Nigeriabrev

Jag vet vad Nigeriabreven står för, så därför just väljer jag som min rubrik just det.

Jag slutade tidigt från jobbet igår, sedan hämta upp en kompis från jobbet/praktiken och sedan lite häng hemma hos honom. Han flyttade i början av december och jag hade ännu inte varit och sett hans nya lägenhet, så det var riktigt kul!

Sedan via en annan kompis med mat innan jag äntligen kom hem runt kl.21 på kvällen. På väg upp till mig håller jag tummarna hårt hårt hårt för att jag ska hitta ett brev som jag har väntat på i 1½ vecka.

Jag öppnar dörren och där finns ett brev, ett A4 brev, ganka intetsägande, vitt. jag vänder på det, ser mitt namn, försöker se att det faktiskt är rätt avsändare, hittar avsändarens logo stämplad på kuvertet.

Jag går med kläder och allt till vardagsrummet, bestämmer i alla fall att fokusera och tar av mig jackan och hänger upp den innan jag öppnar.

Och där ligger dom! De legaliserade vigselbeviset! Orginalet som jag inte har sett sen jag lämnade Nigeria i oktober!

Nu har vi alltså den lätta biten undan! NU börjar jobbet på riktigt! Ett steg i rätt riktning, många steg kvar att ta.

3½ månad sen jag har sett min man, kramat min man, kyss min man....är det värt det? Varje minut, varje sekund vi är ifrån varandra saknar jag honom och längtar tills dess att jag ska få se honom igen! Krama honom! Kyssa honom! Se honom i ögonen och veta att han älskar mig lika mycket som jag älskar honom!

Ja! Det är värt det! För hittar man The love of my life så kämpar man tills det att man får vara tillsammans för resten av våra liv!