Hur ofta funderar du på det? Varför firar vi jul? Samtidigt som så många skriver ut sig från kyrkan och religion inte ska vara en stor del av vardagen, den ska tas bort från skolor, från daghem....barn ska få möjlighet att välja själva....
Men julen är en kristen högtid. Vi firar jul för att vi firar Kristi födelse. Har ni hört julevangeliet? Ja, det heter väl julevangeliet av en orsak. När jag var barn spelade vi julevangeliet som teater för föräldrarna på julfesten. Nuförtiden har det varit debatt om vi får eller inte får gå med barnen till julkyrka från daghemmen. Barnen som älskar julkyrkan! De kanske inte förstår julkyrkan eller julens budskap, men oj vad länge de kan prata om "När vi var till kyrkan och sjöng!"
Jag är inte uppväxt med kyrkobesök, men jag vill verkligen ändra på det. I alla fall vill jag gå i kyrkan på högtider. Mina favoriter är Lucia och julottan. I år fick jag veta att det finns ett midnattskyrkotillfälle! Visst låter det mäktigt! Att gå i kyrkan vid midnatt! Det är den 24:de. Det betyder att om jag vill gå till midnattkyrkan och till julottan så kommer jag att gå i kyrkan vid midnatt natten till den 25te och sedan tillbaka till kyrkan den 25te klockan 7. Jag funderar allvarligt på det!
Julen är en tid för glädje, för tacksamhet, för kärlek. Det är en tid att ge gåvor.
Men det känns som om julen nu mest handlar om ego, få och såklart jultomten. Visst, det är viktigt att älska sig själv. Men det är en viss skillnad mellan att älska sig själv och att vara egoistisk. Det är klart att du inte kan ge utan att det är någon som får, men när betoningen blir på "jag vill ha" är det fel. Jag hade redan i unga år hittat glädjen av få ge gåvor. Inte dyra gåvor, nej, sådana uppskattas inte så ofta. Visst, man blir glad och så. Men det blir ett mervärde i gåvan än det blir av att få ge något.
Jultomten. En märklig, magisk varelse som kommer för att ge gåvor till de barn som har varit snälla. Det är klart att barnen ska få ha sin rätt att tro på julgubben! Jag tror att så länge vi tror på julgubben så finns han. Och visst, han sprider glädje, magi och julkänsla!
Men så var vi tillbaka till barnens rätt att välja. Barn får lära sig om jultomten i unga år. Första gången barnen träffar jultomten är de små, de är till och med rädda för gubben, men så småningom lär de sig att vara förväntansfulla och vänta på honom. När de sedan växer upp väljer de flesta att inte tro på tomten mera.
Varför kan det inte vara det samma med religion? Varför kan inte religionen och tron få vara en del av barnens uppväxt? Så mycket gott kommer ur religionen. Varför ska vi stirra oss blinda på det negativa i religionerna? Terroristdåd hit och dit...att jämföra terrosrister med vissa religioner är väl som att jämföra tomten med en flaska 40% glögg. Du hittar båda på julen, javisst. Men det hjälper väl inte att ta bort julen? Man kan väl inte skylla på julen att någon blir redlöst berusad och slår ner kvinnor, barn och män?
Om man däremot skulle lära barn vad religionen går ut på. Vad som är viktigt, vad som är grunden, Guds kärlek....det är först efter det som barnen verkligen har fått en rätt att välja vilken religion de vill tillhöra!
Eller?
Den familj som redan har valt att inte ha någon religion, som inte vill tillhöra en kyrka. Ja, det är ett val och det är en livsstil som barnen växer upp med. De känner till den och de har rätt att välja att följa den eller inte när de blir äldre. Men jag saknar den religionsfostran som jag hatade så mycket i skolan. Jag minns morgonsamlingarna i lågstatidet, i högstadiet. Det var inget man uppskattade då, men jag tror faktiskt att det är bra. Att få samlas, att få ha en gemenskap.
Jag tror att jag egenltigen har tappat tråden. Men vad jag vill säga är att i all julstress, kom ihåg varför vi firar jul. Skulle vi inte ha en religion som Kristendomen som har en person som Jesus, så skulle vi inte ha någon jul. Inga tomtar, inga renar...och vill man bojkotta julen, varsågod!
Själv älskar jag julen! Det är en verkligt mysig tid som jag anser är en tid för familjen.
(även om jag i år har valt att fira utan min familj. Men de finns i mitt hjärta, och så många har erbjudit sig att jag ska få fira julen med dem)
God jul på er!
