Negativ

Ibland när jag tänker på min livssituation blir jag bara så negativ. Inte negativ på det viset att jag skulle bli nedstämd, bara negativ på det viset att jag blir arg på min omgivning.

Den som vet vad det gäller förstår vad jag menar. Känner du dej träffad....sluta göra mej arg! Acceptera det val jag (inte) har gjort här i livet! Att jag följer mitt hjärtats röst ska väl inte störa din lilla trånga tillvaro!

...jamen, se här! Nu är jag negativ igen!

Jag vet att jag publicerar allt allt allt, jag pratar och berättar allt allt allt! Har ni märkt att det inte har kommit många updateringar? Det är för att jag fått så mycket negativ kritik för mina updateringar!

"Jamen tänk på vad du skriver!" .... "det pratas om dej på stan..." .... "kan du inte hitta en pojkvän lite närmare ifrån? Det sku va så mycket lättare...!?"

Jaha! Min åsikt är att Mitt liv sku va så mycket lättare om jag fick vara lycklig när jag är lycklig! Och olycklig sen först då allt skitit sig! Varför vara olycklig i förtid? När ska man vara lycklig och man är olycklig i förtid?

Vart har det där omtalade TÅLAMODET tagit vägen? Vad har hänt med MOTGÅNGAR i livet?

Visst! Det är hur lätt som helst att sitta och klaga att ungdomen inte har nåt tålamod, undomen klarar inte av motgångar....för att inte tala om barn i dagens läge!! Men samma människor sitter och säger åt mej att jag ska hitta en anna pojkvän för att det är LÄTTARE?

Sen ska ni inte tro att jag har glömt att jag inte fick säga hejdå till min pojkvän på flygfältet när han åkte hem sista november! Jag är arg, bitter och ledsen! Besviken och sårad! Till den milda grad att jag senast jag förklarade åt en vän om det (på lördag) fick jag säga att jag måste gå, för jag ville inte bryta ihop framför honom.

Det har gått ett år! Ska jag tacka för att ni har gjort mitt liv LÄTTARE?

Vänta bara! Det kommer att komma många negativa inlägg i framtiden! Det närmar sig ett år! Jag blir inte gladare för att det har gått snart 9 månader sen Honey åkte. Tänk! Skulle han ha gjort mej gravid så skulle vårt gemensamma barn snart födas! Hur kul skulle det vara på en skala? Inte bara att föda ett barn ensam, utan bara tanken på att pappan till barnet inte får se sitt barn före....när?? För då ska ju en visumansökan lämnas in, och att behandla det tar vadå....? 9 månader?? Och ansökan får inte lämnas in före det finns ett fysiskt barn! Alltså, jag kan inte lämna in ansökan dagen innan barnet föds, för då finns inte barnet ännu...hur sjukt är det! OM inte reglerna har ändrats...men de ändrades till det striktare efter nyår....så jag tror inte dom lättat på den märkliga regeln....

Ja, jag tackar gudarna att jag inte är gravid! Hur fan skulle jag klara mej då? ...hur skulle det kännas för honom...? Usch! Jag vill inte ens tänka den tanken :(