Att planera

Jag har hört att det är viktigt att planera. Att ha framförhållning!

Oh, den arma framförhållningen! Speciellt när jag jobbade på ett annat daghem. Och HUR jag misslyckades helatiden! För det är min svaga sida, framförhållning.

Men hur ska man kunna ha framförhållning när livet har lärt mig att det inte blir som jag planerar?

Jag planerar att träffa en kompis. Vi får förhinder, det skjuts upp. Jag planerar att åka pulkka med en kompis och hennes 7 åring. Plötsligt så smälter all snö!

Så gör jag det igen! Jag sitter hemma och inser att jag har kommit på var jag får tag på skidor! Jag har inte kollat om det stämmer, men jag har hört. Rykten har ibland en nypa sanning i sig.

Jag hör med en kompis vad han ska göra på eftermiddagen på onsdag. Detta är måndag kväll.

På tisdag blir det milt. Jag svär. Jag kommer till jobbet och får höra att det ska bli regn följande dag! Jag svär lite till....

Onsdagen kommer. Äckligare väder får man väl leta efter! Under lunchen står regnet som SPÖN i backen! Jag tackar min lyckliga stjärna att jag har bil och inte cykel!

Inte en gnutta skidbar snö kvar....så varför ska jag ha framförhållning?? Svara mig det!

Dagen på jobbet idag blev väl bästa på länge, för jag på 5 minuter kom på att jag skulle ändra hela dagens koncept och göra på ett helt annat sätt än jag ursprungligen hade tänkt!

Det är bra att jag har flexibla kolleger som klarar av att jobba på det sätt som jag jobbar. Det krävs en flexibilitet och en förståelse som inte alla har.

Jag trivs oftast bäst i sällskap av killar. Dem klarar jag lättare av att hantera! ...eller om de har lättare att hantera mig...jag vet inte....