Livet är orättvist

Jag har vetat det hela livet. Att om man ska lyckas i livet ska man ha ett jävlar-anamma och en ork att slå ner alla hinder som kommer i ens väg och sätta alla idioter på plats.

Att få ett nej i en ansökan är illa. Men när ansökan i sig betyder hur mycket som helst, på gränsen till allt, då är svaret ett av det viktigaste i livet. Att vänta och längra och hoppas....och så kommer svaret som man fruktat. Ett nej.... Jag minns hur jag kände det för cirka ett år sedan. Jag minns hur luften gick ur mig, hur hela mitt liv rasade samman som ett korthus i full storm. Det var inte som en liten vindpust som irriterande nog fällde något stackars kort, det var som en virvelvind som inte bara blåste ner, utan rev upp och spred allt i vinden, till platser där man aldrig kommer att hitta dem mer. Jag minns hur jag darrade, h ur jag slog det första numret jag kunde komma på....och hur personen i andra ändan var upptagen. Hur jag ringde nästa, som var på jobb....hur jag släpta in insikten sakta för att inte förgås. Hur jag satte meningen i google translate och hoppades att den magiskt skulle översättas till något annat- Hur jag till slut inte kunde vara i min egen lägenhet utan gick ut och ringde till följande som hade möjlighet att prata. Hur mina steg förde mig neråt gatan. Hur jag hamnade på resebyrån och bokade min första resa till Nigeria. En resa som jag aldrig åkte, och som jag aldrig avslutade. Eftersom peronen bakom disken informarade mig, vad jag redan visste, att jag måste ha ett visum för att resa till Nigeria. Eller, han trodde det, jag visste det. Men bara att göra detta lugnade ner mig. Det finns ett andra alternativ.

Fast denna blogg handlar inte om mitt nej. Det handlar om ett annat nej. Ett nej jag inte kommer att länka till. Men känslan av maktlöshet är den samma. Ett beslut som inte är gjort utgående från den enskilda pesonen, utan av människor utan ansikte som vi aldrig kommer att få träffa, vi kommer aldrig att kunna förklara eller ge vår sida. Vi är ett namn på ett papper.

Ibland undrar jag om inte vissa beslut görs på grund av okunskap och rädsla...kanske vissa görs på grund av statistik.... Hur lätt är det inte att säga nej till något man inte vet. "Nej, åk inte till Nigeria! Du kommer att bla bla bla..." men för mig är det "jag kommer att träffa mannen som har vunnit mitt hjärta och som är den andra delen av mitt liv"

Styrka och omgivningens stöd är vad vi behöver för att orka oss upp på fötter, för att orka vidare. Lite jävlar-anamma och ett mittenfinger att visa till alla orättvisor i världen!