna, men jag är inte rädd, jag vet att jag måste ligga steget (avståndet) före för att jag inte ska bli anfallen. Men vad det än är som jagar mig, är jag inte rädd för. Jag vet att det finns där. Men när det väl attackar så är jag inte rädd. För jag vet vad jag måste göra, och jag kommer att vinna!

Vad än det betyder så gillar jag det faktum, att jag inte är rädd. Jag kommer att vinna!

Åldersnoja?

Undra om det är ett tecken på att jag börjar bli gammal? Men det skjöts fyrverkerier på stan idag, mellan 4 och 5 imorse....till slut blev jag riktigt irriterad! Polisen körde ifatt en misstänkt i alla fall men hur det löste sig vet jag inte, för personen i fråga vägrade stanna och de försvann neråt gatan.

Men sen igen, jag föreslog skumparty på stans nattklubb, och möttes av bara negativa åsikter! Hur ska det nu vara på detta viset! Så på den fronten var jag i alla fall inte vuxen.. Så om vi tar ett medeltal så är det väl helt okej!

Jag är alltså...medelålders!

Att vila

Jag var på andra avdelningen idag. Vi var ute länge på förmiddagen, med båda avdelningarna, det var skönt! Det var inte många barn, så det gick bra att vara själv ute så fick mina kolleger jobba med annat som vi inte hinner med alltid. Jag grävde en gråtta i en snöhög. Ja, jag. Snön är sä stenhård så jag kämpade bra länge med en järnspade och svor tyst för mig själv när jag insåg att snöhögen skulle kunnat vara 5 cm högre för bästa resultat. Men det gick bra! Till sist fick jag den så stor och djup att ett barn kunde backa in och nästan försvinna i grottan. Det var uppskattat! Roligare om det skulle ha varit en tunnel förstås, men jag tror den blev för trång för att jag ska våga göra om den till en tunnel.

Vi kom in lagom till lunch, och sen var det vila. Jag fick ligga bredvid de barnen som inte sover. Så fick kollegan stiga upp och torka bord och sånt. Mina hjärtegull sov 15 minuter efter att min kollega stigit upp. Sen gick jag till en kille som klarar att ligga själv och låg bredvid honom en stund. Han höll på och busa och smånojsa, så jag sa till på skarpen till sist att han skulle sluta! Så han blundade och sov på mindre än 2 minuter! Han var nog trött! Så plötsligt sover alla barn som annars inte brukar sova! Jag tittade på klockan och räknar hur länge de barn som ska väckas får sova. Sedan lägger jag mig bredvid minstingen som sover oroligt och vaknar till ibland.

När första barnet som ska väckas vaknar så stiger jag upp, hon skulle ha fått sova en stund till, men har man sovit klart så har man. Det andra barnet hämtar jag efter att ha hjälpt det första barnet att klä på sig. Samtidigt vaknar en annan. De andra sover till mellanmålet.

Jag får erbjudande att komma dit och sova flera dagar!

Ja, vad ska jag säga. Folk brukar fråga hur jag gör. Jag vet inte. Jag kan väl bara kalla det en naturbegåvning!

Ekenäsparkering...

Jag är påväg hem efter jobbet, en dag förra veckan. Jag kör efter en bil in på parkeringsplatsen. Och sen är det tvärstopp. En bil framför står mitt i vägen. Jag överväger att backa tillbaka och köra runt andra vägen, men just när jag slänger i backen så rör sig sällskapet framåt. Så jag följer efter. Bil nummer ett svänger dit jag ska svänga och bil två fortsätter rakt fram. Lugnt så, om inte bil ett skulle ha stannat MITT I VÄGEN! Nu får jag i nerverna! Jag backar och kör runt andra vägen. När jag kommer runt andra vägen ser jag hur bilen sätter fart framåt, i sakta mak. Sen kör den in på parkeringsplatsen (som jag hade i siktet...), parkerar lite snett, vilket är bra, för då ryms det fler bilar. OM man inte är en sån jävla idiot att man parkerar så att man tar upp två parkeringsplatser! Chauffören ( EN MAN!!) hör till kategori 2. Jag suckar högt och kör bort från parkeringsplatsen och parkerar nån annanstans.

Här är titt som tätt såkallade Ekenäsparkeringar på gång. Alltså, när man lyckas parkera så man tar upp alla parkeringsplatser som finns. Värst är väl nog när 3 bilar lyckades ta upp alla parkeringsplatserna framför huset, med ett mellanrum mellan sig som var ca. 1 billängd minus 10 centimeter. Jag blir förvånad! Skulle vara kul om det skulle gå att ställa sig nära nära och sakta köra bilen framåt så att den andra bilen skulle flytta sig undan! OJ vad jag skulle villa göra det ibland!

Men på tal om idioter bakom ratten så ska jag tala om för er att en gång när jag skulle träffa en vän så kommer jag ut och mitt över vägen (inte perkeringsplatsen) står en bil. Framför ett garage, i och för sig. Men garagedörren är stängd. Jag inser att min kompis kommer inte att kunna köra förbi, så jag tänker att jag måste väl gå till honom istället. Jag går mellan bilen och garageporten, tänker jag, men ändrar mig när chauffören kör framåt. Jaha, så jag går bakom bilen, utrymmet mellan bilen och en parkerad bil. Jag ser min kompis svänga in, samtidigt som jag noterar att chauffören håller på att backa över mig! Då var jag redan så infernaliskt förbannad så jag viftade tydligt åt min vän att stanna där han var och sedan bad jag honom backa tillbaka så vi åkte samma väg tillbaka som var han kom ifrån och inte runt.

Man kan missa en fotgängare, helt klart! Jag förstår det! Men hur kan man missa en fotgängare som först försöker gå framför din bil, för att sedan vända och gå bakom, eftersom hon håller på att bli överkörd när hon går framför bilen! ...åh! Glömde jag att säga att det var en MAN? Så hur var det med uttrycket "Kvinnor bakom ratten...*suck*" Tror jag ska börja med uttrycket "Karlar bakom ratten...*SUCK*!"

Balto

En härlig story! Och den skulle kunna vara en bättre film.

Som det är nu blir jag bara irriterad på mobbningen och våldet som härskar i filmen. Det är överdrivet och inte integrerat i historien.

Människans försiktighet och skräck gentemot en hund som är hälften hund hälften varg och vild, den förstår jag.

Men hur de andra hundarna hackar på honom och utför utstuderad mobbning är inte klokt!

Och att historien alltid ska ta till överdrifter! Hur många adrenalinstunder fanns det inte i historien? Jag hittar inte för vilken åldersgrupp den är menad. Men jag skulle inte visa den till någå mindre barn.

Som sagt, den kunde vara bättre, men trots det tycker jag inte att den är dålig, jag bara hakar upp mig på detaljer.

Livet i ett nötskal

Jag ser på facebook att en kompis har skrivit en status, en status om hundträning. Jag läser den. Och det är livet i ett nötskal!

Jag har hennes lov att citera hennes citat:

"När jag tränar hundar och dess ägare strävar jag alltid efter att ta reda på vad hundägaren vill.

Inte vad hundägaren inte vill, det leder ju ingen vart (ni vet klassikern: jag vill inte att hunden drar i kopplet, jag vill inte att den skäller). Ser ni hur den tanken automatiskt tar över? Jag ska ge er ett exempel:

Säg högt för dig själv:
Jag ska inte tänka på en glass.
Jag ska inte tänka på en glass.
Jag ska inte tänka på en glass.
Jag ska inte tänka på en glass.
Jag ska inte tänka på en glass.

Märker ni vad som händer? Ordet inte försvinner. Det enda ni kan tänka på är glass! När ni upprepade meningen såg ni förmodligen en glass framför er.

Så vill du ha något? Vill du uppnå något? Tänk bara på det. Inte på vad som kan gå fel. För då står ni där med exakt det.

Slösa inte din energi och tid på att fundera på vad du inte vill ha. Du vill ju ändå inte ha det.

Pja. Hundträning och hundträning. Det kan lika bra handla om att gå ner i vikt, skaffa muskler eller sluta bita på naglarna, fånga kvinnan i ditt liv eller skaffa dig drömjobbet."

Besök också hennes blogg så hittar ni liknande inlägg där :)

I don't want to wake up....

Now when I have a dream about you. I do not remember what happened. I don't remember if we were in Finland or Nigeria...I only remember I was with you and I was happy.

Waking up so many kilometers away from you....not only different countries but different continents...makes me want to go back to sleep.

I'd rather sleep away my life and be with you, than to be awake and to be alone...

The fugitive

En film som jag egentligen såg för någon dag sedan. Huvudpersonen, Richard, kommer hem, han hittar sin fru, mördad i sitt hem. I hemmet finns också en man, en man med protes på höger arm.

Men ingen tror honom. De hittar inte denna man! Richard får skulden, för att ha mördat sin fru. Han har mördat henne för pengarna. Han döms till döden genom injektion.

Hur skulle jag överleva? Hur skulle jag överleva att först förlora min livskamrat? Sedan få skulden för dennes död?? Jag skulle vara glad åt min dom, glad åt att snart få vara tillsammans med dej jag älskar.

Han hamnar i alla fall på fri fot, och gör sedan själv en utredning på vad som egentligen hände. Han sätter all sin energi och sinnesnärvaro på att veta, vem som har berövat honom på allt.

Death proof

Satt en dag och funderade på filmtips. Prata med söstra miin å fråga henne om tips. Först gav hon mig ett....sen kom ett till....så ett till och ett till! Till slut skrev jag ner dom! Och fick en lista med 10 filmer att se.

Frågade på facebook, och fick ett par till. Via en film fick jag något tips, jag har plockat tips och har en lista som nu är 17 filmer lång!

Jag har betat av 3.

Idag såg jag Death proof, den är från 2007 och är en Quentin Tarantino film. Jag såg trailern på den först, eller lite av den, och konstaterade att jag har sett den! Men jag mindes inte så mycket av den, så jag gav den en till chans.

Jag minns tydligen bara halva, så lika bra jag såg den klart nu då!

Jag tänker inte kommentera filmen, annat än att huvudpersonen är helt totalt vrickad! Sättet som han förföljer, skrämmer skiten ur och dödar....men sedan när han går från jagare till jagad...då är han en liten räddhare! Lipar och håller på som värsta barnrumpan!

Fan! Håller man på så så får man väl räkna med att man till slut får tillbaka med samma mynt!

Why is the baby sleeping? Why is he never awake??

‎"Why is sleeping child in the hands of beggars? Have you ever wondered ... "

This article I read a few months ago. Who is the author of, I don't know.
Please read…..

""Near the metro station sits a woman of uncertain age.
Women’s hair
is confused and dirty, her head bowed in grief.

The woman sits on the dirty floor and next to her lies a bag. In that bag
people throw money. On the hands of a woman, asleep, is a two year old baby. He's in a dirty hat and dirty clothes.

“Madonna with baby” - numerous passers-by will donate money. The people of our kind- we always feel sorry for less fortunate. We are ready to give unfortunate people the last shirt, the last penny out of your pocket and never think another issue.
Helping, seems like. “Good job done”...

I walked past a beggar for a month. Did not give any money, as I knew that this is a gang operated scam and money collected by the beggar will be given to whoever controls beggars in the area. Those people own numerous luxury properties and cars.
Oh and beggar also gets something, of course “ A bottle of vodka in the evening and a döner kebab”.
A month later, walking past the beggars, as shock, it suddenly
hit me….
I'm staying at a busy crossing, stared at the baby, dressed as always- dirty track suit. I realized that it
seemed "wrong", finding a child in a dirty underground station from morning to evening.
The baby slept. Never sobbed or screamed, always asleep, burying his face in the knee of a woman who was his MUM.

Do any of you, dear readers, have children? Remember how often they
slept at the age of 1-2-3 years? Hour two, maximum three (not consecutive)
afternoon nap, and again – movement. For the whole month, every day of my
walking in the underground, I've never seen a child awake! I looked
at the tiny little man, with his face buried in the knee of his mother, then at the beggar, and my
suspicion was gradually formed.
– Why he sleeps all the time? I asked, staring at the baby.

The beggar pretended not to hear me. She lowered her eyes and
hid her face in the collar of her shabby jacket. I repeated the question. The woman again
looked up. She looked somewhere behind my back, tired with utter irritation. Her look was similar to the creatures from a different planet.
-F **k off ... her lips murmured.
-Why is he asleep?! I almost cried ...

Behind me someone put his hand on my shoulder. I looked back. A some old man was looking at me disapprovingly:

– What do you want from her? Can’t you see how hard she’s got it in her life… Eh …
He gets some coins from his pocket and throws them in the beggar’s bag.

Beggar made a hand wave of a cross, portraying the face of humility and universal
grief. The guy removed his hand from my shoulder and strolled out of the underground station.
I bet, at home, he will tell how he defended poor, distraught woman from a soulless man in a tube station.

Next day I called a friend. It was a funny man with eyes like olives Romanian nationality. He only managed to complete three and a half years of education. The complete lack of education does not prevent him from moving around the
City streets on very expensive foreign cars and live in a “small” house with countless number of windows and balconies. From my friend I managed to find out that this business, despite the apparent
spontaneity, clearly organized. Its supervised by begging organized crime rings. The children used are in "rent"
from families of alcoholics, or simply stolen.
I needed to get the answer to the question – why is the baby sleeping? And I received it. My friend Gypsy said the phrase, completely ordinary with calm voice that twisted me in shock, just like he was talking about weather report:
-They are on heroin, or vodka ...
I was dumbfounded. "Who is on heroin? Whom – under vodka?! "
He answered
-The Child, so he doesn’t scream. The women will be sitting whole day with him, imagine how he might get bored?

In order to make the baby slept the whole day, it pumped up with vodka or drugs. Of course, children's bodies are not able to cope with such a shock. And children often die. The most terrible thing – sometimes children die
during the "working day". And imaginary mother must hold another dead child on her hands until the evening. These are the rules. And the by passers-by will throw some money in the bag, and believe that they are moral. Helping
"mother alone" …
… The next day I was walking near the same underground station. I stocked up journalistic identity, and was ready for a serious conversation. But the conversation didn't work out. But turned out the following ...
A woman was sitting on the floor and in her hands she was holding a child. I asked her a question about the documents on the child, and, most importantly, where was yesterday's kid, which she simply ignored.
My questions were not ignored by passers-by. I was told that I was out of my mind screaming at poor beggar with a child. All in all, I was escorted out of the tube station in disgrace. One thing remained was to call the police. When police arrived, beggar with the baby disappeared. I stood with a full sense of - “I'm trying to fight windmills”.

When you see in the subway, on the street whether women with children,
begging, think before your hand climb for money. Think about that, if it wasn't for your hundreds of thousands of handouts, the business like this would have died. The business would die and not the children-inflated with vodka or
drugs. Do not look at the sleeping child with affection. See horror… Since you're reading this article, you know now- why the child is sleeping in beggars hands.

P.S.
If you copy this article on your wall or just click "Share", your friends will read it too.
And when you decide again to open your wallet to throw a coin to a beggar, remember that this
charity could cost another child's life.""

En fläkt av parfym

varje gång jag rör mig.

När jag kom in förstod jag inte, varifrån kommer den? Jag stannade upp och doftade....kanske det var från trapphuset? Men jag noterade ingen parfyn i trapphuset...

Så kommer jag in i vardagsrummet, jag sträcker mig efter tangentbordet och då känner jag den igen! En fläkt av parfym!

Jag kan inte lokalisera den! Men den kommer från mig.

Jag kramade en manlig bekant idag på stan....det kan bara vara därifrån! Men hur kan det vara så starkt!

Det är som att ha en man i sin närhet. När jag vet att jag är ensam i min lägenhet....hm...

Då var den dagen över!

Jag pratade med min man igår. Det blev ett samtal som kanske inte handlade så mycket om att samtala, eftersom han ringde precis just när jag höll på att svara på ett viktigt mail som jag dessutom hade missat att jag fått och borde ha svarat på igår.

Ingen fara, han ringde från skype, så det blev ju inte dyrt på det viset.

Medan jag skriver mail och pratar med honom är jag samtidigt inloggad på facebook. Jag ser att jag får ett meddelande på chatten, men bestämmer att kolla det sedan, när mailet är klart. Jag skriver klart, med alla bilagor som ska med, skickar, och kikar sedan vad som händer på chatten.

Det är en enkel alla hjärtansdag hälsning. Jag suckar. Folk envisas med att önska mig glad alla hjärtans dag!, säger jag till min man, Den är inte glad! fortsätter jag frustrerat. ...efter en liten paus, finner jag mig och säger. Det är därför jag inte önskar dej glad alla hjärtans dag.

Han svarar mig direkt. Det är därför han inte heller säger det.

Att vara ifrån varandra en vanlig vardag är ett helvete utan dess like. Man vänjer sig vid vad som helst, man till och med vänjer sig vid att sakna varje dag, varje minut, varje sekund, utan att gå sönder.

Att sedan ha en Valentine på Valentines day som man inte får vara nära, inte krama, inte kyssa.....inte se annat än på skype.... Det är dubbelt värre än att inte ha någon alls! ...skulle det vara för att han var borta just den dagen, då spelar det ju ingen roll....men när han har varit borta i flera dagar än jag har förmåga att räkna i mitt huvud...då hjälper det inte att bli påmind om att idag är den dagen som finns enkoms för den vi älskar.

Missförstå mig rätt nu! Alla ni som har pojkvänner/flickvänner, alla ni som har facebook statusarna fyllda av kärlek så att jag blir grön av avund, ni fyller mitt hjärta med kärlek! För det är så som det ska vara!! Har man en som man älskar, så ska man få dela det med världen, om det är så att man älskar så mycket att man vill att hela världen ska veta! För jag VET hur det är att sakna, så jag vill och önskar att alla andra tar vara på varje minut, varje sekund av den tid som ni får vara tillsammans med den ni älskar! För det är ni värda!

Glad alla Hjärtans Dag

Jag önskar er alla en härlig alla hjärtansdag!!

Själv vill jag bara radera denna dag från jordens yta. Hur ska jag kunna njuta av att "fira" alla hjärtans dag när min man är på andra sidan jordklotet?? ...ja, det känns så....

Men ni som har någon att fira dagen med! Se till att hitta på något speciellt! Fira den bara du och din speciella älskling! Gör något fint, något utöver det vanliga! Och när den 15:de februari kommer, minns att göra varje dag till en alla hjärtans dag! Ta vara på det ni har ♥

Kristen fasta

Jag fick frågan varför jag fastar, och att det inte räknas som riktig fasta om jag inte gör det gör Gud. Men vi har olika religion, så jag svarade att jag är kristen! Så idag har jag kollat upp lite om kristen fasta.

Jag hittade först wikipedia. Och fick veta att fredag är fastedag, för Jesus korsfestes på en fredag. Onsdag är också fastedag för då förråddes Jesus av Judas Iskariot.

Sen har vi den enda fasta jag känner till, den som är nu. Fastan fram till påsk. Den är 40 dagar lång och börjar med 3 dagar fastlags för att sedan börja fasta på askonsdag till påskafton. Alltså, det borde vara idag. Med undantag för söndagar! Så det är fler än 40 dagar kvar till påsk.

Jag har ännu inte kommit på HUR vi ska fasta! Men vi fastar tydligen också i advent. Men om det börjar från första advent vet jag inte, och hur det blir med adventssöndagarna som är söndagar vet jag inte heller!

Det jag har kommit fram till är citerat från wikipedia: Bland annat inom romersk-katolska och de lutherska kyrkorna har man under senare tid betonat att fastetiden är en tid då man kan kämpa mot sina ovanor och erbjuder att fasta i grupp och därmed uppmuntra varandra under fastetiden. Man väljer då själv något man vill avstå ifrån, till exempel: TV-tittande, godis, alkohol och kött, tidningar eller något annat. Meningen är att avstå från något för att vinna något annat. Att vinna tid för sin familj, att få pengar över att ge till de fattiga och så vidare.

Enligt detta koncept så är det många som fastar! Och många som fastar utan att veta om det! Hur många är det inte som har haft Tipaton Tammikuu (Hela januari utan alkohol) och som inte har Herkkuton Helmikuu (hela februari utan sötsaker)??

Att få pengar över att ge till dom fattiga....hur många gånger har jag inte blivit anklagad för att jag hjälper min man, men kanske själv vänder på slantarna ibland för att jag inte får alla pengar att räcka till? Då är det inte för att han får alla mina pengar....det är dyrt med allt papperskrig så de flesta pengarna går faktiskt till Finska staten. ...på något vänster.... Så enligt detta så fastar jag ju titt som tätt utan att veta om det?? Hur kan det vara så?

Sen klickade jag på nästa link och kom till alltombibeln.se. Det var också en spännande sida! Jag kan få allt förklarat för mig, när vi fastar, vad som ligger som grund. T.ex. I bibeln omnämns fastan första gången i 2 Mosebok då Mose blir kvar uppe på Sinai "i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta och dricka" Att vi inte ska fasta för någon annan utan för Gud, men också för oss själva, för att vi ska komma närmare Gud. Sammanfattningsvis kan man alltså säga att för en kristen är fastan inte något man gör av något religiöst tvång, därför att religionen föreskriver det. Men många har upptäckt värdet i att fasta som en del i strävan efter att komma närmare Gud, att söka Guds vilja med sitt liv och för att i ödmjukhet lära sig att ännu tydligare inse att det ytterst är han som ger oss livet och allt som krävs för att vi ska kunna leva.

Om man däremot fastar för att tvinga Gud att göra något för en så är det fel. Ja, men det säger ju sig självt tycker jag! Jag tycker inte att det är rätt att jag ber, eftersom de enda gångerna jag skulle be skulle ju vara när jag behöver något, eftersom jag inte gör det normalt. Folk som ber som en del av sin vardag, de har rätt att be om hjälp när de behöver hjälp.

Men om jag inte hör av mig till en kamrat på flera månader, har jag då rätt att ringa upp denna kamrat när jag är i behov av hjälp?

Tycker citatet: "Ursäkta, jag glömde att jag bara existerar när du behöver mig!" är absolut perfekt!

Är det så att Gud bara existerar när man behöver honom så ska man heller inte be om något när man är i behov av det heller!

Jag tycker inte om att definiera religion. Speciellt inte att definiera min egen. Jag har en tro. Den är baserad på kristendomen, och den har en stark grund. Men be mig inte definiera den, för det ger mig ångest.

Sockervälling

En flicka kommer till dagis med en flaska. Jag plockar den av henne, hjälper henne på med handskarna och sedan får hon gå ut och leka.

Jag tittar på innehållet i flaskan. Är det saft eller är det mjölk? Jag är skeptiskt, förgen på flaskan hjälper ju inte heller. Så jag skruvar av nappen och luktar på innehållet.

Det vänder sig i magen på mig! My lord! Jag tror frukost-shaken ska komma upp! VAD är det? Det luktar som om flaskan inte är tvättad efter att den har haft appelsinsaft i sig och nu är fylld med mjölk!

Jag ber en kollega dofta. Hon nickar, ja, det är sockervälling! Jag står som ett levande frågetecken...ja, den lär innehålla mest socker.

För det första tycker jag att välling hör till åldern ender 1 år...om man ens måste ha det! ....ja, ja, ja, jag ändrar väl åsikt när jag själv får barn.... MEN! Hur ska man få energi och hålla sig mätt på välling baserad på socker? Och vad tänker de som tillverkar den? Vad tänker de som säljer den? För att inte tala om de som köper den?

Jag säger så mycket....jag skulle säkert spy om jag fick det som min frukost.... Och då dricker jag också en shake blandat på pulver och vatten!!

♥ En fin dikt om ADHD ♥

Missförstådd, hånad och skör

du går genom livet och stör.
Koncentrationssvårigheter och DAMP
ger en inre ständig kamp.
Intrycken flödar i aldrig sinande ström.
Trots otaliga försök får du aldrig beröm.

Din attityd kan verka kaxig och tuff.
... Men är din osäkerhets bedrägliga bluff.
Inuti ett vilset barn med ömhetstörst.
Söker bekräftelse när oredan är som störst.
Se min kreativitet och glöd,
istället för att banna mig i min nöd!

När ska andra någonsin förstå
De säger: – Du kan bättre än så
om du bara lägger manken till
och försöker sitta still.
Att just detta är ditt problem,
ger födelsen av detta poem.

Från gryende morgon till slumrande kväll,
Du gör ditt yttersta för att vara snäll.
Din levnadsram behöver vara stram,
din oro lugnas av värmande kram.
Missförstådd, hånad och skör,
Du går genom livet och stör........!!!

Men komihåg att du är du ♥♥♥

The life of Pi

En intressant film....mycket möjligt orsaken till min dröm i natt, där jag verkligen satte ett lejon på plats!

Jag var inte rädd. Det var kanske det som var det märkliga i drömmen. Jag var sårad och blodig, men full av ilska och energi!

Mitt lejon gjorde inte som jag ville! Jag använde alla metoder jag bara kunde. Gick lejonet till attack så slog jag med mitt vapen, en pinne (?) och motade på så vis lejonet bakåt. När jag äntligen hade fått lejonet att retirera så gjorde jag något, jag sjöng eller visslade eller pratade...vilket retade upp lejonet så det gick till attack ännu aggressivare!

Ett lejon är som en katt. Du kan ha full respekt av din katt. Men den kan ändå gå till anfall när den blir arg.

Jag har aldrig hanterat ett lejon, men i min dröm var den som en katt. Och hur vi än ser på det så är lejonet ett kattdjur.

Mitt lejon ville vara den som bestämmer. Men jag visste, att är det så, så är jag förlorad. Det gällde att fortsätta kämpa till sista blodsdroppe.

I mörker ser man ljuset

Jag vaknar.

Förvirrad.

Jag har öppnat ögonen och stirrar upp på det okända.

Jag vet inte var jag är..!

Var är jag?

Jag ligger stilla, låter tankarna återvända.

Långsamt vänder jag huvudet och ser taket, jag ser morgonens första ljusning.

Ett grått skimmer.

Och förstår.

Jag är hemma. I min egen säng.

Var jag har varit i mina drömmar.....det minns jag inte.

Men hemma i min säng var jag i alla fall inte!

Religionsfrihet?

Jag går i bokhandeln. Det är rea och reaböckerna är staplade på bord.

En flicka, 4-5 år går med sin mamma. Mamman undrar vad hon vill ha för en bok. Plötsligt hittar hon en som hon vill ha. Entusiastiskt ropar hon "Mamma, mamma! Den här! Den har vi som spel också!" Boken ser intressant ut med en stor elefant och tilltalande bilder på framsidan.

Mamman vänder sig om, hon suckar och säger nedlåtande "Men det är ju Bibeln!" se ändrar hon tonläge "Har ni det spelet på dagis?"

Vad lär sig barnet? Jo, hon lär sig att Bibeln är ingen bok man ska ägna nån tid eller entusiasm över. Hur vacker och tilltalande den än är, hur enkelt och spännande berättelserna än är formulerade för att tilltala barnen....så kommer flickan alltid att bära med sig den nedlåtande tonen och den tunga sucken som hennes mamma släppte ur sig.

Är det religionsfrihet?

Religionsfrihet är när man får välja vad man vill tro på, vilken religion man vill tillhöra. Religionsfrihet är INTE att ha en nedlåtande syn på sin egen religion!

Hur svarar du DITT barn när DITT barn vill köpa en bok med bibelberättelser? Krossar DU barnets förhoppningar och förväntningar?

Jag lyssnade inte mer, men TROR ni att flickan ville ha den boken mera? ...det tror inte jag....

Islam

Jag hade en dröm. I drömen möter jag motståndare till islam. Och jag kan inte förstå. Varför? Religionerna är ju så lika?

Jag har inte läst min Bibel, jag har inte läst Koranen. Men det är vissa stycken ut Bibeln som jag känner till. En vän bad mig läsa ett stycke ur Koranen. Först motsatte jag mig, för jag gillar inte att prata religion. Men sen tänker jag, hur kan det skada. Jag får den arabiska versionen via hörlurarna, jag får den engelska versionen att läsa på skärmen. Medan jag läser så märker jag att jag känner till stycket han har valt! Hur kan jag känna ingen ett stycke ur Koranen? Jag har aldrig läst Koranen! Jag har aldrig blivit lärd ett enda stycke ur Koranen. Men jag känner igen det, för det har jag fått lära mig ur Gamla Testamentet i vår Bibel. Detta är sant. Detta hände för ca. 6 månader sen.

Detta har jag med mig i drömmen! Jag möter ilska och förklaringar om Jesus! Jag svarar lugnt att de vet att Jesus har funnits, de bara inte tror att han är Guds son, de ser honom som en profet.

Förra veckan, ungefär, spelade jag ett frågespel med en muslimsk vän. Plötsligt får vi en fråga om religion. Kristen religion. Jag kan ingenting om religion! Det intresserar mig inte! Men jag vet att våra religioner är lika, så jag säger till min kompis att hu ska han vara alärt! För spelet handlar om snabbhet, vilket lag som snabbast svarar. Han hör frågan, han hör första ledtråden, och han vet!

Någon förstår inte hur det kan vara så att han som muslim kan svara på en kristen fråga. Men det är för att svaret på den frågan har han lärt sig i Koranen.

Så varför....VARFÖR? ska vi strida sinsemellan?? Visst, de har sina egenheter runt sin religion, slöjor bland annat. Men vi då, vi har ett öppet religiöst samhälle där alla får välja vad de vill....och vad väljer vu? Jo, vi väljer att läma kyrkan, en efter en. Jag känner många som inte hör till kyrkan mera.

Vad är bättre. Att ha en stark tro, eller att känna att den religion vi har växt upp med inte är värd att följa?

Tänk på det nästa gång ni smutskastar Islam. Tänk på att Koranen och Bibeln har delar som är lika! Tänk på att i en familj finns det bröder och systrar som har samma grund, men som inte kommer att tro samma när de växer upp. Lika som Kristendomen och Islam. Gamla Testamentet finns i Koranen, i hur stor utsträckning, det vet jag inte, men i alla fall delar av den. Men vi kom till Jesus, och på Honom tror vi olika.

Vi kommer ingenstans i denna värld om vi inte kan se förbi olikheterna och se likheterna

Double Jeopardy

Min syster gav mig ett filmtips. ...eller egentligen gav hon mig en hel lista.

Ett av dem var Double Jeopardy (en film som hon annars brukar glömma vad heter, så jag ska skriva det här bara därför också!).

Grunden i filmen är väl egentligen att man inte kan bli dömd för samma brott mer än en gång.

Jag vill inte gå in på filmen, för det är inte det jag fastnade för. Det jag fastnade för var en mening på slutet.

Hon sitter i bilen, och hon har aldrig varit så rädd i hela sitt liv. Tänk om hon inte känner igen honom?

Jag relaterar till det! När jag åkte till Nigeria. Jag har aldrig varit så rädd. Inte för landet, inte för att det skulle vara farligt, inte för sjukdomar eller kryp eller kidnappning eller något...jag var rädd för att jag inte skulle känna igen Honey. 9 månader.....9 månader av telefonsamtal och skype....hur kan jag vara säker på att jag ska känna igen honom? Är det ens möjligt?

Mörkhyade har svårt att separera oss vita, vi har svårt att separera de mörka....hur ska jag veta vilken kille som är min?

Jag behövde ju inte oroa mig en sekund. Samma sekund som jag såg honom så visste jag ju! Jag behövde bara se lite av hans hår, en glimt av hans ansikte, hans leende.....och hela jag fylldes av lycka!

Min älskling ♥

Lediga dagarna bara regnar

7 lediga dagar som jag måste ta ut innan april! Det lät som ett omöjligt göromål!! För det ska vara dagar då det inte behövs någon vikarie för mig på jobb...

Jag plockade genast en fredag. Sedan en till fredag + måndag. Så då var jag nere i 4 dagar kvar, och det kändes mera överkomligt!

Kanske inte alltid lätt att lämna mina kolleger i sticket så där...men jag försöker ta ut dagarna när de lagligt får klara sig utan en vikarie. Vad som är lagligt och vad verkligheten säger är inte alltid samma sak dock...

Fyra små barn som kräver full uppmärksamhet helatiden är jobbigt även om man är hela två! Även om lagen säger att jag får ha dessa 4 barn utan någon extra personal. Så på två får man vara 8 barn. Så det beror precis på barnen.

Idag var jag redo att gå på jobb, efter en långhelg på 4 dagar. Jag hade sen tur. Klockan ringer kl.8. Jag funderar en stund om jag ska ta ett träningspass före jobb eller on jag ska snooza lite till...jag snoozar.

Jag stiger upp så att jag har tio minuter tid att fixa mig, för jag bestämmer mig att gå till jobb, så att jag kan ta en långpromenad på hemvägen.

Jag klär på mig halaren när telefonen ringer. Jag får upp telefonen ur fickan och ser att det är min kollega, hinner tänka att jag har kommit ihåg fel arbetstur innan jag fumlar till, svarar och tappar telefonen. Hör henne svara där långt nere på golvet, så jag plockar hastigt upp telefonen och svarar Gómorron utan att avslöja att jag tappat henne på golvet.

Hon meddelar att jag får vara ledig idag också. Jag behövs inte på jobb. Först blir jag alldeles paff! Jag har varit ledig så länge så jag tänkte att snart får de spunk på att jag aldrig är på jobb! Men se icke, de har funderat att jag kanske till och med skulle kunna vara ledig på fredag!

Jag hade tänkt tanken, faktiskt, men sen tänkte jag att jag redan har haft 2 fredagar på raken ledigt, att önska en tredje så kanske är att ta i.

Men vi får se! Det beror på barnantalet.

Nu njuter jag av en oplanerad ledig dag istället för att jobba till kl.16.30!

Ingen ny status...inget nytt inlägg

...ska jag mäta mitt välmående i statusar och ilägg så mår jag inte bra.... Jag brukar alltid updatera min status på fb... Men nu, flyttar jag markören till updatera status...och inser att jag inte vill att någon ska veta vad jag tänker.

Ju mer jag stänger in mina känslor, desto mera rädd blir jag. Rädd att känslorna ska komma ut, komma fram.... så istället äter dom på min insida.

Hur ska jag hitta styrkan? Styrkan att ens leva en dag till utan dej?

En dörr öppnas om natten

Jag pratade med en vän om att hans fru alltid vaknar fast det är så att hon har somnat innan han kommer hem. Jag svarade att så gör nog jag också!

Jag berättade om en insident med mitt ex. Han jobbade på sjön, jag var inte medveten om att han skulle komma hem. Jag ligger och sover när jag hör att dörren öppnas! Jag blir klarvaken!

Det första jag tänker är, "Katterna rymmer!" det andra jag tänker är, var fan ska jag ta vägen? Jag är instängd i vårt sovrum, och jag är klädd för natten, det vill säga inget jag vill möta en okänd inkräktare med. Jag hinner inte längre i mina tankar inna sovrumsdörran slår upp...

...jag gör det första mina instinkter säger åt mig att göra! Jag drar täcket över huvudet och GÖMMER MIG!

Idioti, ren och skär idioti :) Men må så vara, jag tänkte inte, jag reagerade. Och OJ OJ OJ vad mitt ex retade mig för det!

Sen kommer jag på att jag ofta pratar om mitt ex, men det är för att vi har gått igenom så mycket, jag har så många exempel som jag kan dela med mig. Så jag känner att jag faktiskt måste jämna ut det och berätta att jag också vaknade när Honey kom hem mitt i natten.

Det var när han var här. Jag fick inte prata, jag var sjukskriven. Vi var osams om någon löjlig liten småsak. Så fick han ett samtal från sin bror, och av någon anledning blev de osams över telefonen. Jag vet orsaken, men det har inte med mitt inlägg att göra. Så jag kände att det är bäst att han bara går hem till sin bror.

Jag sa/skrev åt honom att han skulle gå hem. Han blev totalt paff, jag förklarade, men jag sa ju såklart inte vad jag hade tänkt, jag delade bara med mig av min ilska över vårt löjliga lilla gräl. Jag gick iväg, lämnade honom kvar. Han följde efter. Jag sa igen åt honom att gå hem. Han följde mig enda till min lägenhet, men det finns en gräns för allt.

Jag var oerhört glad att han inte gav upp. Jag var glad att han följde mig, men jag var förbannad, så det var vad jag visade.

Han gick. Och jag blev totalt förkrossad. Jag ville springa efter honom, be honom stanna...men hur kan jag göra det när jag just hade bett honom gå? Min stolthet tog över. Jag grät och grät och grät. Jag la mig rak lång över sängen och kunde konstatera att jag kommer inte att kunna sova.

Skulle jag messa honom? Nej....jag fick inte prata, så att ringa var inte på tal... Men jag visste att han promenerade, och jag hade cykel. Jag tog beslutet snabbt. Jag rusade ner för trappan, öppnade förrådet och stod som förstenad. Min älskling hade varit tillräckligt smart. Vi delade cykel. Han hade den. Jag insåg att jag aldrig skulle hinna upp honom om jag gick....

Till slut gav jag upp, jag ringde. Jag bad om ursäkt, jag sa att jag förstår om han är arg. Hans svar förvånade mig mer än något annat. Han är inte arg, men om jag inte vill ha honom i lägenheten så är det väl klart att han inte ska vara där!

Logiskt!

Men jag ville inte att han skulle gå! Jag sa det! Jag ville aldrig att han skulle gå, jag sa att jag blev glad när han följde efter. Ingen har någonsin följt mig så.

Han var nästan hemma. Det är en cykeltur på 20 minuter. Jag ville be honom komma tillbaka, men det var sent. Klockan kan ha närmat sig midnatt, kanske till och med över. Jag kunde inte be honom komma tillbaka, det har jag inte rätt att göra. Jag kunde bara sitta i den skit jag hade ställt till med.

Ledsen och förstörd, men ändå glad att ha fått prata med honom och veta att han inte är arg, gick jag upp till mig. Jag kröp ner under täcket och lyckades på något sätt somna.

Plötsligt vaknar jag av att dörren öppnas. Lampan i hallen tänds. Jag tittar förvånat och oförstående. Jag ser min älskling titta på mig när jag ligger i min säng, sen går han in i vardagsrummet. Jag stiger upp och går efter honom.

"Varför kom du tillbaka?" frågar jag

"Vill du att jag ska gå igen?" var det något irriterade svaret.

Nej, absolut inte! Jag vill aldrig att du ska gå igen.

Hans kärlek är så stor, ändå förstår jag fortfarande inte idag varför han kom tillbaka....som jag betedde mig den kvällen så förtjänade jag inte att han kom tillbaka. Jag vet att jag hellre såg att han är arg på mig än att två bröder är arga på varandra. Familjen före allt. Och även om jag förklarade det, så förstår jag inte...

Jag kan inte beskriva hans kärlek i ord. Den är för stor. Den är förs stor för att jag ska kunna förstå den. Hur kan en person som är så liten på denna jord som jag, förtjäna en så stor kärlek, en kärlek som rymmer mer än denna värld?

I detta liv önskar jag mej inget mer, än att få vara tillsammans med min Älskling ♥

Så tar vi den enkla vägen och målar över problemet!

Nu har det kommit en reaktion från skolan på den sexistiska bilden som fanns där och som jag skrev om i ett tidigare inlägg.

Skolan har nu alltså retirerat. De har målat över bilden i fråga.

Varför? Jo, för att det ska bli tyst och lugnt och problemen ska försvinna....

Så om någon våldför sig på mig, lämnar synliga och osynliga märken på min kropp...ska jag byta kläder och gömma alla märken? För då ser ingen problemen. För ingen kan se vad som rör sig i min skalle. Det är osynligt för omvärlden.

Bilden har skapat debatt, inte bara i skolan (ja...absolut inte i skolan, för där bara tiger de och låtsas som ingenting...) utan i hela landet och utanför landets gränser!

Så istället för att ta en givande diskussion om vad bilden betyder och vad den förmedlar, vad som är rätt och fel och vad som är okej beteende gentemot en person av motsatt kön, så väljer skolan att MÅLA ÖVER bilden för att det ska bli SLUT på allt prat!

Jag tror jag ska smälla av!! Anställs bara idioter på vissa skolor??

Och hur de har behandlat henne. Som en skit på skon...först lyssnar de inte på henne, och när hon äntligen blir hörd, ska hon tystas ner och tryckas ner med alla medel.

Skulle det existera hedersmord i detta land så skulle jag kalla detta för hedersmord! Hon har pekat ut skolan för bilden. Så skolan försöker döda hennes själ och kämparglöd.

...tolka det hur du vill....detta är MIN tolkning! Och tolkningen gör mej rent ut sagt förbannad!