Tyckte att det började gå bättre. Tänkte faktiskt att jag skulle flytta tillbaka till sovrummet. För jag har inte velat sova i en tom dubbelsäng! Men tänkte att jag kanske var mogen för det nu.
Pyttsan heller! Jag hade en dröm, en dröm där jag fick en kyss, av min älskling! Och känslan den gav var så fenomenalt underbar! Jag var glad åt den hela dagen. MEN saknaden bränner i mej igen med full kraft....jag fick lägga mina planer att sova i sovrummet på is....
Just nu är TV:n min bästa vän. Jag väljer en film som jag kan se innan jag somnar. Jag har datorn kopplad till min TV som en andra skärm, och filmen kan jag se via datorn. Så när datorn efter att filmen är slut går i strömsparläge så slocknar även TV.
Jag såg t.ex. början av Bilar 2 tre gånger innan jag bestämde mej för att se den på dagtid så att jag kunde se hela. Just nu hjälper inte ens det....eller så har jag valt för bra filmer.
Att ha en bäddsoffa är i alla fall helt fantastiskt! Det är räddaren just nu. Kanske mitt nyårslöfte blir att flytta in i sovrummet. Jag kan bara inte tänka mej att sova där utan att få sova nära nära min honey!
onsdag 14 december 2011
måndag 12 december 2011
Sweet kisses ♥
I had a dream. I do not remember much from it. I was together with A. He had his brown jacket on. I asked if I can get a kiss. And he gave me one, one of those light that barely touched my lipps. And the feeling! It was like fire, or electricity through my whole body! All the way down to my toes!
And then the alarm sounded...Do you think I was pissed!
God I miss his kisses! And I miss the feeling, the feeling of happyness and love running through my body warming me up. The feeling of fire ♥
C once told me that I should get a dream ticket, so that I could be with A in my dreams. I told him that it's not enough. Now I know, it is not enough! Because then I had to wake up....damned alarm....
And then the alarm sounded...Do you think I was pissed!
God I miss his kisses! And I miss the feeling, the feeling of happyness and love running through my body warming me up. The feeling of fire ♥
C once told me that I should get a dream ticket, so that I could be with A in my dreams. I told him that it's not enough. Now I know, it is not enough! Because then I had to wake up....damned alarm....
söndag 11 december 2011
Oh my god
Det ringde på dörren, och jag fick höra det jag absolut inte ville höra....
Jag hoppas det löser sig, det gör jag verkligen!
Kram
Jag hoppas det löser sig, det gör jag verkligen!
Kram
Köra i Stockholm
De hade hyrt en bil, C och hans fru L, en stor paketbil! Tydligen den största man får köra med "vanligt" körkort. Jag blev tillfrågad att följa med, eftersom bilen skulle lastas full och köras till en förort av Stockholm och L måste jobba så hon kunde inte följa med. C har nyligen fått sitt körkort så jag skulle köra.
Oh my god! Var min första tanke när jag såg bilen! Jag har aldrig kört en så stor bil! utbrast jag. C tittade på mej, och man kunde läsa i hans ögon att han var orolig att jag skulle backa ur, men har jag lovat att följa med så har jag lovat att följa med! Jag kör!
Jag hade julfest dagen innan, så jag fick ta det lite lugnt. Vi hade tre rätters middag, nu kan jag inte säga vad rätterna hette, men det var något med räkor till förrätt, lambiffar med pressad potatis till varmrätt (och jag nappade hastigt min kollegas biff, eftersom jag såg på hennes ansiktsuttryck redan innan hon sa det att hon inte gillar lamm! Så jag var snabb med att säga att jag ville ha den innan någ annan hann före!) sedan nån tartlett med tobleronemousse till efterrätt. En efterrätt som man nog funderade på var den var, för den var så liten. Något glas vin till det, lite dans, men sen var jag hemma och i säng innan midnatt, så att jag skulle kunna köra följande dag.
Men gud vad jag var nervös! Nervös för att köra bilen, nervös för att det skulle vara halt, och nervös för att köra i rondellen om det skulle vara halt.
Det blev inte kallt, utan fortsatte vara "varmt". Efter att ha kört 1 meter så visste jag att det skulle gå bra. Nog krockade jag med spegeln i ena sidan när vi skulle checka in, men det är speglar som går att vika in, så det var bara att vika ut igen. Fick ett hastigt "akta fönstret!" av C, eftersom han hastigt försökte varna mej för spegeln, men jag funderade bara "Vilket fönster...?"
Det var inga problem att hitta. Vi lastade ur, det blev att möblera runt i ett förråd för att få allt att rymmas, men till slut var vi klara. Vi stannade en stund i förorten innan vi körde tillbaka mot färjan. Vi, han körde tillbaka! Otroligt duktig för att vara första gången han kör i Stockholm och med tanke på att hans körkort inte är så där överdrivet många dagar gammalt! Jag förstår att L är stolt över sin man! Det skulle jag också vara om (när) min man (pojkvän, sambo...välj vilket!) skulle göra något liknande!
Vi åkte via en ICA-butik för att handla och få tiden att gå. Tur så hittade vi också någonstans att äta....eller C hittade någonstans att äta! Jag missade det stället totalt!
Sedan fick jag äntligen prata med min älskling Vi hade inte pratat i telefon dagen innan eftersom jag skulle på julfest och jag slutade jobba kl15, efter det skulle jag göra mej i ordning och sedan på förfest. Så vi bestämde att jag skulle ringa på lördag. Jag gick med på det, för det är lätt att säga att det är okej när jag fortfarande hade hans röst nära. Jag visste när han skulle vara upptagen och försökte inte ringa då. Jag är medveten om att han sa att han skulle lämna telefonen hemma och av, men jag försökte i alla fall. Inte en gång, inte två gånger....jag tror jag ringde 3 gånger innan jag åkte på julfest, 2 gånger på förfesten och jag vet inte hur många gånger på julfesten....bara för att höra att numret just nu inte är i bruk..... När sången Lady Antebellum -Need You Now spelades fick jag på riktigt kämpa med gråten! Jag var på dansgolvet och sansade med mina kollegor. Jag vet inte om en av dem märkte, men i alla fall tog hon tag i mej och frågade på skoj om det är så man dansar nu för tiden. Fast jag inte gråter kan ögonen rinna... Efter det hade jag ingen feststämning alls kvar. När jag kom var jag jätte på G, jag funderade faktiskt på att jag skulle stanna hela kvällen och sedan bara sova så mycket att jag skulle kunna köra. Men redan efter 11 på kvällen så var jag trött på stället och ville gå hem, tur så var det en av kollegerna som skulle hem tidigt så jag fick skjuts.
"Said I wouldn't call but I lost all control and I need you now" sista gången jag ringde var innan jag gick och la mej lite före midnatt. Aldrig mer att jag godkänner att inte få prata med honom på en hel dag! Never! "I don't know how I can do without..."
Oh my god! Var min första tanke när jag såg bilen! Jag har aldrig kört en så stor bil! utbrast jag. C tittade på mej, och man kunde läsa i hans ögon att han var orolig att jag skulle backa ur, men har jag lovat att följa med så har jag lovat att följa med! Jag kör!
Jag hade julfest dagen innan, så jag fick ta det lite lugnt. Vi hade tre rätters middag, nu kan jag inte säga vad rätterna hette, men det var något med räkor till förrätt, lambiffar med pressad potatis till varmrätt (och jag nappade hastigt min kollegas biff, eftersom jag såg på hennes ansiktsuttryck redan innan hon sa det att hon inte gillar lamm! Så jag var snabb med att säga att jag ville ha den innan någ annan hann före!) sedan nån tartlett med tobleronemousse till efterrätt. En efterrätt som man nog funderade på var den var, för den var så liten. Något glas vin till det, lite dans, men sen var jag hemma och i säng innan midnatt, så att jag skulle kunna köra följande dag.
Men gud vad jag var nervös! Nervös för att köra bilen, nervös för att det skulle vara halt, och nervös för att köra i rondellen om det skulle vara halt.
Det blev inte kallt, utan fortsatte vara "varmt". Efter att ha kört 1 meter så visste jag att det skulle gå bra. Nog krockade jag med spegeln i ena sidan när vi skulle checka in, men det är speglar som går att vika in, så det var bara att vika ut igen. Fick ett hastigt "akta fönstret!" av C, eftersom han hastigt försökte varna mej för spegeln, men jag funderade bara "Vilket fönster...?"
Det var inga problem att hitta. Vi lastade ur, det blev att möblera runt i ett förråd för att få allt att rymmas, men till slut var vi klara. Vi stannade en stund i förorten innan vi körde tillbaka mot färjan. Vi, han körde tillbaka! Otroligt duktig för att vara första gången han kör i Stockholm och med tanke på att hans körkort inte är så där överdrivet många dagar gammalt! Jag förstår att L är stolt över sin man! Det skulle jag också vara om (när) min man (pojkvän, sambo...välj vilket!) skulle göra något liknande!
Vi åkte via en ICA-butik för att handla och få tiden att gå. Tur så hittade vi också någonstans att äta....eller C hittade någonstans att äta! Jag missade det stället totalt!
Sedan fick jag äntligen prata med min älskling Vi hade inte pratat i telefon dagen innan eftersom jag skulle på julfest och jag slutade jobba kl15, efter det skulle jag göra mej i ordning och sedan på förfest. Så vi bestämde att jag skulle ringa på lördag. Jag gick med på det, för det är lätt att säga att det är okej när jag fortfarande hade hans röst nära. Jag visste när han skulle vara upptagen och försökte inte ringa då. Jag är medveten om att han sa att han skulle lämna telefonen hemma och av, men jag försökte i alla fall. Inte en gång, inte två gånger....jag tror jag ringde 3 gånger innan jag åkte på julfest, 2 gånger på förfesten och jag vet inte hur många gånger på julfesten....bara för att höra att numret just nu inte är i bruk..... När sången Lady Antebellum -Need You Now spelades fick jag på riktigt kämpa med gråten! Jag var på dansgolvet och sansade med mina kollegor. Jag vet inte om en av dem märkte, men i alla fall tog hon tag i mej och frågade på skoj om det är så man dansar nu för tiden. Fast jag inte gråter kan ögonen rinna... Efter det hade jag ingen feststämning alls kvar. När jag kom var jag jätte på G, jag funderade faktiskt på att jag skulle stanna hela kvällen och sedan bara sova så mycket att jag skulle kunna köra. Men redan efter 11 på kvällen så var jag trött på stället och ville gå hem, tur så var det en av kollegerna som skulle hem tidigt så jag fick skjuts.
"Said I wouldn't call but I lost all control and I need you now" sista gången jag ringde var innan jag gick och la mej lite före midnatt. Aldrig mer att jag godkänner att inte få prata med honom på en hel dag! Never! "I don't know how I can do without..."
torsdag 8 december 2011
Ex-familly
I talked to my ex-mother in law just now. Yesterday my ex called me to check how I am doing, because he got a call from his mother, that had red my blogs and wondered how I was.
I think it is sweet that she cares that much
I think it is sweet that she cares that much
onsdag 7 december 2011
And time goes by
It's been a week.... Oh my god it's been a week! It feels like a lifetime!
And I have the biggest setback ever! I am in even worse shape than when he left! And then I was in a shape that made not only him worried, but some of my friends also. Those friends that actually understands what I am going through. All the rest, I don't even expect you to understand.
Today I will not call him, I can not. I need to .... I need.... my god what do I need?
There is so much that I can not do, that I can not understand why. I can not go to Nigeria because it is not safe. Safe my ass! If it's meant for me do die in Africa I will die in Africa! The foreign department, or what ever it is called in english, recommends that one shouldn't travell to Nigeria. I checked that up and the recommendation is from 2007, and even though there was a note from 2011 it was recommended not to travell to north Nigeria, and some other areas too, but I am not planning to go to those areas!
I don't care much about what I do with my life, that is my decision, why I obey is because he asked me not to put him in danger. He is there, he should know.... But right now, give me a pair of boots and I could walk to Nigeria, I could search the whole city with 14 million (I've heard) people just so that I could be with him!
Because I don't have his address! I am not allowed to send him something, apparently it is because people there doesn't understand that even though you have been to europe you are not rich, and it could be missunderstood, or something like that. I do honestly not understand! But how could I, I am not from there. He has told me so much that I can not understand, because I haven't been in that kind of situation while growing up. Swimming is one, checking what is in the package before buying is an other....
I had an idea for how to be able to call Nigeria even cheaper, but of course that one failed! SO I can't even call him and talk to him for long!
What the h*ll CAN I do? I feel like I am sorrounded with I can NOT's.... And that is SO frustrating!
I have an idea that I have had for a long time, I will do that, but I wont tell him about it, because I am tired of hearing what I am not allowed to do. I understand why, or I try to understand why. But this last one I do understand why he would say no, that is why I am not saying anything, because I am not doing it for him alone!
It feels a little better now that I have poured out everything that is unfair! Maybe I don't have to cry today. Like I did yesterday, when I came home to an emty appartment, and then had to experience two disappontments at the same time, and then later even an other one....
84 days to go..... funny, when I was at my parents house, I forgot to count, but now when I am back...it just feels good to know that it is spring soon!
I wish for snow, because I know there is a friend that can not wait until it comes, but at the same time I wish that we wouldn't have any snow at all this winter. Because I know an other that so much looked forward to the snow, and he will miss it this year.....it is so unfair!
And I can't help crying....
And I have the biggest setback ever! I am in even worse shape than when he left! And then I was in a shape that made not only him worried, but some of my friends also. Those friends that actually understands what I am going through. All the rest, I don't even expect you to understand.
Today I will not call him, I can not. I need to .... I need.... my god what do I need?
There is so much that I can not do, that I can not understand why. I can not go to Nigeria because it is not safe. Safe my ass! If it's meant for me do die in Africa I will die in Africa! The foreign department, or what ever it is called in english, recommends that one shouldn't travell to Nigeria. I checked that up and the recommendation is from 2007, and even though there was a note from 2011 it was recommended not to travell to north Nigeria, and some other areas too, but I am not planning to go to those areas!
I don't care much about what I do with my life, that is my decision, why I obey is because he asked me not to put him in danger. He is there, he should know.... But right now, give me a pair of boots and I could walk to Nigeria, I could search the whole city with 14 million (I've heard) people just so that I could be with him!
Because I don't have his address! I am not allowed to send him something, apparently it is because people there doesn't understand that even though you have been to europe you are not rich, and it could be missunderstood, or something like that. I do honestly not understand! But how could I, I am not from there. He has told me so much that I can not understand, because I haven't been in that kind of situation while growing up. Swimming is one, checking what is in the package before buying is an other....
I had an idea for how to be able to call Nigeria even cheaper, but of course that one failed! SO I can't even call him and talk to him for long!
What the h*ll CAN I do? I feel like I am sorrounded with I can NOT's.... And that is SO frustrating!
I have an idea that I have had for a long time, I will do that, but I wont tell him about it, because I am tired of hearing what I am not allowed to do. I understand why, or I try to understand why. But this last one I do understand why he would say no, that is why I am not saying anything, because I am not doing it for him alone!
It feels a little better now that I have poured out everything that is unfair! Maybe I don't have to cry today. Like I did yesterday, when I came home to an emty appartment, and then had to experience two disappontments at the same time, and then later even an other one....
84 days to go..... funny, when I was at my parents house, I forgot to count, but now when I am back...it just feels good to know that it is spring soon!
I wish for snow, because I know there is a friend that can not wait until it comes, but at the same time I wish that we wouldn't have any snow at all this winter. Because I know an other that so much looked forward to the snow, and he will miss it this year.....it is so unfair!
And I can't help crying....
tisdag 6 december 2011
I don't want to be here!
How can I explain, I was doing great whole weekend. Of course I miss him so much it hurts inside where ever I am. I did not see this one comming.
I have a christmastree that is wonderful, but the candles are too few. That is disappontment number one. Then I bought a prepaid-card to keep track of what I call for, that didn't work, so now I have two that doesn't work! That is dieappontment number two...
And that was apparently everything it took to bring me down! It doesn't matter that I can call with my other phone, and it doesn't help that I now have more candles to put up. I am down and I miss him so much!
I need to talk to him, but he doesn't pick his phone. Other times I don't mind, but right now I know that hearing his voise makes me happy, even though it only made it worse earlier today...but I have to believe that it will be alright.
But also, it is healthy to cry, I haven't been crying that much since he left. And why save the pain inside to another day, when I can cry it out right now. The pain will still come back, but maybe it is still better to let the pain out little by little instead of saving it until it breaks me down!
Still, I don't want to be here. I try to keep myself busy, but I don't even seem to want to do anything, because it doesn't help anyway...
Anybody have a plainticket to Nigeria? I could leave today!
I have a christmastree that is wonderful, but the candles are too few. That is disappontment number one. Then I bought a prepaid-card to keep track of what I call for, that didn't work, so now I have two that doesn't work! That is dieappontment number two...
And that was apparently everything it took to bring me down! It doesn't matter that I can call with my other phone, and it doesn't help that I now have more candles to put up. I am down and I miss him so much!
I need to talk to him, but he doesn't pick his phone. Other times I don't mind, but right now I know that hearing his voise makes me happy, even though it only made it worse earlier today...but I have to believe that it will be alright.
But also, it is healthy to cry, I haven't been crying that much since he left. And why save the pain inside to another day, when I can cry it out right now. The pain will still come back, but maybe it is still better to let the pain out little by little instead of saving it until it breaks me down!
Still, I don't want to be here. I try to keep myself busy, but I don't even seem to want to do anything, because it doesn't help anyway...
Anybody have a plainticket to Nigeria? I could leave today!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)