Vill du vara min vän?

Ju mer jag funderar på det, ju mer inser jag att första halvan av mitt liv har berövat mej de flesta av de "normala" sociala färdigheterna. Hur gör man för att få vänner? Ingen aning! Helt ärligt! När går det över från att vara bekant eller arbetskamrat till att vara vänner även utanför arbetet? Hur gör jag då? När är det ok att skicka ett meddelande för att fråga om man kan umgås? När är man bara jobbig och tränger sig på?

Visst har jag vänner, många rara underbara vänner från studietiden och skolan. Men de har jag flyttat ifrån och bor nu på annan ort. Hur gör man nu? När det inte är studier och frågor om läxor och att hjälpa varandra som gör att det är enkelt och smidigt att ta kontakt och skapa starka vänskapsband?

Jag har insett att de flesta vänner jag har här är arbetskompisar. Hur underbara de än är så är de arbetskompisar. Vänner som jag träffar under min arbetstid men som jag inte umgås med annars. Speciellt mitt nattjobb har fört med sig många sådana vänner. En anna sak som jag insett är att i de flesta fall sker umgänget inte på mina villkor. Utan på mina kompisars villkor. Jag är hur flexibel och villig som helst att hitta en tid som passar, medan det är svårt för mina kompisar att hitta en tid som passar. En bekant som föreslog att vi skulle träffas på kaffe, jag gav förslag på förslag på förslag....efter ½ år av förslag som inte passade gav jag upp. Inga förslag på när vi ska mötas har sedan dess uppkommit. Ville hon verkligen träffas på kaffe eller är det bara en artig mening som man säger? Hur ska jag veta?

Sedan är det i dagens samhälle med facebook och mobiler och hela härligheten. Det är lätt att komma i kontakt med någon man vill komma i kontakt med. Men man kan också lätt undvika att komma i kontakt med sådana som man inte vill komma i kontakt med. Det står på mobilen vem som ringer, man kan ignorera vänskapsförfrågningar på facebook utan att behöva se personen i ögonen eller ens låtsas om att man fått någon förfrågning. Sedan betyder ju oftast inte FB vänner mycket mer än att antalet vänner ökar med en till person....status med många vänner kanske.

Så vad gör man i min situation, när man saknar en del grundläggande sociala färdigheter i hur man blir vän med en annan människa och jag gång på gång försökt meddela en person att jag vill träffas? Jag har ringt, messat, skrivit på facebook? Jag vet att personen i fråga är svår att få tag på, glömmer lätt att svara på meddelanden. Men med min erfarenhet drar jag slutsatsen att personen i fråga undviker mej. Jag har använt all viljestyrka för att inte falla tillbaka i den gropen. Jag vet att jag inte är så värdelös som jag första halvan av mitt liv av mina klass"kamrater" fick veta att jag var. Men endå. Jag var 15 år när jag gick ut grundskolan, jag är inte 30 än, jag har fortfarande inte vägt upp för de år jag missat. Jag saknar fortfarande 9 år av självkänsla....mina nio år i grundskolan...

I detta bloginlägg är jag inte så anonym som jag annars brukar vara. I den här har jag lämnat ut mej. Jag vill inte höra några kommentarer om hur synd det är om mej. Så dessa kan du låta bli att skriva!! Jag är nöjd med mitt liv som det är! Jag bara önskar att jag hade lite mer kunskap i det som alla andra verkar kunna, det som finns i ryggraden, hur får man vänner?