Jag pratade med min man igår. Det blev ett samtal som kanske inte handlade så mycket om att samtala, eftersom han ringde precis just när jag höll på att svara på ett viktigt mail som jag dessutom hade missat att jag fått och borde ha svarat på igår.
Ingen fara, han ringde från skype, så det blev ju inte dyrt på det viset.
Medan jag skriver mail och pratar med honom är jag samtidigt inloggad på facebook. Jag ser att jag får ett meddelande på chatten, men bestämmer att kolla det sedan, när mailet är klart. Jag skriver klart, med alla bilagor som ska med, skickar, och kikar sedan vad som händer på chatten.
Det är en enkel alla hjärtansdag hälsning. Jag suckar. Folk envisas med att önska mig glad alla hjärtans dag!, säger jag till min man, Den är inte glad! fortsätter jag frustrerat. ...efter en liten paus, finner jag mig och säger. Det är därför jag inte önskar dej glad alla hjärtans dag.
Han svarar mig direkt. Det är därför han inte heller säger det.
Att vara ifrån varandra en vanlig vardag är ett helvete utan dess like. Man vänjer sig vid vad som helst, man till och med vänjer sig vid att sakna varje dag, varje minut, varje sekund, utan att gå sönder.
Att sedan ha en Valentine på Valentines day som man inte får vara nära, inte krama, inte kyssa.....inte se annat än på skype.... Det är dubbelt värre än att inte ha någon alls! ...skulle det vara för att han var borta just den dagen, då spelar det ju ingen roll....men när han har varit borta i flera dagar än jag har förmåga att räkna i mitt huvud...då hjälper det inte att bli påmind om att idag är den dagen som finns enkoms för den vi älskar.
Missförstå mig rätt nu! Alla ni som har pojkvänner/flickvänner, alla ni som har facebook statusarna fyllda av kärlek så att jag blir grön av avund, ni fyller mitt hjärta med kärlek! För det är så som det ska vara!! Har man en som man älskar, så ska man få dela det med världen, om det är så att man älskar så mycket att man vill att hela världen ska veta! För jag VET hur det är att sakna, så jag vill och önskar att alla andra tar vara på varje minut, varje sekund av den tid som ni får vara tillsammans med den ni älskar! För det är ni värda!
Jag förstår dej så väl. Julafton grät jag mej igenom, denna dag bestämde jag mej för att inte släppa in sorgen utan tänka på vad jag har. De som har sina män hos sig upplever kanske inte den lycka som du och jag har i våra liv varje dag varje sekund....vi är i kärlek.
SvaraRaderaMin man kan visa mej så mycket kärlek i sin frånvaro som ingen man jag känt har kunnat ge mej i sin närvaro.....
Visst ska du och jag också fira.....vi vet ju, vi vet ju alldeles säkert att vi är omgivna av en otrolig kärlek....och vi är i denna kärlek för alltid. Hur många tror du att har fått uppleva det.
Jag trodde inte ens att jag skulle få uppleva den :) Så jag trodde inte att den existerade!
Radera