Mitt ex, alltså mannen jag lever med fram tills jag hittar en lägenhet, ringde en dag och frågade om jag skulle komma med och äta. Jag svarade nej, jag vill inte äta. Han hörde såklart att jag hade en dålig dag och frågade vad det var. Jag sa att vi pratar sen.
Loggade in på facebook och hittade en kompis att prata med, blev på bättre humör och plötsligt hör jag nyckeln i låset. Han har inte hunnit äta på den tiden. Det vet jag.
Han prioriterade att komma hem och prata med mej, med förklaringen han var inte så hungrig egentligen (när jag frågade), för att reda ut vad som var på tok.
Vi pratade och det känns bättre. Han mår också sämre när jag mår dåligt. Separationen tar hårt på oss båda. Jag sa att det nog blir bättre bara jag får en egen lägenhet. Jag hoppas det blir bättre bara jag får en egen lägenhet.
...det kan i alla fall inte bli värre....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar