En vän sa idag att han inte känner igen mej mera. Jag överreagerar och blir arg för inget.
Är det så konstigt? Mannen jag älskar är på andra sidan jordklotet, fast på grund av några jävla paragrafryttare som tror att han ska stanna i landet illegalt. JAG VILL BARA SKRIKA!!! Skulle han ha velat stanna i landet illegalt så sku han ju hagjort det redan! Han sku vara här tillsmamans med mej och jag sku inte ha behövt sakna honom så mycket som jag gör! Istället ville han göra det som var rätt och resa tillbaka till sitt hemland, för han trodde att han skulle få komma tillbaka till mej snart igen.
Vad lär jag mej av detta? Jo, jag lär mej att det INTE lönar sig att vara ärlig! Tack finska embassaden för den läxan! Skit i lagen och att följa den, för följer man den och är en Good Girl eller Good Boy så är det någon som förbanna ser till att man får lida för det! Är det DET som ni vill att vi ska lära oss??? "Snälla barn väntar och blir utan"??
Ska jag vara ledsen för det då? Han lever! Han mår bra! Så långt som jag vet....jag kan ringa och prata med honom, så länge telefonkontakten fungerar som den ska och inte som igår när jag antingen inte hörde vad han sa eller han inte hörde vad jag sa.....såndant gör att man blir något ledsen....
Jag saknar en person till. En person som har betytt så mycket för mej under en så lång period. Hon har varit som en mormor för mej under så många år. Jag saknar dej, jag vill bara att du ska veta hur mycket du betydde för mej! Jag är glad för alla minnen jag har, för varenda jul jag har fått spendera med dej och din familj! Trots att jag inte längre räknas som en del av din familj så var jag välkommen och älskad. Tack för alla fina år! Tack för att du var du ♥ Vila i frid ♥ Jag vill inte vara ledsen, jag vet att du alltid kommer att finnas i mitt minne, i mitt hjärta, och du kommer alltid att vaka över oss ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar