Jag har en vän, han har en speciell kraft. Tillsammans fungerar vi otroligt bra. Vi kommer så bra överens, samtidigt som vi inte ska vistas allt för länge allt för nära, för då går vi varandra på nerverna, jag tror han går mig mera på nerverna än jag går på hans nerver.
Han har introducerat mig till en värld jag inte visste fanns. Där finns varelser som inte existerar i denna värld. Vi tror inte på dem, helt enkelt. Men de finns. Och jag tror på ett sätt på det. Kanske inte på samma sätt som han, men det finns sanning i det han säger.
Jag har fått lära känna min skydsängel. Inte med namn, inte med handslag. Men som beskrivning. Hon berättade något. Han sa det till mig, men det var ett annat språk, ett språk jag inte kan. Men det är ett språk som finns i min släkt. Långt före min tid.
Ibland känns det som att hon finns där. Precis bakom mig. När jag svänger runt ett hörn så snabbt att jag en sekund hinner se bakom mig. Då ser jag något där, men när jag tittar tillbaka, så finns där inget.
Ibland när jag släcker alla lampor i min lägenhet. Jag går in i ett rum, tänder lampan för att hitta det jag sökte, och går ut. Jag rör mig mycket i totalt mörker. Jag älskar det! Så när jag går ut ur rummet är det ofta det sista rummet som var tänt. Jag kan inte räkna alla de gånger som jag ser ljuset komma bakom mig, det är starkt! Jag inser att jag inte har släckt lampan, så jag vänder mig om.
Och finner rummet i komplett mörker.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar