S*t*n va tight röv du har!

Jag plockar papper på herrarnas. Mitt i allt hör jag en kille bakom ropa (säga högt...ja, välj själv) komentaren i rubriken. Jag vänder mig förvånat om. "Eeeh...tack...antar jag". Jag går mot följande papperskorg och går förbi honom, varpå han informerar, "Men du har!". Jag kastar en road blick på honom och han puffar till kompisen och kommenterar, "kolla vilken blick hon ger!". Jag ignorerar honom och när jag är färdig är han borta. Jag anser det vara en av de bästa kommentarerna ever!

Senare samma kväll, jag har just kollat herrarnas toalett och jag är påväg därifrån. När en kille börjar prata med mig. Han har ett problem. Ja, jag kan lyssna vad han har för problem. Hans byxor (ja....byxor!) har ett problem, de hålls inte uppe, så om jag kan hålla upp dem åt honom. Jag drar största sucken inombords, pekar på hans kompis och säger att han kan ju hålla byxorna uppe åt honom. Nej, förstår jag, dom är från Stockholm och de vill ha arkenbyxor! Jag slår över till my kind of-rikssvenska/stockholmska, what ever svensk brytning. Och jag minns inte vad jag säger, något om att jag inte är från Stockholm i alla fall.

MEN se han har ett problem som är litet, han visar med handen. Jag tittar på hans hand, han håller inte tummen och pekfingret, så jag inser plötsligt vad han menar. Jag svarar, det var ju inte ett litet problem! Nä, svarar han, men om jag tar tag i problemet så kanske det växer. ...jasså du, svarar jag (Ja, han blokerar min väg, han har till och med satt armen runt mig och försökt leda mig inåt i tolaletten, så jag är kind of stuck). Han frågar om jag inte är intresserad. Jag svarar nej. Inte ens lite intresserad? Jag svarar igen nej. Jag måste ju säga att jag ser humorn i det hela så jag skrattar och går. Hanstoppar mig inte! Vilket jag innerst inne tackar för!

Som avslutning på kvällen plockar jag glas ute i lobbyn. Jag plockar från ett bord där jag mitt i allt får frågan "Är du singel?". Jag är lite förvånad, för de brukar inte fatta att fråga innan de försöker. Jag svarar "Nej, jag är gift" (Oh, hur härligt det är att svara så!!). Han frågar igen "Men är du singel idag då?". Jag blir helt ställd för ett par sekunder, sen svarar jag, nej, jag är gift alla timmar på dygnet.

You can't blame a guy for trying! heter det ju. Och i det stora hela, ingen har kränkt mej eller behandlat mej respektlöst. De har hållit sig på ett lämpligt avstånd (Förutom killen/killarna som försökte dra in mej i toaletten, då ilade det till av osäkerhet, en sekund, sen släppte de), både fysiskt och psykiskt. Enligt mina mått mätt.