Det finns så många som när de får sitt andra....tredje....x-te barn som tycker att det är helt i sin ordning att stora syster/-bror ska vara på dagis. Det nojsas till och med om att halvtid inte är tillräckligt för dessa barn, att de borde ha rätt att vara heltid på dagis.
Jag såg just filmen Boss Baby. Jag vill rekommendera den till alla! (Jag rekommenderat också att man alltid kollar igenom en film själv så att man vet vad den handlar om...just in case) Barn som föräldrar, men speciellt blivande föräldrar till sitt andra, tredje...x-te barn. Snälla! Förstå att syskonet älskar sitt nya syskon över allt annat på jorden, samtidigt som detta nya barn faktiskt tar massor av den tid som barnet är van att få! Det är en ny rival som kommer in i familjen. Kärleken kommer inte alltid att finnas där som på beställning, den måste få gro och växa.
Att låta storasyskonen vara på dagis heltid är inte precis lösningen på problemet. Inte barnens problem i alla fall.
Föräldrarna har såklart ett helt annat perspektiv. Barnen får vara på dagis, de får umgås med sina kompisar, de får egen tid, de får leka och pyssla och vara med sina jämnåriga, de får en paus från det eviga babylivet som finns där hemma. Och ja, endel barn kanske tycker att det är skönt att vara på dagis. Men först måste problem nummer ett övervinnas.
Barnen får en rival. En liten skrikande sak (ursäkta ordvalet) som tar föräldrarnas tid, den tid som annars var till endast för storasyster / -bror. Kanske babyn är väldigt krävande, svårt att sova, svårt att äta...vad vet jag! Jag är ingen småbarnsförälder, eller förälder över huvudtaget. Det betyder i alla fall i praktiken att mycket stor del av tiden går åt till att ta hand om detta barn. Mycket av energin går åt till att ta hand om babyn ....och syskonet? Om familjen får besök....vem är söt och gullig och ny?
Egentligen har jag ingenting att säga som inte filmen förmedlar. Känslan av att bli bortbytt. Att det inte finns tillräckligt med kärlek för dem båda. En känsla som bara kan förstärkas av att "få egen tid på dagis".
Det är klart att det är svårt att ha ett svartsjukt syskon och en liten baby hemma samtidigt! Men försök att göra allt för att inte barnet ska känna som pojken i filmen.
Medvetenhet är väl steg nummer ett. Att våga gå emot mainstream är väl steg nummer två. Våga vägra dagis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar