Google +

Jaha, då har jag updaterats till Google + ... ja, så var det med att ha en anonym blogg då! Jag har alltså nu en anonym profil?? Eh...där mitt namn som jag har registrerat min e-mail syns. Men hallåå!!?? Och så får man inte byta namn mer än ett visst antal gånger, för det gör man inte i verkliga livet heller....

Ja, allt är väl helt bra och så, och tur så har jag registrerat min e-mail med Nettan, nog för att jag registrerade det med efternamn, men det lyckades jag få bort innan jag blev informerad om att jag inte får byta namn. Hohh.... Som om det skulle spela någon roll? Varför ska allt vara kopplat till att börja med? Jag har tyckt att det är hur bra som helst, med google, blogger och g-mail kopplat, jag behöver bara logga in en gång. Men nu blev det ju bara jobbigt.

I-landsproblem BIG time! Men varför ska man inte få ha det som man vill? Jaja, så mycket har jag inte att klaga över, jag har gått igenom anonymiteten och den verkar vara så som jag vill ha den. Att jag postar alla mina inlägg på FB tycker jag inte stör min anonymitet, för de som jag har på FB vet ändå vem jag är och jag har så att endast vänner kan se att det är jag som delar mina inlägg. Så jag är anonym för resten av världen. Jag vill inte att alla ska veta vem jag är och var jag bor! Det räcker med att man kan med mycket eller lite efterforskning komma på var jag bor och vem jag är utgående från vad jag skriver.

Samma är när någon kommenterar. Visst, det är roligt när någon sätter ett namn, men jag klagar inte när någon kommenterar med Anonym. Vad skulle det spela för roll? Vill man vara anonym och ändå ha en åsikt så BE MY GUEST! Så länge det inte är kränkande eller hotfullt eller rent ut sagt skräp eller virus.

I dagens värld är vi så exponerade och uppkopplade helatiden. Visst, jag har funderat på möjligheten att blogga från min arbetsplats, i en stängd blogg med lösenord för de berörda, under en annan profil. Bara för att jag har ett jobb där vissa kanske skulle vara itresserad av vad som händer under dagen. Och jag tycker att de har rätt till det. Jag skulle göra detta inte för att jag måste, utan för att jag tycker det är roligt att dela med mig. Jag vet att det skulle sätta press på andra att göra liknande, och det är väl egentligen enda nackdelen. För brinner man inte för det ska man inte tvingas att göra det, tycker ju jag. Vi ger ändå ut massor med information dagligen.

Tänk hur det var när jag var barn. Jag gick ut på morgonen, lekte, tappade bort tiden (ok, det gör jag ändå ännu), min mamma ställde sig på trappan och ropade så att det ekade mellan träden och bergen att det är mat (eller vad hon nu hade för ärende). I dagens läge plockar man upp mobilen och ringer, och gud nåde om personen vi vill nå inte svarar!! Dom vill inte prata med oss!! OJ OJ OJ!!! Vad har vi gjort för fel??

Jamen gud. Kanske personen vi försöker nå har mobilen hemma? Sitter i möte? Har hamnat i en olycka?? Blivit bestulen på sin telefon eller vad som helst... Ringde man under min barndom och ingen svarade så ryckte man på axlarna och försökte pånytt senare, för då var personen i fråga kanske inte inne.

Jag minns hur det var att rusa till telefonen och svara med för och efternamn och inte ha en aning om vem det var som ringde. Idag om det ringer någon med hemligt nummer eller en nummer som inte är sparad så tvekar jag, hur ska jag ens svara?? SKA jag ens svara? Tänk om man hade tänkt så förr.....nä, då var man bara super-exited för att det var någon som ringde.

DET var anonymitet!