Idag, 11.2.2012, har jag inlett min fasta. Jag kommer att fasta tills dess att Finska ambassaden ger sin dom. Från och med idag och två veckor framåt kommer jag att fasta, för då borde vi veta något. Sedn beror det på resultatet om jag forstätter min fasta ytterligare 4 veckor, eller om jag avbryter den.
Han har fastat för mig. Nu fastar jag för honom. Eller, jag fastar för oss båda. Jag har ändrat timmarna som jag får äta till på morgonen. Så att jag kan vara med på lunchen på dagis.
Detta gör inte bara att det är lättare för mig att komma genom min arbetsdag, det tar också bort all möjlighet för mig att längra till att min fasta bryts. Jag får inte välja vad jag vill äta, eftersom jag får äta det som serveras, punkt. Jag måste planera mitt matintag så att det passar min förmiddag, vilket gör att jag bryter fastan med vatten, sen tröningspass, sen shake, sen till dagis för min frukostshake, sen blir det lunch, och sen blir det inget mer. Jag behöver alltså få i mig e mål mat och 1½ liter vatten, plus en extra shake efter träning, så jag får se om jag måste trycka i mig tre shakes på morgonen. Eller om jag äter något smått istället innan jag går till jobb för min frukostshake.
För att detta ska lyckas måste jag stiga upp kl. 6 och bryta min fasta då, annars hinner jag inte träna så att jag får i mig en shake efter.
Jag har alltså tagit bort allt jag älskar med fastan, möjligheten att längta till mat, möjligheten att njuta av det jag väljer, för jag får inte välja.
Förra gången jag fastade var ingen pina. Detta känner jag på mig att kommer att vara en pina. Men jag vet varför jag gör det och jag ska kämpa för att lyckas!
Jag är inte religiös, men jag tror på en högre makt. Och finns det någon sannolikhet att fasta kan ge "poäng" så då fastar jag! Jag måste tro på något och göra något konkret annat än bara rulla tummar.
Älskling! Honey! Pray!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar