Jag tycker att du ska komma till Nigeria ♥

Jag är ledsen. Jag har just fått veta att en kompis som har pojkvän i Nigeria har fått avslag på sin ansökan om visum. En ansökan som enligt mej är vattentät! Arbetskontrakt som väntar! Vad kan det finnas för orsak till avslag? Vad har då jag för chans?? Jag har inget kontrakt? Jag har inget fotbollslag som kan bjuda in honom, jag har ingenting!! Jag har en inbjudan som turist!

Jag har dessutom i färskt minne svaret som Honey gav när jag ville att vi skulle söka igen, inte vad han sa, utan hur han formulerade det så att jag missförstod och det gjorde ont. Så ont! Men jag förstår vad han ville ha sagt, och jag förstår att han har rätt. Men det gör inte mindre ont för det!

Jag berättar åt honom vad jag fått veta. Jag är ledsen, besviken, vilsen....jag vet inte vad vi ska göra. Lönar det sig ens att söka turistvisum eller är det att kasta pengarna i sjön? Vad tycker han att vi ska göra? Han svara att för tillfället vet han inte. Jag nöjer mej inte med det. Jag känner mej utan hopp. Jag säger som det är, jag vill inte ge upp, men det känns hopplöst.

Det tar en stund, men så frågar han, vad menar jag med det.

Jag sitter på min sida av datorn, med honom på facebook chat, den enda möjlighet jag har att vara ledsen när jag är ledsen. Ringer jag, hör jag hans röst, då blir jag glad! Det är som att inga sorger existerar! Nu hör jag inte hans röst, jag gråter, jag svarar att jag menar precis det som det står. Finns det alls något hopp att få honom tillbaka? Jag berättar, för första gången, att han på riktigt krossade mitt hopp med sitt svar att söka turistvisum igen. Att jag verkligen inte vet vad jag ska göra eller tänka just nu.....

Det tar en stund, det känns som en evighet, innan han svarar. Jag vet att vad jag skriver kan utvecklas till ett gräl. Jag VET det! Men jag har inget hopp, jag saknar honom för mycket för att låta denna brist på hopp förstöra vad vi har. Jag sätter allt på spel och visar vad jag känner, innerst inne. Den bit som jag gömmer, för att jag vill vara stark...

Till sist kommer hans svar. Han tycker att jag måste komma till Nigeria ♥

Jag tittar på meningen...jag känner värmen, jag känner tårarna komma....jag vågar inte tro att det är sant! Jag vill fråga honom om han verkligen menar det! Men jag vill inte att han ska tro att jag inte till komma... så jag frågar! Men skriver också att jag verkligen vill komma.

Han skriver och påminner mej så att jag är medveten att vi tar en risk.

Jag vill bara skrika!! Jag bryr mej inte om vilka risker Nigeria medför!! Jag vill få honom att förstå hur mycket mycket jag vill komma!! ....han kanske vill få mej att förstå hur mycket mycket han skulle hata om det händer mej något i Nigeria.... så jag låter bli. Jag skriver att jag vet att det innebär en risk att komma till nigeria, men att jag är villig att ta alla risker som innebär att risken att jag aldrig får se honom igen försvinner.

Jag har länge sagt att jag tänker åka till Nigeria. I början var jag ärlig med det. Jag berättade åt allt och alla, hur jag känner, vad jag vill, vad jag tänker. Men nu orkar jag inte strida mot alla trångsynta som verkar bosätta sig på denna planet. Nu vill jag bara glädjas åt det faktum att jag FÅR ÅKA TILL NIGERIA!! ♥ Jag får koncentrera mej på att skaffa alla papper, ansöka om visum, fixa flygbiljetter, och sist men inte minst. Hitta på en lämplig lögn så att jag kan vara ledig från jobbet! Bara min familj kommer att veta när jag åker. En handfull människor vet att jag kommer att åka. De har varit positivt inställda och frågat om jag inte tänker åka dit, så jag tänker inte ljuga för dem.

Min högsta önskan just nu, förutom att få spendera resten av mitt liv med den jag älskar, är att jag skulle få leva ett liv där jag inte behöver ljuga för att få vara lycklig.

Vill du se mej olycklig? Vill du att jag ljuger? Fortsätt då att motarbeta mej!! Då vet jag vem jag kan ta bort från min vänbok, jag tänker inte spendera energi på att försvara mitt val, för jag anser att jag inte har gjort något val. Mitt hjärta har gjort ett val som jag har valt att acceptera. För jag vill verkligen vara lycklig! Jag vill verkligen njuta av att vara kär!

Om kärleken dör, låt den dö. Men jag vill njuta av den så länge den lever! Jag tänker inte döda den!!

(Inlägget är skrivet 8 augusti, ca. 2 veckor efter att konversationen ägt rum)