Se bara på Rudolf med röda mulen, först fick han inte vara med och leka med de andra renarna, sen plötsligt bara för att samma sak som gjorde att de inte kunde leka med honom gjorde att jultomten valde honom som ledare, då skulle de plötsligt vara så viktiga och tycka att han kommer att gå till historien.
Jag vet inte om jag skulle villa ha något att göra med de där andra renarna jag. Om jag inte hade ett värde förut så kan de verkligen gå och gömma sig nu när jag plötsligt har fått ett värde. Undantaget är om de kan komma krypandes och faktiskt inse att de har gjort fel, att de klarar av att be om ursäkt för sitt synnerligen fula beteende och fråga om det är okej att umgås med mig.
Ja, skulle mina gamla mobbare komma krypandes och be om ursäkt skulle jag be dem dra åt skogen! Jag skulle säkert kunna acceptera deras ursäkt och tycka att det var modigt av dem. Men att jag skulle villa umgås i samma rum med dem? Pytt heller! Jag har mitt liv fyllt med underbara människor! Kärleksfulla, empatiska vänner som ställer upp när jag behöver dem. Såklart ställer jag upp när de behöver mig!
En orsak till att jag har lättare att förlåta mina mobbare. De har faktiskt format mig till den människa jag är idag. På gott och int. Men jag tror att jag är en mycket mer empatisk människa tack vare att jag hade styrkan att kämpa mig igenom åren av mobbning. Men det är inte alla som har samma tur som jag.
Ser ni mobbning, på vilken nivå som helst, stoppa det! Om mobbarna säger "men det var bara på skoj!" ...ja, och, det är inte skoj om inte alla inblandade tycker att det är roligt. Om en gråter och de andra skrattar, ja då är det fel sorts skoj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar