Låt mig ta hela historien från början. Jag ska resa, så jag plockar ihop vad jag ska ha med mig. Jag inser att det är något jag helt har glömt bort, så jag rusar till skåpet och plockar fram en liten låda. Jag skakar den och vet att den inte är tom, tur det. Jag hade fått en föraning om att det jag behöver är slut. Jag öppnar lådan för att ta ut den sista ut lådan och hittar....en sån där lapp! Fan! Jag ruskar och tittar i lådan...tom....fan! Tur att det är fredag imorgon, tänker jag och tar upp mobilen för att skriva en påminnelse för morgondagen. "Fredag" läser jag på skärmen. "Fredag? Är det redan efter midnatt?" jag tittar på klockan som visar 22.nånting. Det är inte efter midnatt...FAAAAN! DET ÄR FREDAG!
Jaha, jag behöder förnya ett recept...och klockan är 22.nånting....fiiiint! För mig själv går jag igenom scenariot...jag måste in via akuten och förklara att jag inte är i akut fara.... Sova på saken bara. Jag vaknar tidigt och prövar ringa....nojs om hur man ringer till akuten....på tre (3) språk! Jag orkar inte vänta och höra om de tänker berätta om de alls har öppet på hälsocentralen på en lördag. Äh! Jag kan ju åka och handla på samma gång! Före 9 på en lördag morgon....pensionärspoäng?? Jag har ju helt klart demensen på G!
Jag åker via hälsocentralen. Någon går in genom dörren! En glimt av hopp. Jag tassar efter. Dörren glider upp. Spökligt på det där stället när det verkar vara typ bara jag på plats....jag går till HVC-dörren, hoppet lyser som en jäkla Nova star när jag ser att HVC har öppet från 9.00 till I don't even care! Den öppnar klockan 9! Jag har....*tittar på klockan* 30 minuter....eeehhh....jo, jag sitter inte utanför HVC i 30 minuter för att fråga om de kan förnya ett recept! Det är väl inte akut heller!
Åker och handlar, och kommer tillbaka. KARMA TIME!
Framför mig går en kvinna genom dörren, fram till HVC dörren, läser infon och sätter sig ner på en stol. Jag har inte bråttom, det är 15 minuter kvar. Jo, jag hann handla det jag skulle. Det var inte som att det var en lång kö vid kassan precis!
Efter en stund kommer en kille...man...what ever. Begreppet kille och tjej, flicka och pojke tycker jag att kryper upp i åldrarna i takt med att jag blir äldre....hm.... anyway. De är väl båda i min ålder, jag ser väl mig som kvinna, så då ska jag väl se det som en kvinna på bänken och en man, som ser oss och ställer sig framför dörren.
Jag tänker för mig själv, nu tänker den här gossen försöka smita först! Men vad kan jag säga, tekniskt sätt har han inte gjort något, än. Kvinnan stiger upp och ställer sig framför dörren också. Det kommer mer folk, så jag ställer mig efter kvinnan i kö.
Dörrarna öppnas och mannen rusar fram till disken för att få betjäning! Jag hinner knappt blinka! Kvinnan går lugnt till kö-lapps-maskinen och tar en nummer. Såklart får hon nummer ett. Jag hinner inte ens svära tyst för mig själv före jag får dämpa lusten att gapskratta! Jag hör kvinnan i disken be mannen att ta en kölapp så att hon kan ta dem i nummerordning!
Jag skyndar mig att ta en nummer medan mannen mumlar något om "seriöst..!"
Och seriöst nog så fick han nummer 3, exakt den plats i kön han skulle ha haft om han skulle ha följt reglerna från första början.
Jag lovar, jag skrattar än!!
Bilden är från pixabay
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar