Jag sitter hos kompisar, vi har just ätit och dottern i huset har väntat länge på att jag ska komma. Plötsligt ringer telefonen och det är min chef. Jag ransakar min skalle....vad är det jag har glömt?? Nej, jag kan inte komma på något.... Jag svarar och får frågan varför jag inte är på höstmöte!
Som en blixt från en klar himmel! Styrelsen ska träffas imorgon, jag är sekreterare, och jag har helatiden tänkt att jag ska ta lite papper med så dom blir underskrinva så vi har det klart till höstmötet...och så är det idag! Jamen herregud! Jag är ju sekreterare och ska ha koll på var mitt gäng är på möte....
Uuhh....jag måsta rusa! Definitivt rusa alltså! Med ett snabbt ursäkta tar jag med telefonen fortfarande mot örat på mig kläderna och springer iväg! USCH! vad jag känner mig taskig!! Både mot mina kolleger och mina vänner, men mest mot den lilla flickan som sett fram emot att jag ska komma.....
Det finns en orsak till att jag tidigare avsagt mig att fortsätta som sekreterare. Det är inte första gången jag missar ett möte för att jag har fel datum. Det är inte ens endast dessa möten som blir lidande! Det är många gånger som jag är dubbelbokad eller inte kan lova för jag VET inte vad jag håller på med!
Jag måste få ordning på mitt liv först innan jag kan planera något annat...Hela min dagsplanering blev till skrot på grund av min miss i planeringen.
Min enda tröst är att jag inte vet hur mycket jag egentligen har glömt under det år som gått,.... jag ber om ursäkt om du känner dej bortglömd! För jag vet inte ens om att jag har glömt dej! Du kanske fortfarande finns i mina tankar och i mitt hjärta....men blockerad av allt annat som händer i min hjärna....SUCK!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar