fredag 2 december 2011

Hemresa

Jag åker hem över helgen. Skönt att inte behöva sitta i sin lägenhet först lördag söndag och sedan tisdag! Okej, jag hade planer för måndagen men de flyttade jag på. Nästa helg är det julfest! Så det ser jag fram emot!

Jag åker nu inatt och kommer tillbaka på tisdag eftermiddag. Jag hade egentligen tänkt komma tillbaka på tisdag onsdag natt, men sen kom jag på att jag vill ha en julgran! Min pappa odlar julgranar så vi kan säkert komma överens om en dotter-rabatt :) Jag vill ha en RIKTIG julgran! Inte en i plast! Och jag sökte länge förra året.....till sist hittade jag en skabbig gran för 60€ Jamen jag betalar inte 60€ för en skabbig julgran! Skulle den vara fin så skulle jag kunna tänka mej....men jag skulle inte ens ha hämtat hem den gratis från skogen! Så illa var det!


Jag hade tänkt att inte ha nån julgran i år. Jag fick en lillajuls gran och tänkte att det få vara bra med det. Men nu har jag tänkt om. Det skulle passa så bra med en julgran i hörnet av vardagsrummet!

Varför ville jag inte ha nån gran? Ja, för jag hade tänkt åka hem förra helgen (Jamen herregud! Är det inte längre sen än det? Det känns ju som forever!! Hur ska jag överleva 89 dagar till???) och hade då tänkt ta en gran tillbaka. Sen tänkte jag inte åka hem alls mera detta år. Jag har ju sen fått höra att det är klart jag ska åka hem till jul. Men jag bryr väl mej inte om julen...i år alltså. Lite fick jag i alla fall pynta, men det skulle ha varit kul med en julgran också innan han åkte.

Nåja, nästa år! Fast julen vill jag att han ska få vara hemma hos sin familj ♥ Så jag är nog glad att han får vara det! Och februari vill jag att han ska få vara hemma hos sin familj, så jag vill inte att han kommer tillbaka innan dess heller! De som vet vet, och det är en viktig orsak!

Idag har jag inte pratat med honom, för igår när jag ringde var han upptagen, men den person som är viktigast för honom just nu. Det var egentligen hans bror som svarade och sa att han skulle berätta att jag ringt, jag sa att jag inte hade någon brådska alls, han kan ringa när han har tid. Jag visste då bara att han var ute. Så när han ringde tillbaka och vi pratat en stund och så berättade han vad han hade gjort så skickade jag honom tillbaka! Vi har all tid i världen, men denna person har saknat honom i 8 månader, jag har saknat honom i 2 dagar! (TVÅ dagar!?? Men för i helvete det känns ju som hur länge som helst sen han åkte....hjälp mej att tänka positivt! För tiden går ju inte alls snabbt!!)

Tänka positivt...tänka positivt....denna helg kommer att gå snabbt, det vet jag, sen när jag kommer tillbaka är det bara halva veckan kvar sen är det julfest, och med det 3dje advent. Tiden GÅR snabbt! Positivt...positivt...positivt....

Och hoppeligen efter helgen kommer jag att få dekorera granen fint, med ljus och bollar, och glitter! Mys i stugan ♥ Att julmysa utan honom kan inte vara så svårt, jag har ju tränat en hel livstid :) Skulle jag ha julmyst med honom skulle det väl vara svårare!

6 kommentarer:

  1. Du måste hitta på saker att göra. Håll dej sysselsatt så går tiden fortare. Någon ny hobby, eller så...

    SvaraRadera
  2. Ja...sku jag börja med min hobby som jag har igen så skulle det väl vara nåt att göra. Sku borda pyssla julkort. Men det har jag inte ens börjat med, kanske jag kan stressa med det nästa helg? Och pepparkaksbak? Som jag älskar, jag har kokat degen en gång, men 1/4 åt Hippsie upp och resten tog hon med sig när hon åkte tillbaka hem.
    Ju mer jag gör, desto fortare går tiden, men ju mer jag gör, desto mer tid verkar det ha passerat när jag tänker tillbaka.... och det är när jag tänker tillbaka som jag blir ...ja...vad ska jag ens säga!

    SvaraRadera
  3. Det låter ju inte så bra... Vi är tydligen olika så. Jag räknade dagar framåt och höll mej sysselsatt. Dom dagarna som redan är avklarade har jag liksom aldrig ens tänkt på att skulle vara bevärliga...

    SvaraRadera
  4. Ja, så länge jag inte funderar när det var vi gjorde vad, t.ex som nu när det egentligen var som födelsedagsfesten var eller när var det egentligen som han åkte, då kan jag låta bli att tänka på det. Men när jag funderade "Hm...vad gjorde jag förra helgen?" och insåg att det var då som han hade födelsedagsfest, och att den festen kändes som evigheter sen....ja...så blev det jobbigt!

    SvaraRadera
  5. Måste säga att jag nog också tror på att hålla sig sysselsatt, och istället för att tänka bakåt tänka på hur roligt det blir när ni äntligen ses igen (joo, lättare sagt än gjort förstås). Fast det känns jobbigt till en början är jag säker på att tiden börjar gå fortare när du kommer in i dina vanliga rutiner igen, och innan du vet ordet av har 3 månader gått!

    SvaraRadera
  6. Jessi - Jo, jag vet :) Har ju varit med om ett tre månaders långdistansförhållande, men jag har aldrig varit med om att det värker i mej bara för att jag måste vara ifrån den jag älskar :(

    SvaraRadera