Jag jobbar. Jag kommer till ett bord med toma glas. Jag sträcker mig fram och efter glaset. Mannen på min högra sida sträcker ut armarna och ber om en kram. Ja, varför inte. Kramar är jag generös med. Jag sätter min högra arm runt hans nacke och han kramar mig. Inser att hans huvud är i min brösthöjd.
Plötsligt inser han det också och trycker sig med huvudet mot mig. Jag blir förvånad, road, men jag drar mig inte undan. Han är inte närgången på något annat sätt. Han bara .... är där. Han pratar, men jag lyssnar inte vad han säger, för hans kompis, till vänster om mig informerar mig att om det skulle vara någon annan av bordssällskapet så skulle de kunna hantera situationen på ett bättre sätt! Jag förstår att det är riktat delvis till killen som håller om mig. Jag låter armen ligga kvar medan jag står och pratar. Plötsligt informerar killen till höger mig om att jag har "dom här" och pekar med pekfingret mot mina bröst. Han är helt mållös..."dom här" upprepar han. Jag skrattar och meddelar hans kompis till vänster om mig att han inte hanterar situationen någå bättre fast han fick en pik.
Killen som sitter till höger om min kramkompis konstaterar plötsligt att mitt ansikte ser bekant ut. Jag känner igen honom på sekunden som pappan till ett av mina dagisbarn, föredetta dagisbarn. Jag pratar lite med honom och frågar hur det går med dottern. Jag blir avbruten av kramkillen som informerar "strunta i hennes ansikte! Men dom här!" ...nu kan jag säga att jag börjar bli lite irriterad. Jag försöker konversera med pappan jag känner, men jag märker ju att det inte blir till någonting med någon som ska kommentera "dom här" var och varannan sekund. När han sedan informerar mig om att jag är begåvad med "saker" så säger jag att nu räcker det! Jag tycker synd om sällskapet som faktiskt måste känna honom och uppleva hela situationen. Jag försöker få situationen mindre pinsam, men det hjälper ju inte med en som inte fattar att det inte är okej att kommentera mina bröst hur länge som helst! Hela situationen kan inte ha tagit mer än ett par minuter.
Denna situation förklarar jag till en killkompis som blev totalt förskräckt för att en man kastade sin snusprilla så att den landade i min korg. Han tyckte att det var det vidrigaste! ...så jag tyckte att han skulle få en inblick i mitt arbete, var snusprillor faktiskt hör till något jag inte ens ägnar en tanke utan de är relativt rena.
I alla fall låter snusprillor min kropp vara ifred...
MEN till kramkillens försvar! Det var inget trakasseri! Jag har varit med om killar som tafsar och verkligen ger mig lust att ge en rak höger! Kramkillen var harmlös. En glad kille som njöt av situationen han hamnade i och inte kunde rå för att han inte visste hur han skulle hantera den. Det är en situation som roar mig! Jag kan skratta åt det och tycka att det är kul.
En kram kan jag alltid dela med mig. Och kan jag själv välja om jag stannar kvar i situationen eller går så är det mitt val om jag stannar och tar emot kommentarer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar