Var lite sen idag när jag kom ut till min cykel. Inte så mycket, men någon minut. Såg att vägen direkt utanför var bra, den var skrapad, så jag tänkte att det skulle går bra.
....man tänker så mycket i min ålder! har jag fått veta...
Jag kom ut på vägen....oh....my...god!!! Det gick inte att komma upp på cykelbanan, så jag cyklade en bit längs vägen, sen kom jag till en rondell och insåg att detta går inte. Jag fick kliva av cykeln, leda den över snövallen och fortsätta cykla på cykelvägen. Glömde jag säga att vägen inte var skrapad? Så var inte heller cykelvägen! Inte var det mycket sörja, kanske 2-3 cm, men gud vad svårt att cykla! Cykel ville som inte vara rak, den ville slira åt höger, sen åt vänster, sen åt både höger och vänster....
Att göra något annat än ha full koncentration på vad jag höll på med gick inte! Så att cykla in de försenade minuterna var inte på tal om! Istället fick jag leda cykel så mycket att jag undrade om det egentligen skulle ha varit enklare att lämna den hemma. Jag kom in i en någorlunda bra rytm sen, så det gick långsamt men säkert framåt.
Jag var väl mellan 5-10 minuter sen, men det gjorde inget. Inte idag, det blev inte så stressigt idag. Tur var väl det! Imorgon ska jag starta tidigare! Undra om jag ska gå imorgon eller ta cykeln? Det gick ändå relativt bra hem....
Och jag hölls ju i alla fall på min cykel! Även om jag ledde den mycket och var beredd att hoppa av om den skulle slira.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar