Min syster gav mig ett filmtips. ...eller egentligen gav hon mig en hel lista.
Ett av dem var Double Jeopardy (en film som hon annars brukar glömma vad heter, så jag ska skriva det här bara därför också!).
Grunden i filmen är väl egentligen att man inte kan bli dömd för samma brott mer än en gång.
Jag vill inte gå in på filmen, för det är inte det jag fastnade för. Det jag fastnade för var en mening på slutet.
Hon sitter i bilen, och hon har aldrig varit så rädd i hela sitt liv. Tänk om hon inte känner igen honom?
Jag relaterar till det! När jag åkte till Nigeria. Jag har aldrig varit så rädd. Inte för landet, inte för att det skulle vara farligt, inte för sjukdomar eller kryp eller kidnappning eller något...jag var rädd för att jag inte skulle känna igen Honey. 9 månader.....9 månader av telefonsamtal och skype....hur kan jag vara säker på att jag ska känna igen honom? Är det ens möjligt?
Mörkhyade har svårt att separera oss vita, vi har svårt att separera de mörka....hur ska jag veta vilken kille som är min?
Jag behövde ju inte oroa mig en sekund. Samma sekund som jag såg honom så visste jag ju! Jag behövde bara se lite av hans hår, en glimt av hans ansikte, hans leende.....och hela jag fylldes av lycka!
Min älskling
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar