Gamer

Jag hade aldrig hört om filmen. Jag var inte med och valde den, utan jag accepterade den som filmval. På bara några sekunder kunde jag konstatera att det är ju som ett spel! Ja, det är det som är poängen, fick jag veta. Det är ett spel, spelat av riktiga människor, MED riktiga människor.

Det är möjligt att betala för att kunna styra en annan människa. Men det är också möjligt att välja att bli styrd av någon annan. Fångar kan användas i krigsspel där idén är att döda motståndaren.

Båda spelarna är människor. Levande människor. Styrda av en annan levande människa.

Men det finns ett sätt att lura spelet. Det finns ett sätt att ta sig ut....

En annorlunda film, som jag helt ärligt måste säga att jag inte riktigt har förstått. Jag måste nog se om den för att se vad det är jag har missat. Fortfarande en film jag tycker att jag skulle kunna se om.

Ja, filmen har inslag av det faktum att spelaren och karaktären inte behöver ha någon likhet. Den kvinnliga huvudpersonen är styrd av en överdrivet fet kåt man. Riktigt äcklande inblick i hur anonym man kan vara i dagens social närverk online....

Wanted

Oj vad längesen jag sett den här. När jag fick som förslag att vi skulle se den tillsammans med frågan om jag hade sett den blev svaret, kanske. Efter bara några minuter in i filmen förstod jag att jag hade sett den. Några minuter till och jag kom ihåg stotyn och twisten! Den är bra!

Jag gillar tanken att inget är omöjligt, inte ens att skjuta runt objekt.

Wesley är en utabetad kontors arbetare i ett värdelöst förhållande. En seriöst irriterande chef. Han lider av panikattacker där världen tycks röra sig i slowmotion.

Hans pappa har tillhört ett hemöigt samfund, eller vad jag ska kalla det, men nu har han blivit dödad, och mördaren är nu ute efter honom. Tillsammans med de övriga medlemmarna i samfundet tränas han i att döda, så att han så småningom ska klara av att döda mannen som dödade hans far,

Varför titeln är wanted kan jag inte förstå. Det säger inget om själva handligen.Tycket jag.

Snabb snabbare snabbast!

Mycket sällan händer att jag vaknar före larmet ringer. Idag var en sådan dag. Jag vaknar och är pigg. Jag vet att jag inte har något att göra på morgonen, annat än morgontoalett och frukost. Så jag orkar inte stiga upp.

Till slut blir jag ändå hungrig så jag stiger upp, fixar frukostshake, dricker den. Borstar tänder. Sedan kryper jag ner i sängen för en stunds vila innan jag ska på jobb. För säkerhetsskull sätter jag larmet på 6.40, då behöv jag inte stressa till jobb, tänker jag.

Jag ligger och funderar, filosoferar, blundar...plötsligt blir jag medveten om ett ljud. Som att jag fått meddelande. Jag tar upp telefonen och tycker mig se en hundradels av en sekund bollen som betyder facebook meddelande. Sen slår skärmen svart och jag trycker igång ljuset igen. Inget meddelande. Vad konstigt! Men jag brukar ha dom där "100% säkert" stunderna då jag tror jag får meddelande eller att det ringer så jag bryr mig inte nämnvärt. Istället kollar jag hastigt uppe i högra hörnet för att bektäfta att larmet är på. 

Jag lägger ifrån telefonen. Hjärnan jobbar med halvfart. Plötsligt inser jag att larm-symbolen inte var där! Jag tar upp telefonen. Mina ögon ser siffrorna .23. Det tar en hundradelssekund till innan min hjärna kopplar 07.23!! FUUUCK! Jag flyger ur sängen, tackar högre makter att jag inte började 07.00 och att vad det bu än var som väckte mig faktiskt gjorde det!

Kläderna ligger klart bredvid sängen. Jag klär mej med full fart, sockorna i handen och full fart ut för trappan! Ut med cykeln och iväg!

07.29 låser jag min cykel! Jag måste väl kalla det rekord! Vad är det till jobbet...1-1,5km? Men jag var i tid! Jag började jobba kl.07.30.

Looper

Varför kan man aldrig bli positivt överraskad?  Looper, jag snubblade över titeln i misstag. Att folk blir tillbsakaskickade i tiden för att bli dödade lät intressant. Det lät som terminator-aktigt, aktion, skjuta, jaga! 

Och vad går det ut på? Jo, de skickas tillbaka på en utsatt tid, på en utsatt plats, med bakbundna händer och huva över huvudet. Spääääännnande.....

Ja, kan det bli värre? Att meningslöst jaga sig själv...

Storyn i sig låter bra. Men det var storyn det. Otroligt tråkig film. Urk!

Röster från andra sidan

Storyn låter skitbra! Ett par vars dotter dött i en drunkningsolycka försöker varna sina föräldrar från andra sidan.

De har flyttat till Venedig. Han för att jobba och hon för att glömma. Där träffar de en synsk kvinna som berättar att deras dotter vill att de ska lämna Venedig. Samtidigt som en figur klädd i röd regnrock dyker upp. Dottern drunknade i röd regnrock.

Storyn låter bra. Den låter lagom rysande, lagom skämmande, lagom vettig.

Direkt när jag sätter igång filmen inser jag att den är gjord på -70 talet. Efter kontroll vet jag att det rör sig om 1973. Nå, jag bestämmer mig för att ge den en chans.

Det är en trög film som inte ger någon form av rysningar före riktigt i slutet av filmen. Då är det så att hjärtat bankar, fram tills att man borde bli rädd....då förstör filmen all spänning som bygts upp genom att brutalt frånta tittaren all skräck.

Helt sanslöst värdelös film! Kanske bra på sin tid. Men någon thriller kallar jag det inte.

Att ge telefonförsäljare en chans

Det ringde en kvinna till mig. Med rikssvensk brytning, eller om det var helt klart dialekt, jag funderade inte så noga. Min hjärna registrerade ganska snabbt att det var en försäljare, trots att hon pratade långsamt. Vilket är ovanligt för försäljare. Jag sa att jag var upptagen så hon sa att hon ska ringa igen senare.

Någon dag senare. Jag har glömt bort försäljaren. Hon ringer igen. Samma långsamma prat, samma brytning/dialekt, och frågan om jag har mer tid nu. "Mmm" svarar jag, och inser att hon troligen inte kommer att ge upp. Så hon börjar förklara, hon funderar över min elektricitet, om jag skulle vara intresserad av att byta. Egentligen är jag inte det. Visst, det är en relativt hög elräkning jag har, men att byta till nåt som kommer via en telefonförsäljare är väl något jag inte hade tänkt mig.

Så frågar hon varifrån jag får min el. Jag konstaterar att jag inte vet. Elen följde med när jag flyttade in. Jag har inte skrivit på något. Hon blir helt ställd! Ja, då är det ju lite svårt att byta el om det är så att mitt namn inte står på kontraktet.

Istället skulle hon försöka komma i kontakt med den person som borde stå på kontraktet, alltså ägaren till lägenheten. Hon tackade för sig och vi la på.

Ja, hon ringer ju i alla fall inte mig flera gånger! Sen ringer hon knappast någon annan som bor i hyreshus heller.

Nåja, en telefonförsäljare mindre!

Fast jag är ganska skonad från dom. Undra om jag har funnits/finns på nån svarta lista eller nåt...?

Att bli bestulen på sin identitet

Eller vad jag ska kalla det.

En vänförfrågan skickades till min man. Jag visste inte om det. Jag varnade honom appropå att en kompis lagt upp på facebook att det har förekommit vänförfrågningar i hans namn, med en annan profil än hans egen. Eftersom han och min man är nära sa jag det helt appropå.

På det svara min man, han har fått en vänförfrågan av mig dagen innan. ... jag trodde jag skulle sätta i halsen! Du har fått en vänförfrågan av VEM? Han upprepade, och denna gången hörde jag honom tydligt, han hade fått en vänförfrågan av MEJ!!

Ja, man kunde inte föra en vettig diskussion med mej efter det. Jag hade tankarna någon annanstans. Min bild hade använts! Usch! Jag blockade genast alla bilder, så från och med nu kan endast vänner se mina profilbilder. Alla andra är gömda. Jag meddelade facebook att någon använder mitt namn.

Nog om det.

I helgen var jag i Sverige. Min man visste om det. Ändå ringer han..? Jag är utomlands, han är utomlands...även om han är hemma i sitt land förstås och inte utomlands. Men i alla fall, det blir ett utlandssamtal till Finland som sedan blir ett utlandssamtal till Sverige för mej. Jag svarade inte utan skickade ett meddelande. Hade han glömt att jag inte är hemma?

Nej, det hade han inte. MEN, jag hade skickat en vänförfrågan åt honom samma dag. VAD?? Jag blev lite irriterad på att han hade ignorerat vänförfrågan och inte anmält personen.... Men sedan påstår han att den var skickad från min profil...men....det är ju omöjligt?!! Han fortsätter att påstå att det kommer från min profil, så jag vill logga in på min facebook bara för att veta om jag kan eller om jag har förlorat kontrollen över mitt konto. Efter mycket internet-låååångsamt så kommer jag äntligen in. Han konstaterar att han ser mej, jag konstaterar att hur kan han veta att det är jag och ingen annan? Nä, det bara vet han.Gulle!

Jag konstaterar att det inte är så mycket mer jag kan göra före jag är hemma. Dessutom ska jag bara hem och svänga och sen på jobb.Att en vänförfrågan har skickats är forfarande äckligt, men det stör inte lika mycket.

Jag jobbar natten och på morgonen vaknar jag. ...såklart... sedan loggar jag in på facebook och bestämmer att jag ska gömma mina vänner så att vem det än är som skickar vänförfrågningar i mitt namn inte ska veta vilka mina vänner är. Jag går in på säkerhet och privat och vad det nu heter. Kollar hur man ska få facebook mera säkert. Sedan ska jag byta mitt lösenord. Så hittar jag en flik, aktiva sessioner. Jag klckar på den. Jag är aktiv på 3. Första är min dator, hemma i min hemstad. Den andra är min I-phone, hemma i min hemstad. Den tredje är London....LONDON!?? Jag har aldrig varit i London! Förutom när jag mellanlanda där när jag skulle till...vart det nu var, Canada kanske. Då hade jag inte ens facebook, så det kan inte ha varit öppet sen dess! Jag tänker inte, jag tittar inte, jag avbryter aktiviteten! Sedan funderar jag, när har den startats? ...lite sent att tänka det då....

Efter det byter jag fort som fan lösenord.

Men vad är det för vits att jag gömmer mina vänner om personen som stjäl min identitet är inloggad på mitt konto?? Han/Hon kan ha tagit all information....namn.....relationer.....bilder.....bilder.....faaaan! Jag har bilder som bara jag ser, för de är inte för andra.....

Jaja, jag kan inte göra något åt det nu. Många album har raderats idag. För om det händer en gång så kan det hända en gång till!

Så alla ni där ute. Se till att inte förvara något viktigt och värdefullt på era internetkonton, vilka som helst! Och se för F-A-N till att ha de bästa lösenordet ni kan komma på! Helst ett sånt så att ni själva har svårigheter att komma ihåg det.