Ibland vet man inte om föräldrar tänker innan de pratar. Jag längtar på sätt och vis till att bli förälder, för då kan jag se hur det är att komminicera med daghemspersonalen från ett annat perspektiv. (blogginlägget är skrivet i ett tidgare skede)
Daghemmet är ingen plats för barn att vila på. Annat än själva vilan då, förstås. Då vilar barnen, och JA barnen vilar! Jag önskar att barnen också ska sova, de har rätt att sova! Tyvärr är min åsikt inte den rådande åsikten bland föräldrar.... (som sagt, jag längtar tills jag blir förälder så att jag kan se om jag kommer att ändra min åsikt)
Daghemmet är en plats med många andra barn. Barn som ditt barn inte har valt att umgås med, utan som kommer på köpet på den plats som har blivit tilldelad som daghemsplats. Ditt barn är alltså mellan 1-7 år och kommer att hantera konflikter med de andra barnen. Det kan vara så enkelt som att just EXAKT den där blåa bilen är den bästa bilen i hela universum och NÅGON ANNAN håller i den just nu! En konflikt som kan lösas enkelt eftersom det andra barnet tappar intresse och tar den röda bilen, ELLER så blir det en MEGA-konflikt eftersom det andra barnet också anser att den blåa bilen är den bästa bilen i hela universum! Konflikten kan INTE lösas genom att ta in en EXAKT likadann blå bil, eftersom det INTE är den bästa bilen i hela universum.
Tänkt dig ilskan när du ser att någon sätter ögonen på din make/maka/pojkvän/flickvän och verkligen bestämmer sig för att denna någon är den rätta "ägaren" av din make/maka/pojkvän/flickvän. Nu är det ju så att den blåa bilen inte har något val, medan maken/makan/pojkvännen/flickvännen faktiskt har möjlighet att säga ifrån, men i alla fall. Tänk dig den ilskan åtminstone fem gånger under en dag på jobbet. Alternativt tänker du att du är den som har hittat den perfekta partnern och någon säger att denne redan är UPPTAGEN! (den situationen går bra att tänka sig att den blåa bilen var upptagen, liksom) Det är inte alltid som det är lätt att acceptera att det bästa i hela universum redan är UPPTAGET.
Och för att inte tala om att man ska hålla reda på 9 andra barn, eller rent av 20 andra barn PLUS alla vuxna! Man ska vänta på sin tur, man ska dela med sig, man ska vara nyfiken och titta på allt spännande som händer.....det tar på krafterna!
Ju äldra barn blir, desto lättare är det att hantera alla dessa saker. Som vuxen kan du bra vara på ett jobb utan att du helatiden måste hålla reda på alla blyertspennor eller hålstansar eller klart och tydligt skrika över hela kontoret att JAG HADE DEN FÖRST när någon sträcker sig över för att använda stansapparaten.
Såklart är det inte bara konflikter under en dag. Men man får räkna med att under den tid som barnen spenderar på daghem så kommer det att ske otaliga konflikter, de flesta så små att de ramlar under "sånt som är normalt och inget man behöver diskutera med föräldrarna vareviga dag".
När jag sedan fick höra meningen som jag använt som rubrik.... Som personal önskar jag att fler föräldrar skulle inse att fler barn skulle behöva mer semester och ledigt från daghemmen. De är i samma behov av semester som vi är! Jag älskar mitt jobb! Skulle jag vara multimiljonär skulle jag troligtvis jobba gratis, bara för att vara en resurs. Nu är jag inte multimiljonär, utan tycker att vi definitivt skulle förtjäna mer i lön. Men det är en helt annan sak. Men hur som helst. Även om jag älskar mitt jobb, så ser jag fram emot att ha semester! Jag åker inte till jobbet för att vila! Det tar jätte mycket på mina krafter att jobba konstant.
Varför skulle det ta mindre på barnens krafter? Vi har samma "jobb"! Samma "arbetsplats"! När jag känner min nära utbrändhet på grund av att vi har en stökigare grupp en vanligt, så kan jag gå till arbetshälspvårdaren för att få ett sjukintyg som ger mig rätt att vara hemma och vila upp mig.
Föräldrar däremot går till sin arbetshälsovård (eller vart de nu går) och får ett sjukintyg som ger dem rätt att ha barnet på den plats som gör att jag gått till arbetshälsovården till att börja med!
Okej, jag har aldrig ansökt om sjukledigt på grund av utbrändhet. Jag har bett om semester för att jag har kännt att jag har behövt det.
Men poängen är den samma. Om vuxna behöver semester, så behöver barnen det också!
torsdag 12 april 2018
torsdag 11 januari 2018
Vem är det som bestämmer i familjen?
 |
| Bilden är tagen från internetsidan. Jag har inte läst bloggen |
Det är en helt vanlig dag. Vi har lite verksamhet men väntar fortfarande på att de sista barnen ska komma. Telefonen ringer. Jag svarar och en förälder berättar att barnen kommer att vara lediga under dagen. Jag önskar dem en bra ledighet och tänker att det är så skönt för barnen att få vara lite lediga ibland! Det är viktigt att få vara hemma och ta det lugnt ibland.
Ca. 5 minuter efter att jag har tagit emot samtalet står nämnda barn med förälder i dörren. Den ena föräldern skulle tydligen till jobbet och barnen hade "rusat till dörren för de ville så gärna komma hit!" ... Jag tittar på barnen som ser vilsna ut, även om de är vana att vara på just detta ställe.... Dit for den mysiga dagen de skulle ha fått spendera med sina föräldrar, eller i alla fall den ena eftersom den andra skulle jobba.
Scenariot är alltså följande. Föräldrarna har tagit beslutet att barnen ska få en ledig dag. Medan barnen, som troligtvis var ivriga att följa med sin förälder vartän denne skulle ta vägen, hade rusat till skorna och därmed bestämt att de inte ville vara lediga. Vems beslut var det då som gällde? Barnen som trodde de skulle få gå ut på äventyr, eller den vuxne som ska föreställa ha ansvar över sitt/sina barn?
...oj! Lät jag min förutbestämda mening lysa igenom?
Det här scenariot då. Du har två platser bokade till teaterföreställningen i kväll. Du känner att du inte har någon lust att gå, så du ringer och avbokar platserna. 5 minuter senare ringer en av dina kompisar och frågar om du har lust att hänga med på något, och ni bestämmer er för att gå till teaterföreställningen och kräva att få dessa platser utan att ens meddela på förhand att ni vill komma.
Jag tycker bara att det är så respektlöst att inte ens meddela att det har blivit ändrade planer. Om föräldern i fråga ens skulle ha ringt och ursäktat, hittat på någon förklaring ens, men "barnen ville...." ...jag blir alldeles matt.
fredag 16 juni 2017
Boss Baby - Nytt syskon
Tja...mer åsikter som man kanske inte ska ha när man inte är mamma.
Det finns så många som när de får sitt andra....tredje....x-te barn som tycker att det är helt i sin ordning att stora syster/-bror ska vara på dagis. Det nojsas till och med om att halvtid inte är tillräckligt för dessa barn, att de borde ha rätt att vara heltid på dagis.
Jag såg just filmen Boss Baby. Jag vill rekommendera den till alla! (Jag rekommenderat också att man alltid kollar igenom en film själv så att man vet vad den handlar om...just in case) Barn som föräldrar, men speciellt blivande föräldrar till sitt andra, tredje...x-te barn. Snälla! Förstå att syskonet älskar sitt nya syskon över allt annat på jorden, samtidigt som detta nya barn faktiskt tar massor av den tid som barnet är van att få! Det är en ny rival som kommer in i familjen. Kärleken kommer inte alltid att finnas där som på beställning, den måste få gro och växa.
Att låta storasyskonen vara på dagis heltid är inte precis lösningen på problemet. Inte barnens problem i alla fall.
Föräldrarna har såklart ett helt annat perspektiv. Barnen får vara på dagis, de får umgås med sina kompisar, de får egen tid, de får leka och pyssla och vara med sina jämnåriga, de får en paus från det eviga babylivet som finns där hemma. Och ja, endel barn kanske tycker att det är skönt att vara på dagis. Men först måste problem nummer ett övervinnas.
Barnen får en rival. En liten skrikande sak (ursäkta ordvalet) som tar föräldrarnas tid, den tid som annars var till endast för storasyster / -bror. Kanske babyn är väldigt krävande, svårt att sova, svårt att äta...vad vet jag! Jag är ingen småbarnsförälder, eller förälder över huvudtaget. Det betyder i alla fall i praktiken att mycket stor del av tiden går åt till att ta hand om detta barn. Mycket av energin går åt till att ta hand om babyn ....och syskonet? Om familjen får besök....vem är söt och gullig och ny?
Egentligen har jag ingenting att säga som inte filmen förmedlar. Känslan av att bli bortbytt. Att det inte finns tillräckligt med kärlek för dem båda. En känsla som bara kan förstärkas av att "få egen tid på dagis".
Det är klart att det är svårt att ha ett svartsjukt syskon och en liten baby hemma samtidigt! Men försök att göra allt för att inte barnet ska känna som pojken i filmen.
Medvetenhet är väl steg nummer ett. Att våga gå emot mainstream är väl steg nummer två. Våga vägra dagis!
Det finns så många som när de får sitt andra....tredje....x-te barn som tycker att det är helt i sin ordning att stora syster/-bror ska vara på dagis. Det nojsas till och med om att halvtid inte är tillräckligt för dessa barn, att de borde ha rätt att vara heltid på dagis.
Jag såg just filmen Boss Baby. Jag vill rekommendera den till alla! (Jag rekommenderat också att man alltid kollar igenom en film själv så att man vet vad den handlar om...just in case) Barn som föräldrar, men speciellt blivande föräldrar till sitt andra, tredje...x-te barn. Snälla! Förstå att syskonet älskar sitt nya syskon över allt annat på jorden, samtidigt som detta nya barn faktiskt tar massor av den tid som barnet är van att få! Det är en ny rival som kommer in i familjen. Kärleken kommer inte alltid att finnas där som på beställning, den måste få gro och växa.
Att låta storasyskonen vara på dagis heltid är inte precis lösningen på problemet. Inte barnens problem i alla fall.
Föräldrarna har såklart ett helt annat perspektiv. Barnen får vara på dagis, de får umgås med sina kompisar, de får egen tid, de får leka och pyssla och vara med sina jämnåriga, de får en paus från det eviga babylivet som finns där hemma. Och ja, endel barn kanske tycker att det är skönt att vara på dagis. Men först måste problem nummer ett övervinnas.
Barnen får en rival. En liten skrikande sak (ursäkta ordvalet) som tar föräldrarnas tid, den tid som annars var till endast för storasyster / -bror. Kanske babyn är väldigt krävande, svårt att sova, svårt att äta...vad vet jag! Jag är ingen småbarnsförälder, eller förälder över huvudtaget. Det betyder i alla fall i praktiken att mycket stor del av tiden går åt till att ta hand om detta barn. Mycket av energin går åt till att ta hand om babyn ....och syskonet? Om familjen får besök....vem är söt och gullig och ny?
Egentligen har jag ingenting att säga som inte filmen förmedlar. Känslan av att bli bortbytt. Att det inte finns tillräckligt med kärlek för dem båda. En känsla som bara kan förstärkas av att "få egen tid på dagis".
Det är klart att det är svårt att ha ett svartsjukt syskon och en liten baby hemma samtidigt! Men försök att göra allt för att inte barnet ska känna som pojken i filmen.
Medvetenhet är väl steg nummer ett. Att våga gå emot mainstream är väl steg nummer två. Våga vägra dagis!
söndag 11 juni 2017
Jag är ingen mamma. Jag är en förskollärare med åsikter....
Det finns för och nackdelar med att jobba på förskola eller daghem. Jag väljer att kalla det dagis, kalla det vad du vill. Pedagogiken ändrar inte med namnet.
Hur som helst. Födelarna är att man har 5-22 älskade ungar (jaja, barn!) som man har fått förtroendet att ta hand om under de tider som föräldrarna är på jobb.
Nackdelen är väl då att vissa föräldrar inte är på jobb, utan de anser att det är DERAS rättighet att ha barnet på dagis MAX-TIMMAR för att DE betalar för platsen. Och på dagis ska vi jobba ur ett BARNPERSPEKTIV. Hur ska vi kunna göra det? Hela daghemmet är uppbygt på FÖRÄLDRARNAS behov och rättigheter.
Hur känns det för ett barn att stå vid grinden från klockan 15 till klockan 16.30 och vänta på att mamma eller pappa ska komma?
Jamen ta med barnet och engagera barnet i någon lek, säger du. Ja-a, det finns ett visst antal gånger man kan gå och hämta det där barnet och försöka få det där barnet att engagera sig i någon lek innan man inser att det kanske till och med upplevs som kränkande att man inte får stå där man vill stå eller göra det man vill göra... Ibland lyckas det såklart! Lyckan när barnet som väntar och väntar på att mamma ska komma äntligen kommer till ro och t.ex sätter sig ner i sandlådan för att bygga sandkakor....sen kommer barn nummer två, kanske det barnet har slagit sig, vill visa något, kanske saknar sin mamma eller har kommit i konflikt med något annat barn. Och medan man under dessa korta sekunder vänder uppmärksamheten till något annat så hittar man barn nummer 1 uppe vid grinden och väntar på sin mamma eller pappa....
Hur roligt är det för en under 4 åring att lära sig att "Om du leker och har roligt så går tiden mycket snabbare! Då känns det som att mamma kommer fort!", samtidigt som mamma sitter hemma och slösurfar på datorn, rensar i rabatten, handlar det sista innan helgen, storstädar (för Gud ska veta att det behövs!) och tänker att OJ VAD BRA att mitt barn får vara på dagis och umgås med alla kompisar (alternativt får umgås på tumanhand med personalen eftersom kompisen ju går hem tidigt)?
TÄNK OM MITT BARN MISSAR NåGOT NÄR DET INTE ÄR PÅ DAGIS?
Nej för GUDS SKULL ditt barn missar INGENTING! Visst, det kan vara kul att gå på promenad till den närliggande lekparken, eller pyssla det där pysslet med alla de där pysselgrejjerna som inte finns hemma. Men ditt barn missar faktiskt något viktigt när barnet ÄR på dagis! Barnet missar den värdefulla tid som kan spenderas tillsammans med DIG som förälder!
Jag läste en artikel här om dagen; Varför skaffar man barn om man inte vill umgås med dem. Jag känner som så...VARFÖR?
Om de är så att det känns som att det där med egen tid är super viktigt. Samtidigt som du känner att du jätte gärna skulle villa ha de där små liven i ditt liv. Utbildade dig till förskollärare! Utbildada dig till barnskötare, assistent, det är bara att välja och vraka. Du kan sedan fundera vilken ålder du vill att "dina" barn ska vara. Kanske du helst av allt skulle villa njuta av småbarnsperdioden. Sök till en småbarns sida. Allt ingår (förutom vaknätter eller ta hand om sjuka barn)! Du får torka spyor (för att sedan ringa till föräldrarna för att de ska komma och hämta sitt barn, eftersom sjuka barn inte ska vara på dagis, men såklart kan barn bli sjuka under dygnets alla timmar), du får byta bajsblöja, du får njuta av den härliga trotsåldern, men mest av allt. Du får barnens oföreställda kärlek, kramar, tankar, följa med utvecklingen, lyckan i deras ögon. Och i slutet av dagen får du lämna tillbaka barnet till den person som betyder MEST AV ALLT i barnets liv; barnets egen förälder (alternativt vårdnadshavare). Och efter det har du all egen tid du kan önska dig resten av kvällen. Vill du ha hela dagar av egen tid, det finns helger! Du kan ta semester. Two in one liksom.
Eftersom jag inte är förälder, men full av åsikter. Så vet jag ju inget om de där vaknätterna, hur jobbigt det är att aldrig få sova... allt det andra har jag väl en ganska bra koll på...blöjor...trots.....sätta gränser (trots att man satt den där gränsen 40 miljoner gånger redan idag!). Och det är klart. Ingen är Super Woman. Möjligtvis Wonder Woman.... Ingen klarar av att le genom hela småbarnstiden, och det är inte meningen heller. Barn behöver gränser, de behäver lära sig vett och ettikett, att kontrollera impulser,...ja, listan kan göras hur lång som helst.
Men det var inte det jag hade åsikter om just nu.
Jag har åsikter om saker som folk tydligen tycker att jag inte borde ha åsikter om. Samtidigt som jag egentligen borde hålla käft, för jag jobbar på dagis och personer med avvikande åsikt vill kunna använda SIN rätt att utnyttja dagisplatsen enligt hur DE önskar utan att jag kommer med några åsikter.
Jag vet ju inte hur det är med vaknätter, som sagt.
Men vad jag VET är att när jag får barn, så vet jag att det kommer att bli jobbigt! Det kommer att vara stunder som jag verkligen inte orkar med. Men jag VET att jag då har SJÄLV VALT att bli mamma. Mitt barn har INTE valt att bli fött. Alltså måste JAG TA MITT ANSVAR som mamma och se till att mitt barn får leva sitt liv med dennes behov och rättigheter i fokus. Samtidigt ska vi inte glömma barns skyldigheter...eller vad ska jag kalla det. Bara för att jag vill sätta mitt barns rättigheter och behov i fokus betyder det INTE att mitt barn kommer att få betee sig illa på t.ex. restaurangen bara för att det då anser sig ha ett behov av att kasta mat runt sig....
Jag ser fram emot att vara mamma. Oj vilka rättigheter att ha åsikter som kommer med titeln "mamma". Men än så länge är jag fullt nöjd med att ha egen tid på kvällarna. Jag är fullt nöjd med att ha "egna" barn på dagarna och vara barnfri efter arbetsdagens slut.
Hur som helst. Födelarna är att man har 5-22 älskade ungar (jaja, barn!) som man har fått förtroendet att ta hand om under de tider som föräldrarna är på jobb.
Nackdelen är väl då att vissa föräldrar inte är på jobb, utan de anser att det är DERAS rättighet att ha barnet på dagis MAX-TIMMAR för att DE betalar för platsen. Och på dagis ska vi jobba ur ett BARNPERSPEKTIV. Hur ska vi kunna göra det? Hela daghemmet är uppbygt på FÖRÄLDRARNAS behov och rättigheter.
Hur känns det för ett barn att stå vid grinden från klockan 15 till klockan 16.30 och vänta på att mamma eller pappa ska komma?
Jamen ta med barnet och engagera barnet i någon lek, säger du. Ja-a, det finns ett visst antal gånger man kan gå och hämta det där barnet och försöka få det där barnet att engagera sig i någon lek innan man inser att det kanske till och med upplevs som kränkande att man inte får stå där man vill stå eller göra det man vill göra... Ibland lyckas det såklart! Lyckan när barnet som väntar och väntar på att mamma ska komma äntligen kommer till ro och t.ex sätter sig ner i sandlådan för att bygga sandkakor....sen kommer barn nummer två, kanske det barnet har slagit sig, vill visa något, kanske saknar sin mamma eller har kommit i konflikt med något annat barn. Och medan man under dessa korta sekunder vänder uppmärksamheten till något annat så hittar man barn nummer 1 uppe vid grinden och väntar på sin mamma eller pappa....
Hur roligt är det för en under 4 åring att lära sig att "Om du leker och har roligt så går tiden mycket snabbare! Då känns det som att mamma kommer fort!", samtidigt som mamma sitter hemma och slösurfar på datorn, rensar i rabatten, handlar det sista innan helgen, storstädar (för Gud ska veta att det behövs!) och tänker att OJ VAD BRA att mitt barn får vara på dagis och umgås med alla kompisar (alternativt får umgås på tumanhand med personalen eftersom kompisen ju går hem tidigt)?
TÄNK OM MITT BARN MISSAR NåGOT NÄR DET INTE ÄR PÅ DAGIS?
Nej för GUDS SKULL ditt barn missar INGENTING! Visst, det kan vara kul att gå på promenad till den närliggande lekparken, eller pyssla det där pysslet med alla de där pysselgrejjerna som inte finns hemma. Men ditt barn missar faktiskt något viktigt när barnet ÄR på dagis! Barnet missar den värdefulla tid som kan spenderas tillsammans med DIG som förälder!
Jag läste en artikel här om dagen; Varför skaffar man barn om man inte vill umgås med dem. Jag känner som så...VARFÖR?
Om de är så att det känns som att det där med egen tid är super viktigt. Samtidigt som du känner att du jätte gärna skulle villa ha de där små liven i ditt liv. Utbildade dig till förskollärare! Utbildada dig till barnskötare, assistent, det är bara att välja och vraka. Du kan sedan fundera vilken ålder du vill att "dina" barn ska vara. Kanske du helst av allt skulle villa njuta av småbarnsperdioden. Sök till en småbarns sida. Allt ingår (förutom vaknätter eller ta hand om sjuka barn)! Du får torka spyor (för att sedan ringa till föräldrarna för att de ska komma och hämta sitt barn, eftersom sjuka barn inte ska vara på dagis, men såklart kan barn bli sjuka under dygnets alla timmar), du får byta bajsblöja, du får njuta av den härliga trotsåldern, men mest av allt. Du får barnens oföreställda kärlek, kramar, tankar, följa med utvecklingen, lyckan i deras ögon. Och i slutet av dagen får du lämna tillbaka barnet till den person som betyder MEST AV ALLT i barnets liv; barnets egen förälder (alternativt vårdnadshavare). Och efter det har du all egen tid du kan önska dig resten av kvällen. Vill du ha hela dagar av egen tid, det finns helger! Du kan ta semester. Two in one liksom.
Eftersom jag inte är förälder, men full av åsikter. Så vet jag ju inget om de där vaknätterna, hur jobbigt det är att aldrig få sova... allt det andra har jag väl en ganska bra koll på...blöjor...trots.....sätta gränser (trots att man satt den där gränsen 40 miljoner gånger redan idag!). Och det är klart. Ingen är Super Woman. Möjligtvis Wonder Woman.... Ingen klarar av att le genom hela småbarnstiden, och det är inte meningen heller. Barn behöver gränser, de behäver lära sig vett och ettikett, att kontrollera impulser,...ja, listan kan göras hur lång som helst.
Men det var inte det jag hade åsikter om just nu.
Jag har åsikter om saker som folk tydligen tycker att jag inte borde ha åsikter om. Samtidigt som jag egentligen borde hålla käft, för jag jobbar på dagis och personer med avvikande åsikt vill kunna använda SIN rätt att utnyttja dagisplatsen enligt hur DE önskar utan att jag kommer med några åsikter.
Jag vet ju inte hur det är med vaknätter, som sagt.
Men vad jag VET är att när jag får barn, så vet jag att det kommer att bli jobbigt! Det kommer att vara stunder som jag verkligen inte orkar med. Men jag VET att jag då har SJÄLV VALT att bli mamma. Mitt barn har INTE valt att bli fött. Alltså måste JAG TA MITT ANSVAR som mamma och se till att mitt barn får leva sitt liv med dennes behov och rättigheter i fokus. Samtidigt ska vi inte glömma barns skyldigheter...eller vad ska jag kalla det. Bara för att jag vill sätta mitt barns rättigheter och behov i fokus betyder det INTE att mitt barn kommer att få betee sig illa på t.ex. restaurangen bara för att det då anser sig ha ett behov av att kasta mat runt sig....
Jag ser fram emot att vara mamma. Oj vilka rättigheter att ha åsikter som kommer med titeln "mamma". Men än så länge är jag fullt nöjd med att ha egen tid på kvällarna. Jag är fullt nöjd med att ha "egna" barn på dagarna och vara barnfri efter arbetsdagens slut.
söndag 7 maj 2017
Tänk....hur mycket man än diskar...så finns det ändå disk kvar?
Det är inte alla dagar man orkar diska. Ja, jag har ingen diskmaskin. Och det är inte alla dagar man orkar se berget med disk växa och bli högre och högre....
En mycket temporär lösning blir att gömma disken....ehm....kanske ställa in den i en papp-låda och gömma den under border? Voila! Så var det mycket mindre disk i diskhon!
Den där lilla mängden som blev kvar var ju lättare att diska bort.
Men man måste ju nångång ta tag i problemet, så till slut tog jag fram lådan och stjälpte (alltså, inte bokstavligt!) allt i diskhon och satte HÖG musik på i köket. Med bra musik märker man inte att man jobbar. Vips så var disken ett minne blått.
En mycket temporär lösning blir att gömma disken....ehm....kanske ställa in den i en papp-låda och gömma den under border? Voila! Så var det mycket mindre disk i diskhon!
Men man måste ju nångång ta tag i problemet, så till slut tog jag fram lådan och stjälpte (alltså, inte bokstavligt!) allt i diskhon och satte HÖG musik på i köket. Med bra musik märker man inte att man jobbar. Vips så var disken ett minne blått.
Inspirerad av min musik så fortsatte jag med nästa projekt som jag har förträngt hur länge som helst. Att tvätta bakom spisen.....Oh NO!
Jag minns senast jag städade där. Jag gnuggade och gnuggade och den där äckliga gula sörjan satt som berget!
Jag måste ju i alla fall städa det som städa går....så jag drog fram spisen. Sprutade Amways Zoom på alla ytor. Sedan tog jag även fram Amways L.O.C. soft cleaner. L.O.C. är den jag använder för att få min spis skinande ren runt plattorna. Man ska egentligen inte använda den på alla ytor, men jag kände inte för att gnugga överdrivet mycket så jag hällde L.O.C. på min svamp och började skrubba.
Alltså! ....Döm min förvåning! :o Jag SER smutsen lösa upp sig framför mina ögon! Jag skojar inte. Först tänkte jag att jag tar en före och en efter bild. Men när jag var klar med yta ETT så insåg jag att jag vill göra en video.
I videon avänder jag mig av båda preparaten alltså. Men jag insåg att bara det att jag hade sprayat på Zoom gjorde att det hade runnit ner. Så jag tänkte att jag ville veta exakt hur stor skillnad endast Zoom gjorde. Så jag testade att använda bara Zoom och tvätta ytan (som är ungefär lika stor) i samma antal sekunder (alltså cirka gurka 60 sekunder). Resultatet blev ju inte lika bra, men det blev otroligt mycket bättre än jag våga hoppas i alla fall.
Efter att jag hade spelat in en minuts video så rengjorde jag ytan med L.O.C soft cleaner för att få en riktigt ren yta. Men en sådan bild tog jag inte, eftersom den tidigare videon visar hur rent det blir när man använder båda preparaten :)
_________ __________ ________
Som extra bonus i det här inlägget får ni ju musiken jag lyssnade till ;) Eftersom den spelar högt och tydligt i bakgrunden på båda videona
söndag 30 april 2017
Drygaste eller ärligaste??
Jag mötte antingen den drygaste eller den ärligaste personen igår....jag kan inte riktigt bestämma mig.
Situationen enligt följande:
Du är på den lokala nattklubben och svänger runt enligt bästa förmåga när plötsligt ångvält á la ryska-tåg-i-snö väller fram över dansgolvet och skuffar till dig!
En lätt touch är väl inget, men när det känns som att man blir undanföst med vilje så tände jag till. Snärtade till honom med handleden när jag hade hittat balansen, ungefär när han just skulle lämna min räckvidd.
Min tanke: Att ge en lätt slag för att visa att det inte är okej. Ett "fatta att det finns andra folk här" liksom.
Reaktion: Svarta ögon tittar tillbaka mot mig (nu pratatr jag alltså om hans pupiller. Hans ögonfärg var högst antagligen blå. Men av någon anledning tänkte jag inte så mycket på det just då)
Jag tittar på honom en sekund, ifall han skulle koppla utan förklaring. Men sen går jag fram till honom och säger helt ärligt att jag inte tyckte om att han kluffades.
"Varför slog du mig?" får jag ett halvaggressivt svar. Jag ser på hans ögon att han kanske inte är på det bästa humöret. Kanske till och med en sådan där "slå först fråga sen"-typ. Så jag svarar helt lugnt: "Jag ville ha din uppmärksamhet" ....tystnad från honom.... "Jag ville säga att jag inte gillar att bli knuffad. ....mer tystnad...
Sen var det som att det gick upp ett ljus. Och det är här jag inte vet om det var ett ljus av "Oj! Jag betedde mig som en ångvält!" eller ett "Men för jävlar vad det ska nojsas om en liten touch!"
Han bad så hjärtligt om ursäkt, tog min hand och skakade min hand, höll om den med båda händer och bad om ursäkt. Det var verkligen inte meningen. Han hade ingen avsikt att knuffa mig.
Vid första ursäkten svarade jag att jag accepterar den, ursäkten. Men efter att utläggningen fortsatte funderade jag på om jag verkligen skulle le och acceptera hans ursäkt eller be honom dra dit solen aldrig ler för att han är så jävla dryg.
Antingen så tröttnade han på sitt skådespel, eller så ansåg han att han hade bett tillräckligt mycket om ursäkt, för till sist släppte han min hand och vandrade vidare.
Situationen enligt följande:
Du är på den lokala nattklubben och svänger runt enligt bästa förmåga när plötsligt ångvält á la ryska-tåg-i-snö väller fram över dansgolvet och skuffar till dig!
En lätt touch är väl inget, men när det känns som att man blir undanföst med vilje så tände jag till. Snärtade till honom med handleden när jag hade hittat balansen, ungefär när han just skulle lämna min räckvidd.
Min tanke: Att ge en lätt slag för att visa att det inte är okej. Ett "fatta att det finns andra folk här" liksom.
Reaktion: Svarta ögon tittar tillbaka mot mig (nu pratatr jag alltså om hans pupiller. Hans ögonfärg var högst antagligen blå. Men av någon anledning tänkte jag inte så mycket på det just då)
Jag tittar på honom en sekund, ifall han skulle koppla utan förklaring. Men sen går jag fram till honom och säger helt ärligt att jag inte tyckte om att han kluffades.
"Varför slog du mig?" får jag ett halvaggressivt svar. Jag ser på hans ögon att han kanske inte är på det bästa humöret. Kanske till och med en sådan där "slå först fråga sen"-typ. Så jag svarar helt lugnt: "Jag ville ha din uppmärksamhet" ....tystnad från honom.... "Jag ville säga att jag inte gillar att bli knuffad. ....mer tystnad...
Sen var det som att det gick upp ett ljus. Och det är här jag inte vet om det var ett ljus av "Oj! Jag betedde mig som en ångvält!" eller ett "Men för jävlar vad det ska nojsas om en liten touch!"
Han bad så hjärtligt om ursäkt, tog min hand och skakade min hand, höll om den med båda händer och bad om ursäkt. Det var verkligen inte meningen. Han hade ingen avsikt att knuffa mig.
Vid första ursäkten svarade jag att jag accepterar den, ursäkten. Men efter att utläggningen fortsatte funderade jag på om jag verkligen skulle le och acceptera hans ursäkt eller be honom dra dit solen aldrig ler för att han är så jävla dryg.
Antingen så tröttnade han på sitt skådespel, eller så ansåg han att han hade bett tillräckligt mycket om ursäkt, för till sist släppte han min hand och vandrade vidare.
söndag 15 januari 2017
Bra service en lördag morgon
Jag skulle tanka bilen. Jag räknade noga mina pengar, eftersom jag kände att jag vill använda mina småpengar. Jag plockade undan sedlarna och räknade slantarna....jag kan tanka för 19€ okej, det borde bli full tank det, med tanke på hur lite jag har kört.
Jag kör till bensinstationen. Logon kanske ger en hint om vilken. Jag tänker att jag måste kämpa med låset till bensintanken...det har jag alltid behövt göra. Men nehej! Den gick upp lekande lätt!
Men så tar jag slangen och ska tanka. ...maskinen nollar inte sig, så som den brukar göra...konstigt, tänker jag, och försöker tanka. Inget...."Hur kan man glömma hur man tankar?" tänkte jag, och satte tillbaka slangen och gjorde ett nytt försök....
Tja, bäst att gå och bekänna mina syndet, tänkte jag, och lämnade bilen otankad och gick in.
"Den vill inte ge mig bensin!" sa jag leende till mannen bakom disken. Han konstaterade hastigt att det berodde på att han hade varit morgontrött, han pillade på några knappar och meddelade att nu skulle den ge mig bensin. Så ut igen bara, och nytt försök! Gick som på dans! Fick EXAKT 19€, mycket stolt! Så jag gick in och meddelande att jag minsann skulle betala med mina småslantar, och att jag dessutom hade sedlar på köpet. Medan jag tömmer plånboken upp och ner räknar han mina pengar och meddelar att han nog inte behöver sedlarna.
....You say what??... "Har jag räknat fel?" frågar jag förvånat.
Han räknar klart, tar de sista slantarna och växlar de till en femma som han ger till mig. Plus de sedlar jag inte ens hade behövt ge....jamen, sa jag, då kan jag säkert tanka lite till då! Sa jag, och det fick jag såklart göra, jag fick tanka en gång till.
3€ fick den stackars bilen i sig. Om jag trugade! Det var nog det mest onödiga jag har gjort på länge! Och det meddelade jag i kassan också när jag gav tillbaka femman han hade gett åt mig.
Jag tackade och önskade honom en bra dag.
Vädligt sällan jag är på sånt strålande humör så tidigt på en LÖRDAG morgon! ...eller vilken morgon som helst egentligen, men speciellt på en helg!
Pst! Detta är mitt 500:ade inlägg. Just saying!
lördag 14 januari 2017
Tarzan
Jag bestämde att jag ville kolla Ledgend of Tarzan. Egentligen är det en bra film, men jag hade faktiskt väntat mig den Tarzan som bor i skogen, inte den Tarzan som är gift med Jane och bor i den civilicerade världen.
Så jag sökte vidare och hittade faktiskt en Tarzan från tidigare. Den är från 1984, så jag hade inte riktigt några förhoppningar. Men efter cirka en timme in i filmen....tja, så här långt har det varit typ stumfilm. Visst, Tarzan har funnit en man, visst. Men jag har ett minne av att han ska hitta Jane? Nåja, jag kanske borde ge filmen en chans. Och jag vet att jag kommer att göra det. Jag måste bara ta en paus. Kanske ta en promenad?
Det har snöat här idag. Stora vackra flingor dalade ner. Med tanke på hur marken såg ut tidigare tror jag att alla dessa fina flingor smälte när de nådde marken, men i alla fall. De var fina medan de singlade.
Jag skippar bild den här gången. Faktiskt.
Och efter att ha sett filmen klart måste jag helt klart säga att den inte var värd att ses. Inte nog med att Jane och Tarzan inte träffas i djungeln, även om hon älskar honom så slutar det med att hon ser honom återvända till djungeln. Spoilerallert, jag vet, men lika bra att man vet att det är en dålig version. Alltså, Tarzan från 1984 är det jag menar nu
Så jag sökte vidare och hittade faktiskt en Tarzan från tidigare. Den är från 1984, så jag hade inte riktigt några förhoppningar. Men efter cirka en timme in i filmen....tja, så här långt har det varit typ stumfilm. Visst, Tarzan har funnit en man, visst. Men jag har ett minne av att han ska hitta Jane? Nåja, jag kanske borde ge filmen en chans. Och jag vet att jag kommer att göra det. Jag måste bara ta en paus. Kanske ta en promenad?
Det har snöat här idag. Stora vackra flingor dalade ner. Med tanke på hur marken såg ut tidigare tror jag att alla dessa fina flingor smälte när de nådde marken, men i alla fall. De var fina medan de singlade.
Jag skippar bild den här gången. Faktiskt.
Och efter att ha sett filmen klart måste jag helt klart säga att den inte var värd att ses. Inte nog med att Jane och Tarzan inte träffas i djungeln, även om hon älskar honom så slutar det med att hon ser honom återvända till djungeln. Spoilerallert, jag vet, men lika bra att man vet att det är en dålig version. Alltså, Tarzan från 1984 är det jag menar nu
Karma is the bitch!
Oh I love karma!
Låt mig ta hela historien från början. Jag ska resa, så jag plockar ihop vad jag ska ha med mig. Jag inser att det är något jag helt har glömt bort, så jag rusar till skåpet och plockar fram en liten låda. Jag skakar den och vet att den inte är tom, tur det. Jag hade fått en föraning om att det jag behöver är slut. Jag öppnar lådan för att ta ut den sista ut lådan och hittar....en sån där lapp! Fan! Jag ruskar och tittar i lådan...tom....fan! Tur att det är fredag imorgon, tänker jag och tar upp mobilen för att skriva en påminnelse för morgondagen. "Fredag" läser jag på skärmen. "Fredag? Är det redan efter midnatt?" jag tittar på klockan som visar 22.nånting. Det är inte efter midnatt...FAAAAN! DET ÄR FREDAG!
Jaha, jag behöder förnya ett recept...och klockan är 22.nånting....fiiiint! För mig själv går jag igenom scenariot...jag måste in via akuten och förklara att jag inte är i akut fara.... Sova på saken bara. Jag vaknar tidigt och prövar ringa....nojs om hur man ringer till akuten....på tre (3) språk! Jag orkar inte vänta och höra om de tänker berätta om de alls har öppet på hälsocentralen på en lördag. Äh! Jag kan ju åka och handla på samma gång! Före 9 på en lördag morgon....pensionärspoäng?? Jag har ju helt klart demensen på G!
Jag åker via hälsocentralen. Någon går in genom dörren! En glimt av hopp. Jag tassar efter. Dörren glider upp. Spökligt på det där stället när det verkar vara typ bara jag på plats....jag går till HVC-dörren, hoppet lyser som en jäkla Nova star när jag ser att HVC har öppet från 9.00 till I don't even care! Den öppnar klockan 9! Jag har....*tittar på klockan* 30 minuter....eeehhh....jo, jag sitter inte utanför HVC i 30 minuter för att fråga om de kan förnya ett recept! Det är väl inte akut heller!
Åker och handlar, och kommer tillbaka. KARMA TIME!
Framför mig går en kvinna genom dörren, fram till HVC dörren, läser infon och sätter sig ner på en stol. Jag har inte bråttom, det är 15 minuter kvar. Jo, jag hann handla det jag skulle. Det var inte som att det var en lång kö vid kassan precis!
Efter en stund kommer en kille...man...what ever. Begreppet kille och tjej, flicka och pojke tycker jag att kryper upp i åldrarna i takt med att jag blir äldre....hm.... anyway. De är väl båda i min ålder, jag ser väl mig som kvinna, så då ska jag väl se det som en kvinna på bänken och en man, som ser oss och ställer sig framför dörren.
Jag tänker för mig själv, nu tänker den här gossen försöka smita först! Men vad kan jag säga, tekniskt sätt har han inte gjort något, än. Kvinnan stiger upp och ställer sig framför dörren också. Det kommer mer folk, så jag ställer mig efter kvinnan i kö.
Dörrarna öppnas och mannen rusar fram till disken för att få betjäning! Jag hinner knappt blinka! Kvinnan går lugnt till kö-lapps-maskinen och tar en nummer. Såklart får hon nummer ett. Jag hinner inte ens svära tyst för mig själv före jag får dämpa lusten att gapskratta! Jag hör kvinnan i disken be mannen att ta en kölapp så att hon kan ta dem i nummerordning!
Jag skyndar mig att ta en nummer medan mannen mumlar något om "seriöst..!"
Och seriöst nog så fick han nummer 3, exakt den plats i kön han skulle ha haft om han skulle ha följt reglerna från första början.
Jag lovar, jag skrattar än!!
Låt mig ta hela historien från början. Jag ska resa, så jag plockar ihop vad jag ska ha med mig. Jag inser att det är något jag helt har glömt bort, så jag rusar till skåpet och plockar fram en liten låda. Jag skakar den och vet att den inte är tom, tur det. Jag hade fått en föraning om att det jag behöver är slut. Jag öppnar lådan för att ta ut den sista ut lådan och hittar....en sån där lapp! Fan! Jag ruskar och tittar i lådan...tom....fan! Tur att det är fredag imorgon, tänker jag och tar upp mobilen för att skriva en påminnelse för morgondagen. "Fredag" läser jag på skärmen. "Fredag? Är det redan efter midnatt?" jag tittar på klockan som visar 22.nånting. Det är inte efter midnatt...FAAAAN! DET ÄR FREDAG!
Jaha, jag behöder förnya ett recept...och klockan är 22.nånting....fiiiint! För mig själv går jag igenom scenariot...jag måste in via akuten och förklara att jag inte är i akut fara.... Sova på saken bara. Jag vaknar tidigt och prövar ringa....nojs om hur man ringer till akuten....på tre (3) språk! Jag orkar inte vänta och höra om de tänker berätta om de alls har öppet på hälsocentralen på en lördag. Äh! Jag kan ju åka och handla på samma gång! Före 9 på en lördag morgon....pensionärspoäng?? Jag har ju helt klart demensen på G!
Jag åker via hälsocentralen. Någon går in genom dörren! En glimt av hopp. Jag tassar efter. Dörren glider upp. Spökligt på det där stället när det verkar vara typ bara jag på plats....jag går till HVC-dörren, hoppet lyser som en jäkla Nova star när jag ser att HVC har öppet från 9.00 till I don't even care! Den öppnar klockan 9! Jag har....*tittar på klockan* 30 minuter....eeehhh....jo, jag sitter inte utanför HVC i 30 minuter för att fråga om de kan förnya ett recept! Det är väl inte akut heller!
Åker och handlar, och kommer tillbaka. KARMA TIME!
Framför mig går en kvinna genom dörren, fram till HVC dörren, läser infon och sätter sig ner på en stol. Jag har inte bråttom, det är 15 minuter kvar. Jo, jag hann handla det jag skulle. Det var inte som att det var en lång kö vid kassan precis!
Efter en stund kommer en kille...man...what ever. Begreppet kille och tjej, flicka och pojke tycker jag att kryper upp i åldrarna i takt med att jag blir äldre....hm.... anyway. De är väl båda i min ålder, jag ser väl mig som kvinna, så då ska jag väl se det som en kvinna på bänken och en man, som ser oss och ställer sig framför dörren.
Jag tänker för mig själv, nu tänker den här gossen försöka smita först! Men vad kan jag säga, tekniskt sätt har han inte gjort något, än. Kvinnan stiger upp och ställer sig framför dörren också. Det kommer mer folk, så jag ställer mig efter kvinnan i kö.
Dörrarna öppnas och mannen rusar fram till disken för att få betjäning! Jag hinner knappt blinka! Kvinnan går lugnt till kö-lapps-maskinen och tar en nummer. Såklart får hon nummer ett. Jag hinner inte ens svära tyst för mig själv före jag får dämpa lusten att gapskratta! Jag hör kvinnan i disken be mannen att ta en kölapp så att hon kan ta dem i nummerordning!
Jag skyndar mig att ta en nummer medan mannen mumlar något om "seriöst..!"
Och seriöst nog så fick han nummer 3, exakt den plats i kön han skulle ha haft om han skulle ha följt reglerna från första början.
Jag lovar, jag skrattar än!!
Bilden är från pixabay
fredag 13 januari 2017
Film igen då
Jag har sett på Angry birds, movie. Jag måste säga att jag hade inga förväntningar. Jag har spelat spelet, så jag vet vad det ska gå ut på. Men spelet kom till före filmen, så jag måste säga att jag var skeptisk. Jag har lämnat det länge, men så tänkte jag att jag kanske nog måste se den så att jag har en åsikt i alla fall. Nja....ganska långt var den "nja" men sen plötsligt brast jag ut i gapskratt! Så den har sina stunder!Inte världens bästa bild, men det blir inte det när man fotar skärmen. Men jag gillar den!
The Prince of Egypt
I början står det att den baserar sig väldigt likt på bibelberättelsen. Jag kan inte min bibel, tydligen, för det finns endel saker jag inte tycker finns i bibeln. Men men, det är väl enkelt för mig att ta upp bibeln och lusläsa den om jag då verkligen vill! Filmen handlar i alla fall om Moses. Hur han sattes i en korg, hur han hittades och uppfostrades a farao, hur han sedan med hjälp av Gud kunde befria sitt folk och ta sig över floden.Den är sorlig. De har fått den sorlig på det viset att det egentligen handlar om tvisten mellan de båda bröderna. Hur Moses älskar sin bror, men också älskar sitt folk. Hur Ramses älskar sin bror, men hur han är uppfostrad att föra arvet vidare, hur han är solen och månen och hans vilja är lag. Hur han inte kan vara den svaga länken. Det är sorligt för jag tycker ju att han är den svaga länken på grund av hans sätt att bevara det som varit. Han leder till Egypens förfall. Men så står det skrivet i Bibeln, det går inte att ändra på.
Trolls. Jag var hemma hos en kompis och hans dotter bestämde att jag, min kompis och hans flickvän skulle se på film! Vi skulle se på smurffilmen, den där hon har rosa hår.Det lät spännande, tyckte jag. Men när vi började fundera vilken film det egentligen var frågan om så menade hon Trolls. Smurfer eller troll, spela roll! Jag tittar så gärna på animerat! Den visade sig vara riktigt rolig!Det handlar om trollen som är så glada och positiva. Plötsligt blir de upptäckta av bergens (??) som är negativa, olyckliga varelser som inte vet hur man ska vara glad eller lycklig, de kan inte heller dansa eller sjunga. Mycket tragiska varelser. Men de ser trollen som sjunger och dansar och är lyckliga, så de förstår hur de ska göra för att bli lyckliga! De måste äta trollen! Såklart! Man kan inte bli lycklig om man inte äter troll. Så de fångar trollens träd och typ föder upp dem för att äta dem. Men plötsligt en dag rymmer trollen.Bergens kungen blir rasande och ger kocken skulden, hon blir utvisad, och bergens går tillbaka till att vara olyckliga varelser. Men kocken, hon ger inte upp. En dag hittar hon trollen och tillfångatar några! Men prinsessan av trollen, Poppy, (det är hon som är smurgen med det rosa håret, förresten) ger inte upp! Hon bestämmer sig för att hon ska rädda trollen "No trolls left behind!". Med sig har hon den motvilliga buttra Branch. Hittade en bra beskrivning av filmen av "Poppy" och "Branch" ...eller, tja, rösterna bakom. Jag vet inte ens varför jag försöker skriva om filmen, lyssna här på Justin Timberlake och Anna Kendrick
onsdag 11 januari 2017
Purge maraton och Don't breatn
Blir många filmer nu i min blogg, men men, de olika teman jag har haft i min blogg kommer i vågor.
Som jag skrev igår så finns det tydligen fler The Purge än den jag såg tidigare. Jag trodde att det skulle finnas en, The Purge från 2013. Men det finns tydligen en till från 2014, The Purge, Anarchy. Så nu har jag sett alla tre. De kommer enligt mig i bra-hets ordning: 2013, 2016 och sist 2014. Dom följer alla samma koncept, såklart, det är lagligt att utföra kriminella handlingar, inklusive mord under 12 timmar.
Jag tittade också på Don't breath. Den går definitivt under kategorin TRÅKIG, men den har en oväntad twist på slutet, så egentligen tycker jag väl att den är helt sevärd.
Som jag skrev igår så finns det tydligen fler The Purge än den jag såg tidigare. Jag trodde att det skulle finnas en, The Purge från 2013. Men det finns tydligen en till från 2014, The Purge, Anarchy. Så nu har jag sett alla tre. De kommer enligt mig i bra-hets ordning: 2013, 2016 och sist 2014. Dom följer alla samma koncept, såklart, det är lagligt att utföra kriminella handlingar, inklusive mord under 12 timmar.
Jag tittade också på Don't breath. Den går definitivt under kategorin TRÅKIG, men den har en oväntad twist på slutet, så egentligen tycker jag väl att den är helt sevärd.
Tack ni som läser mina inlägg!
Om jag tittar på hur många gånger som någon läser...ehm...tittar på mina inlägg. Om ni läser eller inte det får jag faktiskt inte reda på! I alla fall, så har jag ungefär 5 trogna läsare. I alla fall råkar det vara 5 personer som har tittat på mina senaste inlägg....alltså fem per blogginlägg då.
Lite kul! Jag som inte varit så vidare aktiv heller.
Hur som helst, tack till er :)
Lite kul! Jag som inte varit så vidare aktiv heller.
Hur som helst, tack till er :)
Bilden är från pixabay.
Hush The Purge
Jag blev rekommenderad The Purge och Hush av en kollega. Nu inser jag att det finns en annan The purge, som kom ut tidigare... så jag vet inte riktigt vilken han menade rekommendera...men jag kan väl se den andra imorgon då.
Jag såg The purge, Election year först. Av den enkla orsaken att det var den första som dök upp i mitt huvud när jag skulle välja film. Den ser lite skum ut när man ser bilden här till höger, och det var ungefär den nunan som jag såg när jag började se filmen (eller om det var innan...hur som helst) så jag funderade nog att vad är det rikgit för en film!
The Purge handlar alltså om att de i USA har infört en natt där alla kriminella handlingar är tillåtna, och nödlinjerna är nera, det vill säga om man vill ringa polis, brandkår, ambulans, så är de tillgängliga efter klockan 7.00 när The Purge är över. Senator Charlie Roan har bestämt att ställa upp i valet för precident, och hon vill avförskaffa The Purge. Hon anser att det bara drabbar den fattigare delen av befolkningen. För att stoppa henne tar motståndarrörelsen bort alla skydd, det betyder att det är lagligt att döda alla, oberoende av politisk eller annan status. Då gäller det bara att överleva The Purge natten...
Hush. Ja, jag höll egentligen på att sticka och tänkte att det skulle vara kul att ha en film på i bakgrunden. Jag tänkte att jag ska försöka det där med multitasking när det gäller stickande....
Hush är inte rätt val av film! Huvudpersonen, Maggie, är döv-stum. Så när hon pratar, vilket hon gör i början av filmen, så talar hon teckenspråk....och det kan jag ju inte höra när jag tittar på min stickning! Men efter att handligen verkligen kommit igång så pratar hon inte, utan hon försöker överleva. Hennes fort är hennes hem. Mördaren är på utsidan, han leker med henne. Men hon ger inte upp! Hon hittar på alla möjliga och omöjliga sätt att kunna fly.
En välgjord film, tycker jag
Ingen av dem är väl i min smak egentligen. Men jag har inget ont att säga om dem. The Purge går under kategorin Horror, men jag vet nu inte om det är så mycket horror över den. Själva tanken och idén för filmen är Horror. Sen hamnade den under sci-fi och action också.
Hush tycker jag var mera Thriller, fast den också kommer under Horror. Den kommer under båda egentligen. Men i min smak mera Thriller.
tisdag 10 januari 2017
Hata/älska Cola!
Cola är helt fantastiskt! Den fungerar som energidryck för mig 😊 En battery/redbull/whateverenergidryck och jag får helt seriöst krabbis (bakfylla) efter ett par timmar! (Vad sätter de för skit i energidrycker egentligen? ??) Men cola! Wohooo!
Men å andra sidan....cola fungerar som en energidryck för mig (kollar klockan...*suck* 02.55) ... ingen bra idé att dricka de dagar som det är meningen att man ska sova!
Tur så är det inte en sån dag 😊 men i alla fall. Lite hat-kärlek känner jag nog för denna dryck!
Men å andra sidan....cola fungerar som en energidryck för mig (kollar klockan...*suck* 02.55) ... ingen bra idé att dricka de dagar som det är meningen att man ska sova!
Tur så är det inte en sån dag 😊 men i alla fall. Lite hat-kärlek känner jag nog för denna dryck!
onsdag 4 januari 2017
What now?
Jag har egentligen inte följt Kevin Hart så mycket. Men det lilla jag har sett har jag tyckt att har varit roligt. Och så ser jag att han kommer ut med en egen film! Cool!Ja, nu är jag ju en sån där som gillar att läsa böcker utan nån vidare förhandsinformation, samma med filmer. Ser man trailern på en film så är det ju nästan plus minus noll att man alls ser den....liksom.
Så jag har alltså ingen förhandsinformation när jag sätter mig ner för att se "What now?". Det börjar mycket lovande med agenter och olika karaktärer som presenteras. Men vad jag inte vet är att den egentliga showen faktiskt är just det, en show! Han uppträder framför 50 000 människor i Philadelphia!
Det var inte riktigt det jag hade väntat mig, men jag ger det en chans. Och när jag har kommit över mina förväntingar så tycker jag faktiskt att det är riktigt roligt.
"...really??"
Jo, jo! Ge det en chans!
tisdag 3 januari 2017
Inferno
Jag har tidigare läst Dan Browns bok med samma namn. De övriga filmatiseringarna av Dan Browns böcker har jag varit mycket nöjd över! De följer böckerna nästa till punkt och prickar. Men den här? Jag märkte ganska snabbt att den gör avvikelser. Först tänkte jag att tja, det är klart att de måste ta bort vissa möjligen mindre viktiga moment, för att inte filmen ska bli så lång. Men jag måste helt klart inse att det var många små ändringar som ledde till en stor.
Filmen bygger heller inte upp samma spänning som boken. Visst får man en uppfattning om att Langdon är förvirrad. Men man känner den inte. Jag är faktiskt lite besviken...
För dens om inte läst boken tror jag faktiskt att filmen kan vara helt ok. Kanske till och med bra. Men jag som vet hur det borde vara sitter och suckar. Jag godkänner små ändringar som kan kopplas till att filmen skulle bli för lång. Men jag tycker inte om när storyn ändras till fördel för ... jag vet inte ens vad! För det är inte till fördel för storyn!
Filmen bygger heller inte upp samma spänning som boken. Visst får man en uppfattning om att Langdon är förvirrad. Men man känner den inte. Jag är faktiskt lite besviken...
För dens om inte läst boken tror jag faktiskt att filmen kan vara helt ok. Kanske till och med bra. Men jag som vet hur det borde vara sitter och suckar. Jag godkänner små ändringar som kan kopplas till att filmen skulle bli för lång. Men jag tycker inte om när storyn ändras till fördel för ... jag vet inte ens vad! För det är inte till fördel för storyn!
måndag 2 januari 2017
Hundraåringen
Så mycket som händer och som man tycker att hur tänkte ni nu?
Men absolut! 100-åringen klev ut genom fönstret och försvann. Det var då säkert.
söndag 1 januari 2017
En man som heter Ove
Det som till slut gjorde att jag bestämde att jag skulle se den här var att en kollega på jobbet pratade om den. Han tyckte att den var riktigt bra och sevärd. Så jag tänkte att okej då! Jag har hört att den ska vara bra, det hörde jag när den kom ut på bio. Och nu dök den upp igen. Kanske det bara är meningen att jag ska se den då?
En riktigt gullig film! Ove är en bitter man som vill att allt ska vara som det ska vara. Ingen bilkörning inne på gårdsområdet. Inga cyklar som parkeras på fel ställe....rätt ska vara rätt. Han har det inte lätt. Hans livs kärlek Sonja har tidgare dött och han har som plan att han ska återförenas med henne. När han sedan får sparken, eller hur de nu så fint formulerar det, bestämmer han sig för att han ska dö. Tyvärr så är han inte riktigt så bra på att ta livet av sig. Dessutom flyttar det in omöjliga grannar mitt emot, sådana där som lägger sig i och bryr sig.
Det är fint att följa med hans minnen och hur han förändras.
Absolut sevärd!
lördag 31 december 2016
Gott Nytt År! Same procedure as last year?
I min familj, och säkert i flera familjer, har vi traditionen att titta på Dinner for one. Jag vet inte varför det har blivit så, men jag tror att förut så visades den alltid på TV ett visst klockslag, så att det passade bra att titta på det medan man väntade på 12-slaget.
På senare tid blev det däremot ändrat, det blev satt på eftermiddagen, eller på nyårsdagen....suck.....
Tur att det finns youtube så att man säkert kan följa sina traditioner utan att bry sig om vad TV-teamet tycket att man ska se på och när.
Dessutom är det lite charmigt att den är i svartvitt!
Hoppas ni har ett fint nyår!
På senare tid blev det däremot ändrat, det blev satt på eftermiddagen, eller på nyårsdagen....suck.....
Tur att det finns youtube så att man säkert kan följa sina traditioner utan att bry sig om vad TV-teamet tycket att man ska se på och när.
Dessutom är det lite charmigt att den är i svartvitt!
Hoppas ni har ett fint nyår!
fredag 30 december 2016
White Christmas
 |
| White Christmas |
Men, jag hade bestämt mig för att ta reda på vad det var för en film, så jag klickade igång den. Typ 10 minuter in i filmen förstod jag att den här skulle jag gilla! Och det gjorde jag!
Bölade som en lite barnrumpa i slutet av filmen dessutom!
....fast det är inte så konstigt. Jag gråter ofta till filmer. Fast då pratar vi ofta rödkantade ögon och inte tårar av glädje som rullar ner för kunderna. Så ja, tycker den fick ett relativt bra betyg jag :) Ska det vara en känslosam film så är det väl bäst att ta i!
Rekommenderas alltså! Lite långa dansnummer ibland. Men det får man väl leva med. Det är en musikal liksom!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)