För ett ögonblick. Alla papper är klara. Alla fotokopior är tagna. Alla mail är utprintade. Bara ett fotografi kvar att ta.
Resekostnaderna räknade. Pengarna skickade. Kontot är tömt och pengar har lånats. Pengar som är skyldiga till mig har inte betalats så jag behövde låna den summa som jag sedan ska få imorgon.
Stressen över pengarna är över. De är utreknat, jag har det som behövs. Osäkerheten över resan har lagt sig, det fixade Honey, med att säga att han är redo, han känner sig redo!
Men nu ska jag njuta av min sinnesfrid!
Sen ska jag börja fylla i papper för stadie två.
Det gäller att ligga steget före. Helst tre steg före, så att takten inte stannar av på grund av smärre motgångar!
lördag 7 december 2013
fredag 6 december 2013
Åh älskade vän!!
Som ställer upp i vått och torrt! Som inte frågar varför? Som bara accepterar att finnas där, på utsatt tid, för att ta emot det svar som jag kommer att få, som jag inte vågar berätta att jag väntar på.
Bara att säga, du, jag ringer om 3 veckor ifall du behöver hålla mig flytande! Han svara va? och jag säger att jag inte vill säga mera. Han säger att han har sina aningar, men att han inte tänker säga något.
Jag kan känna mig trygg. I min värld fylld av otrygghet med inget som är säkert, kan jag i alla fall ringa en person som inte vill veta varför.
TACK!!
(februari 2013)
Bara att säga, du, jag ringer om 3 veckor ifall du behöver hålla mig flytande! Han svara va? och jag säger att jag inte vill säga mera. Han säger att han har sina aningar, men att han inte tänker säga något.
Jag kan känna mig trygg. I min värld fylld av otrygghet med inget som är säkert, kan jag i alla fall ringa en person som inte vill veta varför.
TACK!!
(februari 2013)
torsdag 5 december 2013
Steg ett
Söka informationen på nätet. Vad ska vara med i en ansökan? Vilka blanketter ska fyllas i? Vilka papper behövs?
Vad ska vi söka?Vad är vårat motiv? Vilka papper behövs för att uppfylla kraven till det visum vi ansöker?
Det är en jungel!
Först ska ansökningsblanketten för visum till schengen-område fyllas i. Jag har ännu inte riktigt fattat vad Schengen egentligen är. Vilka länder som hör hit. Jag vet att Finland hör hit.
Sedan ska man såklart ha ett internationellt pass, och passfoto. Sen kommer det roliga. Det ska vara kontoutdrag för minst de 3 senaste månaderna. Att få dem skickade var en konst, en kod som jag knäckte efter många misslyckade försök förra året. I år var det bara för mig att minnas vad jag gjort så jag kunde göra samma. Det blev 16 sidor kontoutdrag... Med 3 sidor ansökningsformulär är vi uppe i 19 sidor.
Vi vill ansöka om visum för att besöka familj och vänner. Till det behövs vigselbeviset. Oj vad jag svor när jag visste att de vill ha det! Jag ringde till ambassaden i Abuja, två gånger, och en gång till vår ambassad i Helsingfors. De ska inte behöva ha originalet, det ska räcka med en fotokopia. Behöver de originalet så måste jag skicka det. Men det problemet tar vi sen.
Så alltså en kopia av vigselbeviset. Och sidan med alla stämplar. Det är två till, 21 sidor. Sen fick jag från polisen ett papper att fylla i där jag binder mig till att ekonomiskt försörja min gäst under hans vistelse. Det pappret skulle jag skriva under och sedan få en stämpel från ämbetshuset (på 8€), sedan skannade jag in dokumentet med stämpel och allt och skickade den till Honey, framsida och baksida....det är 2 sidor till...23 sidor. Jag skickade också en kopia av mitt pass, för de behöver det säkert i vilket fall som helst....Så då kommer vi till 24 sidor.
Nu har vi räknat sidor! Ska vi räkna pengar? 24 sidor gånger 150 Naira. För det kostar 150 Naria att printa ut en sida. Ca. 75 cent. Ger en nätt summa på 18€. Men vänta! Vi är inte klara! Det ska vara en fotokopia på alla papper också! Så dubbla den summan!
Så ska det ju egentligen vara original av allting. Så jag skickade ner inbjudan...oh! Inbjudan ja! Det är en sida till!! I alla fall, jag skickade själva inbjudan till Honey per e-mail, för så har vi fått veta att vi kan göra. Jag printade nu ut den, daterade den och skrev under. Satte den i ett kuvärt tillsammans med den stämplade inbjudan var jag binder mig att underhålla honom ekonomiskt och vara ansvarig för hans återresa. Det och ett brev som berättar vad dokumenten är. Kuvärtet tog jag med mig till posten och frågade om jag kan ha det framme hos Embassaden i Abuja till på måndag (idag är tisdag 5. februari 2013). Kvinnan i kassan kollade, 5-9 dagar med vanlig post, 5-7 dagar med express (för det kommer samma hastighet, det är utdelningen som kan gå snabbare sen i Abuja...jaja) eller det sista alternativet, som jag inte minns vad heter. Då skulle det säkert komma fram innan måndag! Jag frågade om pris. Honkalkylerade och sa att det blir en nätt summa. 75.
... ... ... EURO?? frågade jag. Ja, euro....
Jag valde express och betalade 9,50€ ungefär. Det borde komma fram ganska nära rätt datum. Jag skickade till embassaden ett mail med informationen om att dessa dokument är på väg, samt skickade med de inskannade dokumenten så att de även har dem och vet vad de har att vänta på.
Nu är det bara att vänta. På måndag är det interview. Sedan väntar 14 dagar av pinande väntan. Efter 14 dagar ska vi sedan skicka en förfrågan för att höra hur statusen på visumansökan är.
Jag är rädd. Självklart är jag rädd. Rädd för att hoppas för mycket. För beslutet ligger inte i våra händer. De ligger i händerna på människor som inte känner någon av oss.
Vad ska vi söka?Vad är vårat motiv? Vilka papper behövs för att uppfylla kraven till det visum vi ansöker?
Det är en jungel!
Först ska ansökningsblanketten för visum till schengen-område fyllas i. Jag har ännu inte riktigt fattat vad Schengen egentligen är. Vilka länder som hör hit. Jag vet att Finland hör hit.
Sedan ska man såklart ha ett internationellt pass, och passfoto. Sen kommer det roliga. Det ska vara kontoutdrag för minst de 3 senaste månaderna. Att få dem skickade var en konst, en kod som jag knäckte efter många misslyckade försök förra året. I år var det bara för mig att minnas vad jag gjort så jag kunde göra samma. Det blev 16 sidor kontoutdrag... Med 3 sidor ansökningsformulär är vi uppe i 19 sidor.
Vi vill ansöka om visum för att besöka familj och vänner. Till det behövs vigselbeviset. Oj vad jag svor när jag visste att de vill ha det! Jag ringde till ambassaden i Abuja, två gånger, och en gång till vår ambassad i Helsingfors. De ska inte behöva ha originalet, det ska räcka med en fotokopia. Behöver de originalet så måste jag skicka det. Men det problemet tar vi sen.
Så alltså en kopia av vigselbeviset. Och sidan med alla stämplar. Det är två till, 21 sidor. Sen fick jag från polisen ett papper att fylla i där jag binder mig till att ekonomiskt försörja min gäst under hans vistelse. Det pappret skulle jag skriva under och sedan få en stämpel från ämbetshuset (på 8€), sedan skannade jag in dokumentet med stämpel och allt och skickade den till Honey, framsida och baksida....det är 2 sidor till...23 sidor. Jag skickade också en kopia av mitt pass, för de behöver det säkert i vilket fall som helst....Så då kommer vi till 24 sidor.
Nu har vi räknat sidor! Ska vi räkna pengar? 24 sidor gånger 150 Naira. För det kostar 150 Naria att printa ut en sida. Ca. 75 cent. Ger en nätt summa på 18€. Men vänta! Vi är inte klara! Det ska vara en fotokopia på alla papper också! Så dubbla den summan!
Så ska det ju egentligen vara original av allting. Så jag skickade ner inbjudan...oh! Inbjudan ja! Det är en sida till!! I alla fall, jag skickade själva inbjudan till Honey per e-mail, för så har vi fått veta att vi kan göra. Jag printade nu ut den, daterade den och skrev under. Satte den i ett kuvärt tillsammans med den stämplade inbjudan var jag binder mig att underhålla honom ekonomiskt och vara ansvarig för hans återresa. Det och ett brev som berättar vad dokumenten är. Kuvärtet tog jag med mig till posten och frågade om jag kan ha det framme hos Embassaden i Abuja till på måndag (idag är tisdag 5. februari 2013). Kvinnan i kassan kollade, 5-9 dagar med vanlig post, 5-7 dagar med express (för det kommer samma hastighet, det är utdelningen som kan gå snabbare sen i Abuja...jaja) eller det sista alternativet, som jag inte minns vad heter. Då skulle det säkert komma fram innan måndag! Jag frågade om pris. Honkalkylerade och sa att det blir en nätt summa. 75.
... ... ... EURO?? frågade jag. Ja, euro....
Jag valde express och betalade 9,50€ ungefär. Det borde komma fram ganska nära rätt datum. Jag skickade till embassaden ett mail med informationen om att dessa dokument är på väg, samt skickade med de inskannade dokumenten så att de även har dem och vet vad de har att vänta på.
Nu är det bara att vänta. På måndag är det interview. Sedan väntar 14 dagar av pinande väntan. Efter 14 dagar ska vi sedan skicka en förfrågan för att höra hur statusen på visumansökan är.
Jag är rädd. Självklart är jag rädd. Rädd för att hoppas för mycket. För beslutet ligger inte i våra händer. De ligger i händerna på människor som inte känner någon av oss.
onsdag 4 december 2013
Deprimerande
Papprena ska nu lämnas in till att ansöka om visum. Allt är så gott som klart. Det är bara att få iväg allt, för honom att printa ut det som ska printas ut, sedan boka tid för intervju.
Låter det enkelt?
Jag vet att svaret har 50-50 chans att antingen lyckas eller misslyckas. Jag vet inte om jag klarar av ett nej. Jag vet inte om han klarar av ett nej.
Det tar på krafterna, psykiskt, att lämna in dessa papper. Det är inte som när deadlinen på skoluppgifterna närmar sig. Ångesten man känner är intet i jämförelse.
Just nu är jag totalt nere. Från och med måndag (imorgon, 2 februari) så kommer allt att vara med honom och vi kommer att boka tid. I alla fall är det planen. Biljetten är bokad. Inbjudan är skriven. Bara en stämpel och underskrift kvar, och den fixar jag på måndag. Kostar säkert något, men det får kosta vad det kosta vill just nu.
Jag måste tvinga mig att fortsätta framåt! För någon styrka finns inte kvar. Min man har börjat påpeka att tiden går, och jag vet att tiden går. Jag bara inte orkar mera. Han orkar inte heller. Vi måste vara starka tillsammans. Vi måste hitta styrkan att fortsätta kämpa och fortsätta hoppas.
Jag vågar inte tänka på framtiden, för jag vet inte hur den ser ut.
Så jag ska passa på att tacka mitt land, för all den otrygghet det ger mig. (Måndag 4.2.2013)
Låter det enkelt?
Jag vet att svaret har 50-50 chans att antingen lyckas eller misslyckas. Jag vet inte om jag klarar av ett nej. Jag vet inte om han klarar av ett nej.
Det tar på krafterna, psykiskt, att lämna in dessa papper. Det är inte som när deadlinen på skoluppgifterna närmar sig. Ångesten man känner är intet i jämförelse.
Just nu är jag totalt nere. Från och med måndag (imorgon, 2 februari) så kommer allt att vara med honom och vi kommer att boka tid. I alla fall är det planen. Biljetten är bokad. Inbjudan är skriven. Bara en stämpel och underskrift kvar, och den fixar jag på måndag. Kostar säkert något, men det får kosta vad det kosta vill just nu.
Jag måste tvinga mig att fortsätta framåt! För någon styrka finns inte kvar. Min man har börjat påpeka att tiden går, och jag vet att tiden går. Jag bara inte orkar mera. Han orkar inte heller. Vi måste vara starka tillsammans. Vi måste hitta styrkan att fortsätta kämpa och fortsätta hoppas.
Jag vågar inte tänka på framtiden, för jag vet inte hur den ser ut.
Så jag ska passa på att tacka mitt land, för all den otrygghet det ger mig. (Måndag 4.2.2013)
tisdag 3 december 2013
Papperskrig på hög nivå
Vi har vårt vigelbevis. Det är legaliserat. Det är med mig. Jag har lämnat in den legaliserade kopian till ämbetshuset. Vi är registrerade som gifta.
Nu vill vi att han kommer hit på besök. Vi ska ansöka om visum. Och då kräver de att han har med sig vigselbeviset.
WHAT?? Varför i hela helvetet ska det förbannade pappret skickas åt mej om det är så att han behöver ha det?? Visst, jag behövde ha det för att registrera oss här, och jag behövde ha originalet.
Kände direkt att det här behöver jag kolla upp mera! Jag ringde till Helsingfors. Jag pratade med dem där, kan jag i såfall visa pappren där så de inte behöver skickas? ...nähä....De vill ha orginalen där så då kan inte embassaden här se dem...eh...jobbar de inte för samma myndighet?
Hur som helst, kvinnan jag pratade med (pratade skandinaviska, by the way! Härligt språkt!! Några ord skiljde sig från svenskan, och det var verkligen en blandning av alla skandinaviska språk!) påpekade att ett legaliserat vigselbevis ha en egen nummer, och de ska kunna få upp den nummern i sitt system i Abuja. YES!! tänkte jag och sprang till mitt rum och kollade mina papper.
Hon bad mig i alla fall be att få prata med en visa konsult i Abuja. Så jag ringde tillbaka, stred för att få prata med en visakonsult, men de har andra regler. Efter en stund gav jag upp och ställde samma fråga igen, fick den faktiskt förklarad så att jag förstod denna gång. Så det ska faktiskt räcka med bara en kompia. Men OM embassaden vill ha originalet så kan jag skicka det till embassaden sen.
Ja, ja, vi ska skicka alla papper vi kan komma på! Men vi kommer inte att skicka vår e-mail korrespondens...jag satte den i ett word-dokument och det blev 165 sidor..... (fredag 1.2.2013)
Nu vill vi att han kommer hit på besök. Vi ska ansöka om visum. Och då kräver de att han har med sig vigselbeviset.
WHAT?? Varför i hela helvetet ska det förbannade pappret skickas åt mej om det är så att han behöver ha det?? Visst, jag behövde ha det för att registrera oss här, och jag behövde ha originalet.
Kände direkt att det här behöver jag kolla upp mera! Jag ringde till Helsingfors. Jag pratade med dem där, kan jag i såfall visa pappren där så de inte behöver skickas? ...nähä....De vill ha orginalen där så då kan inte embassaden här se dem...eh...jobbar de inte för samma myndighet?
Hur som helst, kvinnan jag pratade med (pratade skandinaviska, by the way! Härligt språkt!! Några ord skiljde sig från svenskan, och det var verkligen en blandning av alla skandinaviska språk!) påpekade att ett legaliserat vigselbevis ha en egen nummer, och de ska kunna få upp den nummern i sitt system i Abuja. YES!! tänkte jag och sprang till mitt rum och kollade mina papper.
Hon bad mig i alla fall be att få prata med en visa konsult i Abuja. Så jag ringde tillbaka, stred för att få prata med en visakonsult, men de har andra regler. Efter en stund gav jag upp och ställde samma fråga igen, fick den faktiskt förklarad så att jag förstod denna gång. Så det ska faktiskt räcka med bara en kompia. Men OM embassaden vill ha originalet så kan jag skicka det till embassaden sen.
Ja, ja, vi ska skicka alla papper vi kan komma på! Men vi kommer inte att skicka vår e-mail korrespondens...jag satte den i ett word-dokument och det blev 165 sidor..... (fredag 1.2.2013)
måndag 2 december 2013
Ångest
Visst, det är bra att dela med sig. Men att veta att det inte finns något hopp i en situation som är till synes hopplös är INTE vad jag behöver! Att veta att jag sitter i samma båt som någon annan, och den är på väg att sjunka. Vad ska jag göra? Ge upp?
För fan! Jag vill inte veta att öskaret har flutit iväg, jag vill veta att om jag sätter händerna ihop så kan jag ösa vatten ur båten på det viset! Det är ansträngande, långsamt, ack så meningslöst, MEN det kan ge resultat om jag är ihärdig och inte slutar kämpa! Jag kan hålla båten flytande tills dess att den når grundare vatten, så att jag i alla fall inte drunknar ute på öppet hav utan kan stå på bottnet och veta att jag har gjort vad jag kunnat för att överleva.
Jag vill inte ta kontakt, för jag vet inte vad jag får veta. Jag är en skör sammansättning av nerver, hopp och förtvivlan. Minsta stenskott i mitt glashus och jag vet inte hur jag ska göra för att hålla ihop.
Jag vågar inte hoppas för mycket. Jag vågar inte uttrycka min längtan. Jag vågar knappt skriva detta inlägg, för jag lägger ut mina tankar i universum, för alla svarta tankar att ta över och svärta mina drömmar. Jag vågar inte uttala den högt, för jag tror på högre makter, inte bara på den Gud som kristendomen har lärt mig att tro på, utan också på andra högre väsen.
Änglar, andar....kalla dem vad du vill. De finns där, de ser efter oss och håller oss trygga, men det finns också de som är avundsjuka, som bara vill oss illa.
För fan! Jag vill inte veta att öskaret har flutit iväg, jag vill veta att om jag sätter händerna ihop så kan jag ösa vatten ur båten på det viset! Det är ansträngande, långsamt, ack så meningslöst, MEN det kan ge resultat om jag är ihärdig och inte slutar kämpa! Jag kan hålla båten flytande tills dess att den når grundare vatten, så att jag i alla fall inte drunknar ute på öppet hav utan kan stå på bottnet och veta att jag har gjort vad jag kunnat för att överleva.
Jag vill inte ta kontakt, för jag vet inte vad jag får veta. Jag är en skör sammansättning av nerver, hopp och förtvivlan. Minsta stenskott i mitt glashus och jag vet inte hur jag ska göra för att hålla ihop.
Jag vågar inte hoppas för mycket. Jag vågar inte uttrycka min längtan. Jag vågar knappt skriva detta inlägg, för jag lägger ut mina tankar i universum, för alla svarta tankar att ta över och svärta mina drömmar. Jag vågar inte uttala den högt, för jag tror på högre makter, inte bara på den Gud som kristendomen har lärt mig att tro på, utan också på andra högre väsen.
Änglar, andar....kalla dem vad du vill. De finns där, de ser efter oss och håller oss trygga, men det finns också de som är avundsjuka, som bara vill oss illa.
söndag 1 december 2013
Att hälsa på sin familj
Om man är gift med en finsk medborgare så har man rätt att ansöka om uppehållstillstånd i landet. Så är det. Man har rätt till det. Men betyder det att man måste ansöka om uppehållstillstånd när man vill besöka sin fru och hennes familj?
Frågan cirklar i mitt huvud 1440 minuter i dygnet... Ska vi ansöka om uppehållstillstånd? För vi har rätt till det...eller ska vi ansöka om visum för att han ska få komma och besöka mig och min familj....för han har rätt till det också!
För som jag med min logik tycker, man ska inte behöva ansöka om uppehållstillstånd, för man måste inte tvingas att bo i det land som den man har gift sig med bor. Man ska ha rätt att bo i det land man väljer att bo i och ändå kunna besöka sin fru eller man utan att ha uppehållstillstånd.
Men med logik har vi inte kommit långt....så jag vågar inte sätta hopp och längtan i luften. Jag sitter framför min dator 30 januari 2013. Jag har just läst visumansökningsblanketten och min man ska printa ut den och fylla i den. Till den ska vara en massa papper bifogade, och de ska vi också se till att blir bifogade. Det är ganska exakt ett år sedan vi ansökte om visum senast. Jag vet vad svaret blev den gången, och jag är rädd.
Rädd, för att jag har att göra med människor som inte känner mej eller min man. De känner ingen sympati för oss för vi är bara namn på ett papper. Nettan från Finland och Honey från Nigeria.... Hur ska vi kunna få dem att förstå att det handlar om Nettan och Honey från Planeten Tellus! Vi har båda ett hjärta och en själ, och en kärlek. (torsdag 31.2.2013)
Frågan cirklar i mitt huvud 1440 minuter i dygnet... Ska vi ansöka om uppehållstillstånd? För vi har rätt till det...eller ska vi ansöka om visum för att han ska få komma och besöka mig och min familj....för han har rätt till det också!
För som jag med min logik tycker, man ska inte behöva ansöka om uppehållstillstånd, för man måste inte tvingas att bo i det land som den man har gift sig med bor. Man ska ha rätt att bo i det land man väljer att bo i och ändå kunna besöka sin fru eller man utan att ha uppehållstillstånd.
Men med logik har vi inte kommit långt....så jag vågar inte sätta hopp och längtan i luften. Jag sitter framför min dator 30 januari 2013. Jag har just läst visumansökningsblanketten och min man ska printa ut den och fylla i den. Till den ska vara en massa papper bifogade, och de ska vi också se till att blir bifogade. Det är ganska exakt ett år sedan vi ansökte om visum senast. Jag vet vad svaret blev den gången, och jag är rädd.
Rädd, för att jag har att göra med människor som inte känner mej eller min man. De känner ingen sympati för oss för vi är bara namn på ett papper. Nettan från Finland och Honey från Nigeria.... Hur ska vi kunna få dem att förstå att det handlar om Nettan och Honey från Planeten Tellus! Vi har båda ett hjärta och en själ, och en kärlek. (torsdag 31.2.2013)
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)