Vad du är stor i käften då!

Jag kommer till ett bord. En kund tycker att han hade planerat ta hem vissa glas i fickan, bara att säga det högt är ju ett täcken på en kund med humor! Så jag svarar jasså, tittar i min korg, väljer det absoulut smutsigaste glaset med mest is och drink och hakar på när han tycker att han ska ta hem ett glas i fickan. Det här kan du ta hem, svarar jag! Han blir eld och lågor, jamen visst! Jag skrattar och lägger glaset tillbaka innan han får för sig att visa att det går.

Jag plockar alla glas och vänder mig om, varpå en av killarna tappar sitt glas. Jamen vad håller du på med! säger jag på skoj när jag svänger mig tillbaka. Jag hämtar en trasa och torkar upp på bordet. Den första killen berättar att han redan har fått torka själv och jag konstaterar att ja, jag var väl lite långsam, för de hade spillt redan tidigare och hade torkat med papper.

Nej, det var inte jag som var långsam, det var han som var kärringaktig, svarade han! Jag bara gapar! Kärringaktig! Som att kärringar...kvinnor skulle vara mera fumliga och spilla mer?? eller vad? Jag finner mig och svarar att ja, det är han nog, det måste ju vara frisyren. Vi kommer fram till att han klippt den själv, så jag kontrar med att kanske det skulle ha varit bättre att gå rill en frissa för att få en mindre kärringaktig frisyr. Jag aktar mig noga för att inte säga en mer manlig, för det är ju att påstå att han inte är manlig.

Han påstår att det inte skulle hjälpa. Jag börjar tappa intresset för skämtet men säger ändå att det nog är attityden som han ska ändra, min tanke är faktiskt att säga något snällt som avslutning, men... Jag säger att han kan ju ändra attityden, kanske han blir mindre kärringaktig, kanske han rent av skulle bli....(här kan jag inte låta bli) mera kvinnlig!

Han blir förvånad och svarar "Vad du är stor i käften då!" Jag skrattar samtidigt som jag går runt bordet och ger honom en kram. Han mumlar något om att vi ska gå hem nu (han och tjejen mitt emot), konstaterar att han faktiskt kramar mig samtidigt som han säger det, så han svarar hastigt, alltså inte du och jag! Varpå jag hastigt låtsas bli förvånad och svara "Varför inte då??"

Nånstans har jag lyckas för han svarar tack innan jag går vidare.

No hard feelings heter det på engelska, jag ser honom senare på kvällen. Jag har just hittat en skorpion. Jag känner igen killen, han känner igen mig, så jag promenerar med skorpionen i luften framför honom, han låtsas bli rädd, sedan tar han skorpionen och sätter den i håret (vilket jag tycker att är underbart kul just för att jag gjorde exakt likadannt när jag visade den åt en vän...som annars påstod att den liknar mig, skorpionen alltså). Jag lämnar skorpionen med killen när jag går vidare.

Tidigare samma kväll hade jag fått veta att jag ju måste vara Världens bästa diskplockare! Att det är SÅ man ska jobba!

Så medeltalet för kvällen måste ju vara helt okej!!