Jag kommer i tid. Platsen jag ska besöka är inte mera där den var tidigare, så jag frågar om vägbeskrivning. Får beskrivningen ditåt till korsningen sen vänster sen upp 3 våningar. Jag ser tydligen ut som ett levande frågetecken för hon vill hjälpa och vara tydligare. Var det inte där förr? säger jag och pekar.
Jo, men det har flyttat...jaha, är det skyltat? Frågar jag. Jo det ska det vara. Så jag traskar iväg. Kommer fram, frågar om jag kommit rätt, personen jag hittar tror det. Det är bra att vi tror! Jag går in och frågar om jag kommit rätt.
Ja, det har jag.
Bra, jag sätter mej ner. En person ropas upp. Jag hör inte namnet, men personen i fråga känner tydligen igen sitt namn. Ett annat namn blir uppropat, det är jag. Stiger upp och fäljer med henne, så börjar hon prata....jag känner mig som ett levande frågetecken. Är det säkert att det är mej du vill ha? frågar jag. Hon säger ett namn, nä, det är inte jag, det bara liknar. Jag går tillbaka.
Snart får jag komma rätt. Lite kallprat och sen down to business. Provbitar tas, det är lagom obehagligt. För ett prov används en maskin som ska täckas med skydd, jag ser när hon förbereder och frågar "innehåller den latex?" hon utbrister Shit! Minnet är bra men kort, hon ska genast kolla det. Det råder tvivel så hon använder ett alterativt skydd som fungerar lika bra. Hon ser vad jag redan misstänkt, jag får det bekräftat och förklarat och det verkar vara i sin ordning. Jag förstår vad hon menar och jag känner mig trygg med svaret.
Så kommer vi på något vänster in på att min man befinner sig i ett annat land. Hon frågar om han är därifrån, vilket jag bekräftar. Hon frågar om vi har använt skydd, frågar om jag tagit HIV test, frågar hur det är med hebatit? Påpekar att han faktiskt befinner sig i ett annat land och att det inte är hundra procent säkert att han är trogen. Han kan vara frisk, men han kan få smittan av någon annan.
Ja! Jag är medveten om det! Ja jag håller det i tankarna. Men ska jag gå och fundera på det dag ut och dag in så kommer jag att förgås av svartsjuka, så jag funderar inte på det. Jag kontrade med att han faktiskt är i samma situation! Jag är här utan honom, hur ska han kunna vara säker på att jag är trogen? Till det hade hon inget svar.
När jag är klar får jag telefontid som jag ska hämta från receptionen. Jag går till receptionen, ser på klockan och inser att jag fortfarande har tid! Perfekt! Bara att sköta det här så hinner jag få skjuts!
Går till receptionen. ...ingen där! Jahaaa....jag tänker att de måste ju komma snart. Jag får samtalet, är jag klar. Ja, jag ska bara via receptionen, svarar jag. 5 minuter senare ringer jag ock frågar när han måste åka för att hinna. Några minuter till svarar han. Jag känner mig frustrerad, jag ber honom åka, för det finns ju inga livstecken här. 5 minuter senare börjar jag irriterat söka. Jag ser en dörr där det står PERSONAL på, så jag knackar. Det visar sig vara en toalett....score! Tack och lov ser jag en städerska som kan gå och hämta någon från personalen.
20 minter efter att jag blivit klar är jag äntligen redo att lämna stället! Jag kan säga att jag är inte lycklig att måsta vänta så länge för att få en telefontid! Jag missade min skjuts och måste promenera vad det nu blir 1,5 km för att hämta bilen.
Var har jag då varit? Ja, det tänker jag faktiskt inte skriva ut. För jag vill bli av med min frustration, men jag vill inte hoppa på någon. Det kanske framkommer var jag varit. Men det är inte utskrivet, så må så vara då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar