man inser att vissa saker behöver berättas även om mottagaren inte gillar det.
reaktionen blir som väntat, en inre ilska som lyser igenom så starkt att man ryser inombords.
vad har det med personen att göra? Egentligen inget, men reaktionen var väntad så därför väntade man med att berätta tills senare.
Nu är det senare. Och reaktionen blev som väntat.
vad som inte var väntat var att personens ilska mot det som blev berättat skulle gå ut över andra.
är jag förvånad? Egentligen inte!
men något onödigt eftersom personen inte har någon orak att bli arg eller låta ilskan gå ut över andra!
sen undrar man varför man inte vill säga sanningen från första stund....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar