Jag fastade igår, den korta lilla blogg jag lyckades åstadkomma på kvällen var denna: Dag 1, fasta. Den ger en inblick i hur det kändes de sista två timmarna.
Jag åt och drack alltså sista gången kl.4 på morgonen. Då jag hade väckarklockan att ringa och jag endast vakna för att äta det jag hade valt skulle bli min frukost före dagens början. Det enklaste jag kunde hitta på för att inte störa min sömn, en herbalife måltidsbar. Och ½ l vatten på det. Sen somnade jag gott om.
Att vakna och inte äta frukost har jag inga problem med. Att vakna och minnas att äta frukost, det kämpar jag med. Så det hade jag inga problem med. Jag började med att försöka ringa ambassaden i Nigeria, om lite uppgifter om vårt papperskrig. Såklart kom jag inte fram. Så jag fattade nu vad Honey sa när han ringde dit och ingen svarade. Jag ringde dit och ingen svarade! Ja, så kan det vara. Jag litade nog på att han hade ringt, men jag tyckte det verkade konstigt, nu tycker jag fortfarande att det verkar konstigt, men jag vet.
Mina föräldrar är vana med mina konstiga idéer, så de frågade inte mycket om varför jag valde att fasta en hel dag. Det är mitt beslut och de lägger sig inte i det. Skönt!
Jag konstaterade konsekvenserna av mitt fastande runt 16 tiden, när jag insåg att jag inte hade någon energi! Och när jag menar ingen energi så menar jag inte att jag var sömnig, utan att jag hade problem att hitta kraften att stå upp. Det var en ny känsla! Men jag kunde fortsätta fungera, jag kunde vara social och träffade en kvinna för första gången som jag trots min fasta och frånvaro av energi kunde föra en givande diskussion med!
Jag hade en bakomliggande huvudvärk från morgonen när jag vaknade, och den blev ju absolut inte bättre av att jag varken åt eller drack, så mot kvällen var den riktigt illa. Men det gick bra bara jag satt ner. Eller, de sista två timmarna ville jag helst bara ligga ner, för jag hade ingen energi. Och då kommer jag på att skriva blogg....ja, resultatet blev ju som det blev, för min tankeverksamhet var då verkligen inte på topp!
Vid 8-9 tiden på kvällen ringde jag C och pratade med honom. Jag har diskuterat med honom om reglerna för att fasta. Vilka regler som har fastnat är ju en sak för sig, men jag försöker att följa så bra som möjligt. Att inte svära är väl det mest jobbiga! Men bra träning!! Jag pratade med honom en stund, så berätta jag att jag var hungrig. Han var också hungrig så jag skulle inte prata med honom om att han var hungrig! Jag lät honom hållas och sen då han berätta att han skulle hem och äta svarade jag att jag skulle äta kl.23. Han frågade varför, och jag svarade att jag inte äter idag. Han blev super förvånad! Fastar jag? Ja, det hade han då rakt inte trott att jag skulle göra! Visst, vi hade diskuterat det, jag hade berättat att jag skulle göra det, men han trodde inte att jag skulle förverkliga det. Han sa att nu förstår han varför vår gemensamma vän B kallar mej för Crazy White Woman! Han har inte förstått den fulla innebörden av det förut!
Vi diskuterade lite hur jag skulle bryta fastan, att jag skulle ta det lugnt, inte kasta i mej maten. Börja med nån vätska. Han skulle ringa mej sedan när jag hade brutit fastan och höra hur det gick. Jag visste att han var trött så jag sa att han kan ju ringa sen eller följande dag.
Att bryta fastan gick bra! Jag valde att börja med att ta en halv shake, bara för att få något flytande i magen först. Sedan vatten. Och sen värmde jag upp maten jag skulle äta. Ris och kyckling. Skulle jag inte ha gjort som jag gjorde skulle jag säkert ha börjat må illa. Jag kände av illamåendet redan av min shake, men efter att jag druckit vatten på så blev det bättre. Sen fick magen vänta en stund innan jag åt mat också. Jag var lite orolig att jag skulle börja må illa efter maten, men det gjorde jag inte!
Efter halva matportionen hade jag bestämt mej. Det här VILL jag fullfölja! Visst, under de sista två timmarna ångrade jag mitt beslut, men känslan av att klara av det och känslan av att få mat i sig uppvägde de två timmar jag ångrat. Om jag bara tar det lugnt så kommer det att gå bra! Jag ser fram emot att få fasta under en längre period. Jag skulle gärna fasta med mina kompisar under Ramadan, men då jobbar jag på dagis och jag har ingen riktig orsak att inte äta med barnen. Kanske om jag möter förståelsen att vara borta från barngruppen i slutet av deras Ramadan så kan jag fasta 2 veckor till tillsammans med dem. Eftersom Ramadan är 30 dagar. Då får jag alla 30 dagar fasta, och får avsluta med dem. DET skulle vara kul! Men jag får se hur många barn vi har på sommardagis och när fastan avslutas och sånt. Först ska jag klara av 2 veckor, sen får vi se! Jag börjar på riktigt på fredag! Konstigt nog ser jag fram emot det! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar