Köra i Stockholm

De hade hyrt en bil, C och hans fru L, en stor paketbil! Tydligen den största man får köra med "vanligt" körkort. Jag blev tillfrågad att följa med, eftersom bilen skulle lastas full och köras till en förort av Stockholm och L måste jobba så hon kunde inte följa med. C har nyligen fått sitt körkort så jag skulle köra.

Oh my god! Var min första tanke när jag såg bilen! Jag har aldrig kört en så stor bil! utbrast jag. C tittade på mej, och man kunde läsa i hans ögon att han var orolig att jag skulle backa ur, men har jag lovat att följa med så har jag lovat att följa med! Jag kör!

Jag hade julfest dagen innan, så jag fick ta det lite lugnt. Vi hade tre rätters middag, nu kan jag inte säga vad rätterna hette, men det var något med räkor till förrätt, lambiffar med pressad potatis till varmrätt (och jag nappade hastigt min kollegas biff, eftersom jag såg på hennes ansiktsuttryck redan innan hon sa det att hon inte gillar lamm! Så jag var snabb med att säga att jag ville ha den innan någ annan hann före!) sedan nån tartlett med tobleronemousse till efterrätt. En efterrätt som man nog funderade på var den var, för den var så liten. Något glas vin till det, lite dans, men sen var jag hemma och i säng innan midnatt, så att jag skulle kunna köra följande dag.

Men gud vad jag var nervös! Nervös för att köra bilen, nervös för att det skulle vara halt, och nervös för att köra i rondellen om det skulle vara halt.

Det blev inte kallt, utan fortsatte vara "varmt". Efter att ha kört 1 meter så visste jag att det skulle gå bra. Nog krockade jag med spegeln i ena sidan när vi skulle checka in, men det är speglar som går att vika in, så det var bara att vika ut igen. Fick ett hastigt "akta fönstret!" av C, eftersom han hastigt försökte varna mej för spegeln, men jag funderade bara "Vilket fönster...?"

Det var inga problem att hitta. Vi lastade ur, det blev att möblera runt i ett förråd för att få allt att rymmas, men till slut var vi klara. Vi stannade en stund i förorten innan vi körde tillbaka mot färjan. Vi, han körde tillbaka! Otroligt duktig för att vara första gången han kör i Stockholm och med tanke på att hans körkort inte är så där överdrivet många dagar gammalt! Jag förstår att L är stolt över sin man! Det skulle jag också vara om (när) min man (pojkvän, sambo...välj vilket!) skulle göra något liknande!

Vi åkte via en ICA-butik för att handla och få tiden att gå. Tur så hittade vi också någonstans att äta....eller C hittade någonstans att äta! Jag missade det stället totalt!

Sedan fick jag äntligen prata med min älskling ♥ Vi hade inte pratat i telefon dagen innan eftersom jag skulle på julfest och jag slutade jobba kl15, efter det skulle jag göra mej i ordning och sedan på förfest. Så vi bestämde att jag skulle ringa på lördag. Jag gick med på det, för det är lätt att säga att det är okej när jag fortfarande hade hans röst nära. Jag visste när han skulle vara upptagen och försökte inte ringa då. Jag är medveten om att han sa att han skulle lämna telefonen hemma och av, men jag försökte i alla fall. Inte en gång, inte två gånger....jag tror jag ringde 3 gånger innan jag åkte på julfest, 2 gånger på förfesten och jag vet inte hur många gånger på julfesten....bara för att höra att numret just nu inte är i bruk..... När sången Lady Antebellum -Need You Now spelades fick jag på riktigt kämpa med gråten! Jag var på dansgolvet och sansade med mina kollegor. Jag vet inte om en av dem märkte, men i alla fall tog hon tag i mej och frågade på skoj om det är så man dansar nu för tiden. Fast jag inte gråter kan ögonen rinna... Efter det hade jag ingen feststämning alls kvar. När jag kom var jag jätte på G, jag funderade faktiskt på att jag skulle stanna hela kvällen och sedan bara sova så mycket att jag skulle kunna köra. Men redan efter 11 på kvällen så var jag trött på stället och ville gå hem, tur så var det en av kollegerna som skulle hem tidigt så jag fick skjuts.

"Said I wouldn't call but I lost all control and I need you now" sista gången jag ringde var innan jag gick och la mej lite före midnatt. Aldrig mer att jag godkänner att inte få prata med honom på en hel dag! Never! "I don't know how I can do without..."