I know I can fly!!

Min syster är här över veckoslutet. Jag vet att hon skulle komma med dagsfärjan, så jag bad att få sluta tidigare från jobb. Jag hade övertid att ta ut och det fungerade att ta ut den. Så jag gick tidigare. Ringde syster yster och hon var fortfarande vid hamnen.

Jag satte mej på cykel och cyklade ner mot hamnen. Nerförbacke! Härligt med fart! Jag pratade i telefonen med yster när jag noterade att det kommer en lastbil från vänster!!

Snabbt som ögat bromsar jag! Sen flyger jag!

Över styret med cykel efter mej!

Jag tar emot mej med händerna, landar snyggt och ser lastbilen dundra förbi. Inser chockat att den inte ens saktat ner....sen kollar jag på telefonen och inser att yster är kvar på tråden. Jag upptar konversationen som om inget har hänt, men hon har tydligen lagt på.

En bil stannar nära mej och frågar hur det gick! Det gick bra, svarade jag. Han påstod att det inte såg bra ut!  Bussen bakom stannar också, chauffören kliver ut och frågar hur det gick! Jag svarar samma, det gick bra! Säkert? frågar han. Jo svarar jag! Jag har redan tittat på mina händer och konstaterat att även om de bränner så har de inte ett sår! Mitt knä gör ont, men det nämner jag inte.

En välmändande, säkert chockad dam rusar ut från bussen och meddelar åt mej att jag måste stanna och leda cykel över vägen....jaha, stannade jag inte va?? Jag informerade henne om att jag inte var påväg över, en liten lögn, men jag hade missbedömt min hastighet och avståndet till vägen, så jag hade faktiskt tänkt stanna.

Tyvärr var det ingen som filmade! Och yster såg heller inte mitt fall! Så något bildbevis har jag inte. Men mina handbromsar fungerar perfekt ;)

Sen kan jag konstatera att även om jag har ett skrubbsår på knät, så skulle jag ha kunnat skrapa upp händerna rejält, telefonen är hel även om jag höll den i handen, fråga inte hur. Och tanken som susade genom huvudet när jag flög över styret var att jag var för nära lastbilen! Jag kommer att landa framför den! Så det kunde ha gått illa! Jag tackar min lyckliga stjärna att det gick så bra som det gick :)

Att sova

...är underskattat!

5 timmar sömn natten till idag.....5 timmar sömn natten till igår.....för att inte tala om att jag faktiskt inte sovit så länge överhuvudtaget under majoriteten av sommaren!

...till slut får man betala priset!

Jävlar vilken huvudvärk! Och ingen energi!

NU är det bara att sova! Godnatt!

Gluggen

Ålandstidningen 28 augusti 2012. Jessica Pettersson

Nya sängkamrater

Jag älskar att gå till sängs med en helt ny förmåga! Att få upplevahäftiga äventyr med färska bekantskaper är, för det mesta, helt fantastiskt.
Men det gäller för dem att fånga mitt intresse ganska direkt, jag håller inte ut speciellt länge om det hela verkar bli torftigt och trist, kan vara rätt så kräsen. Det har faktiskt hänt att jag avbrutit mitt i och gett fan i allt och somnat istället. Kanske försöker jag börja om igen nästa kväll men om jag märker att mina tankar vandrar iväg på annar håll så gör jag mig av med eländet. Man ska inte slösa tid och energi på meningslösheter.
Ibland kan det vara någon som en vän har talat vitt och brett om som jag också vill ha, men mest spännande är ändå att slumpmässigt ta hem en totalt okänd.

Av en färgstark förväntar jag mig ofta lite mer, men många gånger är det ändå de trista och intetsägande som överraskar mest. För utseendet betyder självklart en hel del. Och eftersom mode och trender utsidan brukar jag föredra de maskerade för att försöka hålla mig neutral. Den så viktiga baksidan däremot, den har jag lärt mig att inte alls lita på, den kan sannerligen luras och vilseleda.
Man eller kvinna, ung eller gallal, det spelar ingen roll. Men jag tycker att kvinnor är bättre på detaljerade inledningar medan män ofta får till ett snyggare resultat. Det gäller inte alla såklart - stil, finess och känsla för brutaliteter är var och en unikt.

När jag hittar en ny favorit slukar jag vederbörande fullständigt. Jag förummar hus och hem, vänner och familj, glömmer både tvätta och kamma mig. Vill inte missa en endaste minut.
Känlan att ta den okända i handen och kryta ner mellan lakanen är hisnande. Det pirrar i magen, pulsen ökar, vad ska jag snart få vara med om? Jag stryker lätt handen över ryggen, öppnar varsamt, och börjar läsa: Kapitel 1 ...

Fantastisk glugg! Jag säger då det! Vissteligen förstod jag att det inte handlade om det som man (i alla fall jag) först tänkte på, men jag kom inte på vad det handlade om innan det självklara avslöjades på slutet!

Jag vill dela med mej!

♥

Hur kan det komma sig att jag har blivit välsignad med världens bästa vänner? För att inte tala om att jag har universums bästa pojkvän? ♥

Och inte att förglömma mitt ex! Idag sa han en sak till mej som jag aldrig trodde att ett ex skulle säga!  Jag, som annars publicerar allt till allas lust och leda, kommer att göra som alla säger åt mej att göra, och låta bli att publicera allt!!

Så jag bara säger det! Jag har världens bästa ex! Vad du sa till mej idag gör mej så glad! Det betyder så mycket för mej Tack! ♥

Negativ

Ibland när jag tänker på min livssituation blir jag bara så negativ. Inte negativ på det viset att jag skulle bli nedstämd, bara negativ på det viset att jag blir arg på min omgivning.

Den som vet vad det gäller förstår vad jag menar. Känner du dej träffad....sluta göra mej arg! Acceptera det val jag (inte) har gjort här i livet! Att jag följer mitt hjärtats röst ska väl inte störa din lilla trånga tillvaro!

...jamen, se här! Nu är jag negativ igen!

Jag vet att jag publicerar allt allt allt, jag pratar och berättar allt allt allt! Har ni märkt att det inte har kommit många updateringar? Det är för att jag fått så mycket negativ kritik för mina updateringar!

"Jamen tänk på vad du skriver!" .... "det pratas om dej på stan..." .... "kan du inte hitta en pojkvän lite närmare ifrån? Det sku va så mycket lättare...!?"

Jaha! Min åsikt är att Mitt liv sku va så mycket lättare om jag fick vara lycklig när jag är lycklig! Och olycklig sen först då allt skitit sig! Varför vara olycklig i förtid? När ska man vara lycklig och man är olycklig i förtid?

Vart har det där omtalade TÅLAMODET tagit vägen? Vad har hänt med MOTGÅNGAR i livet?

Visst! Det är hur lätt som helst att sitta och klaga att ungdomen inte har nåt tålamod, undomen klarar inte av motgångar....för att inte tala om barn i dagens läge!! Men samma människor sitter och säger åt mej att jag ska hitta en anna pojkvän för att det är LÄTTARE?

Sen ska ni inte tro att jag har glömt att jag inte fick säga hejdå till min pojkvän på flygfältet när han åkte hem sista november! Jag är arg, bitter och ledsen! Besviken och sårad! Till den milda grad att jag senast jag förklarade åt en vän om det (på lördag) fick jag säga att jag måste gå, för jag ville inte bryta ihop framför honom.

Det har gått ett år! Ska jag tacka för att ni har gjort mitt liv LÄTTARE?

Vänta bara! Det kommer att komma många negativa inlägg i framtiden! Det närmar sig ett år! Jag blir inte gladare för att det har gått snart 9 månader sen Honey åkte. Tänk! Skulle han ha gjort mej gravid så skulle vårt gemensamma barn snart födas! Hur kul skulle det vara på en skala? Inte bara att föda ett barn ensam, utan bara tanken på att pappan till barnet inte får se sitt barn före....när?? För då ska ju en visumansökan lämnas in, och att behandla det tar vadå....? 9 månader?? Och ansökan får inte lämnas in före det finns ett fysiskt barn! Alltså, jag kan inte lämna in ansökan dagen innan barnet föds, för då finns inte barnet ännu...hur sjukt är det! OM inte reglerna har ändrats...men de ändrades till det striktare efter nyår....så jag tror inte dom lättat på den märkliga regeln....

Ja, jag tackar gudarna att jag inte är gravid! Hur fan skulle jag klara mej då? ...hur skulle det kännas för honom...? Usch! Jag vill inte ens tänka den tanken :(

Svartingar?

Det blev en hel del dansande ikväll!! Wow! Min kropp kommer verkligen att påminna mej om att jag lever imorgon! Men kul var det! Fantastiskt kul!!

På nattklubben mötte jag en kille, som bara stannade mej och frågade om drinktips, jag ignorerade honom och sa att jag brukar beställa nåt gott, så jag har inga tips. Han frågade vad jag ska göra nu, jag svarade att jag ska söka min vän, så gick jag.

En stund senare, samma kille, vill bjuda mej på en drink och frågar vad jag vill ha. Jag säger nej tack, ignorerar honom igen.

Plötsligt är han där igen, men två drinkar. Han ger den ena till mej, jag tar tveksamt emot den och frågar vad det är. Han hör mej inte utan frågar vem jag är ute med. Jag pekar på mina kompisar som sitter i bordet intill.

"Är du här med dom där svartingarna?" frågar han

Det tar säkert en sekund som jag är alldeles mållös...sen tar jag hans hand, trycker drinken tillbaka i den och meddelar "För det där får du den tillbaka!" sen vänder jag ryggen åt honom och går.

Arbeta och få pengar

Jag har en ordinarietjänst, och så har jag ett extra jobb. Utöver detta så har jag herbalife, som är en hobby. Jag använder produkterna själv, och jag säljer om någon vill köpa. Men någon stor vinst gör jag inte. Inte så att jag kommer över någon skattegräns i alla fall....ännu! UTÖVER detta så hjälper jag till vid en grill! Oftast bara för att jag hänger där med ägarna, men ibland, som idag, så har jag faktiskt inplanerat att jag ska jobba. Så först ska jag jobba på min ordinarie arbetsplats, från 9.30 till 16.30, sen ska jag lösa ut ett paket, vilket kommer att bli spännande, jag har inte fått nån ankomstavi, men jag vet att paketet har kommit fram redan i måndags. Nu är det fredag. Nå, håll tummarna! Jag har väntat på paketet sen i fredags! Och började söka det på onsdagen, rinde dit på torsdagen och fick ankomstnumret så att jag kan betala momsen på det. NU gäller det bara att övertala dom att jag ska få det också! Nå, det löser sig säkert! Det är bara det att jag ska vara på mitt andra jobb kl.17.00. Så på en halvtimme ska jag sluta från ett jobb, lösa ut ett paket, köra hem det, bära upp det, lämna tillbaka bilen OCH cykla genom hela stan så att jag kommer på jobb!

Jag önskar mej själv all lycka! Tror jag ska meddela min "chef" att jag kommer att bli försenad :p ....nå, jobbar jag för honom så är han väl min chef, så strunta i hartassarna runt! Jag ska jobba till kl.22.00 eller till kl.24.00, OM jag behövs. Jag kommer väl troligtvis inte därifrån i alla fall efter att jag slutat. Om jag känner mej rätt, så det blir säkert till midnatt!

Nå, vi får se! Nu ska jag i alla fall göra mej klar för mitt ordinariejobb! Det jobb jag sist och slutligen prioriterar! Ha en bra fredag!!!