Översvämning

Jag kommer hem från Nigeria med vetskapen om att vägen till Abuja är översvämmad. Jag kan omöjligt skicka min man på en buss till Abuja för att han ska få gjort det pappersarbete som behövs få gjort innan vägarna är farbara igen. Samtidigt som det är min största tanke, så vet jag att det är oräknelig mängd med människor som mister sina hem under sådana här situationer.

Jag kommer alltså hem, möts av en hög med tidningar, plockar ihop dem och tar en på måfå. Jag möts av rubriken "3.500 ton potatis begravd i leran" (Ålandstidningen 9 oktober 2012) . Jag vet inte hur jag ska reagera. Potatis? Ja, jag förstår, det är någon som lever på potatisodling, denna någon kommer att gå back för att det är omöjligt att skörda potatisen. Min omedelbara tanke är "Men ta potatishacka och gå ut på åkern och ta upp dem för hand!" Jag veeeet!! Jag förstår att det är 3½ ton potatis vi pratar om, man gör det inte under en kväll.....men jag känner mej så frustrerad! Potatis? Någon annanstans är det över 3.500 familjer som är utan hem på grund av samma regn som håller potatisen fångad....Nu ska jag inte reta upp mej, tänker jag, och tar följande tidning. Jag läser och kommer till rubriken "Tre ålänningar fick evakueras i regnoväder i Österbotten" (Ålandstidningen 10 oktober 2012) .... Alltså..... perspektiv..... enligt allAfrica.com har 600.000 personer evakuerats...endast från Kogi State..Fråga inte var det ligger, det har jag inte koll på.

Transportfirmorna går back, de som annars har hand om bussarna som går på vägarna till Abuja står still, man kan räkna antalet passagerare gånger antalet turer per dag gånger antalet dagar.....plötsligt ser 3.500 ton potatis inte så mycket ut. Och X-antal elever, förutom de tre som nämndes, är försvinnande liten med tanke på vad jag jämför med.

Jag vet jag vet.....bara i Lagos finns mer människor än i hela finland, så om man skulle ta prosentuellt, hela befolkningen och procentuellt se hur stor prosent som drabbas och göra lika för Finland, så kanske det skulle vara mer rättvist. Men det finns ingen rättvisa i att 600.00 personer tvingas lämna sina hem och veta att när de kommer tillbaka så har de ingenting....ingen mat, inga hem, ingenting....

Vad vi skulle kunna göra i industrisländer är att sluta klaga! Vi har det så jävla bra! Glöm inte det! Fast potatisen i år blir kvar i jorden så svälter vi inte, men vi kanske inte har råd med den där södernresan vi hade planerat. Eller så kanske det blir att leva på billigare mat och inte så mycket nya prylar och bidrag från staten. Men tänk då på det, alla får inte bidrag från staten!

Jag ska sluta. Jag vill bara skrika! Men det hjälper inte någon, inte potatisodlarna, inte bussägarna och definitivt inte översvämningsoffren....

"Even after they lost their homes there is new life and hope"