Sömnlös

Droppen som får bägaren att rinna över!

Ja, den kom igår kväll.

Oviljan att inte villa gå och sova ensam kan hålls i shack, det är absolut inte omöjligt. Det är svårt, det är jobbigt och det är på gränsen till omöjligt. Men jag har lärt mig att ingenting är omöjligt.

Besvikelse och mer väntan utöver det vanliga var det som till slut fyllde bägaren med sista droppen.

Och jag VET att det är inte denna droppe som är orsaken till min reaktion. Orsaken till min reaktion ligger i resten av alla droppar som med tiden har fyllt koppen tills det att den nu är överfull och rinner över.

Jag blir inte bara självdestruktiv, jag blir destruktiv. Så jag lät medvetet bli att berätta till den berörda vad jag kände, jag väntade 4 timmar. Fyra timmar under en natt är långa timmar. Timmar som jag spenderade med att chatta med en kompis som verkligen behövde att jag var vaken och tillgänglig under denna natt! Och känslan att vara behövd lugnade mig avsevärt. Det gjorde också att oviljan att somna ensam byttes till en vilja att vara vaken för min kompis skull. Jag skulle alltså ha kunnat vara mycker mer destruktiv och självdestruktiv, men jag måste vara konstruktiv, för det finns faktiskt vänner med mera konkreta problem än mina ogripbara. Min smärta kan flyttas till framtiden. Hans var närvarande helatiden.

Jag hoppas han kryar på sig och får den hjälp han behöver! Men han är i trygga händer, säger han själv, omgiven av kunnig och empatisk personal på sjukhuset. Jag kan ändå inte låta bli att vara orolig och tänka på honom. ♥

Jag lyckades till slut somna runt 7-8 tiden. Snorig, illamående, och övertrött utan att vara trött. Jag lyckades somna, för då var han också för matt för att fortsätta chatta.

Jag vaknade runt 10 tiden. Outvilad, trött, huvudvärk, snorig, hungrig....Fast jag åt innan jag somnade vid 7.... Kunde inte somna om. Jag är för trött för att orka med mig själv, så jag behöver bara tänka, spelar ingen roll vad jag tänker, är jag glad, gråter jag, är jag ledsen, gråter jag. Om jag bara stannar i detta neutrala vakum som jag just nu befinner mig i så kanske jag klarar mig genom dagen utan problem.

...det är bara det att detta neutrala vakum också liknar ett tillstånd av apati....

Nåja, krävs det tårar och apati för att tömma koppen i alla fall en aning så att det igen ryms några droppar innan jag svämmar över, så då gör jag så!

Frågar du hur jag mår. Svarar jag bra. Frågar du om jag mår bra. Svarar jag nej. Att fundera hur jag mår är för jobbigt. Att svara inte bra....nä, det är för mycket erkännande. Att svara nej är enkelt och sant. Kräver ingen tankeverksamhet. Bara en sanning.

Och ja, jag känner att jag har en förkylning på gång, vilket ökar sannolikheten att detta händer. För jag blir gnällig, tjurig och grinig när jag inte orkar. Brukar vara första symptomen på att något inte är som det ska.