Jag har aldrig fattat mej på kvinnor. Det hjälper inte att vara kvinna själv, hur en kvinna tänker är för mej fullkomligt ologiskt! Kanske tänker jag också ologiskt?
En sak som jag funderat över många år. Jag matchar bättre med män, det är inte så att jag inte vill ha kvinnliga kompisar. Men av någon anledning så är det få kvinnor som jag klickar med, eller som klickar med mej. Jag har mina raringar! Självklart finns det kvinnor jag vill umgås med! Som jag känner att jag klickar med!
Men ofta trivs jag bättre med manliga vänner. Jag föredrar att umgås med män som är i ett förhållande, eftersom då vet jag var jag har dem. Jag kan lita på dem, eftersom de har en partner. Singelkillar är det lite si som så med, varför vill han dansa med mej? Har han någon baktanke? Jag är tryggare med en kille som jag kan lita på att redan har någon. Speciellt när jag själv är i ett förhållande.
Trots att jag är i ett förhållande så är det många av mina kompisars flickvänner som har svårt med mej. Varenda en har jag pratat med, jag har umgåtts med, och jag har trivts med dem, trots det så är det i första hand killen jag varit kompis med. Och när jag märker att det är något, så försöker jag prata med tjejen, fråga om det är okej att jag umgås med hennes kille. VARENDA en har sagt att det är klart att det är okej! Ändå upplever jag att det inte är okej.
Mitt dilema är, borde jag strunta i att umgås med de människor jag trivs bäst med? Jag bryr mej om dem! Det är därför de är mina vänner! Men om det att jag är vän med dem innebär att de får trubbel med kvinnan de älskar, är det värt det? Borde jag bara umgås med singelkillar? Och i såna fall, ska jag sluta umgås med dem när de får flickvän? Och vad skulle min Honey tycka om det?
Sen skulle jag villa veta, är det MEJ de inte litar på? Eller är det mannen i deras liv de inte litar på? Och VARFÖR?? En annan sak som också bekymrar mej. Jag ÄR kvinna. Hur jag än vänder och vrider på det hör jag till denna ologiska skala. Vad händer om min Honey hittar en kompis som är kvinna? Någon som han trivs otroligt bra med, någon som han kommer att lita på till 100%, som kommer att vara hans bästa vän? Kommer jag då också att ställa till med bekymmer? Kommer jag att förstöra hans vänskap med denna människa bara för att hon råkar vara KVINNA??
Jag hoppas att jag kommer att kunna berätta åt min man och åt hans kompis vad det är som stör mej. Så att jag inte behöver vara orolig i onödan! Jag hoppas också att mina kompisar skulle kunna prata med mej om det är så att det är något som bekymrar dem. Jag har förlorat två killkompisar på grund av svartsjuka. I båda fallen var svartsjukan ogrundad. En killkompis som separerade från sin tjej,också där ogrundat!
Så snälla var ärlig! Mot mej! Mot era partners! Och framför allt MOT ER SJÄLVA!! Berätta om det är något som är på hjärtat. En känsla räcker! Jag vill ha en chans att ändra mej! Jag vill inte vara en orsak till problem! För jag älskar mina vänner! Ni är mitt stora stöd här i livet!
Utan er skulle livet inte vara värt att leva ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar