Jag har mina favoriter, absolut. Till dem hör Noitarumpu, alltså Trolltrumman, av Mauri Kunnas. Eftersom jag kan så brukar jag se den på orginalspråk, alltså finska. En annan som jag gärna ser är Mickey's Cristmas Carol. En julsaga baserad på Charls Dickens. Sen något år tillbaka såg jag Niko lentäjän pojka, tror den heter Niko siktar mot stjärnorna på svenska, jag ser den också gärna på orginalspråk, alltså finska. En mysig historia om hur Niko söker efter sin pappa.
I år struntade jag i mina fördomar mot Grinchen, How the Grinch stole Christmas alltså, och tittade på den. En mycket vacker historia <3 p="">
För den som inte har sett någon av dem så kommer jag att förklara kort i bildordning.
Niko Lentäjän pojka. En renpojke som vet att hans pappa är en av jultomtens flygande renar. Han drömmer om sin pappa, den stora hjälten som drar jultomtens släde. Han övar och övar och övar för att också lära sig flyga. Denna önskan att lära sig flyga sätter såklart honom och hela renflocken i fara. Han känner sig utanför och oönskad och bestämmer sig för att rymma till Korvatunturi för att träffa sin pappa, som inte ens vet om att han finns. Hans adoptivpappa, flygekorren Julius, försöker gång på gång övertala Niko att återvända till flocken.En vacker saga om en faders kärlek, ett barns dröm och att övervinna rädsla.
The Grinch, om jag förkortar det. The Grinch är egentligen en Who, men han bor utanför Whowille. Alla Who älskar julen, men Grinch, han hatar den. Alla i Whowille känner till Grinch, det är den där som bor utanför Whowille, som hatar julen, en som man kan prata illa om och försöka komma nära för att imponera på flickorna. Inte så konstigt att The Grinch hatar julen, tycker jag. Nåja. Det finns en liten flicka, Cindy Lou, som träffar The Grinch när han är i stan för att göra hyss. Hon träffar honom och inser att han är inte så illa som alla tycker att han är, så hon vill gärna att han ska inkluderas i gemenskapen. Hon försöker ta reda på varför han hatar julen så mycket. En berättelse om utanförskap och mobbning, till största delen, men också om julens budskap och att kärleken kan övervinna allt. Mycket gullig film som definitivt kommer att läggas till mina julfilmer!
Mickey's Christmas Carol. Tja, den är baserad på en Charles Dickens, men jag har faktiskt inte läst originalet. Cratchet (ja...stavningen? Musse Pigg!) jobbar för Ebenezer Scrooch (....phu...staaaaavning??? Joakim Von Anka). Scrooch är som sin tilldelade figur, en snål person som vänder på alla sina slantar, som inte kan ge åt de fattiga och som verkligen inte betalar ut en vettig lön till sin arbetare. Men Cratchet är lika glad för det, han har ett jobb. Scrooch tycker att julen är humbug, Bah, Humbug!, men när han kommer hem på julafton möts han av spöket av sin föredetta collega Marley, det är alltså Långben. Marley berättar att Scrooch kommer att träffa på 3 julspöken. Dessa tre kommer att ge honom viktig information som om han lyssnar på dem kan rädda sig själv från det öde som väntar. En vacker historia som visar hur man kan ändras som person, hur saker som är viktiga under en del av livet tas över av andra saker, hur prioriteringar kan förändra hela ens liv och vad som egentligen är viktigt här i livet. Den visar att det aldrig är försent att ändra sig, vi får en andra chans.
Joulupukki ja noitarumpu. Vi är tillbaka på Korvatunturi, i tomtebyn. Jultomten har fått den sista säcken med barnens önskelistor och går igenom dem. Det sista brevet i påsen är från Pikku Vekara, Lilla Vekara. Det är en teckning, men jultomten kan inte riktigt tyda den. Medan han går på inspektionsrunda i tomteverstaden passar han på att fråga mästar tomtarna om deras åsikt. Tillsammans har de kommit på många olika förslag, men de vet inte vilket som är rätt. Samtidigt börjar konstiga saker hända i tomtebyn. När en trumma hörs verkar allt gå på tok för jultomten. Så smångingom förstår de att det är en av Lapplands shamaner som är i farten, men de förstår inte varför shamanen har något emot tomtarna, och speciellt jultomten. En historia om övergivenhet, hur missförstånd eller miss i komunikationen kan förstoras upp och förtära en inifrån. Hur man kan reda ut saker bara man förstår vad det var som gick fel till att börja med. Om barns nyfikenhet och mod. Men mest av allt att det löser sig till slut.
Det är ju såklart min tolkning, alla har fritt fram att göra sin tolkning, och varför inte skriva den som komentar här nedan. Det är längesen jag har fått någon kommentar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar