Jag tänker på en situation där jag bara skulle ha velat gå fram till föräldrarna och be dem söka läkarhjälp. Men jag tog beslutet efter att ha sett hur lugna och utan oro föräldrarna verkade vara.
Barnet sov på allmän plats, och man kunde höra dess snarkningar tydligt, Jag tänkte ganska snabbt att det skulle vara bra om föräldrarna lutade barnets huvud lite bakåt så att luftvägarna skulle bli mera fria. Men det är väl inte min sak att gå fram och säga. Det var ju det där med samhällsfostran...
Efter en stund lät det som att andningen var riktigt ansträngd och jag höll på att få hjärtat i halsgropen när barnet plötsligt fick andningsuppehåll! Antingen är det så att barnet har det ofta och de får hjälp för det, men för mig känns det obehagligt!
Det är ingen fara för barnet på det viset. Men jag har haft att göra med andningsuppehåll och jag vet hur mycket energi det tar från sömnen. Man sover och sover men det känns som att man inte har sovit alls. I alla fall upplevs det så när man ser från sidan.
Skulle det vara allmänt accepterat skulle jag ha gått fram till paret och frågat om det är så att barnet ofta snarkar när det sover. Om det är så att de tycker att deras barn verkar trött fast det har sovit länge... Men som det är nu kände jag att det hjälper inte barnet alls att jag går fram och pratar. Det skulle till och med kunna göra att föräldrarna blundar ännu mer för det. Nej, jag hoppas att personer i barnets närhet ställer de frågorna istället.
Och ett bra tips om någon överlag snarkar. Tippa huvudet lite bakåt, så där som man ska göra när man ska göra hjärt- lung-räddning. Det finns en orsak till att man gör det, det friar luftvägarna och tar bort den snarkande andningen som man kan få när tungan täpper till luftvägarna.
Tagen från internet |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar