tisdag 23 juli 2013

Att ge telefonförsäljare en chans

Det ringde en kvinna till mig. Med rikssvensk brytning, eller om det var helt klart dialekt, jag funderade inte så noga. Min hjärna registrerade ganska snabbt att det var en försäljare, trots att hon pratade långsamt. Vilket är ovanligt för försäljare. Jag sa att jag var upptagen så hon sa att hon ska ringa igen senare.

Någon dag senare. Jag har glömt bort försäljaren. Hon ringer igen. Samma långsamma prat, samma brytning/dialekt, och frågan om jag har mer tid nu. "Mmm" svarar jag, och inser att hon troligen inte kommer att ge upp. Så hon börjar förklara, hon funderar över min elektricitet, om jag skulle vara intresserad av att byta. Egentligen är jag inte det. Visst, det är en relativt hög elräkning jag har, men att byta till nåt som kommer via en telefonförsäljare är väl något jag inte hade tänkt mig.

Så frågar hon varifrån jag får min el. Jag konstaterar att jag inte vet. Elen följde med när jag flyttade in. Jag har inte skrivit på något. Hon blir helt ställd! Ja, då är det ju lite svårt att byta el om det är så att mitt namn inte står på kontraktet.

Istället skulle hon försöka komma i kontakt med den person som borde stå på kontraktet, alltså ägaren till lägenheten. Hon tackade för sig och vi la på.

Ja, hon ringer ju i alla fall inte mig flera gånger! Sen ringer hon knappast någon annan som bor i hyreshus heller.

Nåja, en telefonförsäljare mindre!

Fast jag är ganska skonad från dom. Undra om jag har funnits/finns på nån svarta lista eller nåt...?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar