Drömmar

Igår pratade jag med en kompis, och konstaterade att jag inte minns mina drömmar. Idag vaknar jag och minns!


Jag är en liten flicka, en fattig flicka, med långt rufsigt brunt hår. Jag söker efter något att säja för jag behöver pengarna. Jag hittar ett par ringar. De bara ligger där, halft synliga. Jag vet att det är ringar, så jag plockar upp dem. Kanske de kan ge någon slant.

Plötsligt får jag se två män dra ett lass med något liknande tegelstenar. Den ena tappar några varpå de båda stannar och plocka upp dem. Den fattiga flickan, jag, kommer till stängslet som separerar mig från männens arbete. De går längs med en sandgång/-väg med stängsel på båda sidor. Jag ser dem plocka upp och jag ser dem gå vidare. Jag vet att snart kommer det att komma någon annan gående samma väg med liknande lass. Jag håller i stängslet med båda händer och kikar igenom, jag ser att de har glömt två stenar. Jag vet inte om jag flyttar mig eller hur, men plötsligt blänker solen till i stenarna. De blänker! Det spritter till i mig, plötsligt blir jag fullt medveten, jag vet att jag (flickan) tänker "ringarna blänkte inte!" Jag tittar stressat åt båda hållen, inga arbetare på vägen. Grinden som finns i staketet har en hake som man ska dra upp. Den krånglar, jag känner paniken i mej! De kommer snart att komma och mina skatter blir förlorade!

Jag får upp grinden och springer fram till stenarna. Det är guldtackor, OJ vad tunga de är! Jag lyckas gömma båda under min tröja och på något vis lyckas jag ta mej därifrån. På väg därifrån möter jag en kvinna, helt silverfärgad. En sådan där som brukar stå på torget och underhålla för pengar. Jag stannar till. Hon går förbi mej, hon haltar. Bakom henne kommer 2-3 barn och hennes man. Jag förstår att de också är fattiga. Hur ska de kunna försörja sig och barnen om de inte klarar av att gå? De klarar inte av att jobba! Jag minns inte varför mannen inte kunde jobba. Jag tittar på dem när de går och sätter sig på en bänk. De ser ut som att de har tappat allt hopp. Jag går fram till dem. Jag ber dem att uppträda för mej. Först är det som att de ite orkar, men jag ger mej inte! Så småningom börjar de uppträda, de går in i sin roll och de har roligt. Jag skrattar. När de är klara låter jag en av guldtackorna glida ut under tjöjan ifrån. De vägrar ta emot den. Jag ger den igen. De vägrar. Jag går iväg. Då tar pappan tackan och slänger den efter mej. (javisst funderar jag hur han orkar kasta den, för den är tung!) Jag tittar på den och puttar den närmare dem, sen vänder jag om och springer. Om jag bara lämnar den med dem så kommer de troligtvis att ta den.

Men hur ska jag sälja mitt guld. Jag kan inte gå in till en guldsmed med ett helt stycke guld! Jag smiter in i en lagerbygnad. Jag måste ha varit där förut, för jag tittar upp och konstaterar att bästa platsen att gömma mitt guld på är på övre våningen. För att komma dit måste jag klättra upp med en stege och det står en stege redan där jag vill klättra.

Jag klättrar upp och när jag är uppe måste jag förflytta mig från min stege till en annan stege på våningen över som står i 90 graders vinkel med min, Jag grabbar om hörnet, det har ingen list så jag får inget tag. Jag tar i stegen, men den sitter inte fast så jag kan inte hålla i där. Jag försöker och kämpar och plötsligt håller min stege på att tappa balansen och falla bakåt! Jag får panik och lutar mig mot den andra stegen och kämpar för att komma dit, när plötsligt min stege svänger sig 180grader och jag ramlar av på rätt våning. Jag inser att stegen var fel svängd, att den borde vara så som den är nu, för att stå stabilt. Men jag inser också att om jag lämnar den så kommer någon att veta att jag är där uppe, så jag fixar stegen tillbaka så som den var, ostabil och farlig.

Jag går längs med kanten och kommer till ett rum. Mitt mål är att tälja bitar av guldet och sälja flisorna, lite i taget för att inte skapa misstankar.

---

Jag vet inte om jag lyckades, för sedan vaknade jag. Det sista jag gjorde innan jag vaknade var att lossa stenar från ett smycke. Var jag hade fått det ifrån vet jag inte. Det var röda stenar, och de var värdefulla.

Att såna drömmar!!