Sambon hade fixat tortillas med malet kött, paprika, tomat, majs och starksås. Han glömde ost och gräddfil (gräddfilen vill jag ha :)), men det var lika gott för det!
Plötsligt kommer ena katten till bordet. Det är Dinho. Han ska upp i famnen. Det vet man för han ställer sig med framtassarna på husses ben och väntar på "lov" att komma upp. Jag väljer från skålarna på bordet och tar en bit åt honom. Medan jag lockar på honom (han fattar ju inte att han ska söka UNDER bordet och inte titta på mej) kommer kompisen, Tigger och äter upp hans bit. Ny bit, nytt försök. Jag visar biten och för handen under bordet, nu fattar han galoppen! Jag ger några extra åt honom, för Tigger måste ju också få en gång till.
Jag återgår till att tala med sambon. Efter en stund kastar jag en blick på katten på golvet. VÄRSTA tiggarblicken!!! Han sitter helt lugnt och stilla och tittar stint på mej! Han ha aldrig haft problem att titta någon i ögonen (fast jag förstått att katter inte tittar folk i ögonen?). Han brukar inte annars tigga, för han vet att om matte säger nej så är det nej, det vet Tigger också! Tigger brukar "lyda" mej, men husse struntar han i x) Det tycker jag är lite kul.
Till saken. Jag blir lite förvånad, fast jag vet att han gillar det han fått. Men ok. Klart han ska få mera! Det är inte så ofta vi äter majs bara sådär, så jag tycker att jag kan mata lite åt Dinho, fast det är från bordet. Såklart måste Tigger också få! Han älskar också majs :)
Det här kom jag på en gång för längesen när Dinho just hade kommit till oss. Jag höll på att göra nåt med frusen majs och katten tigger. Jag ville visa vad det var för nåt och att han inte gillar det. Katten äter det! Det var ju fruset så han kämpade länge och väl med det stackars majskornet :) Då redan testade jag att tidna upp lite majs i en skål åt honom, och han tyckte det var mums! Vet inte om Tigger gillar det eller om han äter det för att Dinho äter det.... hur som helst slinker det ner!
Såhär se Diho annars ut när matte försökte ta kort på honom, men han skulle prompt påkalla uppmärksamhet. Enligt hans åsikt var det dags för mat! Så istället för att sitta fint så strök han sig mot kameralinsen :) Till sist sa jag till på skarpenatt han skulle sitta. Inte så att jag skrek eller nåt :) För då skulle han ju ha blivit rädd och hoppat ner. Men jag skuffade honom vänligt men bestämt bakåt och bad honom sitta. Detta upprepade jag ett visst antal gånger innan han bestämde sig för att det fick vara nog, då lade han ner sig och gav mej den här blicken :)
Här är min lilla gosekisse. Han kom väl över det att jag ett honom sitta ner, för här ser han inte lika förnärmad ut :)
Eller....här ser han igen ut som om blickar kunde döda.... Undra vad jag gjort här? Eller om han bara inte gillar den lilla lampan sim blinkar till när kameran fokuserar?
Jag fokuserade bilden och höll knappen ner en stund så att lampan inte skulle störa när jag försökte fota hans ögon. Samma gjorde jag med översta bilden :) Jag fick den lilla mörkare ringen i hans ögon med på bild :) Riktigt runt pupillen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar