lördag 31 december 2016

Gott Nytt År! Same procedure as last year?

I min familj, och säkert i flera familjer, har vi traditionen att titta på Dinner for one. Jag vet inte varför det har blivit så, men jag tror att förut så visades den alltid på TV ett visst klockslag, så att det passade bra att titta på det medan man väntade på 12-slaget.

På senare tid blev det däremot ändrat, det blev satt på eftermiddagen, eller på nyårsdagen....suck.....

Tur att det finns youtube så att man säkert kan följa sina traditioner utan att bry sig om vad TV-teamet tycket att man ska se på och när.

Dessutom är det lite charmigt att den är i svartvitt!

Hoppas ni har ett fint nyår!

fredag 30 december 2016

White Christmas

White Christmas
Jag har inte ens vetat om den här filmen. Det var en kompis från Stor Britannien som sa att den hör till deras julfilmer. Jag tänkte inte först så mycket på det. Men sen började jag fundera på det faktum att jag inte har ens den mista aning om vilken film det är frågan om, så jag sökte reda på den. Inte konstigt att jag inte känner till den eftersom det är en musikal från 1954! Genre: Romantig, komedi OCH musikal! Alltså?!?  Verkligen ingen film för mig, tänkte jag.

Men, jag hade bestämt mig för att ta reda på vad det var för en film, så jag klickade igång den. Typ 10 minuter in i filmen förstod jag att den här skulle jag gilla! Och det gjorde jag!

Bölade som en lite barnrumpa i slutet av filmen dessutom!

....fast det är inte så konstigt. Jag gråter ofta till filmer. Fast då pratar vi ofta rödkantade ögon och inte tårar av glädje som rullar ner för kunderna. Så ja, tycker den fick ett relativt bra betyg jag :) Ska det vara en känslosam film så är det väl bäst att ta i!

Rekommenderas alltså! Lite långa dansnummer ibland. Men det får man väl leva med. Det är en musikal liksom!

onsdag 28 december 2016

Richie Rich och genustänk

Gud vad mycket nojs om jämlikt samhälle och likabehandling. Jag tycker att ju mer vi nojsar om det desto större blir klyftan. Jag har just sett en film från 1994, Richie Rich, den starkaste sidokaraktären är utan tvekan en tjej. Hon tar plats, hon är tuff och hon är ledaren i gänget. Vi ska heller inte glömma den tjejiga tjejen. Mamman in familjen, hon också en framstående och betydande person.

Varför ska vi åter uppfinna hjulet? Kan vi inte bara fortsätta som förut med att behandla både pojkar och flickor som människor? Sen att skillnaden mellan kvinnor och män alltid har varit tydlig...ja, det kan vi ju försöka ändra på. Jämlik lön för lika arbete, bland annat. Bättre lön också i de kvinnodominerande yrkena.

Men tills vidare är vi allt för upptagna med att fundera på hen eller inte hen för att verkligen se vad som är viktigt. Personen bakom hen! Vill hen ens kallas hen? Bra att det finns ett ord, men man behöver inte använda alla ord i svenska språket. De kan väl användas när de behövs. För personer som känner att de vill använda hen eller i fackuppsatser där man vill prata om båda könen och inte vill referera till personerna som "den" eller "det".

Och filmen. Det var en av mina favorit filmer som barn. Richie Rich en snuskigt rik kille som har allt man kan tänka sig. Han har till och med en egen berg-och-dalbana. Men han har inga vänner. Klasskompisarna pratar bara om pengar (och en mycket märklig skola om jag får säga det), och de fattiga kompisgänget tycker inte att han passar i deras kvarter. Bortskämd rikemansunge som de tycker att han är.

Men efter att de har blivit inbjudna att hälsa på Richie Rich hemma på hans villa ändrar de åsikt. Snart tycker de till och med att han är okej. Och det är bram för snart behöver Richie hjälp! Någon försöker döda hela familjen Rich för att ta över ägendomen, ödet gör att Richie inte är ombord på planet när det störtar. Men han vägrar att tro att hans föräldrar är döda. Han kämpar för att behålla sitt familjeföretag och för att hitta sina föräldrar, samtidigt som han behöver klara sig ur diverse knipor.

En mycket sevärd film!
Bilden är från IMDB

tisdag 27 december 2016

Hur det var med nyårsraketer

Jag var och tittade på när de provsköt nyårsraketsortimentet i år. Först kommer några raketer som man skjuter högt upp, och jag inser efter en stund att det faktiskt är ganska tråkigt (jag som älskar raketer). Sen kommer plötsligt romerska ljusen. Ni vet, dom där rören som ploppar upp bollar i olika färger. Det är inte det där öronbedövande BANG utan ett vackert "plopp", och färgerna. Jag inser att jag älskar romerska ljusen (tja, googlar jag romerska ljus så kommer det upp något helt annat...de där som typ sprutar eld....det är inte de jag menar. Så om de inte heter romerska ljus vet jag inte vad de heter!)

Vad de än heter

Jag flyttades 20 år tillbaka i tiden...eller mer. Jag tänkte på hur familjen och grannarna brukade samlas. Hur vår familj kom med sina, kanske 5 raketer. Hur grannarna bidrog med typ lika många var (vi var 3 familjer) och hur en av grannarna alltid hade en stor raket som kunde avsluta hela kalaset, Jag minns hur jag älskade den sista raketen! Hur den var speciell. Hur hela natten var speciell. Hur jag när jag blev äldre fick loc att tända eld på raketerna, om jag verkligen visste hur jag skulle göra. Jag skulle tända eld, och sen springa. Var det så att raketen inte tände ordentligt så var det en "död" raket, och totalt förbjudet att röra den före tidigast följande dag, ifall den skulle få för sig att sprängas i alla fall.

Jag minns också hur kul det var att följande dag springa omkring på åkrarna och leta raketdelar!

Inte riktigt lika kul att som idag sitta i bilen och titta på raket demonstrationen och ha raketdelar regnande ner över taket....hm.....

Jag har alltid älskat raketer! Men jag har ett par år på rad struntat i att titta på raketerna i stan. Den där raketshowen som skjuter upp raket på raket på raket, gärna i takt med musik och med en sådan hastighet att himlen aldrig är tom. Visst. Det är vackert första gången. Mäktigt! Men när man blir van så är det inte vackert. Det är ett sammelsurium av färger och BAN BANG.

Jag är uppvuxen med att nu skjuter vi en raket. Sen tittar vi på den, och efter det skjuter vi upp nästa! På det viset fick vi verkligen njuta av raketen vi skjöt upp. Det är faktiskt så att vi betalar för dem! Bäst att se till att man får valuta för pengarna och inte bara slänger iväg raket efter raket som om de var gratis.

När man dessutom har 5 raketer. Varav 3 var typ romerska ljus (eller vad de nu sen heter), då uppskattar man verkligen den där sista avslutningsraketen som verkligen lyser upp hela himlen och det regnar stjärnor och färger!

Filmer under julhelgen



Jag har mina favoriter, absolut. Till dem hör Noitarumpu, alltså Trolltrumman, av Mauri Kunnas. Eftersom jag kan så brukar jag se den på orginalspråk, alltså finska. En annan som jag gärna ser är Mickey's Cristmas Carol. En julsaga baserad på Charls Dickens. Sen något år tillbaka såg jag Niko lentäjän pojka, tror den heter Niko siktar mot stjärnorna på svenska, jag ser den också gärna på orginalspråk, alltså finska. En mysig historia om hur Niko söker efter sin pappa.

I år struntade jag i mina fördomar mot Grinchen, How the Grinch stole Christmas alltså, och tittade på den. En mycket vacker historia <3 p="">

För den som inte har sett någon av dem så kommer jag att förklara kort i bildordning.

Niko Lentäjän pojka. En renpojke som vet att hans pappa är en av jultomtens flygande renar. Han drömmer om sin pappa, den stora hjälten som drar jultomtens släde. Han övar och övar och övar för att också lära sig flyga. Denna önskan att lära sig flyga sätter såklart honom och hela renflocken i fara. Han känner sig utanför och oönskad och bestämmer sig för att rymma till Korvatunturi för att träffa sin pappa, som inte ens vet om att han finns. Hans adoptivpappa, flygekorren Julius, försöker gång på gång övertala Niko att återvända till flocken.En vacker saga om en faders kärlek, ett barns dröm och att övervinna rädsla.

The Grinch, om jag förkortar det. The Grinch är egentligen en Who, men han bor utanför Whowille. Alla Who älskar julen, men Grinch, han hatar den. Alla i Whowille känner till Grinch, det är den där som bor utanför Whowille, som hatar julen, en som man kan prata illa om och försöka komma nära för att imponera på flickorna. Inte så konstigt att The Grinch hatar julen, tycker jag. Nåja. Det finns en liten flicka, Cindy Lou, som träffar The Grinch när han är i stan för att göra hyss. Hon träffar honom och inser att han är inte så illa som alla tycker att han är, så hon vill gärna att han ska inkluderas i gemenskapen. Hon försöker ta reda på varför han hatar julen så mycket. En berättelse om utanförskap och mobbning, till största delen, men också om julens budskap och att kärleken kan övervinna allt. Mycket gullig film som definitivt kommer att läggas till mina julfilmer!

Mickey's Christmas Carol. Tja, den är baserad på en Charles Dickens, men jag har faktiskt inte läst originalet. Cratchet (ja...stavningen? Musse Pigg!) jobbar för Ebenezer Scrooch (....phu...staaaaavning??? Joakim Von Anka). Scrooch är som sin tilldelade figur, en snål person som vänder på alla sina slantar, som inte kan ge åt de fattiga och som verkligen inte betalar ut en vettig lön till sin arbetare. Men Cratchet är lika glad för det, han har ett jobb. Scrooch tycker att julen är humbug, Bah, Humbug!, men när han kommer hem på julafton möts han av spöket av sin föredetta collega Marley, det är alltså Långben. Marley berättar att Scrooch kommer att träffa på 3 julspöken. Dessa tre kommer att ge honom viktig information som om han lyssnar på dem kan rädda sig själv från det öde som väntar. En vacker historia som visar hur man kan ändras som person, hur saker som är viktiga under en del av livet tas över av andra saker, hur prioriteringar kan förändra hela ens liv och vad som egentligen är viktigt här i livet. Den visar att det aldrig är försent att ändra sig, vi får en andra chans.

Joulupukki ja noitarumpu. Vi är tillbaka på Korvatunturi, i tomtebyn. Jultomten har fått den sista säcken med barnens önskelistor och går igenom dem. Det sista brevet i påsen är från Pikku Vekara, Lilla Vekara. Det är en teckning, men jultomten kan inte riktigt tyda den. Medan han går på inspektionsrunda i tomteverstaden passar han på att fråga mästar tomtarna om deras åsikt. Tillsammans har de kommit på många olika förslag, men de vet inte vilket som är rätt. Samtidigt börjar konstiga saker hända i tomtebyn. När en trumma hörs verkar allt gå på tok för jultomten. Så smångingom förstår de att det är en av Lapplands shamaner som är i farten, men de förstår inte varför shamanen har något emot tomtarna, och speciellt jultomten. En historia om övergivenhet, hur missförstånd eller miss i komunikationen kan förstoras upp och förtära en inifrån. Hur man kan reda ut saker bara man förstår vad det var som gick fel till att börja med. Om barns nyfikenhet och mod. Men mest av allt att det löser sig till slut.


Det är ju såklart min tolkning, alla har fritt fram att göra sin tolkning, och varför inte skriva den som komentar här nedan. Det är längesen jag har fått någon kommentar.

måndag 26 december 2016

Det där med samhällsfostran

Ibland skulle jag önska att det var okej för andra människor att lägga sig i hur föräldrar uppfostrar sina barn, hur de tar hand som sina barn och att man skulle kunna ge tips och idéer utan att vara orolig att man får "blickar kan döda"-blicken tillsammans med värsta utskällningen.

Jag tänker på en situation där jag bara skulle ha velat gå fram till föräldrarna och be dem söka läkarhjälp. Men jag tog beslutet efter att ha sett hur lugna och utan oro föräldrarna verkade vara.

Barnet sov på allmän plats, och man kunde höra dess snarkningar tydligt, Jag tänkte ganska snabbt att det skulle vara bra om föräldrarna lutade barnets huvud lite bakåt så att luftvägarna skulle bli mera fria. Men det är väl inte min sak att gå fram och säga. Det var ju det där med samhällsfostran...

Efter en stund lät det som att andningen var riktigt ansträngd och jag höll på att få hjärtat i halsgropen när barnet plötsligt fick andningsuppehåll! Antingen är det så att barnet har det ofta och de får hjälp för det, men för mig känns det obehagligt!

Det är ingen fara för barnet på det viset. Men jag har haft att göra med andningsuppehåll och jag vet hur mycket energi det tar från sömnen. Man sover och sover men det känns som att man inte har sovit alls. I alla fall upplevs det så när man ser från sidan.

Skulle det vara allmänt accepterat skulle jag ha gått fram till paret och frågat om det är så att barnet ofta snarkar när det sover. Om det är så att de tycker att deras barn verkar trött fast det har sovit länge... Men som det är nu kände jag att det hjälper inte barnet alls att jag går fram och pratar. Det skulle till och med kunna göra att föräldrarna blundar ännu mer för det. Nej, jag hoppas att personer i barnets närhet ställer de frågorna istället.

Och ett bra tips om någon överlag snarkar. Tippa huvudet lite bakåt, så där som man ska göra när man ska göra hjärt- lung-räddning. Det finns en orsak till att man gör det, det friar luftvägarna och tar bort den snarkande andningen som man kan få när tungan täpper till luftvägarna.

Tagen från internet

tisdag 20 december 2016

Spectral

Jag var hos en kompis för några dagar sen. Jag skulle egentligen hjälpa honom med att dekorera ljus. vilket jag hade gjort ett år innan. Inte beskrivningen från bloggen, den är äldre :)

Hur som helst så hade han ingen förkunskap alls och det slutade med att han gav upp innan vi ens börjat och jag envisades med att i alla fall visa hur det skulle gå till så att han visste vad han gav upp. Resultatet blev faktiskt helt bra! Han var nöjd, jag var nöjd!

Som tack fick jag niddag :) Nokaw, alltså kikärtsoppa. Riktigt gott! Gillar att bli bjuden på mat från andra länder!

Till middagen tittade vi på film. Vi velade fram och tillbaka en stund men sen valde vi Spectral, en film som jag inte hade hört talas om men som såg intressant ut (jag tittade på en bild bara egentligen när jag valde). Den var faktiskt riktigt bra! Jag hade inte förväntat mig en sådan film. Tja...vad kan man förvänta sig från en bild liksom :)

Det handlar om vad som ser ut att vara en störning i deras videokamera men som också tycks vara vilsna själar som dödar soldaterna. Det blir en spännande film där den egentliga hjälten är en tekniker som en officer inte ens vill ha med ut på fältet eftersom han ansåg att han var en "turist" i en krigszon. Mycket sevärd!